Den 19 november hade 1 139 kvinnor har hittills skrivit under uppropet #teknisktfel och siffran stiger.

#metoo: Tekniskt fel

2018-01-09 | Undertecknarna padlock

OPINION

”En förmiddag på jobbet inom industrin blev jag överfallen, misshandlad och utsatt för ett grovt våldtäktsförsök. De två förövarna förklarade att tjejer inte hörde hemma där. Min arbetsgivares företagshälsovård tyckte att jag skulle klä mig mindre utmanande. Jag hade varselkläder, skyddsskor och hjälm.” Vittnesmål från teknibranschen i upprop som undertecknats av 1 600.

Uppropet #teknisktfel publicerades först i Dagens nyheter den 21 november 2017.

Namninsamling

Hemsidan

RELATERAT:

2017-12-13 | #metoo: Nu samlar vi alla upprop

#metoo-upprop:

#inteförhandlingsbart

#inteminskuld, #påvåravillkor

#skiljaagnarnafrånvetet

Saknar du ett upprop i listan? Mejla upprop@feministisktperspektiv.se.

Även teknikbranschen påverkas av de strukturella problem som uppmärksammats genom #metoo. Det finns en sexistisk kultur som normaliserats och en tystnadskultur där drabbade kvinnors röster inte hörs. Nu ändrar vi på det, och hundratals kvinnor har börjat genom att dela sina berättelser.

I ljuset av rösterna från de kvinnliga skådespelarna #tystnadtagning, sångerskorna #visjungerut, juristerna #medvilkenrätt med flera vill vi lyfta fram berättelser som visar på en sexistisk kultur som i dag normaliserats även i teknikbranschen. Det föreligger ett #teknisktfel.

Många vittnar om kampen att som kvinna passa in i den mansdominerade miljön. Den kvinna som uppmärksammar oacceptabelt språk och ageranden blir ofta själv ifrågasatt, samtidigt som förövaren slipper undan eller rentav blir befordrad. En del kvinnor anser sig ha blivit väl behandlade men berättar samtidigt om hur de använder strategier för att skydda sig.

Trakasserier är en så påträngande verklighet att jag lär yngre kvinnliga kollegor hur man kan hantera kommentarer och fördomar i arbetsvardagen.

Under min tid på tekniska högskolan undvek jag att sminka mig för mycket eller klä mig för utmanande eller feminint då jag upplevde att kvinnor som gjorde det inte togs på allvar och sexualiserades.

Chefen höll ett tal om varje medarbetare och vad denne åstadkommit under året. När han kom till mig berättade han om min hårfärg, mitt utseende och att det var så roligt att jag ville jobba där. En manlig kollega ropade något om mina bröst varpå chefen fnissade lite och gick vidare till att lovorda näste man.

Fick ett mejl via personalmejlen från en man jag aldrig pratat med som arbetar på en annan avdelning. Han skrev att han brukade fantisera om mig och beskrev ingående vad han skulle vilja göra med mig. Visade mejlet för både min närmaste chef och dennes chef. Det tystades ner och inget hände.

Över 1 600 kvinnor har skrivit under uppropet #teknisktfel. Hundratals har delat sina historier och siffran stiger. Berättelserna som lyfts fram här är inte unika, utan representerar en mängd vittnesmål. Företeelser som kan verka obetydliga är en del av ett större sammanhang. Alla kvinnor ska känna sig välkomna att arbeta inom alla fält och på alla företag.

För 100 år sedan tog Vera Sandberg examen och blev Sveriges första kvinnliga ingenjör. Ännu i dag är teknikbranschen starkt mansdominerad. De berättelser vi fått in visar att en del av förklaringen står att finna i en sexistisk kultur. Kulturen går att förändra. När alla inom teknikbranschen slutar acceptera, och istället börjar uppmärksamma vad som är fel kan problemet lösas. Det duger inte att vänta 100 år till.

Kom ut ur bygghissen till tunnelmynningen. Där var en gigantisk spraymålad bild av mig på ena tunnelväggen. Jag var avmålad liggandes naken med särade ben och betonade detaljer. Alla på hela projektet passerade målningen. På ett ögonblick gick jag från – vad jag trodde –en i gänget till något helt annat och allt var förstört. Jag kände enorm ångest och ville bara lämna platsen. Den skuld jag kände kan jag fortfarande förnimma.

Jag höll en presentation för cirka 50 män på en byggarbetsplats gällande en 3D-modell. När jag var klar sa jag att de var välkomna fram om de vill leka med modellen. En man räckte upp handen och frågade vad han skulle göra för att få ”leka” med mig. Alla skrattade, även de närvarande cheferna, som även var mina chefer. Jag tappade fattningen av att en 50-årig man sa så till mig, 26 år, framför alla.

Jag blev ständigt åsidosatt och fick återkommande stå ut med att kollegor hade porrbilder som skärmsläckare som de ofta tittade på i grupp. Till mig sa de: ”Du har väl humor?” Det hade jag inte och lyfte det med chefen – då blev det värre. Jag undvek sammankomster med kollegor, höll mig alltid formell, slutade le för att jag inte ville verka inbjudande och gick till slut in i väggen med sjukskrivning som följd. Jag arbetar inte längre som ingenjör.

Första veckan på ny arbetsplats där jag var anställd som projektledare blev jag kallad för ”vår nya dekoration” av en av de seniora manliga projektmedlemmarna.

Fick frågan första dagen på min masterutbildning om jag valde att plugga vidare för att jag inte hittat någon att gifta mig med.

Programansvariga för Teknisk fysik hälsade oss välkomna med att säga att nivån på utbildningen inte får sänkas bara för att det nu är så många kvinnor som pluggar teknisk fysik.

Jag blev bemött med ett snett flin och ”är du hans sekreterare?” av en kund som mycket väl visste att jag var chef och mannen i mitt sällskap var min direktrapporterande.

På min första chefstjänst fick jag höra saker som ”flicka lilla, du förstår inte det här” och ”lilla gumman”. Då var jag ändå handplockad till tjänsten.

I en fabrik jag jobbade hade jag svårt att vänja mig vid sexistiska omskrivningar av tillverkningsmoment. ”Har du satt på strippan än, höhö?”, i stället för ”har du fäst buntbandet?”

Vi kom till möten och de kunde säga ”kul att ni är här, men vi har redan snackat igenom allt så vi kan bara berätta vad vi bestämt”. Under ett möte avbröt de mötet för att diskutera en porrskådis.

Chefen ”dansade” med mig och avslutade genom att slicka mig i örat. Vd:n såg allt utan att röra en fena.

En kille nöp mig i rumpan mitt på dagen! När vi senare var på kontoret en helg tryckte han sig mot mig. Jag sa åt honom att backa men han tryckte sig närmare. Eftersom jag tidigare hade haft problem när jag berättat för min chef om trakasserier och han inte alls hade agerat så vågade jag inte berätta. Varje gång du inte blir trodd känns det än mer kränkande. Jag berättade för några kollegor i förtroende. De spred ut att jag hade hittat på det: ”Så skulle han aldrig göra”.

”Ursäkta, kan jag få komma förbi?” ”Ja visst”, sa han, ”bara jag får känna på de här först” och strök mig över brösten. Jag vet inte vad som var värst, den fysiska kränkningen, att det stod fyra män bredvid och skrattade eller att jag själv bara mumlade och klämde mig förbi dem.

På min första arbetsplats, en av de största IT-jättarna, fanns en central server där ärenden hanterades för många av Sveriges största företag. Den var också avdelningens porrarkiv. Därifrån kunde tekniker skicka ut porrbilder på skärmen till kvinnliga kollegor som satt i telefon med kunder.

En hand upp mellan benen med kommentaren: ”Är det inte skönt med lite sexuella trakasserier på jobbet?”

Över 1 600 kvinnor inom teknikbranschen har undertecknat uppropet, skrivunder.teknisktfel.se. Att underteckna uppropet innebär inte att man personligen har blivit utsatt för övergrepp.