525 kvinnor finns i Facebookgruppen med samma namn och många har delat sina berättelser.

#metoo: Slutvillkorat

2018-01-09 | Undertecknarna padlock

OPINION

Det är dags för oss kvinnor med funktionsnedsättning (normbrytande funktionalitet) att sluta vara tysta och sätta ner foten. Att en gång för alla få upp ögonen för att det stöd vi behöver och har rätt till många gånger innebär att vi utsätts för sexuella övergrepp. Det måste bli ett stopp på denna utsatthet. Vårt stöd ska inte längre villkoras, vare sig av samhället, vänner eller anhöriga!

I en sluten Facebookgrupp har uppropet #slutvillkorat samlat berättelser från kvinnor med normbrytande funktionalitet. 525 kvinnor finns i gruppen och många har delat sina berättelser, ibland för första gången. Initiativtagare till uppropet är Denise Cresso, denise@cresso.nu.


RELATERAT:

2017-12-13 | #metoo: Nu samlar vi alla upprop


#metoo-upprop:

#akademiuppropet

#allavi

#allmänhandling

#bortabrahemmavärst

#dammenbrister

#deadline

#exponerad

#gömdakvinnor

#hjälpaintestjälpa

#husfrid

#ickegodkänt

#imaktenskorridorer

#inationensintresse

#intebättreförr

#intedinhora

#inteminskuld, #påvåravillkor

#kidstoo

#konstnärligfrihet

#larmetgår

#listanärstängd

#lättaankar

#medvilkenrätt

#metoobackstage

#nustickerdettill

#nykterfrizon

#närmusikentystnar

#nödvärn

#obekvämarbetstid

#orosanmälan

#räckupphanden

#sistabriefen

#sistaspikenikistan

#skiljaagnarnafrånvetet

#skrattetihalsen

#slutvillkorat

#slådövörattill

#teknisktfel

#theshowisover

#timeout

#tystdansa

#tystiklassen

#tystnadtagning

#underytan

#utanskyddsnät

#utantystnadsplikt

#vardeljus

#vikokaröver

#visparkarbakut

#vispelarintemed

#vårdensomsvek

#utgrävningpågår


Saknar du ett upprop i listan? Mejla upprop@feministisktperspektiv.se. Några upprop är i pipeline, bland andra #visjunger ut, #killtheking, #givaktochbitihop, #tystdiplomati och #felfil. Vi inväntar bara ett godkännande från administratörerna för att få publicera dem.

Jag var ung och nyinflyttad till Stockholm. En gång när jag gick omkring i Gamla stan började en man följa efter mej. Jag hade ingen ledarhund på den tiden och rörde mej inte särskilt fort eller säkert, så det var jättesvårt att skaka honom av sej. Men när jag till slut klev av tunnelbanan, efter att ha hoppat av och på olika tåg, trodde jag att jag hade kommit undan. Men så var han plötsligt där igen, drog i mina kläder, försökte kyssa mej. Jag skrek åt honom och slog min vita käpp i hans huvud, då försvann han. Det här var mitt på eftermiddagen och mitt i stan, men ingen hjälpte mej. När jag kom hem ringde det på min dörr. Jag blev jätterädd, skulle han sitta utanför och vakta nu och jag som hade slagit honom, vad skulle han göra om han fick tag i mej?

Kvinnor utsätts dagligen för våld, hot och sexuella trakasserier. Sedan flera månader tillbaka har vi fått ta del av tusentals berättelser och vittnesmål inom #Metoo-rörelsen. Såklart utsätts även kvinnor med funktionsnedsättning, men oftast är denna grupp osynlig, fastän kvinnor med funktionsnedsättning i själva verket är i högre grad utsatta. Forskning visar att kvinnor med funktionsnedsättning är mer våldsutsatta jämfört med kvinnor utan funktionsnedsättning. (Kristensen, Dubbelt utsatta damer, 2011)

Det allra värsta jag fått höra av en pojkvän är:

– Du ska vara glad att jag tycker om dig.

Pojkvännen i tonåren skämdes lite för mitt rörelsehinder. Vid ett tillfälle när hela gänget var på stan en fredagskväll mötte vi några killar, de frågar Min pojkvän om jag var hans flickvän. Ja tyvärr svarade han, jag blev tvärförbannad och vägrade prata med honom. Dock följdes vi åt hem till mig, jag hade det FF, han skulle sova över. När han ville kela sa jag nej, han undrade varför och jag svarade: Det kan du fundera på. Då blev han tvärsned och försökte strypa mig och sa att kan inte jag få dig ska ingen annan få dig heller.

Vi är många som är beroende av andras stöd i vår vardag. Det handlar om samhällets insatser som exempelvis personlig assistans, ledsagning och färdtjänst, men också av hjälp från partners, vänner och anhöriga. Ett beroende som tyvärr allt för ofta utnyttjas. Där kvinnor blir till en trofé i jakten på nya upplevelser.

När jag var 21 år träffade jag en kille på krogen. Han var den första främmande killen som hade visat intresse för mig. Han var söt och trevlig och uppvaktande hela kvällen. Vi gick hem tillsammans. Morgonen efter var han som förbytt. Avvisande, kallsinnig och helt förändrad. Jag fattade ingenting. Jag trodde ju det var vi nu! Naiv som jag var, fattade jag inte att det varit ett one-night-stand för honom. Senare fick jag veta att han slagit vad med sina kompisar att han skulle få ”den där tjejen i rullstol” i säng. Helt enkelt för att han var nyfiken på hur det skulle kännas!

Stödet från samhället i form av personliga assistenter, ledsagare och färdtjänstförare ska vara en trygghet, men så är inte alltid fallet. Den personliga assistenten arbetar i ditt hem och ni är oftast ensamma. I duschen, under avklädning och på morgonen när du ska komma ur sängen. Att sätta gränser, säga ifrån är inte heller något som alla kan på grund av funktionsnedsättning. Men även om en kan, så återstår frågan. Vem kommer då, om någon alls?

Att vara ensam med en förare i en taxi där vad som helst kan hända. Där exempelvis en som kvinna med rörelsenedsättning inte kan slå undan händerna på föraren som tafsar. Där kvinnan med synnedsättning inte kan se förarens id-bricka eller veta om en blir avsläppt på rätt ställe.

I en taxibil. Satte mig bredvid chauffören, gav honom min hemadress och lutade mig tillbaka och blundade. Jag sov inte men blundade hela tiden, tyckte det kändes som om resan tog lång tid och jag kände inte igen svängarna. Öppnar ögonen och ser då att han kört in i en skogsdunge på andra sidan vägen jag bor.

Jag ropar: Vart fan är du på väg? Han rycker till, han trodde nog att jag sov. Jag sa till honom du kan stanna här och så klev jag ut utan att betala. Han sa inte ett ljud.


När jag skulle åka hem efter en trevlig lördagskväll hos en kompis i staden där jag bor, för cirka sju år sedan, kom en pick-up som jag som rullstolsburen inte kunde ta mig in i själv utan måste lyftas in av den manlige chauffören. Kändes olustigt att tvingas bli så ”intim” med en person jag aldrig träffat förut, men det var sent och jag ville hem. Olustkänslan började snart närma sig panik när chauffören ganska snart, började fråga ut mig om alla möjliga personliga saker som han absolut inte hade med att göra, typ min sexuella förmåga! Det hela var så oväntat och absurt att jag inte visste hur jag skulle hantera det. Försökte svara så undvikande och enstavigt som möjligt. Ville bara komma hem och bort från äcklet! Att då sedan behöva bli utburen ur bilen igen när vi kommit fram gjorde mej nästan kräkfärdig och den trevliga kvällen kändes som bortblåst. Anmälde jag honom? Nej, det gjorde jag inte. Jag var rädd för att inte bli trodd och mannen i fråga var inte svensk. Risken för rasiststämpeln kändes för stor.

Vi är många som är beroende av andras stöd i vår vardag. Ett beroende som tyvärr allt för ofta utnyttjas. Som kvinna med funktionsnedsättning blir du beroendet av anhöriga och vänner när samhället inte ger det stöd en behöver. Något som bygger på välvilja, vilket skapar en stor maktobalans, där en får ta den hjälp en kan få och på andras villkor. Alla dessa dagliga situationer ger ett utrymme för övergrepp och tyvärr är det alltför ofta någon som tar chansen och missbrukar förtroendet. Det måste bli ett slut på det!

Jag var på en aktivitet med ungdomsföreningen. Eftersom jag inte bodde så långt bort hade jag valt att åka hem över natten och återkomma dagen efter i stället för att sova över hos någon av dem som bodde i staden. Medan vi satt och åt gemensam middag tog batteriet slut i min mobil. Jag svor öppet över detta. En kille i gruppen ringde då till färdtjänst och avbokade min hemresa. Han kunde inte hela mitt personnummer men fick hjälp av en annan kille i gruppen. Jag blev så paff att jag inte fick ur mig annat än väldigt lama protester. Så killen som ringt till färdtjänsten låg på en madrass på golvet nedanför. Strax efter att vi lagt oss, jag i bara trosor eftersom jag inte ville sova i de kläder jag skulle bära dagen efter. Då började hans hand treva över täcket. Jag kände mig redan helt tom inuti, fattade inte riktigt att detta var verkligt, men jag rullade in mig i täcket så han inte skulle nå mig och spände mig i hela kroppen. Han fortsatte försöka komma in med sin hand under täcket. Till slut tog jag min kudde och slog den i hans ansikte så hårt jag kunde. Då slutade han i alla fall försöka röra mig. När han hade somnat klädde jag på mig och lämnade lägenheten.

Idag den 23 januari 2018 möter vi barn, äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér för att lämna över våra berättelser och vårt upprop. Vi presenterar ett antal punkter som vi tror är rätt väg för att få till en förändring och skapa den trygghet som alla kvinnor har rätt till.

Vi kräver följande:

Stoppa nerdragningen av personlig assistans, så att kvinnor med normbrytande funktionalitet själva får stöd på sina villkor.

Ställ krav på att de taxibolag som levererar färdtjänst har intyg från belastningsregistret innan de anställer en ny chaufför för färdtjänstkörningar.

Ställ krav på de taxibolag som levererar färdtjänst, att förare som anklagas för sexuella övergrepp blir avstängda under utredningen.

Se till så att socialtjänst, rättsväsendet, sjuk- och hälsovård och andra verksamheter som arbetar med våld mot kvinnor har funktionshinderskompetens och kunskap om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning.

Se till så att kvinnojourer är tillgängliga för alla olika typer av normbrytande funktionalitet/funktionsnedsättning.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: