#metoo: Inte min skuld, På våra villkor

2018-01-09 | Undertecknarna padlock

OPINION

300 kvinnor i finans- och försäkringsbranschen går ut med uppropet #inteminskuld #påvåravillkor. Här kan du läsa uppropet i sin helhet.

Uppropet #inteminskuld #påvåravillkor från kvinnor i finansbranschen publicerades först på DI.se den 14 januari 2018

RELATERAT:

2017-12-13 | #metoo: Nu samlar vi alla upprop


#metoo-upprop:

#akademiuppropet

#allavi

#allmänhandling

#bortabrahemmavärst

#dammenbrister

#deadline

#exponerad

#gömdakvinnor

#hjälpaintestjälpa

#husfrid

#ickegodkänt

#imaktenskorridorer

#inationensintresse

#intebättreförr

#intedinhora

#inteminskuld, #påvåravillkor

#kidstoo

#konstnärligfrihet

#larmetgår

#listanärstängd

#lättaankar

#medvilkenrätt

#metoobackstage

#nostranger

#nustickerdettill

#nykterfrizon

#närmusikentystnar

#nödvärn

#obekvämarbetstid

#orosanmälan

#räckupphanden

#sistabriefen

#sistaspikenikistan

#skiljaagnarnafrånvetet

#skrattetihalsen

#slutvillkorat

#slådövörattill

#teknisktfel

#theshowisover

#timeout

#tystdansa

#tystiklassen

#tystnadtagning

#underytan

#utanskyddsnät

#utantystnadsplikt

#vardeljus

#vikokaröver

#visparkarbakut

#vispelarintemed

#vårdensomsvek

#utgrävningpågår


Saknar du ett upprop i listan? Mejla upprop@feministisktperspektiv.se. Några upprop är i pipeline, bland andra #visjunger ut, #killtheking, #givaktochbitihop, #tystdiplomati och #felfil. Vi inväntar bara ett godkännande från administratörerna för att få publicera dem.

Detta är försäkrings-, bank- och finansbranschernas gemensamma upprop #inteminskuld #påvåravillkor. Vi är stolta över vårt arbete, men är långt ifrån nöjda. Vi vill att alla som väljer att arbeta inom våra branscher ska ha samma förutsättningar, oavsett könstillhörighet, när det kommer till meningsfulla och utvecklande arbetsuppgifter, trygg arbetsmiljö, karriärmöjligheter och lön, men våra berättelser visar att så inte alltid är fallet. För att ha en chans att inkluderas på lika villkor krävs det ofta att kvinnor och icke-binära anpassar sig till och accepterar nedsättande kommentarer, sexistisk jargong och i vissa fall även sexuella trakasserier och kränkningar. Det tycker vi är oacceptabelt. Vi vill tillsammans med våra arbetsgivare, branschorganisationer, fackförbund och kollegor förändra våra branscher till det bättre.

Till våra arbetsgivare:

Ni har ett ansvar att se till att nolltolerans gäller i praktiken, inte bara i teorin. Vi vet att det finns riktlinjer och policydokument som tar ställning mot diskriminering och trakasserier på våra arbetsplatser. Ändå har många av oss erfarenhet av både arbets- och branschkollegor och kunder som uttrycker sig förminskande och sexistiskt. Några av oss får utstå sexuella trakasserier och kränkningar. Vi upplever att ni ser och hör, men av olika skäl inte agerar.

Vi kräver transparenta belöningssystem och andra konkreta förslag på åtgärder som uppmuntrar till arbetsmetoder där pengar inte tillåts gå före vår rätt till en arbetsmiljö utan diskriminering och sexuella trakasserier.

Ni har ett ansvar att arbeta aktivt för att skapa trygga arbetsplatser. Vi upplever att förekomsten av förminskande jargong och sexistiska kommentarer är lika vanligt och accepterat inom våra branscher som i samhället i övrigt. Det gör att vi inte alltid vågar lita på vår känsla av att något är fel när vi blir utsatta för grövre kränkningar och sexuella trakasserier. Vi är rädda för att mötas av misstro och repressalier.

Vi kräver tydliga rutiner för att rapportera, hantera och motverka sexuella trakasserier. Medarbetarundersökningarna måste syfta till att identifiera alla nivåer av diskriminering och sexuella trakasserier. Vi vill alltid garanteras anonymitet.

Ni har ett ansvar att främja ett gott ledarskap. Ni hänvisar oss till närmsta chef, men många gånger är det just våra chefer eller andra på ledande positioner som tillåter, och i vissa fall uppmuntrar, en kultur med förminskade kommentarer och sexistisk jargong. En del går över gränsen och utnyttjar det faktum att vi står i beroendeställning till dem.

Vi kräver att våra chefer ska utbildas fortlöpande i frågor rörande jämställdhet, trakasserier, kränkande särbehandling och normkritiskt tänkande. Våra chefer ska lära sig att känna igen tidiga tecken på en osund arbetsmiljö och stöttas i att agera snabbt och kraftfullt, samt att motsatt beteende ska få kännbara konsekvenser.

Till våra branschorganisationer och fackförbund:

Ni vill verka för en sund utveckling i våra branscher. I detta ingår att inte blunda för förekomsten av diskriminering och sexuella trakasserier.

Vi vill att ni hjälper era medlemmar och företrädare genom att samordna, organisera och förmedla kunskap och riktlinjer i frågor rörande jämställdhet, trakasserier, kränkande särbehandling och normkritiskt tänkande.

Till våra kollegor:

Vi har ett gemensamt ansvar att upprätthålla en sund arbetsmiljö. När vi reagerar på förminskande kommentarer eller sexistisk jargong får vi ofta höra att vi är känsliga eller saknar humor. Det skadar vår självkänsla och gör att vi skuldbelägger oss själva om vi utsätts för sexuella trakasserier och kränkningar.

Vi kräver att bli bemötta med respekt när vi säger ifrån eller anförtror er våra erfarenheter, och att ni också agerar när ni hör olämplig jargong eller blir vittnen till sexuella trakasserier eller kränkningar. Ansvar, skuld och skam ska läggas hos de som förminskar, sexualiserar, kränker och trakasserar.

I vår grupp #inteminskuld #påvåravillkor, med 2000 medlemmar, har vi delat berättelser om förminskande kommentarer, sexistisk jargong, kränkningar och trakasserier. Alla som undertecknat uppropet har inte personligen blivit utsatta, men stöttar varandra och talar med en gemensam röst. Vi kommer därför inte att kommentera några enskilda berättelser efter detta upprop

.

Kvinnornas berättelser i finansbranschens #metoo:

Betydlig äldre kollega kommer fram till mig på ett jobbmingel. Vi känner egentligen inte varandra. Han ställer sig lite för nära, håller om mig runt midjan och viskar i mitt öra ”önskar att du vill bli mamma till mina barn”.


Jag var 24 år, hade smal midja och stora bröst. Det skulle komma en man från Finansinspektionen och vi fick order om ”korta kjolar och ett vänligt bemötande”. FI var mycket nöjda.”


En från företagets ledningsgrupp ska hålla tal för en hög chef och ägnar första minuten åt att flertalet gånger påtala hur snygg hon är för sin ålder.


När jag var gravid med mitt första barn var det en tjugo år äldre säljare som inför sina kollegor (och mig) skämtade om att det var han som gjort mig på smällen. När jag tog upp det med min chef så undrade han varför jag pratade med honom om det.


Min kollega skriker ”hora” över handlargolvet. Jag svarar tillbaka: ”Vad säger du för något?” Han: ”Vet du inte vad hora är? Dig skulle jag förresten kalla för sprutluder.”


Jobbar på mycket välrenommerat finansbolag. Samtalar med en manlig kollega om en kvinnlig kollega som vi gissade snart skulle bli befordrad till en mycket senior roll. Min kollega kommenterar: ”Hon är så jävla duktig och tror hon är något. Jag och X (annan manlig kollega) har pratat om att hon ändå är lite sexig, man skulle vilja dominera henne, trycka upp henne mot väggen och knulla henne jävligt hårt bakifrån. Då kanske hon skulle släppa loss lite.”


Jag var i 20-årsåldern och i slutet av trainee-året på bolaget, mitt första, fasta "riktiga" jobb efter studierna. Trainee-gruppen hade fått ett uppdrag som skulle rapporteras till VD och ledningsgrupp. Det var jag och ytterligare två tjejer som redovisade och presentationen gick bra, vi var nöjda. När vi var klara och skulle gå, rundar VD:n av med ”...och så var det ju trevligt att vi fick lite kvinnlig fägring också”. Jag blev så paff, jag trodde vi hade varit där för att berätta om vårt arbete, inte för att visa upp våra kroppar.”


Har otaliga gånger blivit presenterad/introducerad/omtalad i möten och andra professionella sammanhang med kommentarer om mitt utseende, mina kläder etc. Satt t.ex helt nyligen på ett möte med några kollegor samt ett antal externa investerare - totalt ca 15 män och jag - och vi skulle presentera en affärsidé. Min chef inleder presentationen med: ”Nu ska ni inte investera i det här enbart för att ni tycker att hon där (d v s jag) är så snygg.” Alla skrattar. Inte jag. Vet inte vad jag ska säga. Jag känner mig kränkt och förminskad till nån form av kuttersmycke. De värsta är att ingen annan säger något heller, inte ens mina kollegor. Varken under mötet eller efteråt.


Jag arbetade på ett relativt litet kontor med ganska hög medelålder där jag var yngst med mina drygt 20 år. När jag fyllde år hade några av männen på kontoret samlat till en present åt mig – sexiga underkläder. Det var tydligen en bra present att ge en ung tjej.


Jag var relativt nyanställd och i jämförelse med övrig personal också relativt ung. En av mina manliga kolleger (som för övrigt har både fru och barn) började tidigt kommentera mitt utseende när helst han fick möjlighet. Jag fick fort höra att ”han är sådan” och ”bry dig inte om honom”. Det verkade som att alla visste precis hur han var och lät det fortgå. Det sades att han drog in för mycket pengar till företaget för att det någonsin skulle göras något åt hans sexuella kommentarer.


Jag arbetar som rådgivare på bank och för 4 år sedan var jag i telefonsamtal med en manlig kund i 55-årsåldern och jag var 30 år då. Han ville låna för att köpa en husbil. Han sa att han skulle ut och resa till våren och frågade om jag kanske ville hänga på. Jag sa: Nej tack, då kommer jag att vara höggravid. Då sa han: Ja, men då är du ju skottsäker i alla fall…


Jag gick in i en hiss på jobbet med fyra äldre manliga kollegor. När hissdörrarna stängdes tittade de på mig och sa: ”Vågar du åka med oss? Är du inte rädd för att vi ska våldta dig?” Jag kände mig rädd, förnedrad och har aldrig glömt den dagen samt skammen jag kände fast det är de som borde skämmas.


Jag var på konferens med det nya jobbet och klockan var väl strax innan 23 och jag skulle tacka för mig när min nya chef avbröt mig och sa att det inte kom på tal att jag skulle gå och lägga mig NU! Nu var det ju efterfest i hans svit med alla de här viktiga kunderna. Han sa åt mig att tömma min minibar och komma ner till hans rum. Jag sköljde lite kallt vatten i ansiktet och tänkte att det var viktigt att bygga relationer, visa framfötterna. Jag försökte förgäves prata jobb i 10 minuter innan min chef klappade till mig på rumpan och fällde ännu en av de äckliga kommentarerna han slängt sig med hela kvällen. Två gånger om. Framför ett tiotal förfriskade kunder. Jag sov inte en sekund den natten, jag bara grät och kände mig som en äcklig nolla ingen tar på allvar. Tre vidriga veckor senare, efter att ingen på arbetsplatsen reagerat trots att jag berättat allt och gråtit på högsta chefens kontor, sa jag upp mig. Jag läste på LinkedIn för nåt halvår sen att gubbslusket blivit befordrad.


På en kryssning pussade plötsligt en av cheferna mig på munnen och sa att jag var sexig. En annan gång blev jag kallad för ”kaffeflicka” – inför kund och kollegor! Han är numera regional företagsansvarig.


Dag ett på nya jobbet i arbetsgruppen med bara män får jag omgående veta att jag blivit inkvoterad och ingen förväntar sig att jag kommer kunna bidra som övriga då jag har småbarn. Påtalar detta för chefen omedelbart som menar att jag måste förstå den ironiska generationen.


För några år sen, ganska tidigt i min karriär, deltog jag i en representationsmiddag med företagskunder och representanter från ledningen. Till bords hade jag en senior kollega från en utlandsfilial, som till en början uppträdde professionellt. Längre in i middagen ändrade samtalet och frågorna karaktär; från ett normalt samtal till frågor från mannen som ”om du går ut och festar med dina vänner, vad brukar du ha på dig? Gillar du korta kjolar?” Jag blev alldeles kall och kände mig otroligt kränkt.


Personalfest. Dansar med en äldre kollega, han väser i mitt öra: ”Idag är du verkligen extra het och sexig.” Trycker samtidigt upp handen under mig kjol och klämmer mig mellan benen. Jag går därifrån men vågar inte säga ifrån, då han har en hög position och jag hör honom garva med mina kollegor när jag går.



En manlig chef till en ung, kvinnlig kollega när han stirrade rakt ned på hennes bröst under deras samtal: ”Med dom där behöver du ju aldrig vara rädd för att inte få jobb.” När hon återberättade för mig sa hon också att hon så gott som dagligen fick kommentarer på temat ”hennes bröst.”


Jag har haft en manlig kollega som gett mig kommentarer som anspelar på sex mer eller mindre konstant sen jag började på min nuvarande arbetsplats. Han är säljare och mycket viktig för bolaget (läs: han drar in mycket pengar). Det började med kommentarer som att han ville gå nära skrivaren för att nudda min rumpa när jag stod där och skrev ut, till att eskalera till rena sexinviter via mejl och små spontana besök till min arbetsplats. Vid ett tillfälle på en jobbfest, då han åter igen halvt om halvt ”snubblade” över mig och ”råkade” känna lite på min kropp i fallet, kände jag att det fick räcka. Jag sa till! Vilket jag inte vågat förr. Men där och då fick jag nog. Jag sa, att om han inte slutade med alla trakasserier så skulle jag berätta för hans fru. Och visst hjälpte det. Han blev tyst direkt och lämnade mig ifred. Det kändes skönt. Det gick faktiskt så mycket som 3 år utan en enda kommentar (han mer eller mindre undvek mig helt). Men så på senaste jobbfesten står han helt plötsligt vid min sida. Full såklart. Och säger ”Du gör mig fortfarande lika kåt”. Så nu lär det väl börja eskalera igen. Suck!


Ledningsgruppen gör en studieresa till en storstad och avslutar på annan ort för lite avkoppling. Efter en grandios middag beger vi oss på kvällen till en lyxig krog med underhållning. Vi sitter tillsammans och har en trevlig kväll. Efter ett tag försvinner en efter en av männen och kvar är vd:s sekreterare och jag (de enda kvinnorna) och en manlig kollega. Då vi börjar söka efter kollegorna öppnar vi till slut dörren till ett stängt rum och finner dem som åskådare i en stripteaseshow. Droppen är när vi ser hur våra kollegor stoppar sedlar i tjejernas bh och trosor. Jag lämnade bolaget kort därefter.


Alla gånger jag suttit på möten med äldre män i mörka kostymer som tagit för givet att jag är sekreteraren, alla kommentarer om mitt utseende ”din rumpa är snygg i de där byxorna”, ”det är snyggt när du har läppstift för du har så fylliga läppar”, klapp på rumpan, rekryteringar där män uttryckligen velat se seniora kvinnliga sökande och det visar sig senare att de söker någon som kan skriva anteckningar, skicka möteskallelser och hålla lite ordning. Allt snack från seniora män i finansbranschen om hur viktigt där med jämställdhet och att vi måste lyfta kvinnor men som ändå sedan alltid sitter med bara män i sina ledningsgrupper. För det finns ju inga kvinnor att rekrytera.


Jag var helt ny i min första chefsroll på ett mindre bolag och var just klar med en alldeles utmärkt ledarutbildning. Det var dags för mitt första ledningsgruppsmöte. Samtliga avdelningschefer (manliga) var samlade förutom vd. Lite snick snack då plötsligt bolagsjuristen med hög röst frågar - ”vet ni vad jag sa i morse till henne i receptionen - ni vet hon med stora pattarna?” Jag blev helt paff och sa ingenting men allt gick runt och jag tänkte - var har jag hamnat!? Det var absolut inte sista gången det hände men jag lärde mig så småningom att uttrycka min avsky.


Jag jobbade på bankkontor på en av Sveriges stora banker för ungefär femton år sen. En medarbetare, man runt 45, blev ständigt för full i samband med personalfester och liknande. Han tafsade, var kladdig och aggressiv. En gång satte han handen mellan benen på den nyaste, yngsta tjejen i kassan. Alla såg, men ingen gjorde nåt. Det ursäktades alltid, ”han var ju sån”... Han droppade också ständigt kommentarer om våra utseenden och humör; sexismen var helt okej liksom.”


På min förra arbetsplats skulle jag internrekryteras till en tjänst inom en av ledningsgrupperna. När jag berättade att jag var gravid drogs erbjudandet tillbaka med förklaringen att det var dålig tajming. Tjänsten rekryterades därefter externt ifrån.


För några veckor sedan på lunchen var jag ensam kvinna bland 7-8 män då en manlig chef drog ett skämt som gick ut på att en av hans medarbetare skulle ha haft sex med sin fru mot hennes vilja. Ett skämt om våldtäkt med andra ord. Alla skrattade utom jag och medarbetaren det skämtades om, som jag uppfattade blev (med all rätta) illa berörd. Jag upplever att det är helt normaliserat att dra såna skämt där jag jobbar. Vem är då jag att säga ifrån?


På ett avdelningsmöte meddelade chefen vilka som skulle ingå i ledningsgruppen och den ena mannen efter den andra räknades upp. Så meddelade chefen till slut att en kvinna skulle ingå, för den kvinnliga fägringens skull. Det påtalades av en annan kvinna att hon förhoppningsvis skulle ha mer att bidra med än bara kvinnlig fägring. Chefen såg då ut som ett levande frågetecken, han tyckte bara att han hade varit trevlig. Detta togs upp flera gånger, men han förstod aldrig varför det var fel att säga så.


På min arbetsplats fanns en man som gottade sig i äckelsnusk. Så fort tillfälle gavs så kopplade han vad som helst till porr och sex och kommenterade kvinnors klädsel. Han var ofta in på mitt rum och drog sina sexskämt. Allt eftersom tiden gick blev han mer och mer privat i sitt snuskprat. Jag fick nog, gick in till honom och stängde dörren. Jag var tydlig med honom. Jag sa: “Jag tycker inte om dina sexhistorier. Du får sluta med det.” Han bara satt och gapade. Sen dess var jag förskonad men jag vet att han fortsatte mot andra.


De gånger jag varit gravid, eller efter föräldraledighet, har jag fått lägre bonus och löneökning än manliga kollegor - trots väldigt bra (ofta bättre) omdömen. När vi kvinnliga kollegor börjar diskutera detta visar det sig att alla upplevt samma sak – att det är ett genomgående mönster. Men HR & VD viftade undan det som inbillning när vi påtalade det.


En person på mellanchefsnivå tyckte att vi som jobbade i hans grupp skulle ha förståelse för hans oftast extremt sexistiska ”skämt”, med hänvisning till att så skämtade man i ”handlarrummet”, där han tidigare jobbat.


Det är så många händer, blickar och kommentarer på julfester och konferensmiddagar att jag inte ens kan komma ihåg alla enskilda tillfällen. Och hur länge som jag bara accepterade det, det hörde liksom bara till.


Jag var med några kollegor och samarbetspartners på tjänsteresa. Vi satt mitt i natten på en flygplats och väntade på våra väskor. Då sätter sig en kollega (25 år äldre) bredvid mig och säger helt från ingenstans ”Om jag kommer förbi ditt hotellrum sen, släpper du in mig då?.


Chefen presenterar på ett avdelningsmöte projektledare för företagets större projekt. Flera på avdelningen reagerar på avsaknaden av kvinnor. Chefens svar: Det kanske saknas kompetens hos kvinnorna på bolaget.


En gång på en personalfest hade jag klätt upp mig i klänning. Redan på middagen kände jag på mig att de kommer bli problem och jag måste ”hålla koll” (skydda mig) så jag drack något glas vin till maten och sen inget mer. Tyvärr var min känsla rätt. Under kvällen utsattes jag för tafsande kollega som gick efter mig. Ett antal andra (kommer inte ihåg hur många) passade på att smeka min rumpa under dans. En föreslog att vi skulle börja träffas. Allt slutade med slagsmål för jag stod och pratade med en trevlig manlig kollega. En helt sjuk kväll som gjort att jag sedan dess inte klätt upp mig när vi har fest.


Jag och en grupp säljare är på en konferens. På hotellet och inför kvällens middag samlas vi några i en av tjejernas hotellrum, vi sitter där och har det trevligt när den sk reseledaren (också anställd på samma företag) dyker upp och vill delta oinbjuden. Han sätter sig i sängen bredvid en av kvinnorna, helt plötsligt trycker han ner henne i sängen och lägger sig ovanpå henne. Vi blir förstås helt chockade, han tyckte det var en rolig idé. Mannen var dessutom väldigt storvuxen, vi var rädda att hon skulle kvävas under honom, det var helt absurt. Sent på kvällen var det dags att gå och lägga sig, när jag kommer till mitt rum så väntar han utanför min dörr. Jag är så rädd för att han ska tränga sig in i rummet så jag vågar inte låsa upp utan vänder om och väntar tills han har försvunnit. Jag var i tjugoårsåldern och mannen var säkert 30 år äldre.


Jag var 24 år och på min arbetsplats satt vi i kontorslandskap. En högt uppsatt chef, 15 år äldre än jag, satt med sin avdelning precis bredvid vår. Han var gift. Efter en tid började han flirta med mig; vid kaffeautomaten, vid mitt skrivbord, i landskapet mm. På busshållplatsen utanför jobbet kom han fram och ställde sig med ansiktet två cm från mitt och sa något insmickrande. Jag kände mig obekväm och berättade om händelserna för min kompis. Det visade sig att samme man hade sexuellt trakasserat en bekant till henne på en annan arbetsplats ett par år tidigare! Jag blev genast på min vakt. Flirtandet fortsatte men droppen kom när han bjöd in endast mig till ett möte som han tänkte skulle äga rum under mellandagarna. Dagar då det i princip var tomt på kontoret, men jag jobbade eftersom jag var ganska ny och inte hade så mycket semester. Mötesrummet han hade föreslagit låg längst bort i huset lite i skymundan och var ett av de rum man bara bokade om alla andra rum var upptagna. Men alla vanliga rum var ju lediga i mellandagarna! Han ville att jag skulle ”berätta om vår avdelnings arbete”. Jag vidarebefordrade mötesinbjudan till min chef, som hanterade saken snyggt och bad mannen vänligt men bestämt att gå via min chef i fortsättningen om han ville mig något. Min chef svarade också att hen gärna träffade den andra chefen för att berätta om vårt arbete. Då bokade han av mötet.

Flirtandet upphörde direkt efter det och jag möttes istället med ignorans. Många gånger har jag funderat på vad som skulle kunnat hända i det där rummet om jag tackat ja till mötet…


Det kom en ny chef till vår avdelning. Han hade ett stort rungande skratt, fick med sig nästan alla i skrattet. Det skämtades en del, skulle väl skapa bra stämning antar jag. Han bokade "lär-känna-varandra" möten och som en del i det mötet berättade jag att jag var gift med en kvinna.


Sen började skämten, vid fikarasterna så att alla hörde och alla skrattade. Han tyckte det var roligt att han och jag tittade efter kvinnor och kommenterade därför kvinnor som gick förbi och med införstådda skratt, knuffar i sida, lät mig förstå att detta var oerhörd roligt. Och, ja - jag skrattade med. För uppmärksamhetens skull, för jag var för feg att säga ifrån. Blev dock ganska beklämt av situationen, det var ju kvinnor som jobbade på samma bolag.


Han utvecklade skämten till att handla om mina sexuella preferenser och om att få mig ner på rygg, och då med en man. Till slut tog jag mod till mig och bad honom sluta med sina skämt, att jag tyckte det var obehagligt. Han bad inte om ursäkt för skämten, men accepterade att sluta skämta så, om jag nu kände som jag gjorde. Stolt lämnar jag mötet.


Och sen började trakasserierna. Trots jag hade jobbat inom firman i 15 år, kunde jag plötsligt inte jobbet tillräckligt bra, jag var för oprofessionell i mötet med kunderna, jag körde över kollegorna på mötena för jag pratade så mycket, om jag pratade för litet var det tecken på mitt oengagemang. Jag kallades till möten med honom nästan varje vecka, jag fick hemuppgifter som gick ut på att jag skulle tänka ut om jag kunde bete mig på ett annat sätt som skulle vara mera anpassad till de olika situationerna. Han bad mig gång på gång att jag skulle anpassa mig efter var och en som jobbade på avdelningen, vilket var drygt femton personer. Det påverkade vem jag var, min självkänsla tog hissen ner, och mitt självförtroende svajade hit och dit, men eftersom jag efterfrågad från andra avdelningar, klarade jag mig. Ett tag. Under de första fem åren av hans tid på bolaget, fick han bland de sämsta omdömen i medarbetarundersökningarna, men ledningen valde att hålla kvar honom och utbilda honom. De kvinnor han gav sig på, har alla slutat i bolaget, men han är kvar. Jag slutade också där, men levde med det i drygt tre år. Rädslan, skammen och fegheten att inte stå upp för mig själv.


På ett möte efter att ha påpekat uppenbara brister i en process blir jag tilltalad av en chef: ”Lilla gumman, så kan det väl ändå inte vara? Nu tänker du visst lite tokigt?”


Vi var en grupp från företaget på ett event där vi alla bodde tillsammans i hyrt hus. Det var högsta chefen och avdelningschefer samt jag och en kollega och vi var alla kvinnor. En dag berättade högsta chefen att hon var bisexuell, vilket togs emot positivt av alla. Någon dag senare när vi var på ett mingel bad hon om ett samtal med mig personligen, hon bad min närmaste chef att lämna oss ensamma. Hon sa ”du vet väl att du är mycket attraktiv och snygg? I morse när du kom upp i din pyjamas och hade rufsigt hår var du bara så sexig! Du får inte säga någonting om det här till någon!”. Jag mumlade något och gick från minglet. Jag berättade genast för min kollega om vad som hänt. Chefen visade sitt intresse vid fler tillfällen men jag höll mig på behörigt avstånd. Idag har jag slutat på företaget.


Jag var 20 år och hade fått mitt första jobb på ett lokalt handlarbord. Jag var efter någon månad med på min första konferens med medarbetare från halva landet. Aktiviteterna var först bastu och bad i tunna och sen cognac och chokladprovning. Vi var 4 kvinnor och 20 män.
 Jag insåg snabbt vid tunnan där det ropades ”kom lilla gumman, du kan sitta här i mitt knä” från kollegorna att jag var enda kvinnan där. Alla andra satt kvar i dambastun, ”för det går ju inte att vara med där ute”.
 Den ansvarige för efterföljande chokladprovning nämner att choklad är känt som ett afrodisiaka. Då ställer sig min seniora kollega, som ansvarade för min onboarding, upp och meddelar att jag, som ätit två chokladmuffins på fikat, borde vara villig och att han tänkte lotta ut mitt rumsnummer vid middagen.
 Jag smet så fort jag kunde från middagen, låste min dörr, ställde en väska för och låg livrädd vaken tills alla somnat och knackningarna på min dörr och skratten utanför hade tystnat.


Jag och en jämnårig kvinnlig kollega står och skvallrar lite om helgen måndag morgon innan ett möte. Vår ca 10 år äldre manliga chef går förbi och säger ”vad fnittrar ni om då?” Vi svarar kort att vi bara pratar om helgen, han svarar då ”jaha... vet ni, det är så lätt att se på er tjejer när ni blivit ordentligt tillfredsställda” med ett fånigt leende på läpparna och går iväg. 
Som tur gjorde vi efter alldeles för lång tid med kommentarer som dessa ett uppror och personen i fråga fick gå på dagen. Dock utan den minsta ursäkt från resterande chefer eller HR-avdelningen.


Får via en kollega på annat kontor höra att min blivande chef sagt, efter jag fått ny tjänst som enda kvinnlig säljare bland ca 20 män, ”Ja vi har ju haft en kvinna anställd tidigare på den här avdelningen och det gick ju inte så bra”. Redan där borde jag ha backat. Istället blev läxan dyrköpt då jag, efter år av att bli utsatt för härskartekniker, sexuella anspelningar och att ständigt bli förminskad och förbisedd, blev sjukskriven för utbrändhet. Precis som kvinnan som hade tjänsten innan mig. Jag vet inte hur många gånger jag röt ifrån på avdelningen utan att något hände. Istället gick jag till HR och VD vilket resulterade i att jag fick byta tjänst, förvisso till ett riktigt toppjobb men den tidigare chefen är kvar på samma position. Efter att jag slutade som säljare fick jag höra att tidigare chefen sagt ”Vi ska då aldrig anställa en kvinna igen”. Jävla idiot!


Så många otaliga konferenser och seminarier jag varit på och fått höra kommentarer som ”lilla slampan”, ”du och jag i rum XXX”, ”du är säkert ännu snyggare på rygg” etc. Som representant för företaget har jag inte vågat ställa till med någon scen med tanke på min arbetsgivare utan vänligt avböjt alla nedvärderande och äckliga kommentarer/inviter. Att dessutom ta en på rumpan är helt accepterat och lite grabbigt festligt. Inte charmigt enligt mig eller mina kvinnliga kollegor…


På ett av storbankens bankkontor fanns en något år äldre kollega med samma arbetsuppgifter, bankkassör. Han kallar mig bimbo, jag blir fly förbannad. Ingen reaktion från chef eller någon annan.


Har bokat möte med kund för införsäljning av våra tjänster. Försäkringsansvarig hos kunden är etablerad i branschen och vi har haft några bra samtal innan angående vilken support de kan behöva. Men. Under mötet har han knappt ögonkontakt med mig, han har bara ett fokus: mina bröst. Jag har inte ens urringat eller tajt överdel. Jag är helt oförberedd på hans agerande. Otroligt obehagligt och jag känner mig både kränkt och förbannad när jag avslutar och lämnar mötet utan några som helst utfästelser att återkomma. Jag vill bara ut därifrån och det så fort som möjligt. När jag kommer tillbaka till kontoret tar jag upp detta med några kollegor och får då höra att han lär vara riktigt vidrig och gett sig på yngre tjejer på tidigare arbetsplatser där han utnyttjat sin maktposition, spridit sin könssjukdom på minst en arbetsplats och därefter blivit anmodad att säga upp sig. Behöver jag säga att jag lät min kundbearbetning av företaget han representerar självdö.


I ett projekt som jag drev med externa partners fanns det en man som var mycket äldre än jag. Det började med att han avslutade mejl med ”puss & kram”. Jag ignorerade det, tyckte bara det kändes pinsamt. Efter en tid när vi sågs började han säga att han längtade efter att få vara ensam med mig. Då började jag få oro och olustkänslor för att träffa honom. Vilket jag var tvungen att göra då han var med i projektet. En gång när vi träffades och han kramade mig som man brukar göra när man säger ”hej/hej då” pussade han mig på kinden. Jag blev alldeles kall och tänkte ”nej” det händer inte och intalade mig att det inte hänt. Tyvärr gjorde han det igen, men då var jag beredd och röt i ”NEJ NU FÅR DU TA OCH SLUTA”. Detta var ute på ”öppen gata” så han blev nog chockad av att jag reagerade som jag gjorde. Åter på kontoret berättade jag för min chef som tog mig på allvar. Han ringde upp externa partners chef och meddelade att en polisanmälan är att vänta om antastning av hans personal inte slutade.


För en del år sedan och i ett viktigt och avgörande skede för en hel bransch ville min chef skicka ut mig på en liten turné runt om i landet för att utbilda och informera om det nya avtalet. Jag höll min presentation före lunch inför ett gäng medelålders män och ett par kvinnor. Sen eftermiddag var jag värd för middagen på en krog. När vi precis satt oss och jag hälsat välkommen bjuder en av männen upp mig (i bakgrunden spelade ett band). Jag blev bestört och fann inga ord. Väl uppe på dansgolvet försökte jag inleda en konversation då jag tyckte det var läskigt. Han svarade sluddrigt att han kunde inte prata nu när vi 'schkulle danscha'. Jag gick tillbaka till bordet. Middagen var en pina (flera var berusade) och jag ursäktade mig så fort det var möjligt och skyllde på att jag var trött efter tågresan. När jag kliver in i mitt hotellrum som bokats för mig ser jag att det är en svit med bubbelpool. Och senare på kvällen bultade det mycket riktigt på min dörr och ringde också ett flertal gånger på min mobiltelefon. Jag sov inte mycket den natten och checkade ut så tidigt som möjligt. Satt i vänthallen på stationen och kände mig ensam, äcklad och sårbar. Väl hemma sökte jag genast upp min chef (min bästa chef!) och berättade vad som hänt och avslutade med att säga att detta var mitt första och sista uppdrag i just denna form.


Jag var på en stor konferens med ett antal externa samarbetspartners. Efter middag och efterföljande rundvandring kände jag att det var dags för mig dra mig tillbaka till mitt hotellrum. I samma veva skulle även en av männen (minst 20 år äldre än jag) från ett företag vi hade ett samarbete med dra sig tillbaka så vi slog följe. Det visade sig att vi hade hotellrum i samma korridor, hans var bara lite längre bort än mitt. Väl vid min dörr, låste jag upp och började säga något som ”syns imorgon”. Då försökte han helt plötsligt att ta sig in med mig i mitt rum. Jag försökte dra igen dörren och sa samtidigt till honom att han inte fick följa med mig in. Då drog han ännu mer i dörren och jag fick kraftigt höja rösten och säga “NEEEJ!”. Först då fattade han och ssccch-ade mig och släppte dörren. Dagen efter var väldigt pinsam.


Jag var ca 30 år gammal. Jag och tre manliga kollegor skulle äta lunch i personalrestaurangen och ville gärna få ett bord ute. Det fanns tyvärr inga lediga bord, men vid ett bord satt fyra män i 50-årsåldern med bara kaffekoppar i händerna. Precis bredvid dem fanns flera lediga stolar utan bord. Jag gick fram och frågade snällt om de kunde tänka sig att lämna bordet till oss som skulle äta och istället använda de tomma stolarna. En av männen synade mig uppifrån och ner, varpå han klatschade sig på knät och sa ”sätt dig här lilla stumpan!” De andra männen i hans sällskap brast ut i gapskratt. Jag blev så ställd av detta bemötande på min egen arbetsplats att jag inte fann ett enda ord att säga till dem.


Jag var ny på jobbet och skulle träffa kollegorna i min arbetsgrupp för första gången. Jag var ensam kvinna bland 7 män. Alla presenterade sig och tog i hand och jargongen gick inte att ta miste på. En av mina kollegor tar upp sin plånbok och drar fram ett kreditkort och säger “Här, köp nåt snyggt, lilla gumman”. Alla skrattade gott utom jag, som osäker, ledsen och nedtryckt undrade vart jag hamnat? Behöver jag säga att jag INTE jobbar kvar.


På väg in i fikarummet tappar jag ett papper på golvet. När jag böjer mig för att ta upp det får jag en kommentar om min rumpa och att jag oftare borde böja mig framåt. Min kollegas manliga chef stod bredvid. Tror ni han gjorde något annat än att skratta och hålla med? Nej precis! Och vad tror ni jag gjorde? Ja precis, skrattade lite obekvämt och försökte skämta bort det. För vem vill ställa till en scen?


Jag sitter som nyanställd på ett möte med en större projektgrupp där vi väntar externt besök när mötesordförande får samtal från receptionen varpå han vänder sig till mig och säger “Du som är vår call girl, hehehe, kan väl hämta vår gäst?” Höga skratt i rummet och jag går generad och möter gästen


En kollega berättade för mig att hon hört en manlig kollega säga till en annan… ”ja men hon är het” om mig och kommentera min urringning (som inte alls var särskilt urringad). Efter det har jag helt slutat ha några toppar eller blusar som riskerar att visa något.


På min förra arbetsplats var det stor tillgång till alkohol på gemensamma fester som tex jul- och sommarfester. Många manliga kollegor tog sig friheten att tafsa, ragga mm. En av alla händelser är följande: det är julfest och middagen intas vid ett runt bord, tillsammans med 7 andra kollegor. Min vänstra ”bordsherre” är redan vid middagen kraftigt berusad och tar sig friheter att både klänga, tafsa, försöka kyssa och ge förslag på saker som vi borde göra på hans rum senare på kvällen. De andra manliga kollegorna runt bordet skrattar och säger ”Du får passa dig ikväll!”.


För ett par år sedan fick jag ett sms från ett nummer jag inte kände igen. 
I det stod det något om att han hade sett mig på jobbet och tyckte att jag var snygg och het etc. 
När jag sms:ade tillbaka och bara frågade vem det var fick jag inget svar riktigt svar, utan bara något kryptiskt som skulle anses eggande och intressant. 
Då svarade jag inte. 
Sen gick det ett tag innan jag fick ett till sms om att han sett mig och funderade på vad han ville göra med mig. 
Jag svarade inte. 
Efter ytterligare ett tag kom ännu ett liknande sms. 
Jag svarade inte. 
Numret var från ett okänt kontantkort och jag funderar fortfarande på vem omkring mig på jobbet det är som utsatt mig för detta obehag.


En chef på hög nivå, som då rapporterade direkt till VD: ”Det blir så jobbigt att anställa kvinnor på ledningsgruppsnivå, man vill ju kunna snacka ihop sig i bastun över en öl vid ledningsgruppsmöten


Denna händelse är mindre än ett år gammal. En manlig kollega till mig är ute och reser samtidigt som jag. Vi gör upp om att ses och ta ett glas. Jag är på middag med några vänner och tar det på vägen hem till hotellet. Min kollega sitter, märkbart berusad, och väntar i hotellbaren. Vi dricker ett glas vin och jag säger att jag ska gå hem till mitt hotell. Han insisterar på att jag ska ta ett glas till. Jag går på toa - när jag kommer tillbaka har han handlat mer. Dricker upp halva glaset och säger igen att jag ska gå. Han har då flyttat runt så han sitter bredvid mig och hela tiden försöker ta mina händer och ta på mig. Jag reser mig - han tar tag i mig och trycker ner mig igen. Jag känner mig skitfånig som gick dit och vill inte ställa till en scen. Det är dessutom en ganska nära kollega. Sitter kvar en stund till. Reser mig igen och säger att nu går jag, hejdå. Han övertalar mig att han ska följa mig. Tjatar på mig hela vägen till mitt hotell om att få följa med upp, sova kvar etc. Jag ber honom flera gånger att gå. När jag vaknar dagen efter har jag tio sms där han bedyrar hur mycket han tycker om mig o s v. Jag svarar kort och ber honom hålla distans from nu. Får då svaret; du BAD om det! Kände sån skam. Och skuld. Och undrar hur man ska kunna vara tydligare i såna lägen.


Min kollega tog mig på brösten och greppade mig mellan benen och sa att jag var tight och fräsch.


En chef, direktrapporterande till vd och född på 60-talet (!!!), tyckte det var självklart att tala om att hans sambo var från Ryssland för – ”i min generation vill man ju ha markservice som ni svenska kvinnor inte står till tjänst med”. En av oss som gapande lyssnade frågade till slut om han var född 1867 eller 1967?


På en av mina arbetsplatser så blev jag utskälld av hela min grupp (killar och en ytterligare tjej) då jag stod på mig i frågan om det är okej att gå på strippklubb eller inte. Diskussionen uppkom då ett stort antal män där tydligen gillar att gå på strippklubb på företagsresorna. Jag blev väldigt ifrågasatt av alla killarna (inklusive min kvinnliga kollega) att jag inte höll med om det bara var en rolig grej och att jag inte skulle vara så jävla feministisk av mig. Jag fick höra kommentarer om detta tills den dagen jag slutade. Fick även kommentaren att jag då aldrig skulle kunna ha en pojkvän.


På en arbetsplats så höll en högt uppsatt chef ett tal när han skulle sluta. Han konstaterade då att alla kvinnliga medarbetare endast var anställda för sitt utseende och att han gärna då bjöd på finkrog vid intervju. Han avslutade talet med att kommentera att en medarbetare (som inte jobbade kvar då) hade så otroligt härliga långa ben i sina korta kjolar så henne var han ju tvungen att anställa (trots att hon varken hade utbildning eller erfarenhet). Alla skrattade utom jag.


Ute på ett kundbesök. Kundens medarbetare går hem, så det blir uppenbart att det bara är vi två kvar, vi går igenom en massa dokument. Kunden säger att det är svårt att förklara när vi sitter mittemot varann så han flyttar runt. Känner hur han pressar först benet sen hela kroppen emot mig. Han trycker upp mig mot en vägg och är märkbart upphetsad av situationen. Jag skyndar mig därifrån och säger till min chef att jag inte vågar åka dit själv fler gånger. Min chef tycker att jag är lite känslig och verkar inte bry sig om händelsen. När jag lämnar över kunden till en annan yngre tjej året efter berättar jag om händelsen för henne. Det tyckte min chef var onödigt.


Jag hade jobbat ett år som konsult inom finansbranschen när jag en kväll var ute och festade med mina vänner. Stötte då på en man som är en kund; en vd och ägare på ett finansiellt bolag. Han var väldigt berusad och la många kommentarer om mina ben, skor och urringning. Vakterna såg att han betedde sig illa och slängde ut honom från klubben. En stund senare när jag gick hem stod han kvar utanför klubben. Han försökte få med mig till ett hotellrum och sa att han kunde ge mig allt jag ville ha (han är för övrigt gift). Jag nekade och det slutade med att han i princip stod och drog i mig och tjatade. Till slut kom jag därifrån. Jag berättade för min chef, också en man, som då sa att "vanligtvis agerar vårt företag självklart på sådant här men den här kunden är en viktig kund och han och hans pappa har väldigt fina kontakter inom finansbranschen". De gjorde därför inget åt detta efteråt, inte ens var det självklart att jag skulle slippa jobba med kunden.


Jag känner till en fondförvaltning där det gick ut ett mail med inbjudan till ”vernissage” (höhö) i ett konferensrum varje gång Pirellikalendern med lättklädda tjejer publicerades. De (få) kvinnorna på förvaltningen förväntades inte dyka upp. När de en gång gjorde det blev det minst sagt spänd stämning.”


Jag har vid flertal gånger blivit utsatt för manliga härskartekniker där jag jobbar. Jag har ofta tillhört områden med övervägande manliga medarbetare, och har hamnat i flertal situationer där min kunskap eller mina förslag inte vägt lika tungt som en manlig kollegas. Jag har suttit i möten där förslag som jag har lagt fram inte tagits på allvar förrän en manlig kollega föreslagit samma sak. En del gånger med uppenbara härskartekniker, som att skratta åt mina förslag eller input framför andra i mötet. Har fått frågan vid flertal tillfällen om jag kan ta anteckningar trots att jag inte har kallat till mötet, men jag råkat vara den enda kvinnan i rummet. När jag lyckades avsluta ett uppdrag med en nöjd intressent fick jag som kommentar från en av cheferna att det måste ha gått bra bara för att jag är snygg. Samma chef kommenterade också när jag hade ”vobbat” en dag att han inte brukade anställa kvinnor för att de blir gravida och vabbar och tillade ”men så får man tydligen inte göra längre”.
När jag var yngre så vågade jag sällan säga något, men de senaste åren har jag ofta direkt konfronterat deras kommentarer eller handlingar. Jag har på omvägar fått höra att jag är en sån person som skapar problem. Men det tar jag emot med stolthet.


En av cheferna sa att jag skulle ta på mig en kort kjol för vi skulle ut och reppa på ett byggbolag och då kommer de skriva på, hö hö… En annan kallade mig för hora, eftersom en kund valde mig som kundansvarig framför honom.


Jag har stått i det mimimala kopieringsrummet när en 15 år äldre kollega har trängt sig in och frågat om han ska stänga dörren så att vi kan hångla. Samma man har chattat till mig och frågat om jag kan komma förbi och massera hans ljumskar. Han har också chattat att han drömde en barnförbjuden dröm om mig, hö hö. Jag jobbar på en back office-avdelning och skulle kunna dela med mig av flera berättelser, men väljer ändå de här eftersom jag tror att mannen i fråga inte verkar ha någon aning om att han går över gränsen utan tror att han är charmig och rolig. Jag blir illa till mods, men har haft svårt att säga ifrån eftersom han direkt lagt över ansvaret på mig de gånger jag försökt: "Har du pms, eller?". En gång när jag sade ifrån kom han emot mig med öppna armar och slemmig röst: "Kom, så får pappa ge en kram". Jag bara rös i hela kroppen!


På min första arbetsplats så började jag och en manlig kollega samtidigt, lika utbildning etc. Jag fick efter att tag reda på att han hade avsevärt högre lön än mig trots allt annat lika. När jag ifrågasatte det blev jag bara tillsagd att man inte ska jämföra sig med andra. Han fick arbeta med alla intressanta uppgifter och utvecklas, medan chefen tyckte att jag kunde väl ordna upp strukturen i de interna mapparna - jag som kvinna har ju ett sinne för ordning. Behöver jag nämna att jag inte jobbade kvar länge till efter det?


En gång gick hela aktiebordet på strippklubb efter personalfesten, på arbetsgivarens bekostnad. En annan gång var vi på utlandsresa och tre av männen försvann och gick på porrklubb.


“En tjugo år äldre kollega drar ner mig i sitt knä och jag protesterar, ingen av de runtomkring (både kvinnor och män) säger ifrån eller hjälper mig.”


Ett dåligt minne från den årliga personalfesten för runt tio år sedan. Det var temafest. Jag hade monterat en blinkande röd lampa i hjärtehöjd under klänningen. Vi var några som stod i en ring och mingelkonverserade före middagen. En av de högsta cheferna häver ur sig: “Borde du inte ha satt den där i trosorna istället?” Mest paff, sen arg. Gick hem tidigt och ”orkade” inte konfrontera/rapportera.


Vi var tre tjejer och 27 killar. Man fick ofta höra på morgonmötet att man såg lite kåt ut. Det skickades ofta mail med porrbilder, ända upp på ledningsnivå. En dag fick jag nog och svarade tillbaka med att skicka en striptease på en man. Kort därefter fick jag sluta. Undrar varför...


En chef ville tipsa mig hur jag skulle få med min man till stallet lite oftare. ”Nästa gång han är med kan du ju bara ha på dig dina ridstövlar och en piska. Då ska du se att han kommer att följa med varje gång”. Jag har också sett en chef hångla med en ung och nyanställd alldeles för berusad kvinnlig kollega (som knappt kunde stå på benen och knappt var medveten om vad hon gjorde) på en personalfest trots att han hade fru och små barn hemma.


Jag var nitton år. Hade fått mitt första jobb på bank under tiden jag pluggade på högskolan. Min dåvarande chef var ca 35 år och ganska slibbig. Jag hörde historier om honom och hur han betedde sig på krogen etc. Han bjöd ofta med oss på aw på jobbets bekostnad. Ibland hängde jag på men inte så mycket mer än så. Vi var några unga tjejer som var som hans entourage och såhär efteråt känns det ganska ofräscht även om inget hände. När jag skulle sluta nåt år senare hade vi en en blöt fest. En kollega till mig skulle köra hem både mig och min chef. Chefen klämmer mig då på brösten hela bilresan och kysser mig innan han dråsar ur bilen. Det var som att jag var fritt villebråd nu när jag skulle sluta. Min kollega kommenterar inte händelsen alls och det finns inte i min sinnevärld att varken säga ifrån eller prata med hans chef. Samma man tio år senare (jättefull på en personalfest) säger till min dåvarande chef; Vet du varför jag anställde X? Nej, svarar hon. För att hon har så JÄVLA stora bröst. Och så tittar han på mig på det vidrigaste sätt. Min chef sa som tur var ifrån men jag skämdes och försökte se hur många som hört vad han sagt (alldeles för många). Vi arbetar fortfarande ihop och jag känner mig så äcklad och förminskad av hans beteende.


Först när jag damp ner i matsalen bland vänner förstod jag fullt ut vad jag nyss blivit utsatt för. Under ett möte med ett 15-tal deltagare hade en högre chef plötsligt börjat fingra på min blus. På väg från mötet fann jag mig ensam i hissen med samme man som tryckte upp mig mot väggen. Jag tryckte snabbt på knappen vid mitt våningsplan och hoppade av. Han blev lite förvånad och sa att han kunde hålla hissen medan jag lämnade mina grejer på våningsplanet. Jag svarade kort att det inte fanns någon anledning att vänta för jag skulle inte komma tillbaka. Efter ett par veckor berättade min chef att han fått signaler om att jag hade samarbetsproblem, något som förvånade honom då han aldrig hört något sådant tidigare. Jag frågade honom om detta kom från XX och ville att han i så fall skulle veta vad som hade hänt. Såg på min chefs reaktion att det var just denna person som nu försökte ställa till det för mig. Han kunde inte ta att hans fysiska kontakt inte var önskad.


När jag var 22 år och precis hade fått en timanställning så var vi ute en kväll med avdelningen. Vi hamnade på ett dansställe och min chef bjöd upp mig. Det var en snabb låt men plötsligt ville han dansa tryckare. Han kramade mig hårt och länge trots att jag försökte ta mig loss och han tryckte sitt stånd hårt mot mig samtidigt som han väste i mitt öra: ”Jag kan väl inte rå för att du ser ut som du gör”. Jag var väldigt obekväm och pratade med en kollega senare som berättade att i princip alla kvinnor på avdelningen hade varit med om liknande saker och henne hade han försökt våldta på en konferens. Hon sa dock att det inte var lönt att göra något eftersom han var bästa vän med personalchefen.


Vi var på konferens utomlands med hela avdelningen då flera manliga kollegor var helt öppna med att de köpte prostituerade. De förstod inte att vi andra blev väldigt förfärande över att de ens tänkte tanken. Inget speciellt hände för de inblandade utan de fick väl en tillsägelse att sköta det snyggare i fortsättningen. Det här hände för 30 år sedan och får väl anses vara preskriberat men flertalet av männen jobbade kvar på företaget ända till pension.


Jag var nyutexad och ny i finansbranschen. Jag jobbade med en äldre man som jag hade en kort flört med. När jag sen inte ville fortsätta så slutade han inte ringa mig. Han kunde ringa mig 10 gånger samma kväll, ofta påtagligt berusad, trots att jag varje gång sa att jag inte ville prata med honom mer. Jag sa inget på jobbet för jag ville inte vara den nya bråkiga anställda och jag skämdes för att jag hade ju ändå flörtat med honom i början. Fick sedan veta att han varit besatt av andra kvinnliga kollegor och gjort samma sak med dem. Jag bytte till hemligt telefonnummer och bytte jobb. Han arbetar fortfarande kvar.


För nästan 25 år sen var jag på konferens. Det var precis efter semestern, så det var fortfarande varmt ute. Vi bodde på ett fint hotell med bara ett par våningar i lantlig stil. Jag och kollegor bodde på andra våningen med balkonger som satt ihop. Då det var varmt hade jag min balkong en aning på glänt. En kväll när jag lagt mig hör jag något på balkongen och tittar dit. Då ser jag en kollega som är på väg in i mitt rum. Han hade klättrat över från sin egen balkong till mig. Jag var inte snabb nog att stänga dörren. Efter ett antal rundor runt rummet fick jag till slut honom att lämna rummet.


Jag vet knappt längre vad som anses kränkande eller inte men reagerar på manliga chefer (behöver inte bara vara "överordnade" utan bara i allmänhet...) som oftast kommenterar eller pratar om ens utseende/klädsel när man möts i informella sammanhang (i korridoren, på lunchen, vid kaffeautomaten). Det blir så extra uppenbart när en man tillkommer i dialogen och det helt plötsligt vill diskuteras utveckling, beslut, strategier etc.


Vi visste alla vilka de var, männen som alltid hade mer uppmärksamhet på våra bröst än på oss. En period skulle jag samarbeta med en av dem. Jag tänkte alltid särskilt på hur jag klädde mig de dagar som jag skulle ha möte med honom. Det var obehagligt och kändes så oprofessionellt, hans förhållningssätt, men jag visste inte hur jag skulle hantera det, så jag bara stod ut.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: