80 kvinnliga komiker i ett upprop mot sexismen inom den svenska humorbranschen.

#metoo: Skrattet i halsen

2018-01-09 | Undertecknarna padlock

KULTUR

Tack skådespelar-, sångar-, musiker-, jurist-, hantverks-, läkar- och andra systrar för att ni gick i bräschen. Ni är inte ensamma. Tystnadskulturen är utbredd även inom humorbranschen. Våldtäktsförsök, övergrepp, verbala trakasserier, osynliggörande och grov sexistisk jargong sker även hos oss. Här samlas 80 kvinnliga komiker i ett gemensamt upprop mot sexismen, osynliggörandet och trakasserierna inom den svenska humorbranschen.

#skrattetihalsen publicerades först i Dagens nyheter den 12 december 2017 och har en Facebookgrupp med samma namn


2017-12-13 | #metoo: Nu samlar vi alla upprop


Fler #metoo-upprop:

#akademiuppropet

#allavi

#allmänhandling

#bortabrahemmavärst

#deadline

#dammenbrister

#intebättreförr

#exponerad

#hjälpaintestjälpa

#husfrid

#ickegodkänt

#imaktenskorridorer

#inationensintresse

#intedinhora

#kidstoo

#konstnärligfrihet

#larmetgår

#listanärstängd

#lättaankar

#medvilkenrätt

#metoobackstage

#nustickerdettill

#närmusikentystnar

#orosanmälan

#räckupphanden

#sistaspikenikistan

#skiljaagnarnafrånvetet

#slådövörattill

#teknisktfel

#theshowisover

#timeout

#tystdansa

#tystnadtagning

#underytan

#utanskyddsnät

#utantystnadsplikt

#vardeljus

#vikokaröver

#vispelarintemed

#vårdensomsvek

#utgrävningpågår


Saknar du ett upprop i listan? Mejla upprop@feministisktperspektiv.se. Många upprop är i pipeline, bland andra #inteförhandlingsbart, #nykterfrizon, #visjunger ut, #obekvämarbetstid, #killtheking, #givaktochbitihop, #tystdiplomati, #felfil, #visparkarbakut och #tystiklassen. Vi inväntar bara ett godkännande från administratörerna för att få publicera dem.

Vår bransch är liten och består av frilansande arbetare. Våra kollegor är ofta även våra arbetsgivare eftersom de driver klubbar eller projekt där vi arbetar. Vi har ingen överordnande, än mindre någon HR-chef att vända oss till om vi blivit illa behandlade. Vi upplever också det svårare att få igenom våra humoridéer hos TV-kanaler och produktionsbolag där de beslutande oftast är män. Vi har stått där själva, men inte längre. Vi talar nu med gemensam röst, vi systrar/syskon tänker inte acceptera eller se på när vi blir sexistiskt behandlade. Det är slut nu. Framtiden är här. #skrattetihalsen


Här är några vittnesmål

Ett av mina första stand up-gig ägde rum i en mindre stad i Sverige. Tillbaka på hotellet visade det sig att arrangören stod utan rum. Eftersom det fanns en extra säng i mitt rum erbjöd jag honom därför att få sova i den. Den natten våldtog han mig.


Jag ska dela en taxi med en kollega, när vi säger adjö till de andra komikerna sjunger de en sång om hur jag kommer bli våldtagen. Att skaka av sig och se det som ett sätt att vara med i gänget kändes som bästa strategin. Jag hade knappt hållit på i två år.


Regelbundet bokad till en gratisklubb tills jag inte ville fika med han som drev klubben. När jag försökte få en reaktion från kollegor så möttes jag av förståelse 'för att jag har integritet och det är sån han är' men också att jag inte varit den första kvinnliga komikern som haft den situationen med just den bokaren.


På spånmötet till ett humorprogram på tv. Kvinnorna i gruppen presenterar sina idéer. Sen vänder sig projektledaren som leder mötet till männen i gruppen och säger: ”Ja, ja men ska vi börja mötet nu?


Jag kliver ut från mitt gig på den stora klubben. Återigen inte ett ord från mina manliga kollegor trots att jag berömt dem efter deras gig, trots att jag inte tyckte den ena var speciellt rolig. Blir så glad när de män som berömmer och peppar är där att jag påminns om hur sällan det sker.


Jag plåtas för en klädkampanj (som ironiskt nog även har ett feministiskt budskap). Den manliga fotografen kallar mig saker som "lilla feminist-Maja" och ber mig suga på mitt finger till en bild.


Jag är ny och spelar en av mina första föreställningar på en komediteater när den manliga skådespelaren kör in sin tunga i munnen på mig inför publik. Jag konfronterar honom efteråt i logen men han blånekar. Sedan dess är vi ovänner och han ignorerar eller blockerar alla mina förslag på mötena. Till slut väljer jag att lämna min anställning.


Under en inspelning: Vi spelar in flera sketcher i rad med bland annat en karaktär som jag spelar. Det blir väldigt roligt, alla skrattar för jag är så kul. Mot slutet av inspelningen frångår vi manus och regissören låter mig och min manlige medspelare improvisera. Då börjar min manlige motspelare improvisera att han ska förnedra och våldta min karaktär. Det blir inte roligt, mer obehagligt och inte alls på lika villkor. Jag tror han inte stod ut med att jag var roligare än honom och ville straffa mig.


Jag är supportkomiker till en av de allra största manliga komikerna. Producenten kör mig och en manlig rookie till giget, cirka 1,5 timmes bilresa. Den store komikern kommer dit med egen bil. Före giget står jag vid en bardisk i en avstängd del av lokalen och fokuserar, går igenom mitt material, gör en sista anteckning inför att jag snart ska gå på scenen. Producenten passerar tätt bakom mig och säger skrattande medan han blinkar: ”Om jag inte visste att du var gift skulle jag hångla upp dig nu.” Jag svarade ingenting. Blev stum och paralyserad. Det var som om mitt undermedvetna hindrade mig från att säga ifrån och i stället påminde mig om att om jag vill ha fler gig ska jag vara smidig att jobba med. Min koncentration försvann, jag tappade fokus. Giget gick ok men efter det ältade jag länge vad jag borde sagt och gjort. Kände mig så förminskad och nedtryckt. Men jag ville inte förstöra giget genom att säga ifrån och upplevas som bråkig och lättkränkt. Dessutom var jag beroende av att få skjuts hem från giget. Under bilresan hem igen kände jag mig äcklad och livegen.


Är på efterfest till en tv-inspelning. Står och pratar med min pojkvän. Plötsligt kommer en av de medverkande, som är väldigt lång och stark, och lyfter upp mig och bär i väg mig. Jag ber om att bli nedsläppt och visar tydlig avsmak inför att bli upplyft som nån jävla docka, men blir ignorerad medan mannen ropar bak till min pojkvän: ”Jag tar med henne upp på rummet, hon ska sova med mig i natt.”

Det var en bokare som brukade boka mig på gig när jag var ganska ny. Han brukade höra av sig genom att fråga typ ”vad gör du på fredag kväll?”. Blev alltid osäker på vad jag skulle svara eftersom han ibland ville boka in mig på gig och ibland försökte bjuda ut mig på middag eller andra saker som jag inte ville. Avböjde varje gång, men han fortsatte. Ibland skrev han att jag skulle få giga på coola ställen men ”då var jag tvungen att äta middag med honom”. Jag avböjde varje gång, men han fortsatte. Väl ute på gig klädde han in tafs i beröm på ett väldigt obehagligt sätt: ”Vad bra du var”, följt av en lite för lång kram och händer där man inte ville ha dem. Så här var han var inte bara mot mig och han fortsatte, trots att både jag och andra sa till honom att sluta.


I början bemöttes jag mest av 'Ska du göra stand up? Du är ju tjej, tjejer är inte roliga!' och ”Oj, en kvinnlig komiker, hur många våldtäktsskämt har du?”


Har många gånger varit enda kvinnliga komikern under kvällen och trots att det gått bäst för mig, trots att många av de manliga komikerna bombat totalt, har jag blivit utfryst efteråt. De andra har dunkat varandra i ryggen och påtalat hur grymma de var på scenen. Som om jag inte existerade.


Under åren har man ju bland annat hört: ”Du som snygg tjej behöver väl inte göra stand up? Du får ju ligga i alla fall! Alla vet ju att det bara är fula tjejer som gör stand up, för det är deras enda chans att få ligga över huvud taget!” ”Jag kan betala din resa, men det är endast för jag är kåt på dig.” ”Du får inte ha kjol på dig på scenen, det distraherar männen i publiken.” ”Du behöver inte ha så fina kläder på scen, du ska inte sminka dig heller. Det tar bara fokus från dina skämt, du ska vara alldaglig och helst ful på scen.” ”Det är tur att du har så små bröst, annars hade man inte kunnat fokusera på dina skämt”.


En klubbägare ville jag skulle bo hos honom när jag besökte staden klubben där klubben fanns. Jag nekade hela tiden. Han hade även gjort inviter under lång tid. När vi väl sågs, sa jag till honom att inte verka för ”på” mot mig, eftersom rykten sprids snabbt i vår bransch. Sen dess har jag inte blivit bokad.


Ska köra med komikern för tredje gången under en ettårsperiod. Fastän jag presenterat mig för honom vid flera tidigare tillfällen räcker han nonchalant fram sin hand och säger vad han heter. Jag skojar om det och säger att det nu är tredje gången vi presenterar oss för varandra. Utan att blinka säger han att vi måste hångla för att han ska komma ihåg mig nästa gång.


En manlig komiker när jag kommer av scenen: ”Bra att du är … vad ska jag säga … gammal … det där sexskämtet … det skulle aldrig funka om du fortfarande var knullbar.


Generellt så är det ju den där känslan som inte går att sätta fingret på. Att det inte finns en naturlig plats för tjejer i klubbmiljön. Man måste ha mycket skinn på näsan för att acceptera att man inte får feedback, dunkar i ryggen och nya gig på samma sätt som killar får.


Även om det är några år sen nu, känns det som att det inte är helt är över än. Varje gång jag hör hans namn eller någon som pratar om hans teater mår jag lite illa. Han använde sin makt som teaterchef för att försöka få mig sparkad från succéföreställningen efter att han berättat att han var kär i mig och jag hade nobbat honom. Det kunde han inte hantera. Han bröt ihop och betedde sig oproffsigt på och utanför scenen. Han var sur och butter. Han tog på sig offerkoftan och betedde sig som att det var mitt fel, som om det hade varit något mellan oss. Vid ett tillfälle gav han mig nedlåtande feedback efter en föreställning där han själv hade varit jättesvår att spela med. Vid ett annat tillfälle hade han försökt att stoppa in sin tunga i min mun när vi pussades på scen inför publik. Om inte regissören hade stått upp för mig så hade jag blivit kickad från föreställningen. Jag är evigt tacksam, för att jag vet hur mycket skit och psykisk terror han fick utstå från teaterchefen efter beslutet att låta mig spela och inte teaterchefen.


Jag upplevde att en manlig komiker tog på mig fast jag inte var bekväm med det. Det kan vara svårt att avgöra efter gig när alla sitter och dricker öl, vad som är skämt och vad som är allvar. Ibland orkar man själv inte tänka på det, förrän efter. Jag gick hem när det hände. Har haft ångest på olika sätt sen dess. Dels för mig själv och mina jobbiga känslor, att jag liksom inte bara kan släppa det, se det som ett trist missförstånd/gråzonsgrej. Men också ångest för att jag blev arg och borde ha sagt till direkt, för att jag var otydlig, att jag ”bjöd in till det”. Om man är tjej och komiker som skojar eller pratar om sex, verkar det som att vissa personer tror att man ska ha det med dem, att ens jobb är någon sorts konstigt förspel.


Jag var ny inom stand up och fick ett gig på en engelskspråkig klubb (som enda tjej). När jag sökte upp klubben på nätet för att dela med mina vänner såg jag texten om mig, som ju är tänkt att beskriva komikern i fråga: ”XXX, she is everything a swede should be, blond and beautiful”. (Har inga skämt om att vara blond eller snygg.)


Typiskt inom stand up är väl att det förtäcks som humor och skämt. Jag var med om att en snubbe skulle köra mig till ett gig som han också ordnat. Bara han och jag i bilen och jag sitter fram och plötsligt lägger han handen på mitt lår och håller kvar ett tag. Kändes väldigt obekvämt och jag kände mig utsatt och var i beroendeställning till denna person i det läget. När vi kommer fram och ska checka in på hotellet (hade fått info innan att jag skulle få eget rum) säger han ”oj det verkar som att hotellet har gjort fel och bara har ett rum, så vi får dela”. Jag är bara tyst (har panik inombords) och efter ett tag säger han: ”Äh jag bara skojade.” Hade väl kört stand up några månader så var superrookie och den här situationen var mycket obekväm.


En erfarenhet jag har från tre olika män i ståuppbranschen: Manlig bokare/komiker peppar och bokar kvinnlig komiker. Frid och fröjd. Flirt uppstår alternativt trevlighet misstas som flirt. Skamligt förslag från man avböjs vänligt eller ignoreras. Manlig bokare/komiker börjar undvika kvinnlig komiker, sluta boka och hälsar knappt längre.


Kvinnlig komiker ensam kvinna på klubben. Måste trycka sig in i manliga klungan för att över huvud taget bli sedd före och efter gig.


Manlig producent samlar ihop en testpanel för att testa vems skämt som funkar bäst – de tre manliga komikernas skämt eller den kvinnliga komikerns skämt. Testpanelen består av 90 procent män i samma ålder som de manliga komikerna. Männens skämt funkar bäst. Kvinnlig komiker påpekar att det vore schysst med bättre genusmix nästa gång. Nästa gång är det ”bara” 60 procent män och 40 procent kvinnor. Kvinnlig komikers skämt får jättebra respons.


Manliga komiker som alltid måste få sista ordet i en sketch och som trots att kvinnlig komiker enligt manus har punchline, måste få lägga till en egen slutkläm. Och som inte förstår varför kvinnlig komiker till slut tar upp detta som något irriterande ”viktigaste är väl att sketchen blir kul?” ”Jo, men den var kul även när jag ägde punchlinen”.


Jag har blivit trakasserad så ofta efter gig att jag slutat giga helt och hållet. Allt man säger som inte stryker män medhårs möts av aggression och hot om våld. Hela stand up-industrin är giftig för kvinnor. Att bara lyssna på män gigga lämnar mig med stort obehag. Sjukt mycket kränkande skämt om kvinnor.

Jag har blivit presenterad som kvällens enda tjej alldeles för många gånger. En gång blev jag presenterad så här: ”Jag vet inte vem hon är, det är inte jag som har bokat henne, men vi får hoppas att hon är rolig.” Först ut, peppigt … Mitt självförtroende sjönk genom golvet.


Otryggheten en känner av att vara i ett rum med bara manliga komiker. Den som håller i klubben (man) presenterar mig inte för nån. Ingen av männen visar något intresse av att veta vem jag är. De är alldeles för upptagna med att lyfta varandra.

Saker som händer kontinuerligt: Att bli överröstad av en man som sen stjäl allt fokus. Bli förlöjligad när man ställer frågor (tydligen ska man bara veta allt). Sexistiska och grova skämt om kvinnovåld på scenen.


Är på stor branschfest i annan stad. En man flirtar vilt och jag besvarar det delvis. När jag säger tack och godnatt följer han efter mig till rummet. Jag säger nej hundra gånger till att han ska få följa med mig in, och efter säkert en halvtimma av tjat utanför dörren tränger han sig in. Hade han inte varit så full som han var, är jag helt säker på att jag hade blivit våldtagen.

<

em>Jag och helmanligt crew av skådespelare och tv-team ska spela in en musikvideoparodi där vi dansar i regn. Teamet har tagit med extra kalsonger till männen, men när jag frågar om extra trosor och bh finns det inte. Jag måste därför ta av min egen bh och bli dyblöt med bara t-shirt. Är mycket väl medveten om hur mina bröst syns igenom tröjan, och dessutom hör jag flera i teamet säga saker som ”svälj regnet! Hon sväljer, hörrni!” och ”ska spara ner dessa filer i mitt privata förråd, om ni förstår vad jag menar.”


Vi är ett gäng kvinnor som jobbar inom humor- och nöjesbranschen som har fått nog. Vi har fått nog av sexuella kränkningar, övergrepp och trakasserier riktade mot oss själva och våra systrar/syskon.

Vi har även fått nog av idén om att våra genitalier på något sätt skulle begränsa vår komiska färdighet.

Vi har fått nog av att osynliggöras och bli utestängda från det manliga humorrummet. Dammluckorna har öppnats, offer har samlat mod, börjat anmäla och berätta om vad de varit med om. Vi tror på ett klimat där övergrepp och härskartekniker tas på största allvar och inte tystas ner. Här kommer därför våra tydliga ståndpunkter i frågan:

* Vi tar kvinnors berättelser om övergrepp på allvar.

* Vi tar starkt avstånd från så kallad ”victim blaming”. Och vi förväntar oss att även våra manliga kollegor gör detsamma.

Vi vill att våra manliga kollegor, som ibland också är våra bokare, ansvariga på produktionsbolag, teater- och i filmarbetare ser oss som likvärdiga kollegor och hjälper oss när de ser att vi förminskas eller trakasseras.

Bokare ska aldrig kräva en dejt, en middag eller en flirt för att boka oss på jobb.

Vi vill inte höra kommentarer om hur ”fuckable” vi är, eller inte.

Vi kräver att få samma möjligheter och respons som våra manliga kollegor och inte få våra komiska färdigheter ifrågasatta på grund av vårt kön.

Vi vill att bokare tänker mer jämställt när de bokar komiker.

Vi vill ha fler kvinnor på beslutande poster på TV-kanaler och produktionsbolag. (På SVT till exempel är alla inköpare i genren humor män.)

Vi är här för att stanna, ni kan inte göra oss osynliga längre.

Att underteckna uppropet innebär inte att man personligen har blivit utsatt för övergrepp.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.