Island hedrar nordiska kvinnors kamp för kvinnors politiska delaktighet.

Norden har mycket kvar när det gäller jämställdhet

2015-10-27 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES

”Vi är inte där än, Norden har inte nått jämställdhet trots många framgångar”, ansåg de flesta talare och debattdeltagare under konferensen i Reykjavik i samband med 100-årsjubileet av kvinnors rösträtt på Island. De viktigaste hindren för nordiska kvinnors jämställdhet ansågs var löneskillnaderna och det sexualiserade våldet i hem och samhälle.

TIDIGARE ARTIKEL OM KONFERENSEN:

2015-10-23 Island firar 100 år med kvinnors rösträtt

– Det tycktes bra att kvinnor fick rösträtt, så länge de röstade för män, sade Guðmundur Hálfdánarson, professor från Islands universitet.

Professor Christina Florin från Sverige nämnde att svenska suffragettrörelsens kvinnor inte var lika stridbara som sina systrar i Storbritannien.

– De var mer ”svenskt lagom”, kastade inga stenar, hungerstrejkade inte, ingen fängslades, däremot fanns det ordning och reda, dagordning och möten, helt lagliga verksamheter... De var utbildade medelklasskvinnor, feminister innan feminismen fanns, de skrev arga brev och frågade varför män är som de är.

Flera viktiga ämnen diskuterades under två dagars-konferensen – från våld, pornografi, näthat, hatpropaganda, rörelsehindrade kvinnors villkor i samhället, könsstympning till kvinnors roll och begränsningar i affärsvärlden och politiken.

Hoten

De oroande politiska krafter som nu hotar demokratins grunder och därmed hotar kampen för jämställdhet i nordiska samhällen kommenterades återkommande.

– Vi håller på att tappa förtroende för det nordiska systemet, vilket leder till ojämlikhet och osäkerhet, och stärker nationalismen, sade paneldeltagaren Sigríður Ingibjörg Ingadóttir, parlamentariker från Island.

Historikern och författaren Helene Lööw var en av huvudtalarna på konferensen och talade under rubriken ”Vi är riddarna i vitt pansar: självuppfattningen av vita rasister som beskyddare av kvinnor”.

I talet fokuserade Lööw på vit makt-gruppers ideologier och övertygelser vilka förenar dem över organisationsgränser. Internet används alltmer för mobilisering även bland de som inte är organiserade. Kvinnofrågan är ett centralt diskussionsämne. Särskilt bland de som ofta samlas kring antimuslimska eller anti-jihadistiska grupper, enligt Lööw.

– Kvinnor är kärnan för konstruktionen av deras ideologi. Kvinnor är nationens bärare. Att vinna kvinnorna till sin rörelse och mobilisera dem, är av central betydelse för rörelsen.

I sin propaganda framställer sig vit makt-grupper som försvarare av kvinnor och barn. Beskyddare mot judar, muslimer, svarta och lesbiska. De menar att både marxism och feminism har svikit kvinnorna och utmålar sig som de sanna feministerna, förklarade Lööw. Män och kvinnor sägs vara jämlika fast olika, med olika uppgifter.

– De hävdar att samhället inte längre skyddar kvinnor mot utländska män eller mot aggression i egna samhällen. Detta har lett till att en del vit makt-grupper i Norden har startat kampanjer mot våldtäkt. Nordiska motståndsrörelsen dyker upp under våldtäktsrättegångar och stödjer offret, sade Lööw.

Retoriken som vinner mark mot flyktingvågen enligt Lööw handlar om rädslan för flyktingmännen. Flyktingmännen anses vara potentiella hot mot vita kvinnor. Retoriken har historiskt fungerat för att mobilisera mot flyktingar i nordiska länder.

– Att vara ung och man är det värsta någon kan vara som flykting.

Den rasistiska retoriken beskriver invandrarmännen som terrorister, falska flyktingar, kriminella, våldtäktsmän, men framförallt fegisar som överger sitt hemland, lämnar sina barn och kvinnor bakom sig, inte försvarar dem och i stället rymmer. Ur denna retorik mot flyktingar och EU-migranter reser sig den vita armén av vita män upp som frälsare, de som till skillnad från flyktingmännen, ställer upp och skyddar sina vita kvinnor och barn.

– Denna retorik fungerar effektivt oavsett om den är organiserad eller inte, uppfattningen är att det vit makt gör är av kärlek för vita kvinnor och barn, inte av hat.

Politiken

Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ (Fi) var paneldeltagare i ett samtal om de politiska utmaningarna i Norden.

– Diskriminering är inget individuellt problem, utan ett strukturellt sådant som ska bemötas politiskt... Även om nordiska länder står högt på listan vad gäller jämställdhet, har vi fortfarande inte lyckats att eliminera löneskillnaderna och sexuella våldet. Vi måste lära av varandra och ta reda på vad vi har gjort rätt och var det gått fel.

– Det talas om en nordisk identitet, något som även vi själva identifierar oss med. Det handlar om en generell välfärd som föddes ur ett politiskt system som byggdes på arbetarorganisationer och bildningsförbunden under början av 1900-talet. Det systemet ledde till att våra politiker inte kom från överklassen och detta påverkade hur vi byggde upp vårt välfärdssamhälle, sade Schyman.

– Grunderna för välfärdssamhället, vilket inkluderade alla sociala grupper, gjorde det svårare att exkludera kvinnorna.

Vad som har gått fel i Norden är, enligt Schyman, att man inte lärt från historien. Resultatet ansåg hon är att nationalistiska och fascistiska grupper tar över politiska arenor som regeringar och parlament, något som har med det patriarkaliska tänkandet att göra, menade Schyman.

– Det finns en feluppfattning om hur starkt det patriarkaliska tänkandet är och hur det är en del av det politiska systemet, hela samhället och dess organisationer. Det måste vi utmana!

När det gäller vad som ska göras nämnde Schyman bland annat löneskillnaden som inte är löst.

– Vi måste gå in i politiken. Vi har en representativ demokrati och den är inte representativ när det gäller hälften av befolkningen... Vi måste vara ärliga, det finns en varaktig konflikt enligt det patriarkaliska tänkandet. Vi har inget annat val än att engagera oss politiskt eftersom problemet inte är individuellt, det är ett strukturellt problem vilket kan lösas med demokratiska verktyg och med politiken. Gör som kvinnorna gjorde 100 år sedan, de organiserade sig. De gick in i politiska partier och de mötte glasstaket, det gjorde jag också, tro mig, jag har försökt. Vi måste gå tillsammans och ta de platser där besluten fattas, bli en del av makten, bygga upp och forma samhället. Så organisera er, organisera, om och om, sätt igång, sade Gudrun Schyman och möttes av stora applåder i salen.

Kroppen

En annan uppmärksammad talare vid konferensen var Catharine MacKinnon, professor i juridik från University of Michigan. Hon talade om pornografi och mänskliga rättigheter. MacKinnon betonade vikten av politiskt engagemang för att uppnå social jämlikhet. När det gäller pornografi menade hon att industrin utnyttjar yttrandefrihetsprinciperna för att sprida massproducerat sexuellt våld och trakasserier, vilket avhumaniserar kvinnor och kränker mänsklig integritet. Men det går att förbjuda pornografi så som Island, ett land med hög respekt för yttrandefriheten, har gjort.

MacKinnon visade också sambandet mellan prostitution, barnpornografi och vuxenpornografi. Det handlar i regel om samma kvinnor i olika åldrar, barn och kvinnor utsatta för olika former av diskriminering som utnyttjas i sexindustrin, ansåg hon.

– Pornografi utnyttjar prostituerade. Med andra ord är producenterna inget mer än sextrafficker. Pornografi bidrar till ojämlikhet, den är motorn till kvinnors ojämlikhet.

MacKinnon fick flera gånger applåder när hon starkt kritiserade Amnesty Internationals senaste ståndpunkt om legal prostitution.

– När en prostituerad kvinna mördades i Sverige skrev Amnesty att det beror på sexköpslagen i landet. Men när 55 prostituerade rapporteras mördade i Tyskland sedan prostitution blev laglig, säger de inte ingenting om farorna med legal prostitution.

Även ämnet surrogatavtal diskuterades av Anne Phillips, professor vid London School of Economics. Hon kritiserade den vita medelklassen, som köper barn av fattiga mödrar.

– Surrogatavtal, köp och försäljning av reproduktionsarbete, är en växande industri.

– Den nyliberala kontexten menar att det handlar om individuellt frihet att skaffa barn genom surrogatavtal, medan det egentligen handlar om fattiga kvinnor som är tvungna att sälja sin livmoder. Frihet handlar inte bara om friheten att välja. Den handlar om friheten att tala om orättvisor, betonade Phillips.

Konferensen avslutades med brandtal av bland andra UN Womens chef Phumzile Mlamba Ncguka:

– Vi vill inte att kvinnor bara ska leva bättre inom ramen för patriarkatet, vi vill att patriarkatet försvinner.