”Vi har mötts av lilla-gumman-attityd, blivit tafsade på och tvingats till sex – nu räcker det”.

Bild: Martin Fisch/Flickr CC-by 2.0

#metoo: Nykter frizon

2018-01-09 | Undertecknarna padlock

OPINION

Vi måste bli en frizon från sexism, sexuella trakasserier och övergrepp.

Cirka 500 personer står bakom uppropet inom IOGT-NTO-rörelsen. Här är deras öppna brev till alla medlemmar i IOGT-NTO-rörelsens förbund samt vittnesmål.

LÄNKAR

#nykterfrizon Öppet brev till alla medlemmar i IOGT-NTO-rörelsens förbund publicerades först i Accent den 29 november 2017.

Facebooksidan #nykterfrizon

RELATERAT:

2017-12-13 | #metoo: Nu samlar vi alla upprop

#metoo-upprop:

#inteförhandlingsbart

#inteminskuld, #påvåravillkor

#skiljaagnarnafrånvetet

Saknar du ett upprop i listan? Mejla upprop@feministisktperspektiv.se.

I svallvågorna efter #metoo har vi lyft frågan om hur verkligheten ser ut i vår egen IOGT-NTO-rörelse. Svaret är tydligt: Vi är inte förskonade bara för att vi är nyktra eller har fina formuleringar om demokrati och solidaritet i våra grundsatser. Strukturerna som leder till sexuella trakasserier, övergrepp och sexism finns även hos oss.

I gruppen #nykterfrizon har cirka 500 personer som definierar sig som kvinnor och andra icke-män samlats för att samtala om hur vi upplever situationen och lyssna på varandra. Vi är i alla åldrar, från ungdomar till pensionärer, från hela landet och har varit medlemmar olika länge. Våra berättelser handlar om sådant som har skett för flera år sedan, eller som pågår just nu. Våra upplevelser kan skilja sig åt, men när vi lyfte på locket och berättelserna strömmade in kunde vi snart se tydliga mönster. Vi är inte ensamma om våra upplevelser.

Vi har mötts av sexism i form av kommentarer och förminskande skämt om våra kroppar och vårt utseende. Detta har skett under kongressförhandlingar, på möten i distrikt och föreningar, i samband med representation runt om i landet och på arbetsplatser inom rörelsen.

Vi har blivit tafsade på då vi inte själva samtyckt — på dansgolv, på kurser, på läger, i arbetssituationer. Vi har befunnit oss i intima sexuella situationer och sagt nej när det inte längre känts okej, men inte blivit lyssnade till utan blivit tvingade till sexuella handlingar.

Vi har otaliga gånger mötts av lilla-gumman-attityder och upplevt att vi inte möts av samma respekt som manliga medlemmar. Vår kompetens har ifrågasatts eller inte tagits tillvara för att vi är eller uppfattas som just kvinnor.

Det vi har varit med om får konsekvenser. Naturligtvis för oss personligen, men även för organisationerna. En del av oss har valt att inte längre vara medlemmar eller avsluta sina anställningar på grund av den kultur som råder. Flera har tackat nej till eller avslutat förtroendeuppdrag efter att ha tröttnat på sexism och att inte bli lyssnade till, eller för att det är tydligt att man främst anses behöva fylla kvoten ”unga tjejer”. Många av oss har också upplevt att då vi reagerar på det som har hänt, blir vi bemötta med bortförklarande skämt eller tystnad – från både män och kvinnor. Detta är ett stort demokratiproblem.

Berättelserna kommer från personer som är eller har varit aktiva på förenings-, distrikts- och förbundsnivå, har eller har haft förtroendeuppdrag på allt från lokal till internationell nivå, samt har eller har haft anställningar på alla nivåer inom våra organisationer. Inga personer har namngetts, men det framgår att detta sker i såväl föreningar och kårer som på distriktsarrangemang, kongresser samt förbundsstyrelser och centrala kanslier. Det handlar om män i alla åldrar, förtroendevalda, anställda och personer som varit medlemmar kort tid eller under flera decennier.

Att ta del av varandras berättelser har gjort oss förtvivlade och chockerade — men samtidigt oerhört beslutsamma. Det räcker nu. Vi behöver tillsammans — i alla åldrar och av alla kön — öppna ögonen för de strukturer som finns i våra organisationer och i det samhälle vi vill förbättra. Vi som är medlemmar i IOGT-NTO-rörelsen känner ofta att rörelsen är vår familj och en viktig del av våra liv. Vi har därför ett stort ansvar gentemot varandra, både i och utanför rörelsearrangemang. Vi har ett ansvar för att alla som är medlemmar — ung som gammal — på allvar lär sig att behandla varandra enligt de värderingar som vi har formulerat i våra egna grundsatser.

Som folkrörelse har vi verktygen för att förändra världen. De verktygen behöver vi nu använda för att förändra även oss själva. IOGT-NTO-rörelsen måste vara en frizon, inte bara från alkohol, utan även från sexuella övergrepp, trakasserier och sexism.

#Nykterfrizon.

Här är utdrag ur några av alla berättelser:

På kongress. Han kommenterade högljutt min kropp och var tydlig med att det var värsta bonusen att få möjlighet att få titta på mig samtidigt som han föredrog frågan. Allt mitt självförtroende försvann och jag kände mig tillplattad och ful. Då jag försökte vända mig till några äldre och mer erfarna kvinnor fick jag som svar: ”Men det är ju XX! Han är ju så. Det är ju bara hans sätt att lätta upp stämningen. Ingen idé att lägga energi på det där.”

På kursgården. Vaktmästargubben tar i och daskar mig hårt så det smäller över min rumpa då jag just är i färd med att plocka upp glass ur glassbox till lägerbarnen.

Jag har gråtit på väg hem efter jobbresa som genomsyrats av sexuella anspelningar.

Jag hade träffat honom på många UNF-arrangemang under flera år. Han hade alltid varit en populär kille. Rolig, spexig och utåtvänd. Vi hade aldrig haft så mycket kontakt, men en dag helt ut av det blå så skickar han ett sms till mig där det står ”Vill du ligga ovanpå mig eller under mig?”. Jag blev helt ställd och förvirrad.

Jag är höggravid. Han jagar mig genom Tollares matsal för att få känna på magen. Till sist finns ingen utväg, han ska klappa på magen men slutar med att han smeker under magen och vidare ner mot mitt sköte. Jag kände mig så utsatt, äcklig och utsatt så jag började gråta. Han förklarar att jag inte ska gråta, hans smekningar var ju för att jag var så gravid och vacker.

En kille som på tidigare läger försökt kyssa mig trots att jag tydligt visat nej, kommer och erbjuder stöd. Lovar att det bara är vänskapligt och jag behöver verkligen kramar. Snart märks det dock att han förväntar sig mer. Efter två dygns övertalning som inte fungerar drar han in mig bakom masslogi-tälten vi sov i och håller fast mitt huvud, kysser mig mot min vilja och försöker ha sex med mig. Han lyckas inte, jag kämpar emot och säger nej, nej, nej. Han blir mycket ledsen och lägger all skuld på mig.

Fick frågan av en äldre medlem, efter att jag hade varit mötesordförande på ett DÅM, om ”jag var lika bestämd i sängen?”

Var på UNF-kongress som ombud. Gav en man en positiv kommentar (i en sakfråga) och han blev besatt av mig. La till mig på alla sociala medier, stalkade mig under resten av kongressen och på avslutningskvällen så mina kompisar fick hålla utkik efter honom så vi kunde röra oss någon annanstans.

Han sökte hela tiden kroppskontakt, kramar, massage, lägga sig i knä, sitta nära mm. När jag tills slut förklarade att det blev för nära så fick jag förklaring att jag som kvinna och anställd ju ska ställa upp på de ideellas önskemål och krav.

Jag var 16 år. Hånglade med en fasligt snygg kille och var korkad nog att följa med till hans tält. Han hade sex med mig fast jag tydligt sa ifrån att jag inte ville. Sa NEJ. Gång på gång. Men jag vare sig gjorde motstånd eller skrek vilket gjorde att jag i många år tänkte att jag fick skylla mig själv… Som jag skämdes och så lång tid det tog innan det såret hade läkt. Innan jag kunde acceptera tanken att han faktiskt våldtog mig.. Så mycket han pajade…

På kongress. Jag står i en hiss, läser och äter en banan när en man jag aldrig pratat med men har sett i olika rörelsesammanhang kommer in. När hissen stannar ställer han sig i dörren och säger nåt i stil med ”Jag ser att du gillar att ta den i munnen. Vill du ha nåt rejälare så bor jag i rum X”.

Jag var 26 år och blev i en korridor upptryckt mot väggen och kysst i nacken av en 40 år äldre man.

En äldre manlig kollega berättade exempelvis hur sexig han tyckte att jag var och hur han inte kunde koncentrera sig på vad jag sa för att jag var så snygg i min topp.

Era berättelser har påmint mig själv om händelser jag sedan länge glömt. De flesta från när jag var ganska ny i rörelsen och fortfarande djupt djupt dysfunktionell framförallt pga barn till missbrukare och inte riktigt hade fattat det själv ännu. En skulle kunna säga att det var öppet mål och att flera personer inom rörelsen på nåt sätt kunde sniffa sig till att här fanns en person som inte hade kapacitet till att säga nej. Jag påminns om famlande händer på nätterna i masslogi och oombedda inviter och kommentarer om mitt utseende.

Jag är nyanställd på IOGT-NTO och ute på besök i distrikt. Blir presenterad inför styrelse som ett mycket bra nyförvärv. ”Nu behöver vi ju inte lyssna utan kan bara njuta av det vi har framför oss”. Så återigen blev jag bara en kropp, inget annat.

Att alltid få veta att man är ung tjej (inte kvinna inte) är ju ett sätt att se till att man aldrig blir mer. Jag upplever ofta att det finns ett annat sätt att tala till mig som ung kvinna än vad det talas till andra förbundsrepresentanter. Ofta antas det att jag inte vet eller förstår bättre, inte att jag bara tycker annorlunda. När jag därefter reagerar argt får jag veta att jag inte behöver ta i.

En av orsakerna till att jag slutade var att jag upplevde arbetsmiljön som gubbig och sexistisk. Jag fick ofta helt ovidkommande kommentarer om mitt utseende och min ålder när jag var ute och föreläste i landet.