Uppsalas nationer går samman i ett upprop mot våld och trakasserier i studentmiljö.

#metoo: I nationens intresse

2018-01-09 | Undertecknarna padlock

FEMINISM

”Nästan varje gång jag varit på nation har en eller flera killar tryckt sina stånd mot mig, kramat om mig bakifrån, hållit i mig, dragit i mig. Aldrig har någon frågat om det varit okej.” Vittnesmål ur uppropet #inationensintresse där 826 nuvarande och tidigare medlemmar vid Uppsalas studentnationer gått samman mot fysiska övergrepp och psykiskt våld.

Uppropet #inationensintresse publicerades först i UNT den 3 januari 2018.


RELATERAT:

2017-12-13 | #metoo: Nu samlar vi alla upprop


Fler #metoo-upprop:

#akademiuppropet

#allavi

#allmänhandling

#bortabrahemmavärst

#deadline

#dammenbrister

#intebättreförr

#exponerad

#hjälpaintestjälpa

#ickegodkänt

#imaktenskorridorer

#intedinhora

#kidstoo

#konstnärligfrihet

#larmetgår

#listanärstängd

#lättaankar

#medvilkenrätt

#metoobackstage

#nustickerdettill

#närmusikentystnar

#orosanmälan

#räckupphanden

#sistaspikenikistan

#skrattetihalsen

#slådövörattill

#teknisktfel

#theshowisover

#timeout

#tystdansa

#tystnadtagning

#underytan

#utanskyddsnät

#utantystnadsplikt

#vardeljus

#vikokaröver

#vispelarintemed

#vårdensomsvek

#utgrävningpågår


Saknar du ett upprop i listan? Mejla upprop@feministisktperspektiv.se. Många upprop är i pipeline, bland andra #inteförhandlingsbart, #nykterfrizon, #visjunger ut, #obekvärarbetstid, #killtheking, #givaktochbitihop, #tystdiplomati, #felfil, #visparkarbakut och #tystiklassen. Vi inväntar bara ett godkännande från administratörerna för att få publicera dem.

Nationerna samlar studenter från alla discipliner och har anor från 1600-talet. Grundtanken är att verksamheten drivs av studenter, för studenter och nationen ska fungera som studentens andra hem. På nationerna erbjuds studenter möjligheter till personlig utveckling under den formbara tid i livet som studieåren ofta är. Nationerna liknas ibland vid ett tvärvetenskapligt seminarium, där studenterna ges möjlighet att knyta kontakter över såväl disciplins- som generationsgränserna. Nationerna är tätt sammankopplade med Uppsala universitet, men utgör också en egen värld där en lång historia och stadgar med formuleringar från tidigare sekler är några faktorer som leder till att nationerna i vissa avseenden lever kvar i det förgångna. Studentuppsala speglar samhället i stort när det kommer till strukturer och förekomst av sexuella trakasserier, men mycket i vittnesmålen går att härleda till den unika studentmiljö som nationerna är. Som ny student är du recentior och längst ned i den inofficiella hierarkin. Högst upp finns kuratorer, förtroendevalda studenter med uppdraget att leda nationerna. Därtill finns styrelseledamöter, hedersmedlemmar, inspektorer och skattmästare. Dessa är personer som ideellt ägnar sig åt nationsarbete vid sidan av att yrkesarbeta.

Vi är 826 nationsmedlemmar som står bakom denna text. Vi är kvinnor, icke-binära och transpersoner. De två senaste veckorna har vi gått samman i en sluten Facebookgrupp där vi kunnat dela berättelser om kränkande upplevelser från nationslivet med varandra. Ett urval av dem publiceras med denna text.

Våra vittnesmål beskriver bland annat sexuella övergrepp, kränkande behandling och sexism. Förövarna är nästan uteslutande män; äldre män högt upp nationshierarkin, manliga studenter med stöd från inofficiella nätverk, manliga nationsbesökare som tar sig friheter både verbalt och fysiskt. Inte sällan är de utsatta unga, nya kvinnliga nationsmedlemmar. Oftast finns alkohol med i bilden och används som en ursäkt för mannens beteende och ett skuldbeläggande för den som utsatts. Sexuella övergrepp anmäls sällan, men några av de nationsmedlemmar som ändå vågar anmäla vittnar om uteblivet stöd. Rådande strukturer tar sig även uttryck i de många sexistiska och inte sällan våldtäktsromantiserande sånger som fortfarande sjungs på nationerna.

Kvinnor, transpersoner och icke-binära måste kunna verka vid våra nationer utan att riskera att bli utsatta för fysiska övergrepp och psykiskt våld av män, just för att de är kvinnor, transpersoner eller icke-binära.

Våra krav:

  • Nationerna ska fostra en kultur där utsatta vågar träda fram och där allas berättelser blir tagna på allvar.

  • Nationerna ska vidta åtgärder då sexuella övergrepp förekommer.

  • Nationerna ska arbeta proaktivt i stället för reaktivt med dessa frågor.

Att underteckna uppropet betyder inte att man personligen utsatts för sexuella övergrepp.

Några berättelser ur uppropet:

Vi var på en nationsgemensam bal när han insisterade att följa mig hem. ”Något kunde ju hända om jag gick hem själv”. Jag ville egentligen inte, men lät mig övertalas för att jag inte orkade tjata. Han var ju ändå min vän. Innan han följde mig hem ville han snabbt hem till sig för att byta om. Han bodde nära så det skulle bara ta en minut. Jag följde med honom med tanken att jag kunde passa på att byta skor. Väl innanför hans dörr går allt väldigt fort, och jag måste erkänna att jag inte minns allt. Det jag minns starkast är att jag inte hann eller kunde säga nej. Sekunderna senare lägger han mig på sin säng, drar upp min klänning, tar av mina strumpbyxor och har oskyddad sex med mig. Jag är helt stilla, tyst, rädd och paralyserad. Jag minns att hans flickväns balklänning hänger på dörren och efter han är klar frågar han om vi inte kan göra det här igen, snart. Jag återfår min förmåga och skriker åt honom att jag aldrig vill göra det igen, tar gråtande på mig mina skor och går helt förstörd hem.

Jag anmäler inte.

Lägger skuld och skam på mig själv. När han blir kurator försvinner jag från nationen, men jag är rädd för alla nya medlemmar han kommer manipulera.


Jag säger nej tydligt flera gånger och känner mig väldigt obekväm. Vill lämna rummet och går mot dörren, men då trycker han upp mig mot dörren. Han vrider om låset och låser in oss, samtidigt som han tvångshånglar mig. Jag får panik, vrider mig loss och störtar ut. Där är festen slut och några nationsmedlemmar städar. Jag skäms oerhört över att de ser oss komma ut ur lokalen.


Det är bal och en äldre, mer rutinerad nationsaktiv man går fram till mig. Han trycker sig mot mig, viskar i mitt öra: ”Jag vill ha dig”, varpå han böjer sig ner och biter mig hårt i halsen. Jag känner mig kränkt, ledsen och smutsig. Jag skulle vilja berätta för någon, men hans flickvän sitter i nationens trygghetsråd och jag pallar inte ta den fighten.


Vi drog i samlad trupp till en efterfest och jag småpratade lite med en högt uppsatt man på nationen. Han hade tidigare sålt droger till nära vänner till mig, och jag konfronterade honom angående detta. Han föreslog att vi ”skulle prata vidare hemma hos mig”, då jag bodde i närheten. Jag, skitfull, accepterade detta.. Vi pratade vidare, och han erbjöd mig ett piller, som jag tog emot. Han skulle gå på toa innan han gick, och jag gick och lade mig. Snart började pillret verka. Det enda jag minns från resten av den natten är att han ligger på mig och har sex med mig, mot min vilja. Jag är fysiskt inkapabel till att göra motstånd, då jag är väldigt påverkad av både droger och alkohol. Vaknar nästa morgon, och går på exkursion med min kurs. Är fortfarande väldigt påverkad fram till klockan 17 den dagen, och då inser jag vad jag varit med om. Jag avslutade alla mina engagemang på nationen, som varit mitt hem, efter detta. Han är fortfarande högt uppsatt.


Kvinnliga kuratorer blir hårdare bedömda och ställda till svars när de gör något fel. Manliga kuratorer får stödinsatser och bemöts med sympati när de gör något fel.


Jag var recce, och tyckte fortfarande det var väldigt spännande med nationsvärlden. Min bordsherre var något äldre och började inviga mig i olika traditioner. Han bjöd på snaps och avec och drinkar under hela middagen. Efter middagen dansade vi lite, men sedan ville jag gå och umgås med mina vänner. Han bad om att vi skulle hänga lite mer, och gav mig en till drink. Sedan började han prata om att vi skulle gå hem till honom. Han bodde granne med nationen vi var på. Jag sade att jag ville hitta mina vänner, men han tjatade och tjatade och till slut orkade jag inte säga nej längre. Jag tänkte att det skulle gå fort och att jag kunde komma tillbaka till festen sen. Väl hos honom hade jag tappat allt sug då fyllan kommit ikapp mig. Jag minns inte mycket, bara att hans rum var jättekallt. Jag låg på hans säng som en död fisk medan han försökte ha sex med mig. Till slut gav han upp och vi somnade. Morgonen efter låtsades han som om inget hade hänt. Jag gick hem med trasiga strumpbyxor och kände verkligen att det var en walk of shame.


Min första KMK-bal (sittning för engagerade från alla nationer, reds. anm.) satt jag bredvid en bordsherre som redan under förrätten började tafsa mig på låret. Det hela fortsatte under middagen och när jag till slut sa till honom på riktigt svarade han bara att ”Fan vad oskön du är. Vid den här tiden på en sittning brukar jag redan ha handen under kjolen på min bordsdam”. Det hela slutade med att han under en sång drog ner blixtlåset på min klänning. Detta trots att jag flera gånger sagt åt honom att sluta.


På nation, en festkväll. Går upp för en trappa, en kille går bakom mig. Helt plötsligt känner jag hans hand på min rumpa. VAD HAR GETT DIG RÄTTEN?


Nästan varje gång jag varit på nation har en eller flera killar tryckt sina stånd mot mig, kramat om mig bakifrån, hållit i mig, dragit i mig. Aldrig har någon frågat om det varit okej. Det sjuka är att jag inte reagerat på det tidigare, att beteendet varit så normaliserat att jag tänkt att det är så det är. Vill man dansa på nation så ingår tafs och tvångel. De få gånger det inte hänt har jag nästan undrat vad som varit fel.


”Men han har ju gjort så mycket för nationen”, säger styrelsen om hedersmedlemmen som kränkt nationens kvinnliga studenter sedan han skrev in sig som student på 60-talet.


På vår nation, precis som många på andra, finns ett herrsällskap. De smygfotar tjejer och lägger upp bilderna i en gruppchatt. Jag får höra att de skickat runt ett foto till varandra med en bild på mina bröst. När jag försöker konfrontera några av dem undrar de varför jag väljer att ha så mycket urringning ifall jag inte vill att någon ska prata om det. Min kropp känns inte längre min.


Föreningslivet på nationerna dryper av alkohol och sexuella närmanden, önskade och oönskade. Hela premissen är att damföreningar och herrföreningar ska finnas tillgängliga för varandra. Det skulle till exempel vara avklätt när vi serverade på varandras sittningar. När männen klädde av sig var det en rolig grej, när kvinnorna klädde av sig var det sexigt (och en förutsättning för att vi skulle få vara med). Som 20-åring stod jag ut för att jag ville umgås med mina vänner, men det kändes totalfel. Hela strukturen gör det liksom möjligt för män att ta sig friheten att närma sig på ett oönskat sätt som man som tjej skakar av sig och skyller på sig själv, att man säkert råkat vara inbjudande.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.