4 627 skrev under och cirka 200 vittnade om trakasserier och övergrepp inom byggbranschen.

#metoo: Sista spiken i kistan

2018-01-09 | Undertecknarna padlock

OPINION

Med 4 627 underskrifter och cirka 200 vittnesmål har vi samlat från byggbranschens alla hörn under #sistaspikenikistan. Detta är ett upprop ur ilska, frustration och sorg med vittnesmål om sexuella trakasserier, övergrepp och andra mer subtila former av sexism som pågått i branschen under alldeles för många år. Vi är trötta på att inte bli tagna på allvar, vi är trötta på att bli tystade. Det är dags att sätta #sistaspikenikistan.

Uppropet #sistaspikenikistan publicerades först i Aftonbladet den 27 november 2017.

Inititativtagare är Emmelie Renlund och Cajsa Winge.

RELATERAT:

2017-12-13 | #metoo: Nu samlar vi alla upprop

#metoo: Nu samlar vi alla upprop

#metoo-upprop:

#inteförhandlingsbart

#inteminskuld, #påvåravillkor

#skiljaagnarnafrånvetet

Saknar du ett upprop i listan? Mejla upprop@feministisktperspektiv.se.

Att arbeta inom byggbranschen är att vara en del av det maskineri som skapar vår omgivning. Allt som människan skapat runt omkring dig har någon tänkt ut, någon planerat och ytterligare en annan byggt.

Vi är många utav dessa andra, och likt andra #metoo-upprop vill vi nu höja våra röster om vad som pågår i vår professionella vardag. De berättelser som citeras här vittnar om vidden av den kultur som finns inom branschen i stort.

Det är kollegor som tar sig friheter, skämt som skapar rädsla, svårigheter för kvinnor att avancera och arbetsgivare som inte tar ansvar. Några av oss är så pass vana att vi slutat rygga tillbaka. Några av oss undrar om branschen verkligen är något för dem. Och ytterligare några har kämpat men till slut lämnat branschen. Med #sistaspikenikistan väcker vi kampen och hoppas att sista spiken en dag ligger i vår hand.

Både den öppna machokulturen och den mindre synliga maktstrukturen som existerar måste brytas. Tystnadskulturen måste brytas och samtal måste föras. Kanaler måste finnas för att trakasserier ska kunna anmälas, förövarna måste få konsekvenser, och metodik för att förebygga måste användas. Vi måste få vara trygga på våra arbetsplatser. Ansvariga måste ta ansvar.

Vi hoppas att våra manliga kollegor och arbetsgivare tar till sig av våra berättelser. Vi kräver med detta upprop att ni öppnar era ögon, höjer era röster och arbetar för ett hållbart arbetsklimat. För oss och för er. Vi finns och vi har fått nog - vi vill sätta sista spiken i kistan. Underskrifterna betyder inte att alla är drabbade men att vi alla står bakom uppropet.”

Här följer ett urval texter som kvinnor från byggbranschen har delat under #sistaspikenikistan:

På en konferensresa med företaget hamnade vi efter middag och utgång på ett hotellrum. Dagen hade varit lång och kvällen likaså så jag råkade somna. Ingen fara, tänkte folk, vi är ju bland kollegor. På natten vaknade jag av att personen som bodde i rummet hade sex med mig. I ren skräck och chock vågade jag inte göra något. När jag gick därifrån sa han bara hånfullt ”ska du gå runt och vara sur över det här nu”. Jag orkade inte anmäla, även av rädsla för att det skulle slå tillbaka mot mig. Företaget hade med säkerhet hållit honom om ryggen då han var överordnad mig. I dag är han chef på en av de största konsultfirmorna.

En projektledare sa till mig ”min fru är bortrest så nu ska jag hem och runka och fantisera om dig”.

Jag vet knappt vart jag ska börja...

Ska jag börja med de små kommentarerna som blivit en vardag efter 3,5 år i byggbranschen?

– Du förstår inte det här för att du är kvinna.

– Ni kvinnor går inte att styra.

– Men det finns ju redan en tjej i ledningsgruppen.

Eller ska jag börja med de direkt personliga kränkningarna?

– Du är betydligt mer kompetent än din chef, men jag kan inte ha dig i min ledningsgrupp.

Eller ska jag börja med värre händelserna?

Att samme höge chef systematiskt på varje ledningskonferens, dit jag var inbjuden för att hålla i övningar med ledningsgruppen, systematiskt ville få mig i säng? Att han skickade sms och ringde på nätterna efter att jag lagt mig och fortsatte trots att han fick nej och trots att jag konfronterade honom efteråt.

Eller ska jag börja med hur företaget mötte mig när jag till slut fick nog och anmälde honom? Min närmsta personalchef skällde ut mig och undrade vad fan jag var ute efter. Då lyfte jag det en nivå högre i bolaget. Därefter började månader av mobbing och utfrysning. Jag blev utestängd från gemensamma mappar, jag fråntogs arbetsuppgifter och ingen pratade med mig. När jag lyfte detta uppåt i organisationen möttes jag av öronbedövande tystnad.

Det mesta som hänt är mer av typen nedvärdera allt jag kan för att jag är kvinna, att jag skulle vara sämre, svagare, dummare etc. Men en gång sa en äldre snickare och tillika handledare när vi höll på att lasta virke ”Äh fy fan! Om du bara rakade dig under armarna skulle jag faktiskt kunna tänka mig att sätta på dig”. Vet att de andra fem killarna som lastade hörde, men de skrockade bara eller ignorerade. Tog upp det med dennes chef, men de tyckte jag skulle ta det som en komplimang.

Jag var på praktik på byggservice, första året i gymnasiet, vid i stort sett varenda rödljus vi stannade vid ”skämtade” han om att ja skulle ge honom en avsugning innan de slog om till grönt. När jag gjorde min sista dag där så skrev han saker på min hjälm, ”in med tuppen en halvmeter ner” och ”puss i ljumsken”. I byggklassen var det inte bättre, fick frågor om ja va tight osv, fick en fot uppdragen längst benet och upp mellan låren ett par gånger.

Jag arbetar som arkitekt och på mitt första jobb 2012 fick jag inte förlängt min anställning på grund av att jag var gravid. Chefen, en gubbe, var tydlig med anledningen.

För fyra år sedan bytte jag företag, där jag upplevt en mer subtil ”diskriminering”, som är svår att sätta ord på. Min chef premierade min 10 år yngre manliga kollega före mig med betydligt mer erfarenhet mm. Jag bytte internt och har fått en bättre tjänst, men denna subtila åsidosättande som jag upplevt tog rätt hårt på mig. Det går inte heller att bevisa något i detta.

Vi var på ett mindre bygge och helt plötsligt utbrister en snickare till en lärling ”hur känns det att ha tjejer här på bygget? Rycker det inte lite i dingelingen”. Blev så paff att jag inte sa någonting men ångrar än i dag att jag inte bara lämnade bygget. Men var bråttom att bli klart och ville ju inte lämna min kund i sticket.

I ventilationsbranschen är det alltid en massa skämt om ”muffar” och ”nipplar”. Som är olika ventilationsdetaljer.

Jobbade som arbetsledare på bygge, är ute för att kolla något och upptäcker att någon har skrivit saker om mig på lappar som sitter i lägenheterna, bland annat ”(mitt namn) suger kuk”.