”Död åt straffriheten så att sanningen kan leva” står det på ett av plakaten i en manifestation efter mordet på Miroslava Breach Velducea.

Bild: Cimac/Laura Carrasco Gutiérrez

Yttrandefriheten i kris efter våg av mord på journalister i Mexiko

2017-05-16 | Jenny Rönngren padlock

KULTUR

Den 23 mars sköts Miroslava Breach Velducea ihjäl utanför sitt hem i den mexikanska staden Chihuahua, i den till Texas angränsande delstaten med samma namn. Hon satt i sin bil, på väg med sonen till skolan, när beväpnade män sköt ihjäl henne med åtta skott på nära håll. I och med mordet blev mars den hittills dödligaste månaden i ett av världens farligaste länder för journalister och våldet får konsekvenser.

RELATERADE ARTIKLAR:

2017-05-03 | #pressfrihetsdagen: Nio av tio journalistmord klaras inte upp

2016-12-09 | Latinamerikas bästa grävande journalist avstår prispengarna

2016-11-25 | Hotas för att ha avslöjat herraväldets makt

2016-11-04 | Dödshot tvingar journalistfamilj på flykt i Mexiko

2016-01-04 |Krav på grundlig utredning efter politiskt mord i Mexiko

2015-07-23 | ”Juárez är toppen av isberget men nu handlar det om hopp”

2015-03-13 | Jennifer Clement: ”Inga lagar i världen skyddar vissa kvinnor”

2013-10-15 | Mexiko i fokus på internationellt möte för genusjournalister

2013-08-23 | Våldet mot Mexikos kvinnliga journalister kartlagt

2012-05-04 | Vass penna tystad i Veracruz

2012-05-03 | Till det fria ordets försvar

Miroslava Breach Velducea var korrespondent för den rikstäckande dagstidningen La Jornada och reporter på lokaltidningen El Norte i Ciudad Juárez, Chihuahua. Kollegerna i delstaten krävde att mordet skulle utredas och inte lämnas i straffrihet som så många andra mord på journalister. När en månad gått efter mordet och inga utredningsåtgärder kunde uppvisas av den specialiserade åklagarmyndighet, som har hand om brott mot yttrandefriheten, vädjade hennes syster Rosa María Breach Velducea till delstatsguvernören Javier Corral Jurado om att inte låta systerns död ha varit förgäves.

Mexiko är ett av världens farligaste länder att verka i som journalist. Enligt Reportrar utan gränsers senaste rapport var det bara i Afghanistan och Syrien som fler journalister mördades under 2016. Då summerades tio mord på journalister i slutet av året. Hittills i år har sex journalister mördats. Mordet på Miroslava Breach Velducea i slutet av mars blev det tredje på en och samma månad. Ytterligare en journalist attackerades men överlevde, till skillnad från sina livvakter.

Kort efter mordet på Breach Velducea meddelade tidningen El Norte att utgivningen skulle upphöra av säkerhetsskäl. I en artikel med rubriken Adjö! skriver chefredaktören Oscar Cantú Murguía att mordet på medarbetaren blev droppen som fick honom att reflektera över villkoren för journalistiken och inse att dess huvudingrediens blivit ett högt risktagande för den som har ambitionen att bedriva en kritisk och balanserad journalistik.

Miroslava Breach Velducea hade arbetat som journalist i över 30 år när hon mördades.

”Under de här 27 åren, med några hedrande undantag, lämnades vi ensamma. Vi har kämpat motströms och misshandlats och straffats av enskilda och regeringar för att ha avslöjat deras dåliga beteende och korrupta aktiviteter, som skett på bekostnad av vår stad och oss som bor i den”, skriver Cantú Murguía i sin sista artikel i El Norte.

Ciudad Juárez är den stad där omfattningen av det dödliga våldet mot kvinnor i Mexiko avslöjades i mitten av 90-talet, genom en systematisk granskning som inleddes av aktivisten Esther Chávez Canos. Detta sedan hon reagerat på det ständiga flödet av nyhetsnotiser om brutala och ouppklarade mord på unga kvinnor i området.

Den feministiska nyhetsbyrån Cimac har i snart 30 år rapporterat, dokumenterat och larmat om det dödliga våldet mot kvinnor i Mexiko och straffriheten som möjliggör att det fortsätter. Cimac har också granskat och börjat föra statistik över våldet mot journalister ur ett genusperspektiv. Lucía Lagunes, chef för nyhetsbyrån, låter uppgiven när Feministiskt perspektiv ber om en kommentar till den senaste tidens händelser.

– Just nu upplever vi en ny nödsituation när det gäller yttrandefriheten på grund av morden som begåtts mot journalister, eftersom Mexiko fortsätter att genomsyras av straffrihet. Det vi upplever nu, efter mordet på Miroslava, efter morden på många journalister, har att göra med den här straffriheten som fortsätter att skada vårt land, och som håller dörren öppen för att våldet ska upprepas, säger hon.

Gjort allt

Samtidigt konstaterar Lagunes att när det gäller stängningen av El Norte finns flera samverkande faktorer. En handlar om politiken som delstatsguvernören Javier Corral Jurado bedriver.

– Vad han gjorde var att säga upp alla annonsavtal med medierna. Inkomsterna för press, radio, tv och även webbportaler, bygger i stor utsträckning på annonsavtal med guvernörerna. Nedläggningen av El Norte visar på den här svagheten i mexikanska mediers ekonomi och autonomi i förhållande till delstatsregeringarna och de grupper som sitter på makt.

Hur ser du på riskerna med att fortsätta bedriva kritiskt granskande journalistik?

– Den största risken, enligt Cimacs dokumentation av attacker mot journalister, har fortfarande att göra med när en publikation avslöjar kopplingar mellan politiker, i synnerhet offentliga tjänstemän, och den organiserade kriminaliteten, den brottsamverkan som kan utgå från delstatliga och lokala myndigheter i vårt land. Detta genererar naturligtvis en enorm utsatthet för journalisterna av flera skäl.

Ett av skälen som Lucía Lagunes lyfter fram är att medieföretagen i allmänhet inte tar ansvar för att skydda journalisterna.

– Särskilt när det gäller kvinnor brukar det ifrågasättas om attacken hon är utsatt för har att göra med hennes journalistik. Det finns ett fördömande av kvinnliga journalister, särskilt de som har barn när de utsätts för risker i arbetet, vilket orsakar enorma skuldkänslor och kommer till uttryck i deras egna uttalanden, som att ”Jag kan som journalist själv ta risker, men jag har inte rätt inte försätta min familj i fara.” Dessutom ifrågasätts snabbt en kvinnas professionalism. Ofta påstås det att hon har gjort något fel, att hon inte kollat källan ordentligt, som om hon av ren dumhet försatt sig själv i fara.

– Skillnaden mot vad som händer männen är stor. När de hotas ifrågasätts aldrig deras professionalitet i journalistyrket, än mindre ifrågasätts att deras familjer försätts i fara på grund av arbetet de bedriver.

Vad förväntar du dig att myndigheterna och medierna ska göra åt situationen?

– Jag tror att de mexikanska myndigheterna är överhopade, det gäller även den specialiserade åklagarmyndigheten som har hand om brott mot yttrandefriheten. Men den är inte bara överhopad. I det här fallet gör åklagarmyndigheten inte sitt arbete. Slöheten är slående. Jag ser det som en nyckelfaktor i kedjan av straffrihet, att myndigheten inte utför uppdraget som åligger den. Både journalistkåren och vissa delar av myndigheten börjar bli rejält trötta på åklagarmyndighetens bristande förmåga, denna brist på intresse för att verkligen söka rättvisa för journalisterna.

När det gäller medieföretagen har Lagunes låga förväntningar på engagemang för journalisternas säkerhet.

– Det finns några få. Proceso har tagit, och fortsätter ta, så stort ansvar de kan för sina journalisters säkerhet, inom ramen för vad omständigheterna tillåter. Men generellt sett brukar företagen hålla sig vid sidan om och stödjer inte journalisterna, utan lämnar dem ensamma.

Vad krävs för att situationen ska förändras?

– Alla inom journalistkåren, som arbetar inom medierna, ser sig inte som en kår med arbetarens logik. Det finns en stor misstro mellan journalister sedan attentaten mot yttrandefriheten och attackerna mot journalister började. Journalistkåren har aldrig stått särskilt enad i Mexiko, men klyftan fördjupades mellan de hederliga journalisterna och de som tar emot någon form av muta från delstaterna och på så sätt hyr ut sin penna.

– Det finns en del undersökande, oberoende journalister som försöker få saker gjorda, men samtidigt finns en enorm trötthet, och en stor fråga – vad mer kan vi göra? Vi har protesterat, fört statistik och dokumenterat. Internationella organisationer, särskilt de som jobbar med yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, har uttalat sig mer än en gång om bristen på säkerhet för journalister och människorättsförsvarare och den mexikanska staten reagerar inte.

Så vad kan det internationella samfundet göra?

– Det verkar som om det internationella samfundet måste höja sin röst och ställa sina krav på ett tydligare och mer sammanhållet sätt gentemot den mexikanska staten, tillsammans med det globala civilsamhällets organisationer för yttrandefrihet och genus och kommunikation. Detta för att kunna kräva mycket mer omfattande åtgärder av den mexikanska regeringen för att stoppa våldet mot journalister.

– Kanske journalister på andra håll i världen kunde gå samman i en gemensam mission där våldet mot journalister i Mexiko stod i fokus, och sedan publicera samtidigt vad de kommer fram till för att visar den mexikanska regeringen vilken utsatthet vi står inför. Det kanske skulle ge oss en känsla av att inte vara ensamma och, vad vet jag, en strimma av hopp. Ibland tar det slut men vi vägrar ge upp, säger Lucía Lagunes.

I början av maj var Committee to protect journalists (CPJ) i Mexiko för att presentera sin senaste rapport Ingen ursäkt, om läget i landet. Organisationen rapporterar om ett möte med presidenten Enrique Peña Nieto, som ska ha lovat att agera och prioritera åtgärder för att bryta mordcykeln.

Svart lista

Så sent som på lördagen attackerade ett 100-tal beväpnade män sju journalister som bevakade en nyligen inledd polisoperation i delstaten Guerrero. Under ett bakhåll längs vägen stoppades journalisterna, hotades med att brännas inne i bilarna innan de misshandlades och fråntogs all sin utrustning utom en av bilarna som de efteråt kunde lämna platsen i.

Precis innan Feministiskt perspektiv ska publicera den här artikeln kommer beskedet att ytterligare en mexikansk journalist har mördats. Javier Valser Cardenas är en erfaren och globalt erkänd kriminalreporter från Culiacán, Sinaloa, var liksom Miroslava Breach Velducea korrespondent för La Jornada. Han var också medgrundare av den lokala nättidningen Ríodoce där han skrev kritiskt om knarkhandeln och korruptionen i Sinaloa, och även lyfte frågan om infiltration av redaktionerna. Följande citat av Valder Cardenas återges i Ríodoces minnestext:

”Att vara journalist är som stå med på en svart lista. Även om du har skottsäkrade rutor och livvakter kommer de att avgöra dagen då de ska döda. Om de bestämmer sig för det kommer de att göra det, oavsett om du har beskydd eller ej. Det finns inga förutsättningar för journalistik i Mexiko, kulorna passerar alltför nära.”