Flera internationella och nationella rapporter visar att Sveriges hälso- och sjukvård brister när det gäller bemötande och behandling av personer som utsatts för sexuellt våld. Grevio, Europarådets expertgrupp för våld mot kvinnor i hemmet, granskade under 2019 hur väl Sverige följt Istanbulkonventionen. Sverige får i rapporten kritik när det gäller vård till personer som utsatts för sexuellt våld. Det handlar delvis om avsaknad av specialiserad behandling och att tillgången till vård är alldeles för varierande över landet.

Under 2020 genomförde Sveriges kommuner och regioner (SKR) en kartläggning av vården för sexuellt våldsutsatta och får liknande resultat. SKR listar sex förbättringsområden, bland annat att kunskapen om adekvat behandling för sexuellt våldsutsatta måste stärkas och att vården måste anpassas för att möta behoven hos patientgruppen. Att vården för sexuellt våldsutsatta måste förbättras går även att utläsa i regeringsförklaringen från 2019 som vill se att fler mottagningar för sexuellt våldsutsatta öppnas.

En av få offentligt finansierade mottagningar var Asta-mottagningen i Umeå. Mottagningen startades för 24 år sedan och var en öppenvårdsmottagning inom Region Västerbottens specialistpsykiatri, som erbjöd vård för patienter som utsatts för sexuellt våld samt hedersrelaterat våld och förtryck. Asta-mottagningens arbetssätt har visat goda resultat. I SKR:s rapport redovisas att 90 procent av patienterna som avslutat en behandling hos Asta-mottagningen upplever en förbättring och uppemot 80 procent mår så pass mycket bättre att de kan lämna specialistpsykiatrin.

Stor förlust

Asta-mottagningen erbjöd traumabehandling som bestod av flera psykoterapeutiska behandlingsformer som anpassades efter patientens behov. Behandlingen bestod av gruppterapi som sedan kompletterades med individuella samtal och fysioterapeutisk behandling, vilket är en kombination som gjorde Asta-mottagningen unik för en offentligt finansierad mottagning.

Personer som varit utsatta för sexuellt våld lider ofta av komplexa hälsokonsekvenser som kan ta form både psykiskt och fysiskt. Sexuellt våldsutsatta löper även större risk för självmord vilket gör det extra viktigt att de får tillgång till rätt vård snabbt. Några av de bakomliggande orsakerna till Asta-mottagningens framgång, utöver den unika behandlingsformen, är ett litet sammansvetsat team som är specialinriktade på att behandla hälsokonsekvenser orsakade av sexuellt våld.

Trots att Asta-mottagningen visat goda resultat och länge använts som ett gott exempel, fattade landstingsledningen i början av 2020 beslut om en omorganisering av mottagningen. Omorganiseringen innebär att Asta-mottagningen ska integreras i den övriga psykiatrin. Direkta följder blir att Asta-mottagningen rent fysiskt flyttas från sina tidigare avskilda lokaler till den övriga psykiatriska mottagningen, att deras fristående behandlingskö ingår i kön till den övriga psykiatrin och att Asta-teamet sprids ut på flera olika mottagningar.

Omorganiseringen får direkta konsekvenser för patienterna. Att mottagningen flyttas från sin tidigare avskilda plats till den vanliga psykiatrin innebär en risk för att Asta-patienterna ska möta sina förövare i väntrum eller på väg till och från sina behandlingstider. Ing-Marie Hermansson, som tidigare varit patient på Asta-mottagningen, beskriver hur mottagningen fungerat som ett tryggt rum där hon som utsatt fått en säker plats att bearbeta och en chans att andas ut. Hon ser det som en av mottagningens styrkor att den fick vara en skyddad plats och menar att det är en stor förlust att det nu försvunnit.

– Det trygga rummet har bokstavligen försvunnit, och tillsammans med det försvann även teamet och arbetsmetoderna, säger Ing-Marie Hermansson.

Även kötiden har förändrats efter omorganiseringen. Väntetiden har tidigare varit tre månader för att få påbörja en behandling hos Asta-mottagningen. Genom att kön nu kommer vara densamma som för övriga psykiatrin förlängs kötiden till uppemot två år. För en person som utsatts för sexuellt våld är ofta själva beslutet att söka hjälp en stor kraftansträngning som kan innebär att minnen av trauman kommer tillbaka. Det är därför ytterst viktigt att den som sökt hjälp även får hjälp inom en rimlig tid, alternativt erbjuds stöd i väntan på att få sin behandling.

Bara namnet kvar

Ledningen för psykiatrin samt personal på Asta-mottagningen var enade om att namnet Asta inte längre skulle användas då mottagningens arbete inte längre skulle finnas kvar. Mottagningen som Asta-teamet skulle komma att höra till skulle istället heta ångest- och traumamottagning. Omorganiseringen genomfördes i oktober 2020. Vid den tidpunkten hade personal och patienter från Asta-mottagningen på olika sätt försökt förändra och stoppa beslutet.

Personal förde en dialog med chefer och patienter hade börjat engagera sig i initiativet ”Stäng inte Asta”. Inom initiativet finns en gemensam bild av att omorganiseringen egentligen är en nedläggning av mottagningen. När motståndet till omorganiseringen börjar få allt mer stöd och medialt utrymme beslutar politikerna i Region Västerbotten att ändra beslutet om namnet på mottagningen igen till Ångest/Asta-mottagningen.

– Det känns som att namnet fick följa med endast för att de skulle kunna argumentera emot de som säger att Asta lagts ner genom att hänvisa till att namnet fortfarande finns kvar, säger Frida Johnsson, patient på mottagningen sedan fyra år som valt att vara anonym, och är aktiv inom initiativet Stäng inte Asta.

Anna-Lena Danielsson, ordförande för hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Västerbotten, menar att omorganiseringen snarare ska ses som en utökning av Asta-mottagningens verksamhet och inte en nedläggning. Genom att knyta Asta-mottagningen till den övriga psykiatrin vill man kunna sprida den kunskap som finns på Asta till fler avdelningar. Omorganiseringen beskrivs även som ett sätt att garantera fortsatt kompetens och utöka Asta-teamet.

– Astas arbete är jätteviktigt och vi vill genom omorganiseringen säkra deras verksamhet genom att låta fler ta del av deras kunskap och lära sig av deras erfarenhet, säger Anna-Lena Danielsson.

Verkligheten ser dock annorlunda ut. En direkt följd av omorganiseringen är att samtliga psykologer från det tidigare Asta-teamet har sagt upp sig och kommer sluta under våren. Kuratorn har slutat, fysioterapeuten har flyttats till en annan avdelning och sjuksköterskans tjänst gentemot Astas patienter har halverats till 50 procent. Det innebär att utöver sjuksköterskan på 50 procent finns endast mottagningens socionom/psykoterapeut kvar.

Personal från tidigare Asta-mottagningen har valt att inte uttala sig vidare i medierna efter att de i oktober 2020 publicerat en artikel i Västerbotten kuriren. I artikeln beskriver personalen hur den nya organisationen slagit sönder såväl struktur som mottagningens kompetens-, kunskaps- och erfarenhetsbas. Tidigare psykologer på Asta-mottagningen beskriver hur själva perspektivet ”våldsutsatthet” kommit i skymundan vilket varit något av det viktigaste i Astas arbete.

Avbruten vård

Patienten Stina Petersson, som egentligen heter något annat, skulle befunnit sig mitt i sin traumabehandling om inte omorganiseringen genomförts. Hon tycker sig se hur ledningen för psykiatrin och politiker inte verkar ha kunskap eller insikt kring vad sexuellt våldsutsatta som patientgrupp behöver.

Många på Asta-mottagningen har blivit utsatta för grova sexuella övergrepp under hela sin barndom och alla patienter bär på trauman. För denna patientgrupp är trygghet en avgörande faktor för att kunna genomföra en behandling och få en chans att må bättre.

När personal från Asta-mottagningen slutat eller förflyttats till annan mottagning kommer det innebära att patienter som redan går i traumabehandling behöver börja om. Patienterna kommer på nytt behöva bygga upp ett förtroende för sin behandlare vilket kan ta lång tid. Efter att ett förtroende infunnit sig mellan behandlare och patient måste även patienten berätta hela sin historia igen för att sedan börja ta upp behandlingen.

– Alla är utbytbara i deras ögon och de förstår inte problemet i att det måste finnas ett förtroende mellan behandlare och patient. När min psykolog försvinner kommer jag behöva börja om. Jag kommer behöva bygga en ny relation till min nya behandlare, bygga upp ett nytt förtroende, berätta min historia igen och då är man tillbaks på ruta ett, säger Stina Petersson.

En annan aspekt som tagits fram som ett positivt argument för omorganiseringen är att det kommer bli enklare att ge patienter som tillhör andra avdelningar kompletterande vård från Asta-teamet. Frida Johnssons upplevelser av hur samarbetet mellan olika avdelningar fungerar är dock inte att det blivit enklare.

Efter omorganiseringen skulle Johnsson tillhöra det neuropsykiatriska teamet, NEP-enheten, till följd av att hon nyligen diagnostiserats med adhd och att hon samtidigt skulle få kompletterande vård av Asta-teamet för att fortsätta sin traumabehandling. Två veckor efter att beslutet fattats får hon ett telefonsamtal från avdelningschefen på ångestmottagningen som berättar att Frida Johnsson inte kommer tillhöra NEP-mottagningen och att hon heller inte kan erbjudas kompletterande vård.

– Det hon sa var att hon helt enkelt inte visste var jag skulle kunna få vård. Det telefonsamtalet slog allt i spillror. Jag behövde stöd från akutpsykiatrin hela den efterföljande helgen, berättar Frida Johnsson.

Försök att förändra

Anci Nordmark tog initiativ till kampanjen ”Stäng inte Asta” redan i april, efter att hon fått höra om omorganiseringen. Initiativet har samlat över 900 personer i en Facebookgrupp och arbetat på olika sätt för att framföra vikten av att bevara Asta-mottagningen. Initiativet har genomfört ett flertal manifestationer och namninsamlingar samt regelbundet haft möten med politiker och ledningen för psykiatrin. Förutom att framföra sin egen vilja försöker initiativet att förse politiker och ledning med forskning på hur vården för sexuellt våldsutsatta bör se ut.

På möten med politiker och ledning för psykiatrin har initiativet även försökt få svar på frågor om vad som kommer hända och hur patienterna kommer påverkas. På frågan om varför omorganiseringen var nödvändig har initiativet ”Stäng inte Asta” fått olika förklaringar. Dels att det är för mottagningens bästa men även att det kostar för mycket att ha kvar Asta i sin ursprungliga form.

– I ett möte med verksamhetschefen fick vi förklarat att det inte går att ha en mottagning för en exklusiv skara patienter vilket då ska vara anledningen till omorganiseringen, säger Anci Nordmark.

Nu när ett flertal patienter inom initiativet även förlorat det stöd som Asta-mottagningen varit, eller går och väntar på att deras behandlare kommer sluta, har stödet mellan personer inom initiativet blivit extra viktigt. Hur vården för sexuellt våldsutsatta kommer att se ut framöver är i nuläget oklart. Initiativet ”Stäng inte Asta” fortsätter sin kamp att säkra vård till de tidigare patienterna och alla som i framtiden kommer vara i behov av vård.

Bild: Anci Nordmark