Bild: Pressbild

Feministiskt perspektiv tio år

2021-01-08 | Jenny Rönngren padlock

INRIKES

Den 7 januari 2011 utkom den allra första utgåvan av Feministiskt perspektiv. Chefredaktör Anna-Klara Bratt om den oväntat snabba starten, några milstolpar och hur jubileet ska firas.

Vad är dit starkaste minne från uppstarten?

– Kanske att det var ett så tydligt före och efter? Det gick ju så mycket fortare än vi trodde att skaffa 1 500 prenumeranter, så vi sprang efter tidningen med telefonnummer, konton, styrelse och annan konstituerande verksamhet. Och den långa natt vi spenderade inför första utgåvan för precis tio år sedan är också ett starkt minne. Tror vi fick tillgång till sidan strax efter 15:00? Sedan dess har vi varit ett kvällsgäng, mer som en kvällstidning vad gäller utgivning. Jag minns också att den arabiska våren var ett faktum på det andra redaktionsmötet, i en sömnadsverkstad på Södermalm. Sholeh Irani fick världens första intervju med Nawal El Saadawi i Egypten, och efter det var vi liksom igång. Den långa listan med drömjobb fick flytta på sig för utvecklingen i världen.

Milstolpar under de gångna tio åren?

– När Pia Sundhage klev in på redaktionen med sportredaktör Lindqvist och ingen av oss fick fram ett ljud. Vi blev helt starstrucked. Vi publicerade första intervjun inför återkomsten till Sverige. Tror vi publicerade den i två delar. Var med om liknande fenomen när vi fick intervjua Nilla Fischer på bokmässan i Göteborg. Eller när vi tillsammans med feminister i hela Sverige masade oss ut i vintern till stöd för den nya finska homolagstiftningen på ett så omfattande vis att det tros ha påverkat den parlamentariska omröstningen i Finland. Kanske inte en höjdpunkt men en vändpunkt kom när vi summerade Almedalen 2017. Vi kunde inte längre åka dit utan att riskera våra medarbetares säkerhet. Kollegor blev instängda av marscherande nazister på en innergård. Andra blev utestängda. Sedan var det ju fantastiskt att det fanns en feministiskt tidning under #metoo och att några av oss hade förmånen att befinna oss utanför de inhemska mediehusen. Eller när Helen Pankhurst fick läsa sin farmor Sylvia Pankhursts tal från 1913 på Landsarkivet i Göteborg på vad som skulle varit hennes födelsedag. Mycket kul och en del tuffa tilltag också.

Hur ska ni fira?

– Just nu väntar vi spänt på att få vår upplagerevision avklarad och att vi kan börja med att fira att vi finns kvar som nyhetstidning. I mitten av januari blir det klart.

– Vi kommer att börja fira i det digitala – det är ju inte så främmande för oss. I mars blir det en tiotimmars livesändning på nätet med nedslag i vår tioåriga historia tillsammans inblandade redaktörer, skribenter eller personer som medverkat eller uttalat sig genom åren: vad hände sen? En timme för varje år. Löst pladder och blodigt allvar, blandat. Det ska bli kul!