Protest på Teherans universitet för yttrandefrihet, studenternas rättigheter och mot obligatoriska slöjan.

Iran: Överhängande krigshot och en ekonomi i kris

2019-05-24 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES/KOMMENTAR

Hoten om krig mellan USA och Iran blir allt allvarligare. Ledarna i båda länder bedriver krigspropaganda. Folket i Iran fruktar ett krig. Samtidigt pågår ekonomiska sanktioner mot Iran vilket drabbar iranierna hårt. Situationen underlättar gripandet av aktivisterna bakom de långvariga sociala protester som eskalerar i Iran.

RELATERADE ARTIKLAR:

2019-05-03 | #1maj: Iranier kräver bröd, arbete och frihet

2019-02-01 | Fackliga ledare gripna på nytt i Iran

2019-01-11 | Strejkledare i Iran: ”Jag blev torterad”

2018-12-18 | Miljöaktivister riskerar dödstraff – akut läge i Iran

2018-01-03 | Sex dagar som skakat den iranska regimen

2017-12-31 | Växande protester i Iran – största på många år

– Vi befinner oss i ett omfattande informationskrig med USA, sade befälhavaren för den iranska regimens specialstyrkor Sepah Pasdaran, lördagen den 18 maj.

Krissituationen eskalerar kännbart i Iran. Detta i takt med de allt fler hotfulla och hånfulla uttalanden från Donald Trump som bland annat lovar att utplåna Iran, och motpartens hätska och lika hånfulla reaktioner från Teheran. Hittills har den iranska regimen vägrat ringa till Trump och boka ett samtal, som han kräver. Allt detta medan Iran redan befinner sig i djup ekonomisk kris.

Krisen är resultatet av regimens mångåriga privatiseringar, ofattbart utbredd korruption och vanskötsel som nu i kombination med amerikanska sanktioner, i synnerhet mot oljeförsäljningen, leder landet till en ekonomiskt kollaps. Priserna på basmatvaror stiger, inte dagligen, utan för varje timme på dygnet. Krigshetsen mellan ledarna i Iran och USA drabbar främst och hårdast det iranska folket, arbetarklassen såväl som medelklassen. Arbetslösheten är skyhög. Låg- och medelinkomsttagarna sjunker allt djupare i fattigdom och misär och fruktar dessutom ett eventuellt krig.

Krig eller hot

Inte alla iranier fruktar ett stort krig. En del tror att det bara är tomma hot. USA vågar inte och Iran vill inte, menar de. Den organiserade iranska oppositionen är huvudsakligen uppdelad i höger och vänster, med nyanser som fortfarande präglas av den kidnappade revolutionen 1979 och dess krav. Bland båda huvudblocken finns det starka röster mot krig, för fred och samtal med USA och slut på den iranska regimens aggressiva politik. Men det finns de som förespråkar och uppmuntrar militär invasion med målet att störta regimen till varje pris, oavsett medel och konsekvenser. Denna uppfattning har flest anhängare inom högerblocken och bland politiska krafter med goda och förmånliga relationer till Trump-administrationen och en del länder i Mellanöstern som känner sig hotade av regimen i Iran.

I övrigt råder mer eller mindre konsensus mellan större delen av de regimkritiska rösterna, både i exil och i Iran, när det gäller den fara krig skulle innebära för demokratiseringskampen, landets existens och framtid. De tror inte att USA kommer att attackera Iran, i alla fall inte i samma utsträckning som tidigare skett i Irak och Afghanistan. Dessutom menar många, både inom oppositionen och regimen, att Iran saknar både vilja, styrka och kapacitet för ett krig med USA. Men samtidigt nämner de flesta som debatterar frågan i persisk talande medier, att varken de iranska eller amerikanska ledarna är förutsägbara och de är absolut inte kända för att vara förnuftiga. Därför utesluts inte risken att ett fullskaligt krig kan sättas igång när som helst.

Motståndet växer

En betydande del av den vänsterorienterade oppositionen talar om ”den tredje röstens styrka”, det vill säga de som utan att kompromissa motsätter både kriget, USA:s sanktioner och den iranska regimen, som äventyrar landets framtid. De menar att ett oberoende och demokratiskt Iran är möjligt enbart via iraniernas egen kamp genom växande sociala rörelser och inte genom militära invasioner och politiska konspirationer. Kort sagt anser de att det är iranierna själva som ska ta itu med regimen och störta den, inte USA. En uppfattning som inte delas av större delen av högern och de rojalistiska tendenserna inom oppositionen.

Kampen för demokrati och social rättvisa har växt med snabbare takt under de senaste tio åren i Iran. Allt fler talar och agerar öppet mot orättvisorna och organiserar sig på sina arbetsplatser, medan regimen blir allt svagare och möter stort missnöje, till och med bland sin egen traditionella bas och anhängare som visar missnöje över de ekonomiska orättvisorna.

Allt fler arresteras

I samband med internationella kvinnodagen, den 8 mars i år, anordnade kvinnogruppen Neda ett öppet seminarium i Teheran. Nu är flera aktivister från organsationen gripna eller riskerar att arresteras. Akram Nasirian och Nahid Shaghaghi heter de två gripna kvinnorättsaktivisterna från gruppen.

Under tiden leder den allt hetsigare krigssituationen till att regimen blir mer orolig och slår hårdare, främst mot de som protesterar mot missförhållandena i landet. Allt fler aktivister inom arbetar- och kvinnorörelsen samt studentrörelsen grips och anklagas för spionage eller liknande allvarliga brott.

Många greps under de svåra översvämningarna i april som drabbade stora delar av landet, personer ur lokalbefolkningen som talade kritiskt mot regimens bristfälliga räddningsinsatser såväl som de aktivister som åkte till drabbade områden för att hjälpa folk i nöd.

I samband med arbetarnas internationella dag, den 1 maj i år, greps cirka 50 aktivister och journalister under en protestaktion utanför parlamentet. Så småningom släpptes de flesta mot hög borgen men fortfarande sitter åtta av dem kvar i häkten, varav fem är kvinnor. Hassan Saidi (bussförarnas fackförening), Marzieh Amiri (student och journalist vid dagstidningen Shargh), Atefe Rangriz (student), Nasrin Javadi (pensionär), Nahid Khodajo (pensionär), Neda Naji (kvinnorättsaktivist), Keivan Samimi (chefredaktör för tidskriften Iran Farda), Farhad Sheikhi (arbetare).

Dessutom är aktivisten och journalisten Sepideh Gholian och arbetarledaren Esmail Bakhshi som greps tidigare i samband med strejkerna i Haft Tapeh sockerindustrin hålls kvar i fängelse i väntan på ny rättegång. Detta trots massiva internationella protester från fackföreningar runt om i hela världen.

Demonstranterna utanför parlamentet bar bland annat bilder på fackliga aktivisterna Sepideh Gholian och Esmail Bakhshi.

Ytterligare fler greps senare under maj. Under en stor protestaktion 12 maj deltog vänsterorienterade universitetsstudenter i Teheran i en protest mot allt hårdare regler kring den obligatoriska slöjan inom universiteten. Slagorden och kraven handlade om kvinnors rättigheter, friheten att välja sin klädsel, yttrandefrihet och ett universitet fritt från säkerhetspolisens och regimens kontroll. Demonstrationen, som var bland de största på länge, slogs ner av polisen och några greps.

Tre kända iranska författare och medlemmar i författarförbundet dömdes nyligen till sammanlagt 18 år i fängelse, bland annat anklagade för deltagande i regimkritisk verksamhet, det vill säga det iranska författarförbundet.

Samtidigt som regimen passar på att fängsla allt fler som protesterar och organiserar sig, ökar antalet protester och strejker runt om i landet för varje dag som går. Persiska gulfen omvandlas allt mer till en krigszon, krigsretoriken blir hotfullare för varje dag som går. De frågor som många oroliga iranier ställer är: Vem vinner på Washingtons och Teherans krig, är det folket i Iran, regimen eller Trump? Har USA råd med ännu ett krig i Mellanöstern? Kommer Iran som ett stort land i Mellanöstern att ruineras och vilka drar nytta av det? Har regimen i Iran råd med ett krig, kommer de att äventyra nuläget och initiera krig? Kommer regimen att ge sig till slut och sitta vid förhandlingsbordet med Trump? Vad händer då, kommer regimen att bli starkare och slå hårdare mot folket?