Allsång på läktarna när Iran och Sverige möttes

2016-10-25 | Masoud Vatankhah padlock

SPORT/KRÖNIKA

”Den ’iranska’ läktaren sjunger tillsammans den svenska nationalsången och inte ens jag, som inte är mycket för nationalsånger, kan undvika gåshud.” Masoud Vatankhah om den historiska träningslandskampen mellan Sverige och Iran i fredags i Göteborg, som var första landskampen som Iran spelade i Europa någonsin.

FAKTA/Sverige-Iran

Förra året spelades en herrlandskamp mellan Iran och Sverige och som en del av det planerades även en dam-, eller flickmatch mellan länderna. Efter många turer fram och tillbaka spelades matchen i fredags kväll på Gamla Ullevi i Göteborg. Det var första gången som ett iranskt damlag spelade en landskamp i Europa.

Masoud Vatankhah.

RELATERADE ARTIKLAR:

2016-10-20 | Mer än bara fotboll när Sverige möter Iran ikväll

2015-06-23 | Kvinnor portades från volleybollmatch

2015-04-03 | ”Att komma in i sporthallar är min rättighet”

2014-11-21 | Ghonche Ghavami anklagas för nya brott

2011-06-10 | Därför grät de iranska fotbollspelarna

Filmen Offside om kvinnor som försöker ta sig in på Azadistadion för att se en VM-kvalmatch i fotboll. Regissören Jafar Panahis prisbelönta film från 2006 finns att se på Youtube. Filmen handlar om unga kvinnor som klär sig som killar för att kunna gå och se den avgörande VM-kvalmatchen mot Bahrain. De blir avslöjade och omhändertagna och får följa matchen dels utanför arenan då soldater som vaktade dem refererade matchen för dem, och sedan i bussen mot häktet, via radion. Iran vinner matchen och kvalificerar sig och de omhändertagna och soldaterna firar segern på vägen tillsammans med andra i Tehran som kommit ut på gatorna för att fira segern.

Det är en regnig och blåsig fredagkväll. Gula blad täcker de våta mörka trottoarerna i Göteborg och vid Gamla Ullevi syns det lite liv då folk köar för att gå in i arenan.

Det är fotbollslandskamp mellan Sverige och Iran. En historisk match då Irans damlandslag har aldrig spelat utanför Asien. Alla som har sett Jafar Panahis film Kvinnor offside från 2006 får en uppfattning om hur det ligger till vad gäller kvinnor och fotboll i Iran. Kvinnor får inte ens gå och se fotbollsmatcher på arenorna.

Det har varit många turer kring denna match och flera gånger kom besked om att det inte skulle bli någon. Till sist blev det av men med en dags framskjutning på grund av något visastrul. Dessutom var det tal om att det var ungdomslaget och inte det riktiga landslaget som åkte till Göteborg.

Matcher som denna är också omdiskuterade mellan opositionella och iranier som bor i exil. En del menar att genom att gå på de här matcherna stödjer man exempelvis kvinnoförtrycket i Iran. Jag ser en vän som är konstnär och fotograf och som står vid ingången och fotar. Jag frågar honom vad han tycker om det i den här frågan.

Han svarar att det här är bra för kvinnor i Iran åtminstone av två anledningar. Att damlandslaget har fått chansen att resa utomlands och till Sverige och den erfarenhet det innebär för dem. Och att de är tvungna spela med sjal bevisar i sig deras situation i Iran, så som att vi exiliranier inte kan föra deras talan.

Spelarna kommer på planen och först då känner jag det här är på riktigt och matchen kommer att bli av.

Nationalsångerna spelas med Irans först. När det blir tur för den svenska nationalsången blir det något fel med ljudet i inledningen. Ljudanläggningen hickar ett par gånger och ljudet dör. Det blir tyst en liten stund men så småningom övergår till en allsång från läktaren. Den ”iranska” läktaren sjunger tillsammans den svenska nationalsången och inte ens jag, som inte är mycket för nationalsånger, kan undvika gåshud.

Biljetter har sålts till halva långsidan i Gamla Ullevi. Jag och två vänner hade köpt biljetter tillsammans och tanken var att träffa några andra vänner som hade biljetter i en annan sektion och om möjligt se matchen tillsammans. Dem hittade vi aldrig i publikhavet.

Över 1 700 har har trotsat vädret och tagit sig dit för att se matchen. Det ser skapligt ut. Jag stod vid arenans hörn och fotade publiken och arenan när en dam kom fram och sa att de inte kunde se matchen i lugn och ro och att jag störde när jag fotade. Jag tänkte först att jag kanske står i vägen. Men sedan frågade hon:

– Tar du bilderna för dig själv eller tänker du publicera dem?

Då förstod jag att hon inte ville att hennes foto skulle publiceras av oro att myndigheterna i Iran skulle se dem. Jag lovade henne att inte göra det.

Jag frågar en av mina vänner varför han ville se matchen. Han svarar att det är viktigt för jämställdheten, inte minst viktigt på grund av SD och den växande rasismen i Sverige. Att det här är en markering för alla människors lika värde oavsett kön, bakgrund eller sexuell läggning. En ståndpunkt som också ropades ut i halvtidspausen av konferenciern för matchen.

Jag frågar någon annan jag känner i publiken. Jag gillar att se på fotboll när Sverige spelar, svarar hon.

Det är en klasskillnad mellan landslagen. Sverige för bollen och gör mål på sina chanser på fasta situationer. Jag tycker att det är bra gjort av Sverige och förbundskapten Pia Sundhage att spela med det riktiga landslaget och inte med ett ungdomslag eller ett B-lag. Att de tar matchen på stort allvar. Detta ger en legitimitet till det iranska landslagets resa och en tyngd i kommande resor till Sverige eller andra länder i världen. Bara från första till andra halvleken blir Iran mer organiserat och kan hålla nollan i andra halvlek.

Den iranska klacken är högljudd och sjunger, ropar de iranska spelarnas namn och hejar. Hejar och blåser i trumpet: durr durr durr durr durr Iran! Mååål! ropar hela klacken och applåderar. Det spelar ingen roll att det är Sverige som har gjort 6-0. Matchen slutar 7-0 till Sverige.