Allt tyder på att drevet om Mio som inte fick vara pepparkaka startar på kvällen.

Pepparkaksartikel genombrott för högerextrem mediestrategi

2012-12-21 | Jenny Rönngren padlock

INRIKES

Den omfattande spridningen av Nerikes Allehandas artiklar om Mio som inte fick vara pepparkaksgubbe måste ses som ett genombrott för de högerextremistiska sajternas nya mediestrategi att tona ner hoten om islamisering för att istället fokusera på ”hoten mot traditionerna”.
– Det är synd att frågan om Facebooks tidsangivelsen hamnade i fokus eftersom det kom att skymma omfattningen av drevet, säger Feministiskt Perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt.

RELATERADE ARTIKLAR:

Jag är jätteglad för uppbackningen som Sverige har gett mig

Det finns två sidor – de som är med och det som är mot

TIDIGARE ARTIKLAR:

Olyckligt om Facebook visar fel tid

Nerikes Allehanda utreder koppling till Facebookgrupp

Den politiska agendan bakom Laxå

Pepparkaksgubbar förbjud i luciatåget

Feministiskt Perspektiv har i flera omgångar skrivit om Facebookgruppen ”Jag säger väl för fan pepparkaka om jag vill”. Gruppen startade som en reaktion på en text i Nerikes Allehanda om att Mio, 10 år från Laxå, inte fick vara pepparkaka i Luciatåget. Texten nådde en rekordspridning på nätet med över en halv miljon träffar.

Frågan om när gruppen startade har varit central då den första texten i Feministiskt Perspektiv konstaterade att fb-gruppen startade sex timmar innan nyheten om Mio hade publicerats. Men Facebooks tidsangivelse har visat sig vara problematisk. Nerikes Allehanda skrev redan förra fredagen om en omtalad bugg som i samband med tidsangivelserna visat sig vara viktig.

Facebook har nu genom sin nordiska presstalesman Jan Fredriksson lovat att gå till botten med buggen med hjälp av det tekniska Facebook-teamet i Dublin.

Frågan om tidsangivelsen skymde drev

– Naturligtvis är det viktig att Facebook reder ut hur tidsangivelserna fungerar. Hela systemet bygger ju på en så kallad tidslinje och mycket är upphängt på den, inte bara personliga men också kommersiella intressen – eller som här – publicistisk källhänvisning, säger Feministiskt Perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt.

Dessutom menar Bratt att det vore angeläget att få frågan ur världen då den har skymt, inte bara den viktigare diskussionen om det populistiska drev som sattes i rullning av artikeln om Mio, utan också hur systematiskt propagandamaskineriet opererade så fort artikeln släpptes.

– Det mesta tyder på att Facebookgruppen ”Jag säger väl för fan pepparkaka om jag vill” faktiskt startar i samband med att artikeln släpps på söndagskvällen som NA säger. Det är då spridningen av artikeln kommer igång och på Facebook startar inte bara en utan flera pepparkaksgrupper samtidigt. Alla med med länk till artikeln om Mio.

Flera grupper startar samtidigt

Researchgruppen har tittar närmare på drevet och identifierat flera grupper varav ”Jag säger väl för fan pepparkaka om jag vill” är både mindre och ideologiskt försiktigare än andra. En mer uttalat rasistisk sida heter ”JA till pepparkaksgubbar i Luciatåget”. Trots öppna kopplingar till sajter som ultranationalistiska Realisten, SD-allierade Avpixlat och utbrytaren Exponerat är det närmare 20 000 som har gillat sidan.

Det är också här som Mios mamma Jenny Simic lägger ut bilder på Mio i pepparkaksdräkt och tackar för att ”Sverige” tog ställning för Mios rätt att vara pepparkaka. Här figurerar även kända sverigedemokrater och personer med renodlat nazistisk bakgrund.

Mathias Wåg från Researchgruppen konstaterar att det här tillvägagångssättet har blivit de rasistiska sajternas modus operandi:

– Dessa drev om de "hotade svenska traditionerna" är återkommande vid varje större helg. Det började redan på 80-talet med skrönan om att skolor förbjudit nationalsången på avslutningar och har tagit ytterligare fart i och med sociala mediers framväxt. När regeringen förra vintern lade upp ett bemötande av "vanliga nätmyter om invandrare och minoriteter" var frågan om de hotade högtiderna en av de första de tog upp. Flashbacktråden om att pepparkakor skulle stämplas som rasism startades till exempel redan förra julen. Wåg menar att anledningen till att de rasistiska sajterna fokuserar så hårt på dessa frågor är för att det är lätt att skapa en moralpanik som får spridning långt utanför deras ordinarie kretsar.

”Hot mot högtider och traditioner” tacksamt

– "Hot mot våra högtider" är en tacksam fråga att ta upp. Den förändring som skett är att dessa drev tidigare rasade mot en allmän "politisk korrekthet" eller "mångkulturalism". Nu hävdar de att de finns en "korrekt kulturelit" med syfte att krossa "det svenska". SD-kopplade Avpixlat formulerade förra julen teorin att det pågår en medveten "avsvenskifiering", ett riktat angrepp mot svensk kultur.

Wåg beskriver teorin som en spinnoff på synen om en "smygislamisering av Sverige”.

– Därigenom tolkas varje liten förändring, som en bortklippt scen ur Kalle Anka eller en skolklass beslut att stryka en sång från luciatåget, som en del av en övergripande strategi. Dreven heter ofta något i stil med "nu är det nog, nu räcker det". Avpixlat och de andra bloggarna har därigenom haft sin färdiga formel klar för hur de ska agera i jultid och vid andra högtider. Sedan är det bara att invänta en händelse någonstans i landet att sätta igång sitt maskineri kring. De rasistiska bloggarna har härmed fått en allt viktigare betydelse i att sätta agendan.

Tidsangivelsen på Facebook fel

Om det är rasistiska bloggar som satt agendan – kan teorierna om kopplingar till Nerikes Allehanda härmed vara avförd?

– Ja, avförd så till vida att Facebook-grupperna tycks ha startat efter att texten publicerades. I det avseendet var Feministiskt Perspektivs artikel olycklig och vi kan bara be om ursäkt för det, säger Anna-Klara Bratt.

Men hennes huvudkritik kvarstår:

– Vi kan inte annat än konstatera att artikeln om Mio blev ett genombrott för de rasistiska gruppernas strategi att nå utanför sina kärngrupper genom att lyckas uppvisa att "våra traditioner" är hotade.

Huruvida turerna om tidsangivelserna i sig har gynnat rasistiska krafter i slutänden är svårt att bedöma, menar hon:

– Jag tror att det kan ha en indirekt betydelse för normaliseringen av rasism i våra medier. Vi är en av få tidningar med en intersektionell och därmed antiraistisk agenda. Viftar man bort oss som konspiratoriska så är det allvarligt och kanske också lättare att agera på samma sätt igen. Om inte för det rasistiska budskapet så kanske för den stora spridningspotentialen. Det krävs ett tränat öga för att se hur långt rasismen har trängt in i samhället och det kan vi bidra med.