Facebook-gruppen ”Jag säger väl för fan pepparkaka... ” skapades som en reaktion på en artikel innan den ens hade publicerats.

Den politiska agendan bakom Laxå

2012-12-11 | Maria Robsahm padlock

INRIKES/ANALYS

I lördags startade Facebook-gruppen ”Jag säger väl för fan pepparkaka om jag vill” som en reaktion på en artikel som ännu inte hade publicerats. Artikeln handlar om 10-åriga Mio som inte fick vara pepparkaksgubbe. Maria Robsahm konstaterar att alla, oavsett vilken sida de hamnade på, blev en del av ett drev med en politisk agenda.

Lördag 8 december strax före fyra på eftermiddagen startar en facebooksida vars enda syfte är att uppmärksamma den artikel som dagen därpå ska publiceras i Nerikes Allehanda: ”Jag säger väl för fan pepparkaka om JAG VILL”

I beskrivningen av sidans syfte står då följande:

”Pepparkaksgubbar förbjuds i luciatåget

Nu får det verkligen vara nog!

Är det inte en självklarhet att få sjunga pepparkakslåten? Eller för barnen att få gå pepparkaksgubbe i luciatåget? Det tycker uppenbarligen inte en skola i Laxå då de har förbjudit detta på grund av att folk KAN ta illa upp. Man skulle ju kunna tro att det finns en STOR rädsla för konflikt i Sverige då detta bara är en grej i mängden som "vi" förbjuder för att vara vissa till lags. Nationalsångens att vara eller icke vara är ett annat exempel.”


Gruppen startas före artikeln

På lördagskvällen strax före tio publiceras artikeln i Nerikes Allehanda för första gången på nätet, men då har facebookgruppen alltså redan varit igång i sex timmar.


"Jag säger väl för fan pepparkaka om JAG VILL" startades i lördags eftermiddag kl 15.52 (03.52 PM) - alltså sex timmar innan den artikel, som den säger sig bygga på, publicerades i lördags kväll kl 21.57.


Efter några timmar med ett fåtal gilla och ett fåtal kommentarer exploderar sidan under söndagen. I skrivande stund har sidan över 7.000 gilla.

Vad visar oss detta?


Politisk agenda bakom protesterna

Jo, att det finns en agenda bakom protesterna mot händelsen i Laxå. En politisk agenda. Det finns personer som har politiska skäl att piska upp och underblåsa en stämning av vi-och-dom, en samhällsanda präglad av misstänksamhet och oro. Och dessa personer har tillgång till det som står i Nerikes Allehanda innan det publiceras.

Nerikes Allehanda beskriver en smula aningslöst det som hände på följande sätt:

”Nyheten om Mio, 10 år, som inte skulle få vara pepparkaksgubbe i årets luciatåg, har fått ett enormt genomslag i nyhetsflödet i Sverige. Under det första dygnet som nyheten låg ute läste nästan en halv miljon människor nyheten på na.se. Runt 380 000 av dem via Facebook. Aldrig förr har så många kommentarer kommit in.”

Men nu vet vi hur det gick till. Vi har en bekräftelse på det som många redan misstänkt- att det fanns en politisk agenda bakom hela Laxå-händelsen.

Vilken är då slutsatsen av detta?


Inget folkligt uppror

Den viktigaste slutsatsen är att alla som mer eller mindre omedvetet hakade på detta blev en del av drevet, gick i fällan och bekräftade den agenda som hade ställts upp. Och detta alldeles oavsett om vi tillhörde dem som upprördes av lärarens beslut, eller dem som till varje pris ville avslöja alltihop som en tidningsanka. Vi blev alla en del av denna nya tid, präglad av just misstänksamhet och oro.

Vi måste bli bättre på att genomskåda dessa angrepp, denna politiska agenda. Och vi måste också lära oss se, att det finns inget folkligt över detta.

(Vi har sökt redaktionschefen Helena Sträng på Nerikes Allehanda för en kommentar men hon hade inte tid att svara i dag.)

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.