Två bilder, en berättelse

2011-06-03 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES/ANALYS

Två kvinnor som inte låter sig tystas. En dödas. En tas ifrån sin yrkeslegitimation. Båda är symboler för det starka motstånd regimen i Iran har skapat genom att förtrycka kvinnorna. Sholeh Irani kommenterar den senaste veckans dramatiska händelser som fått stor spridning via sociala medier.

Läs också:

Protester mot kvinnofängelse gav effekt

Irans nya kvinnofängelse liknar ett koncentrationsläger

"Jag är ingen brottsling"

Sotoudehs barn får inte träffa sin mor

Rättegång utan Sotoudeh

Iran beslagtar Ebadis Nobelpris

Sotoudeh: "Jag ska stå på mig som en kvinna"

Elva års fängelse för Sotoudeh

Nya anklagelser mot Sotoudeh

Bilderna som har skakat iranska sociala medier under den senaste veckan handlade om liv och död, om mod och kraft, om kvinnor som politiska aktörer. Bilderna var inspirerande, överraskande och gav hopp, de var gripande och chockerande. Bilderna gestaltar kvinnornas ledande position i kampen för frihet i Iran.

De första bilderna satte leenden på allas läppar, av stolthet. De skänkte mod. Den fängslade advokaten Nasrin Sotoudeh (se tidigare artiklar i FP) viftade med sina handfängsel i luften och log triumferande på väg till en rättegång, som om hon redan har segrat, som om hon var den mest befriade i landet, som om handbojorna var hennes pris för sitt motstånd.

Historisk bild

Nasrin Sotoudeh togs återigen till en domstol, den här gången till en speciell sådan för att fråntas advokatlicensen. Hon rusade genom folkmassan, förbi fotografer och undan vakter, mot sin make som stod i närheten och gav honom en kärleksfull, intim kram. För första gången i Irans historia är en sådan scen dokumenterad på bild.

Liknande scener från sådana tillfällen har varit tvärtom. I regel har män varit politiska fångar och fruarna som stöttade, försvarade och väntade på dem. Nu är kvinnan den politiska fången och mannen, Reza Khandan, ger allt stöd till sin fru, tar hand om barnen och förmedlar hennes budskap utanför fängelset. Nu är det HON som skriver kärleksbrev från fängelset till sin make, till sina barn och vädjar om tålamod och förklarar varför hon inte kan kompromissa med diktatorn, för sin egen frihet. Sotoudeh och Khandan har vänt schablonbilden upp och ner trots alla påtryckningarna.

Bilderna på den segerrika kärleksfulla fängslade advokaten som står på sig och inte samarbetar med säkerhetspolisen utan kräver sina rättigheter, har inspirerat och gett hopp till kvinnorättsaktivister. De andra bilderna nådde sociala medier kort efteråt och skapade enorm vrede och sorg, men även denna historia var källan till stolthet för en rörelse som är under attack och utsatt för polisbrutalitet i Iran. Bilderna talade om kvinnan som gör uppror, till vilket pris som helst, även vid sin fars kista.

En av Sotoudehs fängelsekamrater i Evin, kvinnorättsaktivisten Haleh Sahabi fick permission för att delta på sin faders begravning. Ezatollah Sahabi var en berömd liberal oppositionell figur sedan kampen mot monarkin och chefredaktör för en i dag förbjuden, liberal tidskrift som även gav utrymme för andra oppositionella åsikter. Under begravningen gick hans äldsta dotter Haleh framför sorgetåget, höll blommor och bilden på sin far.

Låter sig inte stoppas

Säkerhetspolisen gick fram för att stoppa henne, knuffade henne och tog med våld faderns bild ifrån henne. Hon blev rasande och gjorde motstånd. Polisen slog henne. Hon föll och dog några minuter efter att ambulansen nått sjukhuset. Enligt ögonvittnen på platsen samt läkarna vid sjukhuset dog hon som ett resultat av misshandel och kraftiga slag i magen som orsakade interna blödningar. Far och dotter begravdes under poliskontroll samma kväll. Regimen ville inte att hennes kropp skulle undersökas och dödsorsaken fastställas.

Bilderna på Haleh Sahabis kropp, med halvöppna ögon, spreds efter några timmar genom de socialamedierna och chockade alla. Haleh Sahabi var 56 år gammal, medlem i organisationen ”Fredens mödrar” och en troende kvinnorättsaktivist. Enligt de som kände henne var hon en ödmjuk person som vägrade att stå i rampljuset. Haleh misshandlades och greps i samband med en demonstration efter det omdiskuterade presidentvalet 2009 och satt fängslad.

Nya tolkningar

Hon blev dömd till två års fängelse men bad alla att inte ägna sig åt hennes fall. ”Jag fick två år och jag står ut med det. Hjälp de andra. Min familj har i generationer suttit i politiska fängelser, det gör inget…”, sade hon till en av sina vänner inom ”Fredens mödrar”. Hon var en Koran-forskare som försökte tolka muslimernas heliga bok utifrån kvinnors perspektiv.

Dessa två händelser engagerade iranierna över politiska gränser och kommer att prägla kampen för demokrati i Iran. Inte för att de är unika, inte heller för att det är första gången sådant inträffar. Utan för att dessa två kvinnors öde är dokumenterade och offentliga. Dessutom sker detta i en period av politiskt stagnation där de sociala rörelserna är under enormt tryck och dess aktivister arresteras, avrättas och tvingas till tystnad eller exil.

Den kvinnofientliga regimen har skapat sina motståndare – Kvinnor!