Maria Ressa, grundare och vd för filippinska nyhetssajten Rappler, och Marika Griehsel, projektledare på Fojo.

Medialt våld mot kvinnor stannar inte vid nationsgränser

2018-11-02 | Marika Griehsel padlock

FEMINISM

”Vi har allt för länge hoppats att det goda med internet skulle segra, men som det ser ut nu har repressiva, odemokratiska stater, kriminella karteller och grupper som vill skapa rädsla och splittring gjort internetplattformarna till sina”, skriver Marika Griehsel och belyser det akuta behovet av lösningar.

Marika Griehsel är journalist och dokumentärfilmare, projektledare för pilotstudien #journodefender vid Medieinstitutet Fojo på Linnéuniversitet i Kalmar.

RELATERADE ARTIKLAR:

2018-11-02 | Khashoggis död påminner om ouppklarat journalistmord

2018-11-02 | Hård kritik mot världsledare för hatisk retorik mot journalister

2018-05-18 | Global pilotstudie om hat och hot mot kvinnliga journalister

2017-05-16 | Yttrandefriheten i kris efter våg av mord på journalister i Mexiko

2016-12-09 | Latinamerikas bästa grävande journalist avstår prispengarna

2016-11-25 | Hotas för att ha avslöjat herraväldets makt

2014-06-27 | Samarbete hjälper mot hoten som avser att tysta

2014-06-26 | Om vi tystnar försvagas den demokrati vi vill bygga

2013-08-23 | Våldet mot Mexikos kvinnliga journalister kartlagt

Det här raderna skrivs en kväll i Jämtland. Tystnaden utanför huset är total. Möjligen knastrar det lite i det frostbitna gräset då jag kliver ut på fältet för att skåda rakt upp i den stjärnbeklädda skyn. Den första riktigt kalla, klara höstnatten nalkas och jag tänker på kvinnorna i min släkt som kämpat för rätten att lära sig skriva, för hälsovård, för utbildning och för lika värde.

Först var det mor Inga, hon satt nätterna igenom och ristade med en spik på en träbit för att lära sig bokstäverna. Hennes man ansåg att det var nog med att ungarna gick i skolan och inte kunde hjälpa till på gården. Till slut nedtecknade mor Inga sin levnadsberättelse, en unik skrift om en fattig bondkvinnas liv från mitten på 1800-talet som till och med gavs ut i tryck.

Sedan kom min mormor Elvira som lyckades med konsten att bli småskollärarinna runt 1912, endast 19 år gammal. Hon lärde hundratals barn här i byn att läsa, skriva och räkna. Efter henne kom min mamma Martha som tog studenten, blev lärare och talpedagog och vars ständiga mantra till mig och mina systrar var; utbilda er, bli självständiga ekonomiskt och ta ingen skit. Riktigt så sa hon kanske inte men andemeningen var just det, ta ingen skit.

Mor Inga, mormor Elvira och mamma Martha har varit mina följeslagare, mer eller mindre medvetet, under hela arbetet med pilotstudien runt on-line hot, hat och desinformation med särskilt fokus på kvinnliga journalister och publicister. Vad skulle de ha sagt om de fått höra hur omfattande hatet och hoten över internet är? Hur mycket skit kvinnor i mitt yrke (och i många andra yrken) får skickat till sig via så kallade sociala medier och e-post.

I pilotstudien som just blivit publik intervjuas ett 50-tal journalister, främst kvinnor, i fem länder: Ukraina, Mexiko, Egypten, Filippinerna och Pakistan. Och vi ser samma trend. Kvinnorna inom journalistiken får ta första smällen då polariseringen, desinformationen och propagandan gör allt större intrång på internets plattformar.

Värst är det för de kvinnliga publicister som valt att lämna traditionella medier och skapa sina egna publikationer/kanaler för att kunna rapportera om det som på djupet hotar samhällsutvecklingen; korruption, maktmissbruk, bristen på tillgång till utbildning, hälsovård, frågor runt mark, miljö, klimat. Dessa journalister hotar mäktiga intressen med sina avslöjanden, med sina ord, sina bilder och sina ljud och därför ska de tystas.

I vissa fall övergår den verbala misshandeln i fysiskt våld och mord. På Facebook-konton, på Twitter, på Youtube och i e-postlådan, överallt hamnar skiten som präglas av kvinnohat, intolerans, fascism. De nästan ofattbart mäktiga sociala medieföretagen tar så gott som inget ansvar. Ena dagen säger de att de inte är publicister av innehåll och andra dagen tar de betalt för att låta någon publicera innehåll, reklam utan deras koll. De vägrar också att släppa på information då det gäller vem som står bakom konton som sprider hot, hat och desinformation.

Vi har allt för länge hoppats att det goda med internet skulle segra, men som det ser ut nu har repressiva, odemokratiska stater, kriminella karteller och grupper som vill skapa rädsla och splittring gjort internetplattformarna till sina.

Tystnaden den kalla höstnatten ger plats för tankar om det globala ansvaret, om att förvalta det arv som lämnats till mig i form av rätten till yttrandefrihet, pressfrihet, jämlikhet och jämställdhet. Utmaningen är i grunden global. Desinformationen och propagandan sprids med ljusets hastighet över internet och skiten stannar inte vid någon nationsgräns.

I FN:s Agenda 2030 beskrivs vad som behövs för att bygga hållbara samhällen globalt. Rätten till information är en grundpelare. Journalisterna i studien beskriver att det är tufft men de tänker inte låta sig tystas. I studien presenteras förslag på hur Sverige kan gå i framkant för att stödja rätten till information.