I krogbranschen är sexism och trakasserier normen

2018-06-08 | Vera Atarodi padlock

INRIKES

#vikokaröver samlade runt 10 000 personer i en Facebookgrupp och 1 863 som signerade uppropet i Dagens nyheter. Krogbranschens #metoo-upprop vittnade om den sexism som hela rörelsen revolterade mot men belyste samtidigt hur den förstärktes av osäkra arbetsvillkor och skarpa hierarkier.

RELATERADE ARTIKLAR:

2018-01-09 | #metoo: Vi kokar över

2017-12-13 | #metoo: Nu samlar Feministiskt perspektiv alla upprop

2016-11-01 | Ny webbkurs om sexuella trakasserier på arbetet

2015-06-18 | Nytt nordiskt samarbete mot sexuella trakasserier

2015-02-27 | Facket larmar om sexuella trakasserier på arbetsplatsen

2013-08-16 | Sexistisk krogtrend kan bryta mot arbetsmiljölagen

2013-07-12 | Sexuella trakasserier förvärras av osäkra anställningar

2013-06-07 | Stockholmskrog klädd med nakenbilder

– Jag tänkte direkt att här finns det hur många historier som helst. Det väcker många känslor. Jag tror att alla kvinnor i branschen har historier att berätta om trakasserier. I restaurangbranschen ställs allt på sin spets. Det har dessutom funnits något slags frikort för att alkoholen är inblandad, säger Linda Ekstedt.

Hon har arbetat i krogbranschen i 27 år och slutade för två år sedan för att börja på Systembolaget. Linda Ekstedt menar att många inte hade gått med på trakasserier om de hade haft en stabil ekonomisk grund.

– Det är svårt att bli fast anställd, det är otrygga anställningar som gäller. Då måste man ”sköta sig”, svälja kommentarer. Det var vardagsmat för oss, speciellt när vi var yngre, säger Linda Ekstedt.

Enligt SCB hade endast vårdbiträden högre andel tidsbegränsade anställningar 2015 än arbetare i restaurangbranschen. Chimen Asadi, en av initiativtagarna bakom #vikokaröver, bekräftar Linda Ekstedts uppgifter om branschens otrygga anställningsformer.

– Man är utbytbar, gör man motstånd kan man bli utbytt på en sekund. Får du dåligt rykte blir det svårt för dig att hitta ett annat jobb. Det erbjuds ingen provanställning och till skillnad från branscher med andra anställningskontrakt är det inte svårt att bli sparkad. På det viset skiljer det sig extremt mycket för dem som arbetar inom restaurangbranschen, säger hon.

Hård miljö med många angrepp

Paula Mulinari, forskare i socialt arbetet vid Malmö högskola, har undersökt restaurangbranschen med särskilt fokus på frågan om dricks. Ett problem som Paula Mulinari uppmärksammar är att trakasserier ofta uppfattas som extraordinärt, när det i själva verket utgör normen och är ett strukturellt arbetsmiljöproblem.

”Anställda som har tidsbegränsade och informella anställningar är mer sårbara för kunder och chefers trakasserier. Det finns ett samband mellan otrygga anställningar och en ökande tystnad rörande frågor om makt. Samtidigt är det inte bara en fråga om anställningar utan om uppehållstillstånd. Det har skett en utveckling där arbetsgivare får allt större makt över asylpolitiken. Det är därför centralt, nu efter #metoo, att fokusera både på effekterna av tidsbegränsade och informella anställningar och på hur migrationspolitiken påverkar de anställdas situation. Försvagningen av en grupp anställda försvagar alla och ökar chefernas och kundernas möjligheter att normalisera trakasserier”, skriver Mulinari.

Chimen Asadi jobbar inte heller längre kvar i branschen, det är bara en av de tre initiativtagarna som gör det. Asadi menar att detta kan vara en styrka eftersom många som jobbar i branschen vill vara anonyma på grund av de konsekvenser som deras vittnesbörd kan medföra. För henne är det inte anställning och rykte som står på spel.

– Ofta är det ens första jobb. Många av de vittnesmålen som kom in till oss var just från sexton-, sjuttonårsåldern. De har ingen erfarenhet men kommer in i en hård miljö med alkohol och droger och förstår snabbt att de måste ha skinn på näsan och vara toleranta för att klara det. Du blir angripen av gäster och kollegor, det finns ingen trygghet någonstans. Kanske är det chefen som är förövaren. Vi pratar om en väldigt utsatt situation som många accepterar bara för att få jobba. Dessutom är anställda ofta beroende av dricks. En måste visa sig snygg samtidigt som det finns en skam i det. Det är väldigt dubbelt, säger hon.

Dricks underlättar trakasserier

Linda Ekstedt vittnar också om hur dricksen påverkade anställningen och hur chefer kunde ge lägre lön på ställen som gav mer dricks. Hon är kluven till frågan om dricks men menar att hon hellre skulle vilja se skäliga löner. Paula Mulinari skriver att dricks ofta ses som ett tecken på uppskattning, en bekräftelse på att man utför sitt arbete väl. Samtidigt visar forskningen på något annat.

– Vad som är det lilla extra för en kund, kan för de anställda vara en ekonomisk nödvändighet. Detta skapar en ekonomisk osäkerhet som påverkar hur de anställda förhåller sig till kunders trakasserier. I länder där de anställda endast har dricks som inkomst är andelen som utsätts för trakasserier mer omfattande. Bedömning av de anställdas arbetsinsats innebär ofta en bedömning av deras kroppar. Forskning har visat exempel på hur dricks påverkas av vilket läppstift som kvinnor har och att svarta generellt får mindre dricks än vita. Ett annat problem med dricks är att det har en individualiserad effekt som kan försvaga kollektivet, ett kollektiv som ofta utgör de anställdas enda skydd mot jobbiga kunder och chefer, skriver Mulinari.

Enligt Chimen Asadi var det krävande att få ihop de 10 000 personer som är med. Hon jämför med juristernas upprop som organiserades otroligt fort.

– De har läst tillsammans, känner till varandra genom olika byråer, det fanns redan ett nätverk. För oss var det en bredare grupp att nå ut till, alltifrån arbetaren på en korvkiosk till den på lyxkrogen. Det finns ingen infrastruktur i restaurangbranschen, det finns ingen skola och ingen jag har pratat med är med i facket, säger hon.

För hotell- och restaurangfacket, HRF, har frågan om sexuella trakasserier varit på agendan långt innan #metoo menar förbundsordförande Malin Ackholt.

– Vi har sedan två och ett halvt år sedan arbetat med ett värdegrundsmaterial och utbildar all vår personal, våra ombud och förtroendevalda som möter medlemmar och personal som råkat illa ut. Det är viktigt att förtroendevalda får ta del av de utbildningar vi har i frågor om sexuella trakasserier för att rusta dem och ge dem verktyg om det händer något. Jag tror att det finns ett stort mörkertal, att många accepterar mer än vad man tror. Vi måste visa att det är en lika viktig fråga som lönen, säger Ackholt.

Nästa steg i rörelsen

Det låga fackliga engagemang som Chimen Asadi tar upp bekräftas av forskaren Elinor Odeberg i rapporten Arbetarrörelsens blinda fläck – om kvinnors prekära arbeten. Hon skriver att fackets ställning försvagades när arbetarna blev allt fler i tjänstesektorn. Odeberg skriver också hur typiskt kvinnligt kodade arbetaryrken oftast inte kräver förkunskaper och är mer utsatta när det gäller villkors- och lönedumpning.

”Organiseringsgraden är betydligt lägre inom tjänsteproduktion än inom varuproduktion som en följd av att tillgången till det kollegiala kollektivet är betydligt sämre”, skriver Odeberg.

Chimen Asadi och #vikokaröver har haft kontakt med facket under uppropet och har en del att säga när det gäller förändring. Att utbilda personal i frågan är viktigt, håller Asadi med om och menar att det måste vara nästa steg i rörelsen. Chefer behöver utbildning i frågan om sexuella trakasserier och konkreta åtgärder att vidta när någon utsätts för något olagligt.

– Det behövs förändring som att polisanmäla, säga upp dem som inte beter sig och att visa ut gäster som bryter mot regler. Det är enkla lösningar som visar att det är fel, säger hon.