Det har fram tills nu varit en självklarhet och en truism att hävda att vita män i västvärlden alltid har varit överordnade och så kommer att vara för evig tid framöver. Men det finns flera indikationer som tyder på att vita mäns positioner håller på att förändras i grunden. Dagens senmoderna västvärld, präglad av en ökande etnisk mångfald och en tilltagande jämställdhet, ställer denna grupp inför helt nya utmaningar. Dessa förändringar gör att det i dag går att tala om en vit maskulinitet i kris.

Den vita maskulinitetens kris är kanske som allra mest tydligt avläsbar i den alltmer rörliga och svårnavigerade europeiska politikens värld där de vita manliga väljarna på rekordtid har börjat överge både de socialistiska arbetarpartierna och de liberala medelklasspartierna till förmån för de högerpopulistiska partierna, vilka i dag är så överbefolkade av vita män att de numera kan benämnas som vita mansrörelser.

I USA har diskussionen om de vita majoritetsamerikanernas politiska preferenser på ett liknande sätt förskjutits från klass till en kombination av ras och kön efter Donald Trumps valseger. Eftervalsdebatten har fokuserat på de vita arbetarna i det avindustrialiserade så kallade rostbältet medan andra har uppmärksammat det motsägelsefulla i att en majoritet av de vita kvinnorna valde att rösta på en explicit sexistisk presidentkandidat. Att uppemot två tredjedelar av de vita männen i USA röstade på Donald Trump har dessutom i efterhand kommit att ses som en självklarhet då motkandidaten var en kvinna.

Utgången av det amerikanska presidentvalet är anmärkningsvärd eftersom USA är det första västlandet där de icke-vita minoriteterna snart kommer att utgöra majoriteten och merparten av totalbefolkningen inom bara några år. Detta demografiska faktum gjorde just att många forskare, valanalytiker och experter räknade ut Trumps möjligheter att vinna valet redan från början. Att Trump lyckades erhålla stöd av en knapp majoritet av de vita kvinnorna och en klar majoritet av de vita männen i ett land där de icke-vita invånarna redan utgör över hälften av alla barn och unga bör, menar vi, läsas utifrån en kritisk vithetsanalys.

Vita män och vita kvinnor

Den amerikanska vitheten är inte längre en triumfatorisk vithet med samma självklarhet som den var under Kalla kriget. Vi ser snarare en vithet i kris, och framför allt en vit maskulinitet i djup kris. Att vara man och vit i USA är i dag förenat med en alltmer självrapporterad sårbarhet och känslor av främlingskap och denna självupplevelse är kanske inte enbart en illusion. Färsk statistik visar nämligen att dödligheten har ökat bland vita män i USA i åldrarna 25-54 år sedan millennieskiftet medan den omvänt minskar bland minoritetsinvånarna såsom bland svarta och latinamerikaner. Ekonomerna Anne Case and Angus Deaton menar att den ökande dödligheten bland vita män bland annat kan förklaras av droger (inklusive biverkningar av smärtlindrande medicin, så kallade opioider), alkoholmissbruk och självmord. Detta är någonting helt nytt då vita män i USA historiskt alltid har levt längre och framför allt har de uppvisat ett bättre hälsotillstånd än icke-vita män.

Den amerikanska utvecklingen är inte direkt överförbar på Sverige men även här spelar kombinationen mellan kön och ras en allt starkare roll för framför allt vita mäns politiska sympatier. Även i Sverige överskrider identifikationen med den vita maskuliniteten alltmer klass. Det förklarar varför SD har tagit så många vita manliga väljare från både arbetarklassen och medelklassen som tidigare röstade på S och M. Enligt Sifo:s februarimätning sympatiserar var fjärde man med SD men endast 7 procent av de kvinnliga väljarna. Det innebär med råge att över en tredjedel av alla vita män i landet just nu sympatiserar med SD. Denna extrema koncentration av vita män inom SD:s väljarkår betyder att alla andra partiers väljare numera domineras av kvinnor och dessutom att en allt högre andel av de övriga partiernas väljare utgörs av minoritetsinvånare.

SD:s väljarunderlag speglar med andra ord inte den amerikanska valutgången vad gäller vita kvinnors politiska preferenser. En möjlig förklaring till de vita amerikanska kvinnornas stöd till Trump är att det reflekterar deras direkta eller indirekta stöd till (sina) vita män i deras strävan att ”ge våra män deras arbeten tillbaka”. Stödet kan också läsas i ljuset av det faktum att USA sambeskattar hushållen vilket gör det logiskt för (heterosexuella) amerikanska kvinnor att tänka på familjen som en sammanhållen ekonomisk enhet. Dessutom är andelen amerikanska kvinnor som är hemmafruar högre än i Sverige. Eftersom Sverige (fortfarande) tillämpar individuell beskattning så finns (ännu) inte samma incitament bland de vita (heterosexuella) svenska kvinnorna att stödja (sina) missnöjda vita män, vilka ej heller längre ensamma förväntas försörja familjen.

Demografi i förändring

Den sedan länge förda antidiskriminerings- och kvoteringspolitiken i USA har resulterat i att både icke-vita minoriteter (av alla kön) och vita kvinnor sakta men säkert har fått en alltmer framträdande plats i det amerikanska samhället. Inte bara i Sverige och i de nordiska länderna, som ju har utmärkt sig för den kanske allra mest intervenerande jämställdhetspolitiken i världen, utan även i USA liksom i flertalet västländer har framför allt unga vita kvinnor redan gått om och konkurrerat ut de unga vita männen, mätt utifrån olika typer av statistiska utfall såsom utbildningsresultat och förvärvsfrekvens.

För att verkligen förstå varför vita män är så extremt överrepresenterade både som ledare, medlemmar, aktivister, sympatisörer och väljare inom den västerländska högerpopulismen och extremhögern så är det nödvändigt att för ett ögonblick gå tillbaka till närhistorien. För ungefär hundra år sedan såg inte bara västvärlden utan världen i övrigt helt annorlunda ut än i dag: Europa och de vita bosättarstaterna på andra sidan haven styrde och dominerade tillsammans i praktiken hela planeten och därmed hela mänskligheten. Dessutom så var västvärldens eliter och ledare på den tiden rörande överens om den västerländska civilisationens, den vita rasens och, framför allt, de vita männens överlägsenhet. De lät dessutom alla som dagens högerpopulister och högerextremister i den politiska retorikens värld. Och bara för ett halvt sekel sedan var världen fortfarande i huvudsak dominerad av väst och västländernas invånare, inklusive USA:s befolkning, bestod framför allt och fortfarande till överväldigande delen av vita majoritetsinvånare. Det är denna tidigare relativt homogena befolkningssammansättning som i skrivande stund förändras i grunden.

Ett stort antal västländer genomgår just nu en liknande, om än inte lika extrem, demografisk omvandling som USA gör. Snart kommer de icke-vita, icke-västerländska och icke-kristna minoritetsinvånarna att utgöra uppemot 25-35 procent av totalbefolkningen i flertalet europeiska länder inklusive i Sverige. Det är denna genomgripande demografiska förändring som är på väg att utmynna i en slags strid rörande den västerländska vithetens fortsatta hegemoni i länder som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Schweiz och Tyskland och även i Sverige. En kombination av ras och kön, det vill säga att betrakta sig som vit man och att identifiera sig med vit maskulinitet, är just nu den absolut starkaste variabeln för att förklara och förstå högerpopulismens och extremhögerns väljarbas. Samtidigt ser vi att allt fler högerpopulistiska och högerextrema partier runtom i Europa leds av vita kvinnor.

I Sverige förs diskussioner om den förändrade och alltmer mångfaldspräglade befolkningssammansättningen i relation till exempelvis ”invandrartäta” områden eller till skolklasser ”utan svenskar”. I högerextrema kretsar går denna demografiska omvandling under namnet ”folkutbytet”. Talet om folkutbytet hämtar näring från det demografiska faktum att över en tredjedel av Sveriges befolkning numera har någon form av utländsk bakgrund och att exempelvis befolkningen i Stockholms län i dag domineras av invånare med någon form av utländsk bakgrund. De invånare i landet som har någon form av bakgrund utanför västvärlden utgör vidare uppemot en femtedel av befolkningen.

En ny protektionistisk vithet

Ny amerikansk forskning av sociologen Maria Abascal visar att vita amerikaners reaktioner på en alltmer påtaglig etnisk mångfald, och på en framtida minoritetsposition i ”sitt eget” bostadsområde, i ”sin egen” stad och i ”sitt eget” land, tydligt följer en indelning mellan vita och icke-vita. Om exempelvis latinamerikaner flyttar in i ett vitt bostadsområde så kan det leda till att vita reagerar med att skänka mindre pengar till välgörenhetsändamål som går ut på att hjälpa svarta amerikaner.

Olika icke-vita minoriteter uppfattas med andra ord i slutänden som samma icke-vita ”hot” mot vitheten i enlighet med den amerikanske historikern Lothrop Stoddards famösa 1920-talsklassiker The Rising Tide of Color: The Threat Against White World-Supremacy. Skillnaden är så klart att det antikoloniala ”hotet” som gällde under mellankrigstiden i dag handlar om ett demografiskt ”hot” på hemmaplan och inom själva västvärlden. Ytterligare en parallell till situationen under mellankrigstiden är det ”hot” som delar av den västerländska medelklassen upplevde komma från arbetarna och från socialismen på 1920-, 30- och 40-talen, vilket gjorde att många av dem röstade på extremhögern. I dag upplever många västerländska män att ”hotet” kommer från kvinnorna och från feminismen och denna gång gynnas de högerpopulistiska partierna av denna känsla av ”hot”.

De kommande valen i Europa och i Sverige

I de olika val som nu väntar runtom i Europa inklusive i Sverige under de kommande åren så kan vi med andra ord förvänta oss att de högerpopulistiska och högerextrema partierna och rörelserna kommer att fortsätta att vinna stöd bland framför allt vita män som sörjer sina förlorade både vita och manliga privilegier. Den västerländska högerpopulismen och extremhögern vill återvända till och återskapa den tid då det var betydligt lättare att vara vit liksom att vara man och till den inte alls särskilt avlägsna tid då västvärlden och vita människor fortfarande dominerade mänskligheten och planeten. När världen och västvärlden i allt snabbare takt nu både blir allt mindre västerländsk, allt mindre vit och allt mindre mansdominerad tvingas de vita männen i västvärlden att möta en helt ny situation och en för dem även oviss framtid.

Det fortfarande i högsta grad levande minnet av 1900-talet innebär att den västerländska högerpopulismen och extremhögern närmast helt och hållet har historien på sin sida. Samtidigt innebär den allt snabbare demografiska omvandlingen att de högerpopulistiska och högerextrema partierna har framtiden emot sig. Det som skulle kunna benämnas som den västerländska vithetens sista strid verkar just nu handla om att politisera, mobilisera och radikalisera så många vita som möjligt innan den västerländska befolkningssammansättningen blir alltför mångfaldspräglad. Trumps valseger visar att detta mot alla demografiska odds fortfarande är möjligt att åstadkomma även i ett så utpräglat mångrasialt land som USA och att det även går att mobilisera de vita kvinnorna. Utgången av denna strid avgörs även av vithetens ständigt föränderliga gränser och på dess förmåga att rekrytera nya ”medlemmar”. Att så många invånare med utländsk bakgrund sympatiserar med SD i dagens Sverige är ett utmärkt exempel på att vithetens gränser hela tiden förändras.

Det faktum att Sverige och Norden sedan några år tillbaka utgör den del av västvärlden, bredvid Centraleuropa, där de högerpopulistiska och högextrema partierna har sitt allra starkaste fäste är värt att betänka, inte minst mot bakgrund av föreställningen om svenskarna och skandinaverna som den västerländska vithetens yppersta elit. Det är ingen slump att Trump är så fixerad vid Sverige och att han upprepade gånger har använt sig av Sverige som ett avskräckande exempel.

Ett politiskt uppvaknande

I Sverige är det dock inte någon nordamerikansk form av kvotering av icke-vita minoriteter som utgör ett hot mot de vita männens privilegier. Snarare är det de vita kvinnornas i ett internationellt perspektiv närmast exempellösa framgångar som just nu utmanar framför allt de unga vita männens framtida position både i Sverige och i de andra nordiska länderna.

Vi menar att en analys av Sveriges samtid och framtid måste ta avstamp i en kombinerad vithets- och maskulinitetsanalys för att förstå hur ras kan mobilisera och ena till synes närmast väsensskilda väljargrupper som egentligen bara har det gemensamt att de ser sig själva som vita och identifierar sig med vithet. Endast då går det enligt oss att på djupet förstå hur och varför så många vita män faktiskt uppfattar och upplever att den rådande jämställdhetspolitiken och den alltmer ökande etniska mångfalden ”hotar” dem.

Begreppet den vita maskulinitetens kris gör det möjligt att förstå det politiska uppvaknande, de politiska reaktioner och den politisering som i dag äger rum bland många vita män både i Sverige och i andra västländer. Även om de faktiska förhållandena i dagens svenska samhälle kan upplevas som att de fortfarande gynnar vita män på bekostnad av både vita kvinnor och icke-vita minoriteter så behöver vi förstå hur många vita män själva upplever sin situation och föreställer sig sin framtid i en tid då den vita maskulinitetens tidigare i det närmaste fullständigt dominerande ställning just nu och i rasande takt faktiskt håller på att förändras i grunden i ett Sverige och i en västvärld som blir alltmer minoritetspräglad och alltmer jämställd.