Folkliga protester mot korruption och maktmissbruk har pågått i över en månad i Sydkorea och kravet på att president Geun-hye Park (Saenuripartiet) ska avgå kvarstår. Presidentens rådgivare Soon-sil Choi är misstänkt för att ha fört ut hemligstämplade dokument ur presidentpalatset och använt sin position till utpressning. Choi och två andra medarbetare har häktats, anklagade för bedrägeri, maktmissbruk och utpressning och president Geun-hye Park har delgivits misstanke om brott, enligt åklagarmyndigheten.

President Parks advokat har sagt att utredningen mot presidenten är ”grundad på fantasier och gissningar” och ”politisk partiskhet” samt att presidenten, på grund av sitt schema, inte kommer att hinna till den utfrågning åklagaren har kallat henne till. President Geun-hye Park har inledningsvis inte visat någon intention att avgå – det skulle innebära att hon förlorar sin politiska immunitet – och landets största parti, Minju, har till följd av detta lagt en proposition om att ställa president Geun-hye Park inför riksrätt. Parallellt har nationalförsamlingen tillsatt en parlamentarisk utredning gällande anklagelserna som riktas mot presidenten och en parlamentarisk kommitté som också ska undersöka anklagelserna.

Oklart om riksrätt

Sedan folkprotesterna mot president Park inleddes har presidenten hållit tre tal till nationalförsamlingen. Vid de två första bad presidenten om ursäkt för den skandal som har uppstått i kölvattnet av ”politiskt framställda anklagelser”. I det senaste talet, den 29 november, sade president Geun-hye Park att hon kommer att acceptera parlamentsledamöternas beslut, och att hon, ifall ledamöterna beslutar att hon ska avgå, kommer att göra det inom den tidsplan som parlamentet beslutar. Presidenten vill med andra ord att nationalförsamlingen avgör om hon ska sitta kvar eller inte. De parlamentsledamöter som har kommenterat talet har tolkat det som att president Park vill undvika att ställas inför riksrätt, och/eller att hon slutligen har böjt sig för opinionen.

Minjupartiet hade hoppats att omröstningen gällande riksrätt skulle hållas den 2 december, men har skjutit på omröstningen för att försäkra sig om att få det antal röster från Saenuripartiet som krävs för riksrätt. Saenuripartiet å sin sida har också önskat vänta med omröstningen eftersom den kan leda till nyval och det splittrade Saenuripartiet står utan presidentkandidat mindre än ett år före ordinarie presidentval. Under tiden har presidenten valt en ordförande till den parlamentariska utredning som nationalförsamlingen beslutade om i november. Hon har valt den tidigare åklagaren Young-soo Park, som är känd för att ha haft flera större korruptionsärenden där de sydkoreanska konglomeraten har varit inblandade. 

Minskat förtroende

Efter att Minjupartiet hade lagt sin proposition om att ställa president Park inför riksrätt minskade den andel av folket som kände förtroende för presidenten ytterligare, till endast fyra procent. Samtidigt uttryckte 93 procent missnöje med president Parks sätt att sköta sitt arbete under den pågående korruptions- och maktmissbruksskandalen, enligt Gallup Korea, ett av landets mest betrodda opinionsundersökningsinstitut. Oppositionen – som sedan parlamentsvalet i april har en stark ställning i parlamentet men vars politiska visioner har gått i stå i och med att regeringsmakten innehas av det konservativa Saenuripartiet – tog tillfället i akt när anklagelser om korruption riktades mot presidentens rådgivare. För att få till ett maktskifte hoppas oppositionen på stöd från bland annat de personer inom Saenuripartiet som inför valet av presidentkandidat lät undslippa sig: ”Om hon misslyckas kan vi säga att det är hon, och inte partiet, som har misslyckats”.

Men det är oklart hur regeringspartiets ledamöter kommer att ställa sig. I slutet av november sade Saenuripartiets ordförande Jung-hyun Lee att partiet inte kan svika president Park. I motsats till partiets förra ordförande Moo-sung Kim, som har uttryckt stöd för att ställa Park inför riksrätt, uteslöt Lee att partiets ledamöter skulle göra detsamma. Och medan oppositionen under den gångna helgen har fortsatt att trycka på för president Parks omedelbara avgång, har Saenuripartiets pressekreterare, Dong-yeol Yeom, sagt att kommande dagars beslut är avgörande för landets framtid och att det därför är viktigt, både för oppositionen och för regeringssidan, att inte jäkta fram besluten.

Särintressen styr

Sydkoreas regeringsform påminner om den amerikanska men utan dess maktdelningsmekanismer. Stor del av makten ligger hos presidenten och presidentens rådgivare är ofta mer inflytelserika än ministrarna i regeringen. Att kalla just president Parks rådgivare Soon-sil Choi för ”nära vän”, ”väninna” och dylikt, som bland andra journalister gör, är följaktligen mer uttryck för en värdering än en opartisk framställning. Nu anser flera akademiker och politiker att det är hög tid att ändra konstitutionen och minska presidentens makt. Bland andra har Jae-in Moon, tidigare ordförande för det som i dag är Minjupartiet, sagt att ”samma mönster av korruption och maktmissbruk kommer att upprepas så länge presidenten är allsmäktig”. Med detta har Moon påmint om att korruptionen och maktmissbruket under president Geun-hye Park är del i en rad av korruptionshärvor och maktmissbruk kopplade till presidentpalatset – att fenomenet inte är specifikt för Park-administrationen.

Det är dock inte endast i Blå huset, presidentpalatset, som korruption och maktmissbruk breder ut sig. Även andra viktiga samhällsfunktioner är präglade av särintressen. Sydkorea är en ung demokrati med en ekonomisk utveckling som inte har gått hand i hand med politiska och sociala rättigheter. Här finns å ena sidan maktstrukturer där gränser tycks saknas för vad som är tillåtet för att uppnå sina syften, och å andra sidan ett rättssystem som ser till att sådant beteende lagförs och bestraffas. Korruptionsskandaler har avlöst varandra sedan demokratiseringsprocessen inleddes 1987 och korruptionen har stått stilla i de senaste årens mätningar. I Transparency Internationals Corruption Perceptions Index för 2015, där 100 poäng står för mycket transparens och obefintlig korruption, har Sydkorea 56 poäng.

Transparens och ansvar

Folkets solidaritet för demokrati och delaktighet (참여연대) är en icke-statlig organisation grundad 1994 av sydkoreanska akademiker, aktivister och jurister i syfte att öka medborgarnas delaktighet i övergången från diktatur till demokrati. Organisationen dokumenterar statens och näringslivets missbruk av makt, arbetar för en ökad transparens och ett ökat utkrävande av ansvar, tar fram vetenskapliga rapporter och föreslår politiska alternativ i syfte att stärka sydkoreaners medborgerliga rättigheter och förbättra deras livsvillkor.  Sedan 2004 har Folkets solidaritet för demokrati och delaktighet konsultativ status i förhållande till FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC). 

Organisationen ingår dessutom i Statsbudgetnätverket, som sedan 2013 arbetar med att öka medborgarnas kunskap om statsbudgeten. Under hösten har Statsbudgetnätverket publicerat rapporten 50 problem med 2017 års statsbudget. I den lyfter nätverket bland annat fram investeringar i (ytterligare) 20 stridsflygplan (F-35) och menar att denna utgift måste lyftas bort till förmån för utbyggnad av social service riktad till hushåll med låg inkomst. Statsbudgetnätverket anser därtill att varken projektet Patriotisk folkbildning eller Patriotisk kraft är nödvändigt och att de därför borde lyftas ur nästa års statsbudget.

Under hösten har nätverket även publicerat en rapport om Korea Aid, ett projekt som lanserades inför president Parks besök i Etiopien, Kenya och Uganda tidigare i år. Enligt rapporten ska Park-administrationen ha initierat projektet Korea Aid med statliga medel, bakom lyckta dörrar, i samarbete med näringslivet och i form av (bulvan)stiftelser, däribland Mir och K Sports Foundation, utan tydliga redovisningsskyldigheter.

Med andra ord har Folkets solidaritet för demokrati och delaktighet både tagit fram bevis i den växande korruptions- och maktmissbruksskandalen och skapat opinion för att få president Park att avgå. Organisationen menar att presidentens rådgivare Soon-sil Choi har ”manipulerat och monopoliserat statliga medel” och anser att även presidentens agerande måste utredas eftersom president Geun-hye Park ”har deltagit i förstörelsen av det nationella administrativa systemet”. 

Frustration och reaktioner

Jin-geol Ahn är en av organisationens två ordförande samt styrelseledamot i Folkets aktion för president Geun-hye Parks avgång, ett nätverk bestående av närmare 1 600 sydkoreanska icke-statliga organisationer. 

— Presidentens stab består av närmare 500 personer som ska bistå presidenten i arbetet. Presidenten bör diskutera regeringsfrågor med de folkvalda och folket, men president Park har ignorerat dessa processer och bara diskuterat med sin nära förtrogna som inte är vald av det sydkoreanska folket. Folk är arga för att viktiga regeringsfrågor har beslutats av en icke folkvald makt, av fröken Choi.

— I ett demokratiskt samhälle bör alla, även presidenten, stå till svars när de begår ett brott. Genom att låta undersöka anklagelserna mot presidenten kommer förstörd demokratisk ordning att återställas. Det krävs för att hindra framtida missbruk av makt på regeringsnivå och presidentnivå. Det krävs för att återställa demokrati, sunt förnuft och rättvisa i vårt samhälle. Presidenten bör ställas till svars politiskt och juridiskt. 

”Instabil”

Att president Park inte avgick efter den första massprotesten, utan fortsatte att arbeta, bidrog till ökad frustration och reaktioner av olika karaktär. ”Hon är så envis”, skrev en ledarskribent efter den första stora demonstrationen i Seoul och sedan dess är den beskrivningen av president Geun-hye Park i var mans mun. En barnpsykiatriker skrev i sin blogg att han anser att president Park lider av en personlighetsstörning och har utifrån det givits plats i en välrenommerad dagstidning, där han ingående har fått berätta om sin teori gällande presidentens psykiska tillstånd. Samma dagstidning och andra har på ledarplats och i artiklar skrivit om presidentens intresse för shamanism (vilket har varit känt under hela hennes tid i offentligheten), och nu lyft fram även det som ett tecken på en instabil person som inte borde inneha presidentposten. För att nämna några exempel.

Jin-geol Ahn.

Avstannad demokratisering

På min fråga om ifall en del av missnöjet med president Park är uttryck för misogyni svarar Jin-geol Ahn:

– Nej. Den som folk nu kritiserar är maktinnehavaren Geun-hye Park, inte kvinnan Geun-hye Park. Tyvärr finns det några som använder kvinnoföraktande språk under protesterna, men organisatörerna och andra protestdeltagare uppmanar dem att inte använda sådant språk.

– Det är viktigt att komma ihåg att över en miljon människor har protesterat på gatorna och att det har varit under demokratiska och fredliga former. Vi demonstrerar folkets makt. 

Det är ett faktum att demokratiseringsprocessen har avstannat sedan 2008, då den förra konservativa presidenten kom till makten. Nationalismen har fått en större plats i den presidentiella retoriken och regeringen har prioriterat ”nationens säkerhet” – i form av ökat förtryck och större militära kostnader – framför demokrati, och att kraven på mer offentligt finansierad service har ignorerats av både den förra och den nuvarande konservativa regeringen. Regeringspartiet Saenuri är, liksom den nuvarande och den förra presidenten, emot skattehöjningar, trots att Sydkorea har en av OECD:s lägsta skattekvoter. Till saken hör att regeringen och oppositionen den 2 december kom fram till en överenskommelse om en utökad subventionerad barnomsorg. Tidigare har regeringen vägrat att gå med på detta krav från oppositionen i förhandlingarna om 2017 års budget.

Det är även ett faktum att de ledande posterna inom icke-statliga organisationer till övervägande del innehas av män, medan det i dessa organisationer finns lika många kvinnor som män som är aktiva medlemmar; att både hög- och lågutbildade kvinnor utestängs från arbetsmarknaden, trots att kvinnor söker arbete mer aktivt än män; att det finns få statsanställda kvinnor på högre poster och få kvinnor i den näringslivstopp som styr landets utveckling i det fördolda samt att alla partier bryter mot lagen om könskvotering inom politiken som infördes 2000. Nu finns det 51 kvinnor i nationalförsamlingen. Hade partierna följt kvoteringslagen hade det funnits 101, av totalt 300 ledamöter.

Patriarkalt system

Sunhye Kim och Na Young har deltagit i protesterna mot president Park. Sunhye Kim skriver på en doktorsavhandling om reproduktiv hälsa och rättigheter. Na Young är chef vid Centret för agenda och aktion baserad på ett röd-grönt-lila paradigm (지구지역행동네트워크/페미니즘학교), det ingår i Network for Glocal Activism/School of Feminism, grundat 2009 av kinesiska, mexikanska, sydafrikanska och sydkoreanska feminister i syfte att skapa internationella band bortom första–tredje världen-paradigmet. Sunhye Kim och Na Young konfererar sinsemellan innan de svarar och fyller i varandras meningar:

– I och med denna korruptions- och maktmissbrukskandal blir det tydligt att det sydkoreanska samhället fortfarande är underordnat det patriarkala politiska systemet som skapades under diktaturen. Under president Parks fyra år har Sydkorea styrts av personer som inte är folkvalda och presidentadministrationen har inte fungerat som den bör. Upprepade gånger har de inom politiken, näringslivet, de religiösa samfunden och journalistiken, som ingår i kartellen, tystat ned problem som har uppstått för att skydda sina egna intressen.

– Även om hon är den första kvinnan på presidentposten har hennes administration inte förbättrat kvinnors status. Snarare tvärtom, kvinnors situation på arbetsmarknaden har försämrats, likaså barnomsorgen. 

Jag frågar även Sunhye Kim och Na Young om missnöjet med president Park har att göra med misogyni, och de svarar:

– Ironiskt nog, när folk kritiserar president Geun-hye Park framställs presidenten som en kvinna som är svag, emotionell och självgod. Under protesterna har misogynin spelat en betydande roll eftersom det är det enklaste sättet att kritisera president Park i ett patriarkalt samhälle. Till exempel har politiker, allmänheten i stort och journalister tenderat att ha fokus på presidentens sexuella liv, påståenden om plastikkirurgiska ingrepp och hennes tro, shamanismen, när de har kritiserat president Park och för att visa hur olämplig hon är som president. I dessa situationer har vi feminister behövt stå upp både mot president Park och mot dem som uttrycker misogyni när de protesterar mot president Park.

Na Young och Sunhye Kim.

Osäker seger för demokratin

För att demokratisk ordning ska kunna säkerställas är det viktigt att se alla individer och grupper som deltar i protesterna, påpekar de och tillägger:

– Vi är uppmärksamma på processer inom demokratirörelsen. Om grupper inom rörelsen har sin bas i diskriminering mot kvinnor, unga, funktionsnedsatta, hbtq-personer kan vi inte påstå att vi nått en demokratisk seger i och med att president Park avgår eller blir ställd inför riksrätt. 

Sunhye Kim och An Young påpekar även att det krävs mer än president Parks avgång för att demokratin ska säkerställas.

– Folk i allmänhet kommer inte att märka någon skillnad förrän den politiska makten är omorganiserad. Och det är endast en del av problemet, det grundläggande problemet är kartellbildningen som finns mellan politiker, företagsledare, finanssektorn och journalister. Om vi inte lyckas att bryta dessa karteller kommer president Parks avgång inte att göra någon skillnad.