”För att rädda rätten till asyl krävs mobilisering på EU-nivå”

2016-03-01 | Sholeh Irani padlock

INRIKES

Civilsamhällets mobilisering kommer att vara avgörande ifall regeringens lagförslag om begränsad asylrätt ska kunna påverkas innan beslut, anser Christina Höj Larsen, Vänsterpartiets flyktingpolitiska talesperson. Men tiden för att skruva upp tempen i motståndet är kort:
– Det har skapats en uppgivenhet, folk tror att det redan är kört, många tror att lagändringen redan är bestämd.

RELATERADE ARTIKLAR:

2016-02-27 Berättelser om flykt och krav på lagliga vägar in i Europa

2016-02-16 ”Om det fanns lagliga flyktvägar skulle vi inte ha könsobalans”

2016-02-12 Nytt förslag ökar otryggheten för prövade människor på flykt

2016-02-09 S-kvinnor beredda att strida för rätten till asyl

Utkast till lagrådsremiss: Begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige

FAKTA:

Åtgärderna – vad innebär de?

Folkkampanj för asylrätt

Christina Höj Larsen, Vänsterpartiets flyktingpolitiska talesperson, var bland de medverkande ledamöterna på riksdagsseminariet Kvinnor på flykt, den 21 januari. På seminariet diskuterades asylrätten och flyktingsituationen med utgångspunkt från feministiska perspektiv. Syftet med konferensen var enligt initiativtagarna S-kvinnor, att visa riksdagen att kvinnoförbunden från de demokratiska partierna kan samarbeta över partipolitiska gränser genom att lyfta de jämställdhetspolitiska och feministiska aspekterna på migrationsfrågor.

– Det är alltid bra att ha ett samtal med feministiska frågor i fokus. Men det var ett svårt och komplext samtal. Det var mest på ytan vi var överens. Även om jag förstår att kvinnoförbunden har en annan syn än moderpartierna på migrationsfrågan var det ändå Socialdemokraterna som tryckte på knappen när det gällde id-kontroller och andra restriktioner. Klart att det kan uppfattas som hyckleri, säger Christina Höj Larsen (V) om riksdagsseminariet.

Samtidigt anser Höj Larsen att kvinnogrupperna inom riksdagspartierna skulle kunna spela en större roll i partiernas inriktning när det gäller flyktingpolitiken, men önskar att feminism var ett mer integrerat perspektiv i partiernas struktur, ”inte en fråga som ligger vid sidan av”.

Regeringens nya lagförlag om asylpolitiken är nu på remiss. Har Vänsterpartiet försökt att mobilisera mot förslaget genom att eventuellt bilda koalitioner mot lagförslaget inne i riksdagen?

– Förändringar kommer aldrig här inifrån, allt hänger på att vi kan mobilisera utifrån. Kvinnoförbunden kan spela en stor roll för att mobilisera över partigränserna, men lika viktigt är att vi får fart i de utomparlamentariska rörelserna och fackliga nätverken. Det är de som kommer att sätta störst press på partierna. Det har vi sett när asylrörelsen lyckades med amnestikampanjen, då hade vi Svenska kyrkan med. Vi behöver att de stora rörelserna trycker på nu.

I riksdagen är det bara Centerpartiet och Vänsterpartiet som helt avvisar regeringens nya lagförslag om asylpolitiken. Men det finns röster i fler borgerliga partier mot delar av förslaget, berättar Höj Larsen.

– V är överens med Centerpartiet om regeringens nya lagförslag. När det gäller familjeåterförening är Liberalerna och Kristdemokraterna också emot regeringens förslag, de säger sig inte vilja splittra familjer. Moderaterna är dock överens med Socialdemokraterna, och så har det historiskt varit, M och S har samma migrationspolitik. Lagförslaget kommer att prövas punkt för punkt vid omröstningen. V röstar emot helt, betonar Höj Larsen.

– Det finns enskilda ledamöter inom S och MP som kritiserar förslaget. Men S, MP, M och SD tillsammans är en stor majoritet och avgörande i den här frågan.

Så många punkter i förslaget kommer förmodligen att gå igenom?

– Ja, tyvärr är det så, om vi inte lyckas skruva upp tempen i motståndet. V har sina kanaler inom fackföreningsrörelsen.

Dagen efter omröstningen, om regeringens lagförslag om tillfälliga uppehållstillstånd har gått genom, vad är plan B?

– Att varje människa i Sverige förstår att otryggheten, att sätta press på flyktingar, inte kommer att lösa Sveriges välfärdsutmaning. Det är inte flyktingar som sålt ut och privatiserat, det är inte de som sänkt skatterna, vi kommer att arbeta vidare för att människor förstår sambandet.

Men tiden är knapp, förslaget kommer inom kort att presenteras för omröstning. Var är de stora reaktionerna i civilsamhället?

– Det har skapats en uppgivenhet, folk tror att det redan är kört, många tror att lagändringen redan är bestämd. Vi försöker att få folk att förstå att det inte är bestämt än, fortfarande finns tid och möjlighet till motstånd mot regeringens lagförslag.

– Vi måste tala om att den enas otrygghet blir den andras otrygghet, en massa människor blir enligt de lagförslagen beroende av arbetsgivaren för att kunna stanna kvar i Sverige. Det betyder att arbetsgivarna ges all makt att pressa ner lönerna och villkoren och det påverkar alla andra löntagare, vi har en tydlig strategi för att mobilisera emot detta.

Tycker du inte att V har bidragit till att skapa en uppgivenhetskänsla genom att inte prata om och informera tillräckligt om det nya lagförslaget? V protesterade högljutt när det gällde de redan införda id-kontrollerna men sedan 2016 har inte mycket hörts. Vad har ni för strategi egentligen?

– Det stämmer inte, vi har inte varit tysta. Vi har varit ute och till exempel haft möte med fackliga organisationer och hyresgästföreningar över hela landet och diskuterat konsekvenserna av tillfälliga uppehållstillstånd och hinder för familjeåterförening. Vi säger att de här lagförslagen skapar otrygghet för människor på flykt men inget bättre samhälle, varken för den som är på flykt eller någon annan i samhället. Så försöker vi mobilisera opinionen.

– Jag upplever inte att V har drabbats av uppgivenhet, men det finns inte så tydliga mottagare, man önskar att det fanns ett större intresse. Det hänger ihop med bilden av systemkollaps som förmedlas av regeringen. Många aktiva i asylrörelsen jobbar allt de orkar för att flyktingmottagningar ska funka. De är upptagna av det konkreta solidaritetsarbetet, det finns inte tid och ork till att hålla på med opinionsbildning och kampanjer.

Vad är din analys av det som hände med regeringen, S och MP, för ett år sedan talade de om öppna armar och plötsligt kom de med stora restriktioner för asylrätten...

– Det första är att regeringen verkar ha tappat tron på att det är den ekonomiska politiken som förändrar och utvecklar samhället. I den budget som vi förhandlade fram lyckades vi höja skatteintäkterna. Men hela tiden mötte vi stort motstånd. S verkar vilja behålla en borgerlig politik, och det innebär att man inte kan uppfylla löften om större välfärd för alla, något som krävs för att ta itu med utmaningarna vi möter i dag.

– Det andra är att regeringspartierna blivit stressade av opinionen och SD:s siffror, då tänker de att de kan påverka opinionen genom att kopiera SD lite grann. På en europeisk skala kan man se att det värsta man kan göra, är att bekräfta den världsbilden som SD står för, vilket bidrar till att de växer ytterligare. Istället för att prata om fördelningspolitik, pratar alla oavbrutet om migrationsfrågor, då är man på SD:s spelplan. Det pratas hela tiden om att vi står inför den värsta flyktingkrisen i modern tid. Men regeringen är inte beredd att vidta åtgärder och politik som ska vara den moderna tidens största lösning. Sverige har klarat stora sociala utmaningar förr, genom att investera i människor och i samhället och det har lyckats. Det är likadant nu, det krävs investeringar. Man borde fråga S varför de har tappat tron på denna politiska riktning.

Vad har hänt med MP, ett sedan länge allierat parti till V när det gäller migrationsfrågan?

– Det verkar bero på makten och regeringsansvaret, som väger tyngre än hjärtefrågorna, frågan ska egentligen ställas framförallt till MP-väljare, om partiet lever upp till de värderingar de röstade för.

Har ni samtal med MP om just migrationsfrågor? 

– Inte specifikt, med regeringen har vi det, men inte med MP i sig. De har stora interna splittringar och diskussioner. Vi har samtal med enskilda ledamöter men inte med partiet.

Vad händer inom EU och hur kommer migrationsfrågan hanteras vidare, befarar du. Nu har EU även blandat in Nato i frågan.

– Det är en svår fråga, EU har fullständigt misslyckats med att hantera flyktingfrågan. Det finns tydliga strukturer för hur medlemsländerna ska följa de ekonomiska riktlinjerna men när det gäller mänskliga rättigheter och asylrätt, finns det inga sanktioner, ingen struktur. Schengen har fallit, Dublinförordningen har absolut fallit, frågan är vad EU ska göra nu. Det enda man verkar enas om är repression, inte bygga ett system för att hjälpas åt och ta emot fler människor på flykt, finansiera livräddande insatser. Det är ju svårt när vi har länder som Polen, Ungern och Danmark och när de fascistiska strömningarna vinner kraft.

Christina Höj Larsen ser ett stort behov av en gemensam motståndsrörelse på EU-nivå med syfte att rädda rätten till asyl, vilket kräver ett stort engagemang, betonar hon.

– Det är inte en uppgift bara för vänstern, utan hela asylrörelsen har en bit att gå.

Nationellt kommer Vänsterpartiet i Malmö hålla en konferens den 13 mars om praktisk flyktingmottagning och förslag för effektivisering av processen och uppbyggande av välfärden istället för att stänga gränser. Där ska aktörer inom asylrörelsen delta och framföra sina åsikter.

I helgen deltog Höj Larsen på konferensen Modern Left i Reykjavik, som handlade om den katastrof som drabbar människor på flykt när de försöker nå Europa för att söka skydd. Vänsterpartier från 15 europeiska länder deltog, bland andra Syriza (Grekland), Sinn Fein, SP (Holland), Enhedslisten (Frankrike), SV (Norge), Vänsterförbundet (Finland) och Die Linke (Tyskland).

– Jag talade särskilt om nödvändigheten av att försvara asylrätten och rädda liv – samt vikten av att nu jobba på flera nivåer för att öka mottagandet och stoppa den europeiska tävlingen om att behandla flyktingar så illa som möjligt. Detta måste göras såväl nationellt, på europeisk nivå och internationellt, till exempel genom UNHCR.