Kritiken lät inte vänta på sig när nomineringarna tillkännagavs och paralleller gjordes med Stora Journalistpriset, som även de brustit vad gäller könsfördelningen. Årets bild-ordföranden Alex Ljungdahl försvarade sig i Dagens Media med att problemet finns på redaktionerna, eftersom de avgör vem som får vilket uppdrag.
Expressens redaktionschef Magnus Alselind, å andra sidan, tyckte i samma intervju att problemet istället ligger hos bildjuryn. Även om de inte får veta vem som tagit bilden borde de känna igen bildspråket och förstå vilken fotograf som ligger bakom. Feministiskt perspektiv vände sig till Mia Karlsvärd, ordförande på Pressfotografernas klubb (PFK) som arrangerar tävlingen. Hon anser att problemet är komplext och består av flera faktorer.
– Vi kvinnor har en tendens att refusera oss själva. Genom att titta på statistiken ser vi att färre kvinnor än män deltar. Samtidigt skickar kvinnliga tävlande in bidrag till klasser där konkurrensen redan är tuff, som ”porträtt” och ”vardagsliv” till exempel.
Deltar inte
PFK har länge försökt åtgärda problemet, menar Karlsvärd, bland annat genom att införa den nya klassen Feature. En kategori många kvinnliga fotografer jobbar med.
– Men de flesta har inte hittat dit ännu.
Karlsvärd tror inte att Alselinds påstående, om att juryn ska kunna se vem som tagit vilken bild, stämmer. De har ett vaket öga att välja ut de bästa bilderna, kort och gott. Däremot håller hon med Ljungdahl om att en del av problemet finns på tidningsredaktionerna.
– Om du jobbar på en regional tidning får du de flesta uppdragen, men hos de större aktörerna är det mer nischat. Vilka fotografer sätts på att göra utlandsjobben, sportreportagen och vilka åker till krigsdrabbade områden? Männen.
Lösningen ligger i att chefer ska uppmuntra kvinnliga medarbetare att delta i tävlingen, att kollegor ska stötta varandra och att kvinnliga fotografer ska rannsaka sig själva och sluta refusera de egna bilderna, enligt Karlsvärd.
– Det stora problemet är att kvinnor inte deltar. Men vi måste hålla frågan levande, den får inte slätas över.
Hjälper gärna till
Terese Raymond och Maria Niemi på normkreativa bildbanken Fairtale har en annan syn på varför det ser ut som det gör.
– De som nominerar väljer bilder som tilltalar just dem. Det handlar om vilka berättelser en känner igen sig i, vad som väcker ”bra-känslan”. Det är deras blick och referensramar som avgör, säger Raymond.
I årets jury finns tre män, om man räknar med moderatorn, och en kvinna. Samtliga har svenskklingande namn.
– Det kan bidra till att ramen för vilka bilder som väljs ut är begränsad till fotografer med liknande ursprung och referensramar som de i juryn, menar Niemi.
Duon pekar på att en skev könsfördelning sänder ut signaler om vem som är en bra fotograf. Det leder till att urvalet blir snävt, att en liten grupp får berätta historier medan många andras förblir oberättade. Som normbrytande bildbank märker de av att det finns ett kraftigt sug hos beställare efter bilder som berättar andra historier än de vi oftast ser.
– Inför kommande år behöver Årets bild analysera varför det blir såhär och det är viktigt att ta hänsyn till det normkreativa perspektivet. PFK kan kontakta oss, vi hjälper gärna till, säger Raymond.
Patriarkalt tävlande
En av Sveriges första kvinnliga pressfotografer, Ulla Lemberg, berättar om tiden som en av få kvinnor i branschen och framstegen som gjorts sedan hon började. Hon konstaterar att det i dag finns fler kvinnor inom yrket, men att det offentliga rummet samtidigt har sexualiserats vilket innebär att kvinnor marginaliseras till att vara kroppar. Det går alltså både framåt och bakåt i utvecklingen. Den yttersta anledningen till att så få kvinnor nomineras till prestigefyllda priser stavas patriarkatet. Män är rädda för att yrket ska feminiseras och därmed tappa status.
Plötsligt ringer Lemberg upp för att göra ett tillägg. Hon har tänkt ytterligare en vända och kommit fram till att tävlandet som sådant är en del av problemet. Istället för att försöka få in kvinnor i ett patriarkalt system ska vi avveckla tävlingar som fenomen.
– Själva tävlingen är ju en del av patriarkatet och nu ska du skriva om att få in kvinnor…det bara fortsätter ju. Det blir inte bra. Alla tar bilder nu för tiden. Elever fotar sina lärare med mobilkameran till exempel, fantastiska bilder. Mina barnbarn är bättre fotografer än de som tävlar. På riktigt alltså. Det är viktigt att få in kvinnor i branschen men varför fortsätta den här tävlingen, det känns vansinnigt omodernt. Världen brinner ju, och det är männen som krigar, som tävlar... Nä, lägg ned skiten säger jag bara, slår hon fast med eftertryck.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Mycket bra! Ännu en knivskarp artikel! Och rolig också :-) Tack för en bra tidning!