Filmen Call girl bygger till stora delar på Eva Bengtssons berättelse som den är skildrad i boken Bordellhärvan – Makten, männen och mörkläggningen. När filmen har premiär går Eva Bengtsson dit tillsammans med bland andra Deanne Rauscher, en av bokens författare, Ove Sjöstrand, polisutredaren som tog emot hennes vittnesmål under förundersökningen mot verklighetens ”bordellmamma” Doris Hopp, samt med Doris Hopps syster Margareta Lidner.

Enligt Eva Bengtsson speglade filmen dåtidens verklighet på ett bra sätt även om hon fick uppleva mycket värre saker som inte visades i filmen. Att den presenterades som fiktion hade hon viss förståelse för, men bra kändes det inte.

– Varför ska jag säga att det är fiktion när det inte är det? Det är mitt liv och mitt liv är sant. Visst fanns det detaljer i filmen som inte var sanna. Små saker. Men ja… Jag tyckte det var bedrövligt, säger Eva Bengtsson, som hoppades att filmen ändå skulle kunna bidra till en diskussion om den tystnadskultur som rådde kring förövare av övergrepp mot unga. Hon hoppades att hennes historia skulle kunna hjälpa de som råkar illa ut i dag.

Avtalet bakom klippningen

Genom filmen når Eva Bengtssons berättelse en bred allmänhet, som inte nödvändigtvis intresserat sig för de många turerna i Geijer-affären, däribland mörkläggningen av övergreppen som begåtts mot Eva Bengtsson och hennes kusin.

Det är också nu som frågan om förtal av Olof Palme blir aktuell för första gången. I december förra året lämnade familjen Palmes advokat Lars Viklund in en förtalsanmälan till justitiekansler Anna Skarhed. Skarhed avvisar anmälan. I stället inleds förhandlingar som slutar med att en scen, där en socialdemokratisk statsminister köper sex av en ung flicka på ett hotell, klipps bort. Familjen Palme meddelar via sin advokat och Mårten Palme att de är nöjda med nya versionen av filmen Call girl.

I avtalet står:

Filmgruppen förklarar att det inte finns någon grund för att påstå eller antyda att statsminister Olof Palme haft någon sexuell förbindelse i anknytning till den s k bordellmammeaffären. Filmgruppen har för att förtydliga sin uppfattning gjort omfattande klippningar i en scen i filmen "Call Girl". Denna version, som kommer att utgöra dvdversionen av filmen, är den enda version av filmen som kommer att distribueras, visas och upplåtas för visning i television, på biografer och andra media såväl i Sverige som utomlands. Utländska distributörer kan komma att genomföra ytterligare klippningar av filmen.

När Eva Bengtsson får besked om klippningen blir hon förbannad:

– Snacka om att knäppa mig på näsan ännu en gång. Jag förstår att filmen inte kan peka ut Olof Palme, men varför klippa i en fiktion?

Eva Bengtsson har hela tiden stått fast vid det vittnesmål hon lämnade som 16-åring.

– Jag är inte ute efter en häxjakt på någon speciell person, men när familjen Palme går ut och försvarar Olof på det här sättet, då blir det ännu viktigare för mig att bli trodd.

Justitiekanslern utredde skadeståndskrav

En som har haft anledning att ta ställning till Eva Bengtssons trovärdighet är Göran Lambertz. Han var justitiekansler när Bengtsson och hennes kusin 2007 krävde staten på en ursäkt och en miljon kronor var i skadestånd för övergreppen de utsattes för när de stod under samhällets vård. Han tvivlade aldrig på flickornas berättelse, men avslog deras krav med hänvisning till preskriptionstiden. Därför blev hans utredning ingen rättslig prövning och han tog heller aldrig ställning till flickornas utpekanden.

– Det fanns en liten chans att man kunde göra ett undantag trots att det var preskriberat men det höll inte, ansåg jag.

Det förekom rykten om att Lambertz skulle ha utsatts för påtryckningar och att det var därför som han avslog ersättningsanspråket:

– Det fanns en del insinuationer på det, men så var det inte. Om man gör undantag i ett fall måste man göra undantag i andra fall. Det var bara därför jag valde att avslå ansökan. 

Ove Sjöstrand, polisen som tog emot Eva Bengtssons vittnesmål när bordellhärvan rullades upp, hade hoppats att justitiekanslerns utredning skulle ge henne upprättelse.

– Jag tycker att samhället har behandlat dessa kvinnor och flickor så fruktansvärt. Det är mycket beklagligt att journalisterna inte grävde i detta när domen föll. Men nu hör det till saken att bland Doris kunder var det många journalister också. Det var alla yrkesgrupper. Det var domare, åklagare, höga polischefer.

Högt uppsatta kunder

Första gången han kom upp till häktet, när Doris Hopp var anhållen, skrattade hon och sade att hon inte skulle bli kvar länge med de kunder hon hade.

– Jag blev väldigt konfunderad för jag kunde aldrig tro att det var som hon sa. Jag tänkte att ”du vet inte hur mycket bevisning vi har” och jag sa ingenting, berättar Ove Sjöstrand.

Det var han som höll förhören med de flesta kvinnorna, lyssnade på banden från avlyssningen av Doris Hopp och på eget bevåg letade upp Eva Bengtsson.

– Många av kvinnorna kunde aldrig ha tänkt sig att gå ut och prostituera sig på gatan. De tyckte att Doris kunder var så fina, så ofarliga. När jag frågade vad de menade med fina så började de nämna namn på kända personer. Sedan hör det till saken att åklagaren inte ville ha några namn på kunderna. Jag tyckte att flickorna hanterades väldigt illa. Deras födelsenummer och bostadsadresser kom i tidningen, men kundernas identiteter hemlighölls.

Ove Sjöstrand har hela tiden backat upp Eva Bengtssons version av händelseförloppet och säger så här om Bengtssons utpekande av Olof Palme:

– Det är som sagt flera kvinnor som nämnt hans namn. De enda som vet den riktiga sanningen är kunden och den flickan som legat i sängen.

Interiör från Doris Hopps lägenhet på Ruddammsvägen i vilken flickorna tog emot kunder.

Försökte polisanmäla verksamheten

Tina Ahlman är den vårdare på Ulvsunda ungdomshem som konfronterade Eva Bengtsson och försökte få stopp på besöken hos Doris Hopp när hon förstod vad som pågick. Enligt henne berättade flickorna om övergrepp som var betydligt värre än de som framkommer i filmen. Hon ville få stopp på hela verksamheten och ringde både till Doris Hopp och till polisen, och vände sig till sina chefer, men ingen agerade.

– På alla nivåer inom polisen, Säpo och domstolarna, så måste det ha funnits män som gemensamt gått in för att inte driva det här vidare. De få som gick emot var de som råkade illa ut, säger hon.

Redan innan Doris Hopp dömdes för grovt koppleri i Stockholms tingsrätt blev Ahlman uppringd av tre olika förhörsledare. Hon berättade om vad Eva Bengtsson råkat ut för och hur ung hon var men förhörsledarna bara försvann. Endast en (Ove Sjöstrand) återkom och visade både engagemang och avsky för hur flickorna blivit behandlade.

– Det finns inga tvivel om att både Säpo och polisen var oerhört inblandade. Det är omöjligt att förstå att vi inte blev kallade till förhandlingen i tingsrätten. Jag blev väldigt desillusionerad.

Däremot kallades Ahlman att vittna i hovrätten, men när hon började berätta – om hur unga Eva Bengtsson och hennes kusin var och om drogerna de fått av Doris Hopp – stoppades rättegången. Försvarsadvokat Leif Silbersky begärde paus. Därefter återkom Hopp och Silbersky och drog tillbaka överklagandet.

Brottsrubriceringarna som hade varit aktuella – otukt med barn för Eva Bengtsson som var 14 år, eller förförelse av ungdom för hennes kusin som precis hunnit fylla 15 – blev aldrig föremål för åtal. Bara tre av de män som pekats ut förhördes. Åklagaren Torsten Wolff såg ingen mening i att fortsätta, eller att väcka åtal, eftersom han ansåg att det skulle bli omöjligt att styrka att de utpekade hade känt till flickornas ålder.

Kunde ha givit henne en ursäkt

Kriminologen Leif GW Persson är en av de personer som haft stor insyn i Geijer-affären. Han spelade en avgörande roll för att härvan läckte ut till allmänheten och förlorade på grund av det sitt jobb på Rikspolisstyrelsen. Han anser att regeringen gott kunde ha gett flickorna upprättelse, trots att kravet på ursäkt och skadestånd avslogs av justitiekanslern.

– De hade inte ens behövt ta ställning. De kunde ha gett henne det ändå.

– Det som upprör mig är att hon faktiskt sitter omhändertagen på ett vårdhem för minderåriga och ändå kan hon användas i den här verksamheten.

Visst är det konstigt, menar GW Persson, att inget gjordes med flickornas uppgifter när allt uppdagades.

– Då, när det fick ganska stora konsekvenser för mig, var jag den enda som sa ifrån att det var för sorgesamt med Geijers inblandning. Det fanns några journalister som stöttade mig, sedan var det jävlar i mig locket på. Det var inte bara poliser och åklagare, utan i lika hög grad representanter för media.

Lockpåläggningen medförde att varken justitieminister Lennart Geijer eller någon annan har behövt stå till svars för övergreppen mot Eva Bengtsson.

– Frågan är vem som la på det där locket. Jag har skitsvårt att tro att Geijer delade ut order av typen ”nu ska locket på”. Det var nog bara en massa beställsamma jävlar som gjorde det utan att ens ha fått frågan, säger Leif GW Persson.

Leif GW Persson har hela tiden hävdat att Eva Bengtssons utpekande av Palme är felaktigt:

– Säker kan man ju aldrig vara, men jag tycker nog att det lutar åt det hållet. Jag har aldrig trott att hon ljuger i meningen talar mot bättre vetande, det har jag inte sagt heller. Jag har försökt vara noga på den punkten. Vad jag har sagt är att jag tror att hon kan ha misstagit sig. Ingen kan veta om det är som hon säger, eller om det är som jag tror att det är eller om det är som Olof Palmes anhöriga säger.

Lyckligtvis ovanlig åtgärd

Klippningen av filmen fick Leif GW Persson kännedom om genom medierna:

– Jag hajade naturligtvis till, för det är lyckligtvis en ganska ovanlig åtgärd. Jag har ju sett den här filmen två gånger för säkerhets skull, och jag har ju lite svårt att se vad Palme hade där att göra. Poängen är ändå mycket tydlig eftersom Geijer var med. Det framgår av filmen att det fanns kunder hos Doris Hopp som inte var vanliga jävla affärsmän, restaurangägare och kändisar i största allmänhet utan sådana som var djupt involverade i samhällets hantering av det här problemet.

Leif GW Persson tror att hans uppfattning om Eva Bengtssons utpekande av Olof Palme mycket väl kan ha påverkat avtalet mellan produktionsbolaget och familjen Palme:

– Ja, det tror jag, allt annat vore naivt, och den uppfattningen har jag för övrigt kvar.

Ljuger inte medvetet

När vi ber familjen Palmes advokat, Lars Viklund, om en kommentar till avtalet hänvisar han oss vidare till Mårten Palme, som blir mycket upprörd när Feministiskt Perspektiv tar kontakt. Mårten Palme avfärdar frågor kring det faktum att Eva Bengtsson på nytt känner sig utmålad som lögnare. Han menar att det är skillnad på en felaktig historia och en lögn.

– Hon ljuger inte medvetet. Det är skillnad. Hennes historia stämmer inte, säger han.

Under samtalet framkommer att Mårten Palme inte har kontaktat advokat i ärendet utan att det är advokaten som har kontaktat familjen.

Vidare säger han att det inte finns någon som helst grund för Feministiskt Perspektiv att publicera Eva Bengtssons version.