Visa mod genom konkret handling, Cilla Benkö!

2020-09-30 | Ylva Habel padlock

OPINION

”Jag har återkommande fått se några av mina absolut mest begåvade före detta studenter vara tvungna att lämna SR på grund av rasism”, skriver medieforskaren Ylva Habel och påminner med anledning av de trettionios upprop om att det som står i Sveriges radios sändningsavtal förpliktigar.

Ylva Habel är lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola.

RELATERADE ARTIKLAR:

2020-04-21 | Mediebilden av romer normaliserar rasism

2019-03-25 | Nya anklagelser om sexuella trakasserier på Sveriges radio

2017-10-31 | ”Trygghet” sade de, medan Sverige brann

2017-03-31 | Medierapportering om invandring överdrivet negativ

2017-01-25 | ”Makten finns i frågorna och valet av ämnen och gäster”

2015-11-27 | Samhället har gett raskrigaren Peter Mangs rätt

2015-11-06 | Har Sveriges viktigaste mediekanal redan kapitulerat?

2014-10-21 | Nyheterna som dominerade SD-väljarnas flöden

2014-09-10 | Nutidens rasism i backspegeln

2013-08-30 | Därför behövs bildskolan

2012-11-23 | Vithet i fokus på historisk konferens

2012-11-15 | SD är inte ensamma

Den 21 augusti skickade 39 anställda inom Sveriges radio ett gemensamt upprop, ”Vems SR?”, till sin vd Cilla Benkö. De gav mycket rikliga exempel på rasism och strukturell diskriminering inom organisationen. Varför kom uppropet till allmänhetens kännedom först en dryg månad senare? Vilka processer har ägt rum inom SR från den tredje veckan i augusti fram tills slutet av september?

Cilla Benkös svar i medierna har hittills varit motsägelsefulla: i DN den 25 september säger hon att: ”Jag blev ledsen när jag läste. Det här är mina hjärtefrågor”, och tvärvänder därefter för att hävda att uppropet ”innehåller faktafel”. Hon hävdar samma sak i en diskussion i SR:s Studio ett i P1 samma dag, men kunde inte besvara några frågor om vilka faktafelen var.

Detta gjorde mig nyfiken: vilka kunde faktafelen vara, som Benkö uppfattade som så otroligt graverande att hon inte ens var beredd att adressera själva sakfrågan – rasism och diskriminering inom SR? Jag skrev därför ett mejl där jag frågade henne om detta. Vad var för fel som bidrog till att helt diskvalificera alla de mycket konkreta förhållanden och erfarenheter som undertecknarna i uppropet vittnade om? Jag fick ett mycket kortfattat svar, där hon hänvisade till sin blogg, som inte heller gav några exempel på vilka ”faktafelen” var.

Benkö har sedan 21 augusti låtit ganska lång tid förflyta mellan upprop och offentlig diskussion, men har sedan i fredags snabbt målat in sig i ett hörn genom något som närmast ser ut som ett blint försvar. I dag gjorde hon ont värre genom att i en debattartikel i Expressen hävda att ”SR:s rekryteringen inte styrs av procentsatser”. Alla rekryteringar har varit korrekta, menar hon, och det borde inte finnas något att anmärka på. Hon skriver: ”Det är kompetens som är avgörande när Sveriges Radio rekryterar, oavsett till vilken tjänst det gäller. Den bästa personen ska alltid få jobbet”, och fortsätter: ”Att antyda något annat är ett problematiskt misstänkliggörande som förminskar alla som berörs av sådana påståenden, både de som pekar ut och pekas ut”.

Det är ord och inga visor, minsann! Ve den som vågar hävda något annat. Även om detta stenhårda och inte så litet auktoritära uttalande är något just Benkö har valt att göra i en tid då samhällelig rasism knappast kan förnekas, så menar jag att det även bör läsas som ett tecken i tiden. Det finns sedan flera år en nygammal/nyliberal ledarstil inom den vidare mediesfären, där ansvar inte behöver följa maktutövning. Uttrycks protester mot rasistiska publiceringar hos större medieaktörer, så leder det inte sällan till total tystnad, tomma mothugg, eller vägran att förstå att något problem överhuvudtaget existerar. Detta har återkommande visat sig hos både public service-bolagen och de privata aktörerna under en lång rad år.

När Benkö och den övriga SR-ledningen nyligen ställdes inför en sådan överväldigande mängd bevis och vittnesmål, så valde hon alltså ändå att i blindo försvara rådande strukturer. Vad räknar hon och SR med att vinna på detta halsstarriga förnekande? Om hon verkligen svävat i okunskap om rådande rasistiska strukturer – som SR knappast kan svära sig fria ifrån – hur har hon då undgått att informera sig i alla år?

En annan fråga som genast fälls ut ur den här problematiken är hur Benkö ser på sitt chefsansvar inom ramen för SR:s specifika position som en del av statsfinansierat public service-företag? Ska hon begrava alla vittnesmål, både de som ingår i de trettionios upprop och alla föregångare? Ska de anställda bara lyda och hålla käft? SR är inget privat företag vilket som helst. Benkö behöver påminnas om att det inte får råda någon frivillighet eller åsiktsteater kring hur mångfald och representationsmässig bredd sköts inom SR.

I regeringens aktuella sändningstillstånd (giltigt 2020-2025) står att läsa att: ”Sveriges Radio AB (SR) har till uppgift att bedriva ljudradioverksamhet i allmänhetens tjänst. Verksamheten ska präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället. Det är särskilt viktigt att SR slår vakt om programområden som är betydelsefulla för allmänintresset”. Därpå följer tre paragrafer som ska förstås som tvingande, eftersom public service-medier är kopplade till medborgerlig bildning, kultur, och samhälleligt deltagande:

5 § SR ska erbjuda ett mångsidigt programutbud som omfattar allt från det breda anslaget till mer särpräglade programtyper. I detta ligger att tillhandahålla ett varierat utbud på det svenska språket. SR har ett särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor ska beaktas i verksamheten. 5 (11) Programverksamheten ska som helhet bedrivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv samt utmärkas av hög kvalitet och nyskapande form och innehåll. Programmen ska utformas så att de genom tillgänglighet och mångsidighet tillgodoser skiftande förutsättningar och intressen hos befolkningen i hela landet. Programutbudet ska spegla förhållanden i hela landet och den variation som finns i befolkningen samt som helhet präglas av folkbildningsambitioner. SR ska beakta programverksamhetens betydelse för den fria åsiktsbildningen och utrymme ska ges åt en mångfald av åsikter och meningsyttringar.

6 § SR ska verka för mångfald i programverksamheten genom en variation i produktionsformer. Vid sidan om en betydande egen programproduktion ska utläggningar, samarbetsprojekt och inköp av program bidra till denna variation liksom utomståendes medverkan i den egna programproduktionen.

7 § Nyhetsverksamheten inom SR ska bedrivas så att en mångfald i nyhetsurval, analyser och kommentarer kommer till uttryck i olika program. SR ska meddela nyheter, stimulera till debatt, kommentera och belysa händelser och skeenden och därvid ge den allsidiga information som medborgarna behöver för att vara orienterade och ta ställning i samhälls- och kulturfrågor. SR ska granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna samt spegla verksamheten inom sådana organ och inom andra maktsfärer.

Så långt det av regeringen utfärdade sändningsavtalet. Det förpliktigar! Rubriken på de trettionios upprop ”Vems SR?” ger en fingervisning om att de anställda som rasifieras som svarta och bruna är mycket medvetna om att SR på en rad punkter brister i sitt unika ansvar att som public service-aktör spegla, skildra, representera och informera Sveriges medborgare.

Alla medborgare betalar för public service, och ska ha ett fullgott utbud. Oavsett hudfärg, klassbakgrund, sexualitet, funktionsvariation, och så vidare. Detsamma borde gälla anställningsmöjligheter och arbetsmiljö. Att Benkö i sin debattartikel hävdar att mångfald inte behöver förkroppsligas för att kanaliseras i arbete och programutbud är en skymf som hon inte tycks fatta vidden av. Det är ett av högerextremismens många kontra-intersektionella utplåningsargument, som hon verkligen borde hålla sig för god för.

Om nu Benkö är så tvärsäker på att ingen rasism existerar inom SR:s organisation, så borde det även visa sig i programutbudet, vilket det i dagsläget inte gör (det skulle kräva en egen artikel för att utveckla). Och anställda vittnar i uppropet om att de har fått kämpa sig till varje millimeter av utrymme för att bevaka områden utanför den vita medelklassens blickfång.

De ”faktafel” som Benkö ännu inte har belagt någonstans, vare sig i sin bloggtext, i Studio ett, i sitt mailsvar till mig eller i debattartikeln, borde ju inte få stå i vägen – om hon har en ärlig vilja att komma tillrätta med den djupgående rasism och diskriminering som finns hos SR. Den har ju låtit höra om sig under många år, så det är inte heller en nyligen ”uppkommen situation” som hon hävdar i sitt mejl.

Jag har under ett par decennier undervisat inom medie- och kommunikationsfältet på universitetsnivå, och har återkommande fått se några av mina absolut mest begåvade före detta studenter vara tvungna att lämna SR på grund av rasism. Rasismen är omvittnat stark inom SR och public service i stort (vilket också skulle behöva en egen text för att utvecklas).

Nu till några generella råd. I diskussionen i Studio ett, och i sin blogg, hävdar Benkö att SR inte är en rasistisk institution. Det är inte ett relevant påstående, dels eftersom SR inte kan skilja sig från samhället i stort (som har problem med strukturell rasism), dels eftersom rasism inte är något totaliserande eller identitetsbundet. Ingen människa eller organisation ”är rasist/isk” till sin karaktär; snarare är rasism något som görs, sägs och som materialiseras i vardagliga avvägningar och beslut. Det går att göra något åt det.

Rasism handlar dessutom inte alltid främst om tydliga och öppna kränkningar, och tydligt rasistiska ordval. Sådana saker är bara toppen av isberget. Den nötande, nedbrytande rasismen är den som blir synlig, men inte uttalas i redaktionella val, fokuseringar, formuleringar, perspektivval, i arbetsplatsens rekrytering, och så vidare. Påtagliga och varaktiga bevis finns för det inom SR såväl som inom andra organisationsstrukturer. Att då slå ned på någon ”felaktig” detalj (som dessutom inte redovisas, trots upprepade frågor) är en ganska futil handling. Återigen, det vore ärligare och modigare att bara erkänna att problemet finns, snarare än att försvara sig.

Rasismen genomsyrar världen, och det faktum att Sverige är ett av de länder som sist har börjat får upp ögonen för det – efter oerhört hårt och segt motstånd i decennier – ska inte förväxlas med att problemet inte finns, eller att det bara skulle vara marginellt. På senare år har det kommit allt fler indikationer på att Sveriges arbetsmarknad är den mest diskriminerande och rasistiska av alla länder inom OECD. Enligt CEMFOR:s rapport om diskriminering av svarta människor på arbetsmarknaden och inom arbetslivet (2018) diskriminerar Stockholm hårdast av landets alla större städer.

Det finns alltså mycket att göra, Cilla Benkö! Ta tag i det med ett större mod än du har uppvisat hittills.

Länkar:

Sveriges radios sändningsavtal

”Protestupprop mot rasism på Sveriges Radio i BLM-rörelsens spår”

”Sveriges Radio kritiseras i upprop mot rasism”

”Sveriges Radios VD Cilla Benkö: Bra att frågan lyfts”

”SR:s rekrytering styrs inte av procentsatser”

”Radioprofiler i öppet brev till SR:s ledning: Lyssna på våra kollegor som vittnar om rasismen på Sveriges Radio”