Batikhäxor, nättroll och faran med dehumaniserande språk

2019-10-01 | Katarina Andersson padlock

FEMINISM/FORSKNING

Begreppet batikhäxa har under de senaste åren etablerats som ett skällsord riktat till kvinnor som anses hota en viss ordning. Litteraturvetaren Elisabeth Lahti Davidsson har studerat språkbruket kring batikhäxan och ser hur ordet används för att avfärda och demonisera kvinnor på ett sätt som påminner om forna tiders häxprocesser.

Batikhäxan – ett kvinnligt supermonster

En kritisk diskursanalys av tre politiska pamfletter

Masteruppsats i litteraturvetenskap av Elisabeth Lahti Davidsson, framlagd vid Linnéuniversitetet vårterminen 2019

RELATERADE ARTIKLAR:

2018-12-07 | Fullt möjligt att agera mot hatbrott på nätet

2017-11-14 | Ny rapport: Stor majoritet män bakom det vita hatet

2017-06-27 | Okunskap om yttrandefrihetens gränser möjliggör hat och hot

2017-02-21 | Hög tid för lagstiftning om kvinnofrid på nätet

2016-02-05 | Lagförslag utvidgar straffansvar för hat och hot på nätet

Häxan bär på ett ansenligt kulturellt bagage, med både negativa och positiva laddningar. När ordet batikhäxa började cirkulera på nätet runt 2008 rådde det dock ingen tvekan om att det användes starkt nedsättande om en viss typ av person. På Wiktionary definieras hon som en ”kvinna som är politiskt engagerad, feminist och som anklagas för att ha politiskt korrekta åsikter”, en solklar provokation för olika högerorienterade grupper som tycks finna en gemensam nämnare i föraktet mot feminismen.

Elisabeth Lahti Davidsson blev intresserad av vad som gör batikhäxa till ett sådant effektivt invektiv, och framför allt såg hon ett stort demokratiskt problem i hur ett hotfullt nätklimat tystar kvinnor. En undersökning som Amnesty genomförde 2017 visade att kvinnor som kommer i kontakt med näthat drabbades hårdare än män av negativa psykologiska effekter och att en stor andel av dem ändrade sitt beteende på sociala medier.

– Jag hade tidigare fördjupat mig i diskussionerna i en av de största FB-grupperna, Stå upp för Sverige, och där kommit i kontakt med näthatet. Sedan läste jag några ganska färska undersökningar om hur kvinnor blir bortmotade från det offentliga samtalet på sociala medier i dag. Det räcker tydligen med att du som kvinna ser att det förekommer, du behöver inte vara utsatt för det personligen, för att du ska förändra ditt beteende och hålla inne med åsikter. Det tycker jag är allvarligt såklart.

För sin masteruppsats i litteraturvetenskap valde Elisabeth Lahti Davidsson följaktligen att försöka utröna vad och vem batikhäxan är.

– Batikhäxan har många olika skepnader. Precis som Frankensteins monster, och många andra litterära monster, är batikhäxan hopsydd av olika delar, det är batik och häxa. En av de första förekomsterna jag har sett på internet var i en filmrecension i DN Kultur 2002, där det används lite småelakt om en bohemisk mamma. I Lo Kauppis dramatisering av Män kan inte våldtas, som spelades tidigare i år, använder huvudpersonen det om en kvinna som han ska förgripa sig på, och då har det ju fått en helt annan betydelse.

Gammalt jox och hotfullt sex

Hur begreppet förändrats över tid blir tydligt i de tre exempel som ligger till grund för Lahti Davidssons analys. Det är två texter och ett videoklipp och hon väljer att kategorisera dem som pamfletter, då de är en sorts politiska stridsskrifter. Avsändarna är tydliga opinionsbildare med trogna följare i sina målgrupper – det handlar om Batikhäxorna och makten av psuedonymen Julia Ceasar, publicerad 2010, Refugee ’children’ & the women who sexually exploit them, en halvtimmeslång videofilm av psuedonymen Angry Foreigner som lades upp på Youtube 2017 samt De ansvariga för Sveriges kaos behöver en intervention för att ställas till svars av Katerina Janouch, publicerad 2018.

– För att förstå berättelsen om batikhäxan var jag tvungen att hitta längre texter, och inte bara titta på det som skrivs i kommentarsfält och Twittertrådar, som ofta begränsar sig till ”batikhäxa, tig, dra åt helvete” och så vidare. Det som förvånade mig med pamfletterna är att det är så mycket gammalt jox som kommer upp igen. Det är samma saker som våra första kyrkofäder sade om kvinnorna någonstans runt år noll. Det är sexualiteten, det är intellektet, de här essentiella svagheterna i karaktären hos en kvinna som man bara recyclar och stoppar in i ett nytt begrepp.

Samtidigt som kvinnor utmålas som svagsinta utgör de ett hot. Gemensamt med gamla tiders häxor är den farliga sexualiteten.

– Kvinnans sexualitet hotar att göra mannen helt avsexualiserad eller inkapabel. Det finns också det motsägelsefulla i att hon å ena sidan framställs som inkompetent men i nästa sekund är en farlig person som har blandat sig i maktens alla kretsar och har jättestort inflytande över samhället. Det fanns också på häxbränningstiden, pakten med djävulen som man var så rädd för, den återkommer i dag som pakten med invandrarna, pakten med islam.

Kampen om gränserna

Den sexuella aspekten introduceras i Caesars text och skruvas upp rejält i Angry Foreigners video. Filmen fick stor spridning och Googlesökningar på ordet batikhäxa nådde en tydlig topp under 2017, då en kampanj mot ensamkommande afghanska ungdomar pågick. Elisabeth Lahti Davidsson tror att filmen bidrog till att ge begreppet mer uppmärksamhet och ökade användningen av ordet i misogyna, antifeministiska och invandringskritiska sammanhang, som gör gällande att batikhäxan utnyttjar ensamkommande ungdomar, som i sin tur ljuger om sin ålder och våldtar svenska kvinnor. Precis som monster genom tiderna har skapats för att hantera det främmande, blir batikhäxan här en figur som står för upplösta gränser och normer.

– Det nationalistiska motivet är jättestarkt. Batikhäxan är inte en god mamma, hon ägnar sig åt andra barn istället för sina egna, hon ägnar sig åt andra länder istället för sitt eget. Samtidigt framhärdar man ofta från dessa håll och säger, vi vill svenska kvinnor väl, men man vill det bara inom vissa gränser. Om en kvinna börjar ligga med fel sorts män, då vill man henne inte väl längre, eller om hon börjar uttrycka för starka åsikter eller sitter på en maktposition i samhället.

Häxprocesserna ägde rum i en tid av stora ekonomiska och sociala förändringar. Elisabeth Lahti Davidsson frågar sig om vår tids stora omdaningar i form av globalisering, sekularisering och kampen för jämställdhet kan ha påverkat bilden av samhället och kvinnan, så som den framträder i pamfletterna.

– Monster är gränsöverskridande varelser, och man ser det så tydligt med batikhäxan. Hon är vid gränserna ifråga om nation, kropp, genus, kultur och religion, överallt där jag tror att människor känner sig hotade av en utveckling som känns svår och jobbig. Och vi kan göra hemska saker när vi blir rädda som människor, häxprocesserna var ju en demonisering, en sorts rädsla för en utveckling i samhället som vissa personer kanske inte ville ha.

Det finns mycket att gräva i angående häxor och monster, men att uttrycket försetts just med förledet batik har förstås också en starkt symbolisk betydelse.

– Om man tänker sig att det här uttrycket riktar sig främst mot kvinnor som var unga på 60- och 70-talet, när batikvågen kom och i samband med det också en feministisk våg, så blir ju batik i det här fallet väldigt anti-feministiskt. De som använder begreppet tycker att feminismen har gått för långt, kvinnor har för mycket att säga, kvinnor har för mycket bestämmanderätt över sin egen kropp.

Strukturell maktutövning

Lahti Davidsson tycker sig se att batikhäxan fungerar som syndabock i många andra sammanhang än bara de rent misogyna, och det är en viktig poäng, understryker hon.

– Ganska mycket pekar på att batikhäxan används som begrepp inom ett rätt löst sammansatt nätverk där olika intresseinriktningar förekommer, som althöger, nationalister, islamofober och invandringsfientliga. De rör sig i samma typer av sammanhang, träffar på varandra på forum och sociala medier, de följer samma tongivande personer och påverkas av hur de uttrycker sig. Hatet som alltid har funnits mot kvinnor bakas ihop med de politiska argumenten. Det ser man jättetydligt med Greta Thunberg, jag läste nyligen en artikel om hur klimatförnekare också var väldigt misogyna mot Greta. Och då bakar de ihop misogynin med klimatförnekandet.

Den färskaste av de pamfletter som uppsatsen analyserar är Katerina Janouchs text, paketerad som en apokalyptisk saga där Sverige har drivits till ruinens brant av ”genusberusade batikhäxor”. Vid det här laget är begreppet batikhäxa så etablerat att det inte behöver förklaras. Alla är införstådda med vilka icke önskvärda egenskaper hon besitter och hur användandet av ordet därför kan ogiltigförklara en persons argument.

– Mycket av det jag pekar på handlar bara om att stapla värderingar på varandra, det finns egentligen inte någon konkret verklighet bakom. Bara man skriver tillräckligt många värderande ord så blir det en sanning, säger Elisabeth Lahti Davidsson.

Och även om det i praktiken riktas mot individer, kan det inte behandlas som ett individuellt problem, menar hon.

– Jag tror att vi måste sluta se de här trakasserierna mot kvinnor på nätet som att det är en specifik kvinna som blir utsatt av en specifik man. Vi måste börja se på det som en maktutövning som syftar till att ta ifrån kvinnor rätten att uttrycka sig och i förlängningen kanske rätten till sin egen kropp. Och det kanske är den absolut viktigaste insikten. För så länge vi hanterar det som enbart ett individuellt problem så blir det svårt att göra någonting åt det.

– Det finns de som försöker förminska det här, men det är ju ett faktum att i princip alla stora folkmord har föregåtts av någon form av dehumaniserande språk, att göra någon till ett monster. Just i det här fallet blir kvinnan en tydlig syndabock för allt möjligt som vissa politiska strömningar anser vara fel i samhället.