– Risken är att lagskärpningarna blir kontraproduktiva, säger Rúna í Baianstovu, en uppfattning som hon baserar på sin forskning om hedersrelaterat våld och förtryck.

Brett politiskt stöd för skärpta straff vid brott med hedersmotiv

2019-07-05 | Jenny Rönngren padlock

INRIKES

En majoritet i Sveriges riksdag stödjer införandet av utreseförbud vid misstanke om att ett barn under 18 år ska föras utomlands för att ingå äktenskap eller könsstympas. Det visar en rundringning som Ekot i Sveriges radio har gjort. Men enligt forskaren Rúna í Baianstovu finns svagheter i underlaget som förslaget bygger på.

RELATERADE ARTIKLAR:

2019-01-22 | Fortsatta krav på krafttag till minne av Fadime Sahindal

2018-01-23 | Fadime Sahindals minne i nytt ljus efter #metoo

2017-11-07 | Personlig bok om heder kan bli startskott för ny debatt

2017-02-16 | ”Ingen kvinna ska behöva välja mellan frihet och familj”

2017-01-21 | ”Ingen typ av förtryck får relativiseras eller förminskas”

2016-10-18 | #bortomdebatten: Hos Terrafem har alla kvinnor varsin historia

2016-01-22 | Våldet ännu utbrett 14 år efter mordet på Fadime Sahindal

2016-01-21 | Terrafem på Fadimedagen: ”Bortförklara inte våldet”

2015-01-21 | #fadimedagen: Ministerns mission slutade på Berns

2014-01-24 | Ohållbara villkor för stöd till våldsutsatta kvinnor

2013-01-10 | Heder ur brottsofferperspektiv

2012-01-27 | Kunskapen har ökat men inte det konkreta stödet

Förslaget om utreseförbud är ett av flera från utredningen Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet som just nu behandlas inom regeringskansliet. Andra förslag är straffskärpning vid brott med hedersmotiv och att barnäktenskap ska kriminaliseras. Ekots rundringning till partierna visar också att alla borgerliga partier samt Sverigedemokraterna stödjer utredningens förslag att kriminalisera barnäktenskap.

– Barn är barn, och de ska inte giftas bort på det sätt vi tyvärr ser inträffar i dag, säger Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forssell till Ekot.

Ekot konstaterar att det redan i dag är straffbart att tvinga en person att gifta sig. Och barnäktenskap som ingås i Sverige kan inte bli rättsligt bindande. Regeringens utredare, som presenterade sina förslag i höstas, anser dock att bevissvårigheterna är för stora och vill därför införa ett särskilt barnäktenskapsbrott som omfattar både äktenskap som är giltiga i annan stat och informella äktenskap. Enligt förslaget ska den som ”förmår” eller ”tillåter ett barn att ingå äktenskap” kunna dömas till fängelse i högst fyra år.

– Vi tycker att det är bra att man kriminaliserar även barnäktenskapen, för då behöver det inte bli några tveksamheter om det är ett frivilligt äktenskap eller inte. Då blir det tydligt att du måste skydda ditt barn från barnäktenskap, säger Centerpartiets Martina Johansson till Ekot.

Även flera remissinstanser är positiva till förslagen, bland dem organisationen Varken hora eller kuvad, vars ordförande Amineh Kakabaveh är riksdagsledamot för Vänsterpartiet – som inte gett besked om sin hållning i Ekots rundringning.

Förslagen är ännu under beredning i regeringskansliet och justitieminister Morgan Johansson säger till Ekot att han ser positivt på utredningens förslag:

– Vi tycker att de förslag som har lämnats av kommittén ser bra ut, och att vi vill gå i den riktningen. Sedan hur vi landar i slutändan, det får vi återkomma till när beredningen är färdig.

Justitieombudsmannen (JO) Thomas Norling tillhör de som framfört kritik i sitt remissvar. Han menar att förslaget att begränsa svenska medborgares möjlighet att lämna landet kan strida mot grundlagen.

– Svenska medborgare är tillförsäkrade frihet att lämna riket och den här friheten kan man bara begränsa genom lag, bara för att tillgodose ändamål som är godtagbara och nödvändiga. Och vi ser, när vi läst utredningen, att det behöver göras närmare analyser av en del frågor, säger Thomas Norling.


Politiserade definitioner

Även Rúna í Baianstovu, lektor i socialt arbete vid Örebro universitet, som kartlagt och analyserat hedersrelaterat våld och förtryck i den så kallade Storstadskartläggningen ser skäl att problematisera utredningsförslagen. Därför respekterar hon justitieministerns och andras försiktighet i de uttalanden som hittills gjort.

– För det första är definitionen av hedersrelaterad brottslighet oklar i praxis, för det andra kan befintlig lagstiftning vara tillräcklig när den tillämpas fullt ut, för det tredje är delar av det kunskapsunderlag som lagförslagen bygger på otillräckligt och för det fjärde känner ungdomar som lever med hedersnormer låg tillit till samhällets hjälpinstanser, konstaterar Rúna í Baianstovu.

Genom sin forskning har hon försökt upphäva de spänningar som finns mellan olika synsätt till följd av att definitionen av hedersrelaterat våld och förtryck under många år politiserats, och uppfattningarna i frågan delats upp efter partipolitiska skiljelinjer. Något som inte varit lätt. Dessutom framgår det av både forskningen, den statliga utredningen och en kartläggning som Socialstyrelsen presenterade under våren, att det i praktiken finns en stor osäkerhet i samhället om vad hedersrelaterad brottslighet är. Förskräckande stor, menar Rúna í Baianstovu:

– Hur ska man skilja mellan hedersrelaterat våld och förtryck och annat våld i nära relation samt mäns våld mot kvinnor? Åtskillnaden är enkel att göra principiellt men den är svår i praktiken. Det framkommer i Storstadskartläggningens intervjuer att flera fall som rubricerats som hedersrelaterade inom socialtjänsten och i rättssystemet inte har handlat om heder utan om våld i nära relation.

Våldet i fallen í Baianstovu syftar på är grovt och de utsatta har haft ett tydligt behov av samhällets stöd, men våldet var inte hedersrelaterat, även om de utsatta hade rötter i grupper och länder där hedersrelaterat våld och förtryck förekommer.

– Personerna har utan ett ögonblicks tvekan behövt all den hjälp de fått, men brotten har inte haft legitimitet i släkten eller gruppen vilket de ska ha för att brottet enligt gängse definitioner ska vara hedersrelaterat. Tvärtom har stödet från anhöriga varit öppet och självklart.


Oklara konsekvenser

På grund av definitionssvårigheterna och de i praktiken osäkra bedömningar som framkommit i Storstadskartläggningen, anser Rúna í Baianstovu att följderna av de straffskärpningar som regeringen ska ta ställning till är högst oklara.

– Dels kan brott som involverar människor med en viss bakgrund automatiskt och på felaktiga grunder klassas som hedersrelaterade, dels kan hedersaspekter i ärenden som ser ut att gälla ”vanliga” brott i nära relationer missas. Frågan är om befintlig lagstiftning är tillräcklig.

I Storstadskartläggningen är det flera jurister som anser att lagstiftningen är tillräcklig, om den tillämpas som det är tänkt. Enligt Rúna í Baianstovu är dessutom kunskapsunderlaget som lagförslagen bygger på är otillräckligt. Som exempel nämner hon att antalet samtal till Länstyrelsen i Östergötlands stödtelefon, dit professionella kan ringa för att rådgöra när de misstänker hedersrelaterad brottslighet, används som måttstock för peka på att antalet faktiska fall har ökat.

– Detta är tyvärr vilseledande eftersom vi inte kan veta om ökningen beror på att de professionella använder stödlinjen i allt högre utsträckning vilket är sannolikt då den är relativt ny.

Även när det gäller könsstympning pekar Rúna í Baianstovu på svagheter i underlaget. Till exempel ges inga referenser till befintlig forskning som visar att personer bosatta i Sverige inte könsstympar sina döttrar i den utsträckning som antagits.

– Storstadskartläggningen visar att många kvinnor lider av sviter av könsstympning, men att själva stympningen har gjorts före ankomsten till Sverige. Är det demokratiskt försvarbart att bygga lagskärpningar på så löst ett underlag?


Drar sig för att söka hjälp

Tydligt är däremot att ungdomar som lever med hedersnormer känner låg tillit till samhällets hjälpinstanser, vilket gör att många utsatta drar sig för att söka hjälp. Precis som Socialstyrelsen kom fram till i våras, är det omöjligt att med säkerhet avgöra hedersutsatthetens omfattning. Ändå florerar olika siffror och procentsatser i debatten. Det sammantagna intervallet från tidigare enkätstudier visar att den kan vara allt mellan 3 och 23 procent. Andelen varierar kraftigt beroende på hur frågor ställs och undersökningar genomförs.

– 240 000 utsatta är ett exempel där en forskare höftat till en siffra utifrån en beräkning av antalet invandrare från regioner som domineras av islam. Sådant är naturligtvis oseriöst, säger Rúna í Baianstovu.

Enligt Storstadskartläggningen lever mellan 7 och 20 procent av ungdomarna i Stockholm, Göteborg och Malmö med någon form av hedersrelaterade normer. Variationen i den undersökningen beror på hur heder definieras.

– Vi använde dels en definition som baseras på sanktionerat kollektivt våld, våldsnormsgruppen och en som baseras på kontroll av sexualitet, oskuldsnormsgruppen vilken inkluderar risk för tvångsäktenskap. På den lägre sidan av intervallet hittar vi våldsnormsgruppen och på den högre sidan hittar vi oskuldsnormsgruppen. Dessa två grupper överlappar förvånansvärt lite.

Av flickorna i oskuldsnormsgruppen skulle hälften, och i våldsnormsgruppen en tredjedel, inte vända sig till myndigheter eller organisationer som arbetar med hedersfrågor om de behövde hjälp. Det gäller även socialtjänst, polis och tjejjour. Om de skulle prata med någon skulle de flesta vända sig till lärare, skolkurator eller skolsköterska.

– Den vanligaste orsaken till att ungdomar som lever med oskuldsnormer inte söker stöd eller hjälp är att de anser att de inte har behov av det. De som vill ha hjälp är oroliga för att ingen skulle förstå dem, medan andra tror det skulle vara farligt för dem om någon får reda på att de har sökt hjälp.


Allt våld ska upphöra

Storstadskartläggningens intervjuer med professionella inom offentlig och frivillig sektor som dagligen möter målgruppen och personer med egen erfarenhet av utsatthet ger en fördjupad bild. Samtidigt som ungdomar känner oro för att myndigheter inte ska ta problemen på allvar, finns en oro för att ett, i ungdomarnas ögon, mindre men kännbart problem ska växa dem ur händerna när myndigheters insatser är överdimensionerade.

– Den senare oron är kopplad till att stereotyper och diskriminering är ett påtagligt problem i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck och att de kan trigga myndigheterna att agera för hårt. Följden är att åtskilliga ungdomar hellre undviker att anmäla det våld de utsätts för än att utsätta sig själva och sina familjer för diskriminering.

Det är den här kunskapen, som gör att Rúna í Baianstovu ser skäl till försiktighet när det gäller lagskärpningar.

– Risken är att lagskärpningarna blir kontraproduktiva genom att ungdomars tillit till samhällsinstitutionerna blir än lägre så att färre unga anmäler och färre får hjälp. Att människor i vårt samhälle lever med hot och våld i sin vardag bör tas på största allvar. Alla som känner engagemang för våldsutsatta vill att våldet ska upphöra, men olika aktörer förespråkar olika lösningar. Vi är alltså eniga om att allt våld ska upphöra, men oeniga om hur det ska ske. I grova drag är skillnaden synen på vad det är som får oss att göra det vi gör. Är det strävan efter jämlikhet, tillit och delaktighet eller rädslan för straff? Det är i det ljuset som lagskärpningsförslagen bör ses.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: