SOMMARFÖLJETONG/Tiggare kan ingen vara
Boken Tiggare kan ingen vara utkom våren 2019 på Dokument press och är resultatet av ett samarbete mellan huvudpersonen Jeanette Olsson och Gunilla Lundgren. Under fem veckor i sommar publicerar Feministiskt perspektiv utdrag från boken i text och bild.
”Historien om mitt folk och min släkt förändras ständigt. Jag ber äldre familjemedlemmar berätta. Var och en av dem bär på sin egen sanning. Jag gör en väv av det jag fått veta genom att skildra fyra kvinnor: min mormorsmor Worza, min mormor Lenka, min mor Pavla och mig själv. I deras berättelser söker jag mina rötter och min livsväg. Mina rötter finns i Ryssland. Där föddes min mormorsmor Worza under andra delen av 1800-talet. Hennes långa resa ut i världen börjar här.”
Del 1: Min mormorsmor Worza
Del 2: Min mormor Lenka
Del 3: Min mamma Pavla
Del 4: Jag, Zanetta
Del 5: Zanetta rymmer
Villkoret för att få handlingarna utfärdade är att vi aldrig visar oss i Polen igen. Turistvisumet gäller bara till Jugoslavien och vi har tjugofyra timmar på oss att lämna Polen.
Vi flyr omedelbart. Resan börjar i Warszawa, därifrån tar vi flyget till Zagreb i Jugoslavien. Men vi kan inte stanna i Jugoslavien, vi lever helt utanför samhället och har mycket svårt att klara oss.
Vårt nya mål är Italien. Under några månader förbereder vi nästa flykt. Vi vågar inte åka flyg, tåg eller buss av rädsla för att bli upptäckta och tillbakaskickade till Polen. I fortsättningen måste vi ta oss fram till fots.
Ibland får vi lift med bönder och det händer att de ger oss husrum och mat. På dagarna gömmer vi oss på kyrkogårdar och vi sover ofta under bar himmel. En natt letar vi oss fram över gränsen mellan Jugoslavien och Italien. Vi måste akta oss för taggtråd, minor och soldater.
Ju närmare den italienska gränsen vi kommer desto fler soldater ser vi. Vi vandrar tysta genom skogen: mamma, mormor, jag och några andra släktingar. Flera småbarn bärs av sina mammor. Deras stränga blickar får oss barn att knipa ihop munnarna. Inte gråta, inte gnälla, inte snubbla, inte ge ifrån oss ett enda ljud.
Jag har ett foto på mamma och mig från en parkeringsplats i Trieste. Kanske morbror Fardi tog fotot? Det är morgon, vi har kommit fram till Italien, jag är hungrig. Mamma tigger för att kunna köpa ett glas mjölk till mig.
Mamma och jag tigger på en parkeringsplats i Trieste. Tidig morgon sommaren 1971.
MEST KOMMENTERAT
SENASTE KOMMENTARERNA
Eva Schmitz - Jag vill bara hänvisa till min avhandling från 2007: Systers
Om Var Grupp 8 en feministisk organisation?
Abraham Adolfsson - Och härtill bör kanske sägas att jag är Finne och uppvuxen i
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Abraham Adolfsson - Ja, det är väl jättebra att ha ett intresse att ta till sig
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Per A.J. Andersson - Betalda övergrepp? Hmm… Brott ska lagföras, inte klumpas iho
Om Porr handlar om betalda övergrepp
Eva Annonssida - Finns ingen kärnvapen på marknadstorg.se
Om Nobels fredspris till kampanj för att avskaffa kärnvapen
gudrun tiberg - Hello nya Fempers nyheter! Underbart att allt blir tillgän
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Eva NIkell - Jag är definitivt med dig, även om jag tyvärr inte sitter i
Om Rödgrönt ointresse för fred och nedrustning borde oroa många
Barbro Frost - Radikala och bra synpunkter.
Om Var inte målet att vi skulle jobba mindre?
Arina Stoenescu - Heja och tack för att ni finns! Glad första maj!
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Frederick Lidman - Lite osäker på vad det här betyder i praktiken. Sidan femini
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
MEST LÄST