Vykort. Mormor Lenka i mitten tillsammans med kusiner och sysslingar. Polen i slutet av 1920-talet.

Bild: Privat

Min mormor Lenka

2019-07-02 | Gunilla Lundgren och Jeanette Olsson padlock

KULTUR/SOMMARFÖLJETONGEN:

Kvinnorna i mormorsmors familj sålde mattor och spådde och de förde sina kunskaper vidare till sina döttrar.

SOMMARFÖLJETONG/Tiggare kan ingen vara

Boken Tiggare kan ingen vara utkom våren 2019 på Dokument press och är resultatet av ett samarbete mellan huvudpersonen Jeanette Olsson och Gunilla Lundgren. Under fem veckor i sommar publicerar Feministiskt perspektiv utdrag från boken i text och bild.

Romsk familj i närheten av Liimatta 20 augusti 1903.

”Historien om mitt folk och min släkt förändras ständigt. Jag ber äldre familjemedlemmar berätta. Var och en av dem bär på sin egen sanning. Jag gör en väv av det jag fått veta genom att skildra fyra kvinnor: min mormorsmor Worza, min mormor Lenka, min mor Pavla och mig själv. I deras berättelser söker jag mina rötter och min livsväg. Mina rötter finns i Ryssland. Där föddes min mormorsmor Worza under andra delen av 1800-talet. Hennes långa resa ut i världen börjar här.”

Del 1: Min mormorsmor Worza

Del 2: Min mormor Lenka

Del 3: Min mamma Pavla

Del 4: Jag, Zanetta

Del 5: Zanetta rymmer

Min mormor Lenka lärde sig att spå av sin mor och hon arbetade professionellt som spåkvinna redan som tonåring. Hon köpte praktfulla tyger och sydde upp kläder, ofta inspirerad av spanska flamencoartister. I dessa kläder lät hon sig fotograferas hos yrkesfotografer, ibland tillsammans med syskon och kusiner. Av fotografierna beställde hon sedan vykort som hon kunde sälja och använda som reklam.

Omkring 1937 gifte sig mormor Lenka i Polen med Potzo och 1938 föddes min mamma Pavla. Ett år senare, första september 1939, gick Tyskland in i Polen och då började andra världskriget. Tyskland lyckades snabbt lägga under sig stora delar av Europa. En fruktansvärd tid följde.

Nazisterna, som hade makten i Tyskland, ansåg att inte bara judarna utan också det romska folket skulle utrotas. Mormor och hennes släktingar försökte hålla sig undan, ibland i städerna, ibland på landsbygden. De, som tidigare hade varit självförsörjande, fick nu svårt att utföra sina yrken. Ofta återstod bara tiggeri som inkomstkälla.

Mormor Lenka och gammelmormor Worza överlevde andra världskriget. De lyckades hålla sig gömda och de höll ihop under hela kriget. De hade två små barn att ta hand om, och hur stora svårigheter de än råkade ut för måste de vara starka för barnens skull. Mormor sydde barnens kläder och såg till att de var rent och snyggt klädda. Mitt under brinnande krig satte mormor en stor rosett i dottern Pavlas hår och tog henne till fotografen. Fotot gömde mormor tillsammans med andra foton i en påse. Den påsen bar hon med sig i hela sitt liv, genom alla gränsövergångar och länder, i alla tält, husvagnar, bondgårdar, rivningskåkar och flyktingförläggningar