Stockholms tjejjour vänder sig till alla som definierar sig som tjejer. Under 2018 utförde jouren nästan 3 000 stödinsatser.

– Vi behövde tyvärr neka cirka 500 tjejer stöd. Trycket på Stockholms tjejjour ökar kraftigt för varje år medan våra resurser står stilla, så på grund av resursbrist misslyckas vi i vår strävan att ge alla tjejer som söker sig till oss stöd, tyvärr, berättar jourens stödverksamhetsansvariga Malin Jenstav.

Sedan Instagram och Snapchat kom har Stockholms tjejjour fått samtal från tjejer som blivit filmade i situationer de inte velat bli filmade i och filmerna har lagts ut på sociala medier.

– Många berättar om filmer eller bilder som tagits på dem, som antingen sprids eller hotas spridas om de inte träffar förövaren och går med på hans krav. Kraven är ofta hot om våldtäkter eller andra sexuella övergrepp. Det gör att tjejer ofta tvingas till möten med förövaren där de utsätts för sexuellt våld. För tjejen är skammen ofta så stor att det blir en omöjlig situation för henne, vilket gör att hon utsätts upprepade gånger. Det blir snabbt en ond spiral, berättar Malin Jenstav och Linn Fröjdendahl, som är volontärsamordnare på jouren.

När en tjej vänder sig till Stockholms tjejjour är jourtjejerna som tar emot samtalen först och främst noggranna med att lyssna. De låter henne sätta ord på det som hänt och bekräftar hennes känslor.

– Vi vill inge hopp för många som hör av sig befinner sig i en mycket pressad och ångestskapande situation och har svårt att se en väg ut. Men det finns flera vägar ut och det är dem vi berättar om. Att berätta för en tjejjour är ett första viktigt steg. I tjejens egna takt stöttar vi henne sedan i att berätta för andra i hennes närhet, stärka henne i att inte gå med på förövarens hot och i bästa fall gör vi en polisanmälan tillsammans. Dock blir det sällan så eftersom förtroendet för polis och rättsväsende är så lågt. Vi tar allt i tjejens takt och gör ingenting mot hennes vilja. Hos oss är det hon som bestämmer och vi kommer inte pressa henne till något. Ofta är hon väldigt rädd och många gånger suicidal, så vi fokuserar också på hur vi kan skydda henne tillsammans. Det är ofta en ganska lång process där mycket av vår kontakt i början handlar om att skapa en relation och etablera tillit samt inge hopp om att detta kan få ett slut och att tjejen kan må bra igen.

Vad gör det med en tjej att utsättas för detta?

– Många som hör av sig går att tolka som desperata. Förövaren har utövat hot och kontroll som satt sig så djupt att många tjejer beskriver självmord som den enda lösningen att få slut på situationen. De flesta som hör av sig och utsätts för dessa typer av brott är mycket unga och det kan också försvåra möjligheten att se att det kommer få ett slut, att det finns flera andra och bättre alternativ att få slut på detta än att ta sitt egna liv, för det beskriver många som sitt enda alternativ i den inledande kontakten med oss. Känslan av att livet är förstört och att detta aldrig kommer ta slut är väldigt stark. Skammen och skulden är stor och ångestskapande. Vetskapen om att det finns övergrepp mot en som har dokumenterats skapar ytterligare ångest. Det kan skapa känslor av att övergreppet fortfarande pågår och aldrig kommer ta slut, särskilt om det sprids och kan bevittnas av flera.

– Konsekvenserna för tjejerna som utsätts blir stora och allvarliga, den psykiska ohälsan omfattande och en del tjejer utvecklar PTSD, posttraumatiskt stressyndrom.

Att övergrepp bortförklaras med att det bara var på skoj och/eller att den som utförde detta trodde att den andra var med på det – är det ett argument ni känner igen? Och att detta då innebär ett försök att lägga över skulden/skammen på henne?

– Ja det är tyvärr väldigt effektiva strategier från förövare. Förövarna är duktiga på att få de tjejer de utsätter att tro att det är deras egna fel. Att de haft kontroll över det som skett, fast det i själva verket är förövaren som haft full kontroll redan innan kontakten ens inleddes. Dessa strategier bidrar också till att tjejen ska känna skuld och skam över att hon inte kunnat visa motstånd eller agerat annorlunda för att övergreppet inte skulle ske. Förövarna följer samma mönster och använder samma strategier om och om igen eftersom de fungerar så väl. Detta förstärker och skapar skam och skuld, vilka är starka ångestframkallande känslor som ofta fungerar som munkavel. De bidrar till att tjejer inte vågar berätta, inte polisanmäler och mår extra dåligt av övergreppen eftersom de delvis skuldbelägger sig själva för att de utsatts, istället för att skuldbelägga förövaren.

Den här personen som nu är dömd hade redan innan han häktades ifrågasatts av andra tjejer för hans sätt att filma unga tjejer i utsatta situationer. Är det något ni på jouren också märker, att det finns en medvetenhet hos tjejer kring att det här är övergrepp?

– Ja och nej. Det kan finnas en medvetenhet om att detta innebär att en utsatts för sexuella övergrepp, men det underlättar inte känslorna av skam och skuld. Detta kompliceras också ofta av förövaren och den utsattas relation. I de flesta fall vi möter, har gränser förskjutits under lång tid, en relation och ett förtroende byggts upp, där till exempel en bild som skickats i förtroende för privat bruk använts som utgångspunkt för hot och press om fler bilder.

– Om tjejen tagit bilden själv kan förövaren intala tjejen att hon var med på det, att hon ville, att det är hennes fel. Då blir det svårare för henne att betrakta det hon utsätts för som övergrepp även om känslorna och konsekvenserna är smärtsamt tydliga. Men även i fall som det du nämner, där gränser överskrids mer direkt kan det vara svårt att definiera det som hänt som övergrepp eftersom samhälle, media och rättsväsende ofta vänder ljuset mot tjejen, precis som förövare.

– Det är samma retorik ”hon var ju full, hon dansade ju, hon gick ju med på det litegrann i början”, detta får naturligtvis följder i form av att tjejen själv får svårt att lägga skulden på förövaren istället för på sig själv, betrakta honom som förövare och det han därmed utsatt henne för ett övergrepp och brott.

Anser ni att domstolarna har fått en större medvetenhet i dag om hur tufft det är för en tjej som utsatts för den här formen av brott att vittna i en domstol och hon nu får stöd av målsägandebiträde och möjlighet att vittna via länk och slippa befinna sig i samma sal som den som utsatt henne?

– Vi upplever att det finns en bättre förståelse för denna typ av brott, det vill säga att sprida filmer och bilder där tjejer utsätts för olika former av sexuella övergrepp, virtuella våldtäkter och liknande. Men hur eller om attityden mot brottsoffer förändrats i rättssal/under förhör är svårt för oss att svara på. Vår målgrupp möts tyvärr i hög majoritet av nedlagda polisanmälningar och kommer därför inte in i rättssalen. Det är mer regel än undantag att tjejens polisanmälan läggs ner.

En sak som tydligt förmedlades under rättegången var den utsatta tjejens känsla av skam. Är det något ni möter hos tjejer som hör av sig till er?

– Ja tyvärr så är den väldigt vanlig. Skammen blir hennes istället för förövarens. Straffet blir hennes i form av isolering, ångest, inte sällan självskadebeteende och i värsta fall suicidförsök.

– De fysiska övergreppen ger också konsekvenser i form av skam och skuld som tar stor plats i det psykiska måendet. Inte sällan bottnar skuld- och skamkänslorna i att hon ”borde” gjort mer för att förhindra övergreppen, eller om övergreppen skett när hon varit medvetslös kan tankar skapas kring om det är något hon gjort tidigare under kvällen som föranlett att förövaren skulle utsätta henne. Det är fruktansvärt att det är på det viset. Övergreppen är en otrolig kränkning och hade aldrig accepterats om det var tjejer som utsatte killar för detsamma. Vår erfarenhet är att samhället ofta förminskar övergrepp som tjejer utsätts för.

Det finns andra tjejer som polisanmält den här personen för saker som lagts ut på hans sociala medier, men anmälningarna kom ej till förundersökning, trots sparade skärmdumpar. Är det något som ni på jouren möter att tjejers anmälningar inte leder vidare?

– Vår målgrupps förtroende för rättsväsendet, framförallt polisen, är tyvärr väldigt lågt. Därför gör de sällan polisanmälningar. Vårt förtroende är också väldigt lågt, eftersom i de få fall vi får igenom en polisanmälan tillsammans med stödsökande resulterar de i att den läggs ned. Trots detta informerar och uppmuntrar vi till polisanmälan.

– Vi möter tjejer som utsätts för sexuellt våld där sexualbrottslagstiftningen, även den senaste, inte är översättbar till den typ av sexuellt våld som tjejerna utsätts för. Som exempelvis tjejer som befinner sig i prostitution eller har ett sexuellt självskadebeteende. Dessa betraktar till stora delar av vårt rättsväsende som samtycke till eller frivilligt deltagande i sexuella situationer i stället för våldtäkt.

Finns det något myndigheter kan göra för att förbättra för tjejer som utsätts?

– Ett första steg är att åtminstone ta in förövaren på förhör när en tjej gör en polisanmälan om sexualbrott. Vi är medvetna om att det finns bevissvårigheter gällande sexualbrott, just därför är det av högsta vikt att förövaren kallas till förhör då också hans berättelse kan leda utredningen framåt. Det är tydligt att brott mot tjejer, kvinnor och barn är lågprioriterade.

– Som nämnt är vår och vår målgrupps tilltro till polis och rättsväsende lågt, ändock gör vi vårt bästa med att uppmuntra till att göra en polisanmälan. Vi gör det dock med en klump i magen, eftersom vi vet att utfallet nästintill alltid innebär att ärendet läggs ned. Det förstärker i sin tur tjejens känslor av att hon inte har något värde, att skulden och skammen är hennes, men kanske framförallt att det är okej att utsätta henne, när samhället inte kan ge henne upprättelse i att det hon utsatts för är ett brott.

Finns det något annat ni skulle kunna säga om den här typen av brott i ett sammanhang av mäns våld mot kvinnor, tjejer och barn?

– Vi vill också påtala vilket enormt jämställdhetsproblem mäns och killars våld mot tjejer och kvinnor är. Det har talats om att samhället måste bli bättre på att förebygga mäns och killars våld och därför tillsätta resurser för den typen av arbete. Tyvärr är vår upplevelse att detta skett på bekostnad av att ge stöd och skydd till de tjejer och kvinnor som utsätts.

– Eftersom mäns och killars våld ständigt pågår finns det tusentals tjejer som lider av våldet som orsakats dem. Det syns inte minst i vår statistik som ständigt ökar och berättelserna vi möter innefattar i hög majoritet våldsutsatthet. Arbetet med stöd till tjejer och kvinnor som utsätts är därför minst lika viktigt, för att tjejen ska få stöd och hjälp i sin situation, möjlighet att ta hand om det hon utsatts för och ha en trygg plats dit hon kan vända sig för att bli stärkt i att det hon utsatts för är fel.

– Det är också ett led i att förebygga upprepad utsatthet men framförallt för att ge en signal till de tjejer som utsätts av killar och män att de förtjänar att få en chans att må bra igen, och då måste samhället ställa upp med resurser till organisationer som arbetar med just det.