Fortsatta krav på krafttag till minne av Fadime Sahindal

2019-01-22 | Sholeh Irani padlock

INRIKES

Den 21 januari höll Terrafem sin årliga konferens till minne av aktivisten Fadime Sahindal som mördades 2002 av sin far. Precis som de senaste 17 åren manade organisationerna Roks och Terrafem, liksom talarna på konferensen, till krafttag mot hedersrelaterat våld.

RELATERADE ARTIKLAR:

2018-01-23 | Fadime Sahindals minne i nytt ljus efter #metoo

2017-02-16 | ”Ingen kvinna ska behöva välja mellan frihet och familj”

2017-01-21 | ”Ingen typ av förtryck får relativiseras eller förminskas”

2016-10-18 | #bortomdebatten: Hos Terrafem har alla kvinnor varsin historia

2016-01-22 | Våldet ännu utbrett 14 år efter mordet på Fadime Sahindal

2016-01-21 Terrafem på Fadimedagen: ”Bortförklara inte våldet”

2015-01-21 #fadimedagen: Ministerns mission slutade på Berns

2014-01-24 | Ohållbara villkor för stöd till våldsutsatta kvinnor

2013-01-10 | Heder ur brottsofferperspektiv

2012-01-27 | Kunskapen har ökat men inte det konkreta stödet

2011-01-28 | Fadime engagerar fortfarande

17 år har gått sedan mordet på Fadime Şahindal skakade Sverige och fortfarande väntar kvinnorörelsen på krafttag mot hedersrelaterat våld, medan politiker fortsätter lova att gå från ”ord till handling”.

Många talare under årets konferens nämnde hur #metoo-rörelsen öppnat ögonen på många och kastat ljus också på frågan om heder i en större kontext. Avslöjanden om sexuella trakasserier och våldtäkter i arbetslivet bidrog till förståelse av våld i vår kultur, bekräftade falskheten i en självbild av Sverige som förblindar och hjälper till att dölja våldsmönstren i samhället, menade forskaren Åsa Eldén, doktor i sociologi.

Med hjälp av utvecklingen i Turkiet visade Eldén hur olika former av våld och dess aktörer håller ihop och stärker varandra.

Åsa Eldén talar.

Terrafems ordförande Nina Pirooz uttryckte sin förhoppning om att Sverige ska satsa kraftigt på integration istället för att skapa grogrund för segregering.

– Emblematiska fall som Fadimes har självklart lagt grund för debatten kring våld i hederns namn. Faran ligger i hur vi hanterar och utvecklar kunskapen i rätt riktning och inte skapar insatser utifrån premisserna att det är ”de andras” våld vi ska bekämpa.

Jenny Westerstrand, ordförande för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer, förklarade hur den svenska självbilden bidrar till en retorik som skapar starka skillnader mellan det som kallas för ”vanligt våld” kontra hedersvåld och uppmärksammade ett starkt motstånd mot reformer för jämställdhet.

– En berättelse om ”feministisk hegemoni” och de ”svikande feministerna” är etablerad, en berättelse om ”genusideologi” är under upprättande.

Westerstrand ställde en viktig fråga i sammanhanget:

– Vem träder fram när feministisk kunskap ogiltigförklaras?

Jenny Westerstrand kritiserade synen på kvinnojourer som ”skyddade boenden” med svag finansiering och myndigheternas ökade krav för placeringar. Något som hon menade leder till att kvinnors utrymme krymper och myndigheters makt ökar. Därför betonade Westerstrand vikten av att kvinnojourer vägrar ”administrera våldet”.

En överlevares berättelse

Alexandra Pascalidou samtalade med överlevaren Zainab Rachad om hennes mod och kamp och samhällets svek när hon behövde stöd som mest.

Zainab Rachad från Hammarkullen kom till Sverige med sin mamma från Irak när hon var tre år. Hon berättade om den livshotande misshandel som hon, mamman och halvsyskonen utsattes för av den spelmissbrukande styvpappan, hur hon stödde och skyddade sin mamma mot det brutala våldet och till slut mordförsöket, då även Rachad själv blev knivhuggen när hon ingrep.

– Min mamma är en stark kvinna men hade ingen chans mot honom.

Zeinab Rachad gifte sig tidigt för att komma ifrån allt våld och ansvar hemma. Men hennes man var också våldsam. När Rachad gick till polisen efter en misshandel för att anmäla honom, frågade polisen: ”Använder han droger?” När Rachad svarade att hon inte hade en aning om detta, sade polisen: ”Det är inte så mycket vi kan göra åt saken. Gå hem och vila”.

– Hörde jag rätt, undrade jag... Jag gick därifrån och tänkte om polisen säger så, vem ska jag då vända mig till?

– En gång kom polisen hem till oss när han slog mig. De höll honom i två dagar och sedan kom han hem igen... När han senare hotade mig till döds per meddelanden, sade polisen att de inte kan vara säkra att det är han som hotar mig och därför inte kan göra något... Socialtjänsten, poliser, alla skyllde på varandra.

Till slut efter mycket kamp och genom sin starka vilja att rädda sig och sina barn, hamnade Zeinab Rachad på kvinnojour. Där fick hon stöd och kunde ta tillbaka sitt liv. I dag lever hon med sina barn med skyddad identitet. Hennes tips till socialtjänsten:

– Lyssna på, och ta kvinnor på större allvar. Jag är en glad och stark person av naturen, jag uppfyller inte nidbilden av den utsatta misshandlade kvinnan och därför lyssnade de inte på mig.

Nya åtgärder utlovas

I januari 2017 antog Stockholms stad för första gången ett program mot hedersrelaterat våld och förtyck. Stockholm stads socialborgarråd med ansvar för socialtjänsten och socialnämnden Jan Jönsson (L) var en av talarna på Terrafems årliga konferens. Han berättade om de åtgärder som det nya styret ska genomföra och som han tar på störst allvar. Enligt Jönsson ska friheten för de invånare i Stockholm, vars frihet i dag hotas och begränsas, öka genom de nya direktiven. Därmed ska friheten för de utsatta för hedersbrott stärkas.

Socialtjänsten ska utveckla sina verksamheter, jämställdhet ska vara levande i alla delar av staden, arbetet mot rasism ska stärkas, var några av de åtgärder som Jönsson nämnde. Jan Jönsson betonade vikten av effektivt förebyggande genusarbete i skolor och förskolor i kampen mot hedersrelaterat våld. Vid hedersrelaterade frågor ska socialtjänsten göra ordentliga utredningar och kartläggningar av situationen innan den kontaktar föräldrarna. Samverkan mellan polisen, socialen och skolor ska öka och arbetet mot hedersrelaterat våld och våld i nära relationer gå från ”ord till handling”.