Yezidisk kvinna hänger tvätt. Hushållssysslor är det enda som finns att göra för att skingra tankarna.

Bild: Christin Sandberg

#fredspriset: Så lever yezidiska kvinnor i Murads hemtrakter

2018-12-10 | Christin Sandberg padlock

UTRIKES

Halva Nobels fredspris går i år till Nadia Murad för hennes kamp mot sexuellt våld efter att ha flytt från fångenskapen hos terrorgruppen IS. Murad tillhör den kurdiska religiösa minoriteten yezidier, en grupp som överlevt 73 folkmord och lever på flykt. Hundratusentals är fast i flyktingläger i det kurdiska självstyret i norra Irak och över 3 000 flickor och kvinnor är fortfarande försvunna.

RELATERADE ARTIKLAR:

2016-03-15 | Nadia Murad: ”Lova att aldrig glömma min historia”

2016-02-16 | Yezidiska kvinnor ansluter sig till Peshmergastyrkor

2015-11-17 | Yezidiska kvinnors och barns kroppar funna i massgravar

2014-10-24 | Hur gör en som hittar en handgranat i trädgården?

2014-09-26 | Barns plågsamma berättelser om flykten från IS terror

2014-08-28 | De försvarar den tysta revolutionen i Rojava mot IS

2014-08-15 | IS, kriget och kvinnorna

2014-08-07 | Irak: Kvinnor tillfångatagna för att säljas som slavar

Nadia Murad hölls som sexslav av terrorgruppen IS i tre månader innan hon lyckades fly. Sedan dess har hon ägnat all sin tid åt att berätta för världen om systematiskt våld och sexuella övergrepp mot yezidiska kvinnor. Trots det vittnar yezidierna i norra Irak om bristande framtidsutsikter och fortsatt rädsla.

Det har gått över fyra år sedan IS-soldater attackerade Nadia Murads hemby Kocho utanför staden Sinjar, inte långt från Mosul i nordvästra Irak, i jakt på yezidier. Runt 7 000 personer, främst kvinnor och barn, tillfångatogs när IS intog Sinjar och de intilliggande byarna under några dagar i början av augusti 2014. Pojkar och män separerades från kvinnorna och mördades och kvinnor och flickor såldes som sexslavar. De blev systematiskt våldtagna, slagna, sålda och inlåsta. FN uppger att drygt 5 000 yezidier, främst män, mördats och att 3 000, de flesta av dem kvinnor och barn, fortfarande saknas. Mörkertalen antas vara stora. FN:s utredare har fastställt att ett folkmord begicks av IS mot yezidierna och undersöker möjligheterna att ställa de skyldiga inför rätta.

Sedan dess har över 3 000 kvinnor och barn lyckades ta sig ur fångenskap. Av dem har över 1 000 fått hjälp att ta sig till Tyskland för att bearbeta sina trauman. De som sedan återvänt efter psykologbehandling i Europa har, liksom de andra som kommit tillbaka, återförenats med sina familjer i flyktingläger.

De svåra levnadsvillkoren och bristen på fortsatt stöd och vård samt sysselsättning i lägren gör att förutsättningar för att kvinnorna ska återhämta sig är dåliga. Studier visar att alla kvinnorna lider av posttraumatiskt stressyndrom och en studie att mer än hälften av kvinnorna har en allvarligare form som innebär långvariga psykologiska men, som kräver behandling under lång tid.

Barn som precis kommer hem glada efter en skoldag. Tack vare hjälp från en individ har alla barnen i det informella flyktinglägret skrivits in i skolan och en buss kör dem till lektionerna tre gånger i veckan.

Komma in i gemenskapen

I Lalish, det yezidiska folkets heliga stad, har den andliga ledaren, kallad Baba Sheikh, tagit emot alla kvinnor som varit IS fångar med öppen famn. Många av dem har döpts på nytt som en symbolisk gest av välkomnande tillbaka in i gemenskapen. Det har varit viktigt för många av kvinnorna att ånyo bli accepterade i den traditionellt slutna gruppen, där giftermål utanför gruppen inte accepteras.

Det finns dock kvinnor som har fött barn under fångenskapen och för dem har det varit svårare att bli accepterade som mödrar till barn födda utanför den yezidiska gruppen.

Jihan Mustafa, grundare av Women rehabilitation organization, en av landets största kvinnorättsorganisationer, berättar att det en dag kom en ung yezidisk kvinna till dem och bad om hjälp. Hon hade ett barn på två år, som fötts under hennes tid som IS fånge. Trots att hon välkomnats tillbaka till familjen behandlade de barnet illa och det hade gått så långt att hon fruktade för den lilla pojkens liv. Kvinnan ville rädda barnet, men såg inte själv någon möjlighet att lämna den yezidiska gemenskapen och valde därför att adoptera bort pojken.

– Det var svårt för henne, men hon ville till varje pris rädda barnet, säger Jihan Mustafa, och berättar att de flesta andra barn, som fötts av yezidiska kvinnor under IS fångenskap, har omhändertagits på barnhem.

Jihan Mustafa kommer från Syrien, men bor sedan 18 år i Irak. 2003 grundade hon Women rehabilitation organization i Mosul. Efter att en av deras medarbetare kidnappades och försvann 2006 flyttade organisationen sitt kontor.

De försvunna

Advokaten och kvinnorättsaktivisten Jihan Mustafa arbetar med att stötta kvinnor och barn i flyktinglägren, men resurserna är små och behoven är enorma. De yezidiska flyktingarna beräknas uppgå till 400 000, varav cirka 90 000 har lämnat landet. Men det finns över en miljon internflyktingar i det kurdiska självstyret i Irak och runt 250 000 syriska flyktingar.

Det finns också uppskattningsvis 3 000 flickor och kvinnor som fortfarande är försvunna. Då och då händer det att familjer kontaktas av någon som kräver pengar för att släppa deras dotter.

– Kvinnor fortsätter att räddas genom att smugglas ut eller genom att familjer betalar lösensummor till IS, säger Jihan Mustafa.

Den kurdiska regionala regeringen har ett kontor för att hjälpa dessa familjer med finansiellt stöd så att de kan köpa tillbaka sina barn, men det är osäkert hur länge resurserna räcker.

Gifta med IS-män

– En annan grupp kvinnor som har stigmatiserats efter kriget är de som varit gifta med män som krigat för IS eller kvinnor som fått barn tillsammans med män från IS, säger Mustafa. Och tillägger:

– De kvinnorna sitter fast i flyktinglägren, eftersom samhället inte accepterar dem längre.

En kvinna som har fått barn under IS-tiden och där fadern är okänd kan inte registrera sina barn och därmed har de inte heller rätt till id-handlingar.

Att inte ha några id-handlingar är som att inte existera, säger Mustafa.

– En kvinna som har barn och där fadern är okänd eller en kvinna som har barn och skiljer sig har inga rättigheter alls.

– Många av dessa kvinnor har aldrig arbetat och nu när de behöver arbeta accepteras de inte ute i samhället. Det finns inte heller någon som helst finansiell hjälp att få från staten, säger Mustafa.

De många åren av krig och kaos som landet har genomlevt har dessutom gjort att våldet mot kvinnor har eskalerat, både som vapen i krig och i hemmen.

– Vi är väldigt stolta över Nadia Murad. Det här priset är inte bara till henne, det är till alla kvinnor i Irak som varje dag kämpar för att överleva, säger Jihan Mustafa.

Den 25 november 2018 lanserades en nationell kampanj för att få slut på våld mot kvinnor i den kurdiska regionen.

Pakisa Sala, Nadia Murads kusin. Hela hennes familj tillfångatogs av IS. Två av hennes döttrar är i dag i Tyskland. Hennes äldsta dotter är en av de 3 000 kvinnor som fortfarande är försvunna.