Bild: FemPers

Begreppet föräldraalienation marknadsförs till nämndemän

2018-10-05 | Jenny Rönngren , Katarina Hörlin padlock

INRIKES

I Sverige har förespråkare av begreppet föräldraalienation legat lågt en tid, men i slutet av augusti hölls internationell konferens på temat i Stockholm. Flera talare har varit drivande bakom den ovetenskapliga teorin Parental alienation syndrom. Särskilt inbjudna var landets nämndemän. Professor Christian Diesen är kritisk:
– Vi är många som försökt hålla denna teori borta från domstolarna.

RELATERADE ARTIKLAR:

2018-03-20 | Pappa får fortsatt vård om son fast döttrarna omhändertagits

2017-02-17 | Ny rapport: Sluta dalta med våldsamma pappor

2017-02-14 | Familjeideal går före barns rättigheter

2016-02-19 | Ofriden tar inte slut när kvinnor lämnar männen som slår

2016-02-16 | ”Våra erfarenheter av incest förnekas”

2015-11-10 | Ingen fred på gatorna utan fred i hemmen

2012-12-05 | Föräldraalienation ingen psykiatrisk diagnos

2012-11-07 | Varför tvångshämtas aldrig frånvarande pappor?

2012-01-27 | #antifeminism: Socialtjänsten låter sig påverkas av Pas

2012-01-27 | #antifeminism: PAS – en teori som aldrig ger barn rätt

2012-01-13 | #antifeminism: PAS-förespråkare i Sverige

Det var i slutet av augusti som den internationella konferensen om så kallad föräldraalienation hölls på Skeppsholmen i Stockholm. Personer från olika länder samlades kring temat ”Vad är föräldraalienation? Vad gör vi åt det?”.

Arrangör var Parental alienation study group (PASG) som enligt föreningens hemsida har 400 medlemmar i 42 länder, de flesta verksamma inom juridik och psykisk hälsa. Konferensen marknadsfördes med en helsidesartikel i tidningen Nämndemannen, som går ut till landets samtliga cirka 9 000 nämndemän. Texten är skriven av Lena Hellbom Sjögren, som sitter i styrelsen för PASG och artikeln avslutas med en inbjudan att gå på konferensen.

– Det är väldigt olyckligt och hör inte hemma i en sådan tidning, vi är många som försökt hålla denna teori borta från domstolarna, säger Christian Diesen, professor i processrätt.

Föräldraalienation förklaras, enligt den definition som PASG länkar till, som ett mentalt tillstånd där barn vars föräldrar befinner sig i en konfliktfylld separation eller skilsmässa allierar sig med den ena föräldern och undviker kontakt med den andre, utan skäl. Samma grundtanke som den av Socialstyrelsen konstaterat ovetenskapliga teorin Parental alienation syndrome (Pas), som bygger på att den ena föräldern vid en vårdnadstvist misstänks för att till varje pris försöka fjärma barnen från den andre föräldern.

Vetenskapliga belägg saknas

”Hittills har denna teori knappast förekommit som försvarslinje i svenska brottmål, däremot i en hel del vårdnadsmål. Det måste anses som en viktig renhållningsuppgift för domstolarna att inte tillåta sakkunnigutlåtanden baserade på Pas, eftersom teorin saknar vetenskapliga belägg”, skrev professor Christian Diesen i Övergrepp mot kvinnor och barn: den rättsliga hanteringen utgiven av Norstedts.

– Pas-förespråkare har inte varit så framträdande i Sverige under en tid, men rörelsen är aktiv i USA, där finns flera lokala avdelningar med jurister som driver den här tesen. Men i och med att Socialstyrelsen så tydligt har tagit avstånd från Pas, så har teorin inte kunnat användas i domslut i Sverige, säger Christian Diesen.

Vilken är den största faran i om Pas-liknande teorier sprids i domstolar?

– Med dem letar sig en atmosfär av misstro mot kvinnan in i bedömningar av vårdnadsmål. Där gör dessa anklagelser stor skada mot både barn och de kvinnor, som försöker skydda sina barn.

Hur då?

– Domstolen har alltid sin utgångspunkt i delad vårdnad, eller i vart fall umgänge. Hittas det då på att grunden till bråket mellan föräldrarna är att kvinnan hjärntvättat sitt barn hamnar kvinnan i en enorm uppförsbacke. Det skapas en atmosfär av ifrågasättande kring henne, med påståenden som inte är så lätta att bemöta. Detta är problematiskt, för om kvinnan vill skydda sitt barn för övergrepp och det finns påståenden som öppnar för att ifrågasätta hennes motiv, så ses hennes agerande i skenet av dessa påståenden. Det är inte lätt att bemöta anklagelserna, om kvinnan vill skydda sitt barn för att utsättas för övergrepp så anklagas hon för umgängessabotage. Det är en tragik.

Andra ord – samma idéer

En tragik som inte minst flera jourkvinnor och advokater berättat om sedan lång tid tillbaka. En av de mest erfarna är Gunilla Nordenfors, som bland mycket annat varit redaktör för skriften Umgängessabotörerna: mammors berättelser om att skydda sina barn mot pappans våld och sexuella övergrepp.

– De största riskerna är att förövaren får rätt till umgänge eller till och med ensam vårdnad, när mamma envisas med att försöka skydda sitt barn. Barnet blir fortsatt utsatt, får skador för livet och växer upp utan tillit till vuxna och samhällets myndigheter, säger hon.

– Det som verkligen skulle behövas är en utbildning för domare och nämndemän där kritiken mot Pas fick komma fram samtidigt som de fick kunskap om sexuella övergrepp och misshandel och hur barn skadas av att vara utsatta, säger jourkvinnan och förklarar att det i dag inte är vanligt att ordet Pas nämns i domar, men det är samma idéer som ligger bakom.

– Man utgår från att mammor ljuger om övergrepp av någon outgrundlig anledning och påverkar barnen att ljuga om övergrepp och att hon dessutom påverkar andra människor att vittna om vad barnen har berättat för dem.

Moment 22

I helsidesartikeln i Nämndemannen skiljs på berättigade respektive oberättigade avståndstaganden, där de oberättigade skulle vara framdrivna av en ”oförsonlig fientlighet” från den ena föräldern. Anmälningar med bara negativa uppgifter om den andra föräldern bör få varningsklockorna att ringa, enligt skribenten, som ger exempel: en ”pappa med gemensam vårdnad påstår att mamman är psykiskt sjuk och att barnet behöver skyddas från henne hos honom, utan att någon bekräftar att mamman skulle vara skadlig för barnet” eller om en ”mamma med gemensam vårdnad påstår att pappan misshandlat barnet så att det behöver skyddas från honom hos henne [...] utan att det finns något som bekräftar att pappan skulle vara skadlig för barnet.”

”Tyvärr är det som händer efter att pappan anmält att mamman är psykiskt sjuk och farlig för barnet, eller mamman anmält att pappan misshandlat barnet, att barnet anses behöva skyddas från den påstått farliga/dumma föräldern.” skriver Hellbom Sjögren.

Under konferensen i Stockholm presenterades även den tyska Cochem-modellen som förbjuder förtalsliknande uppgifter i partsinlagor i domstolen. Men hur ska en kvinna i de fall hon och hennes barn utsatts för våld av pappan kunna visa sin oro om hon inte anmäler? Den frågan skulle Gunilla Nordenfors vilja ha ett svar på.

– Mammor som jag och kvinnojouren har haft kontakt med under de senaste 20 åren har gjort allt som bara är möjligt för att skydda sina barn. I en dom sägs det att hon kommer att förlora umgänget om hon fortsätter att göra anmälningar om övergrepp. Hon hade redan förlorat vårdnaden till pappan. Det har blivit så att mammor som utsatts för våld ibland lever kvar med mannen i förhoppning om att kunna skydda barnen. Andra mammor väljer att lämna barnen till umgänge för att förövaren inte ska få ensam vårdnad, säger hon.

Tre sanningar

Feministiskt perspektiv har även talat med mammor som utsatts för våld av männen de levt med och som drabbats hårt då teorier om föräldraalienation för ett antal år sedan anammades i vissa kommuners verksamheter.

– Efter att jag utsatts för våld och förnedrande behandling under väldigt många år orkade jag till slut lämna honom. Då anklagades jag för att vända mitt barn mot honom! Det var som om alla åren av misshandel plötsligt inte fanns, utan allt sågs i skenet av den pågående tvisten om barnet.

– Mantrat var att det finns alltid tre sanningar: Min, pappans, barnets. Var och en har sin sanning. Men vissa saker i verkligheten är sanna för alla: Det finns en förövare och ett offer i vissa fall. Blåmärkena på mig ljuger inte. Trots det så blev det jag som blev anklagad att försöka vända barnet mot honom. De här teorierna har förstört väldigt mycket för mig personligen och för alla barn som drabbats. Det enda jag önskar är att det sätts stopp för detta nu, säger en mamma.

Lag och rätt

Tidningen Nämndemannen har inte fått några reaktioner på artikeln om den internationella konferensen, berättar ansvarig utgivare Roine Hagvar och hänvisar våra frågor om publiceringen till Linda von Beetzen, förbundsordförande för Nämndemännens riksförbund som ger ut tidningen. Vi undrar hur hon ser på kritiken, att det kontroversiella innehållet får stå oemotsagt och om redaktionen kommer att vidta några åtgärder med anledning av kritiken, och får svar via mejl.

Linda von Beetzen börjar med att konstatera att: ”En viktig uppgift för Nämndemännens Riksförbund är att via vår tidning, vår web och våra utbildningar hålla Sveriges nämndemän informerade kring aktuella frågor som berör rättsväsendet. I detta arbete ingår att ge utrymme för olika åsikter, teorier och forskning – utan att vi för den sakens skull värderar specifika idériktningar. Det som vi nämndemän har att förhålla oss till är lagstiftning och rättspraxis.”

Vad gäller innehållet i artikeln menar hon att det tydligt framgår att åsikterna ”tillhör en individ som inte uttrycker sig som representant för vare sig förbundet eller tidningen”. Vidare välkomnar von Beetzen ett öppet meningsutbyte och skriver att om någon vill bemöta innehållet i ett debattinlägg så kommer detta att tas upp upp vid nästa redaktionsmöte.