Anna L Jonhed har skrivit avhandlingen Better safe than sorry

Familjeideal går före barns rättigheter

2017-02-14 | Christin Sandberg padlock

FEMINISM

– Mammor som inte vill att pappa ska ha kontakt med barnet går emot idealet medan pappor som vill ha umgänge agerar enligt de familje- och jämställdhetsideal vi har, säger Anna L Jonhed, vars forskning visar att det finns stor risk att barn utsätts för våld även efter separation från våldsam partner.

Anna L Jonhed (tidigare Forssell) är socionom och undervisar på socionomprogrammet vid Örebro universitet. I oktober förra året disputerade hon med avhandlingen Better safe than sorry.


RELATERADE ARTIKLAR:

2017-02-14 | Ny rapport: Sluta dalta med våldsamma pappor

2016-02-19 | Ofriden tar inte slut när kvinnor lämnar männen som slår

2015-04-08 | Ny kvinnofridsbarometer mäter kommuner mot varandra

2016-02-16 | ”Våra erfarenheter av incest förnekas”

2015-11-10 Ingen fred på gatorna utan fred i hemmen

2012-11-07 | Varför tvångshämtas aldrig frånvarande pappor?

2011-11-04 | Barns rättssäkerhet försämras

När kan omtanken om barnets bästa innebära att ett barn ska behöva umgås med en pappa som slår hen eller mamma? Den frågan ställer sig Anna L Jonhed i sin avhandling, Better safe than sorry?

Forskning visar att risken för att barn och mamman utsätts för fortsatt våld även efter en separation från en våldsam partner är stor. Trots det har tre av fyra barn faktiskt umgänge med den våldsamma fadern efter skilsmässan, enligt Jonheds avhandling i socialt arbete från Örebro universitet.

Hon har gjort en kvantitativ studie med 165 barn och lika många mammor, som har separerat från en våldsam partner. Av de barn där det fanns indikationer på barnmisshandel har hälften oövervakat umgänge med pappan.

– Många av dem har oövervakat fysiskt umgänge med pappan, det vill säga det finns en överhängande risk för att barnmisshandeln fortgår, konstaterar Jonhed.


Men hur är det möjligt att domstolsbeslut, socialnämndsavtal och privata uppgörelser gång på gång resulterar i att pappor som slår sina barn får fortsätta att umgås med barnen utan insyn?

– Om det handlar om ett ärende som har varit uppe hos myndigheterna, så tänker jag att det här inte kan ha varit på bordet, eller så har det varit känt men att man bedömt att det har upphört eller bara hänt vid något enstaka tillfälle och bedömer att det inte är någon risk att det kommer att hända igen, säger hon.

– I de fall där det inte har funnits myndighetsbeslut kan det handla om att mamman inte vågar och orkar driva en vårdnadstvist och istället finner sig i den situation som blir av rädsla för vad som kan hända annars, fortsätter hon.


Familjeidealen främst

Det är möjliga förklaringar i enskilda fall, men mönstret – att tre av fyra barn umgås med en våldsam pappa – menar Anna L Jonhed skulle kunna grunda sig på att det i Sverige råder mycket starka familjeideal.

– Mammor som inte vill att pappa ska ha kontakt med barnet går emot idealet medan pappor som vill ha umgänge agerar enligt de familje- och jämställdhetsideal vi har, säger hon.

I Sverige är alltså fortsatt kontakt med båda föräldrarna eller vårdnadshavarna efter separation, även i de fall där det har förekommit våld i familjen, det som uppfattas och till och med uppmuntras som ”barnets bästa”, både bland socialarbetare, domstolar och samhället i allmänhet. Denna praxis verkar i vissa fall vara starkare än barns skyddsbehov.

I och med att så många barn har umgänge med båda föräldrarna ville Anna L Jonhed därför undersöka om dessa barn mår bättre av att träffa sin pappa. Men det visar inte studien.

– Det är väl det som är mest slående, att man mår likadant, tyvärr lika dåligt i det här fallet, oavsett om man har umgänge eller inte, säger hon.

Och när barnen får beskriva sina fäder visar det på både bristande ansvarstagande och omsorg.

– Barnen beskriver sina pappor som lata, oengagerade och med höga krav, tillägger hon.

Det menar Anna L Jonhed var ett väntat resultat.


Prata om rättigheter istället för behov

– Det är så mycket fokus på att det ska föreligga en kontakt, inte hur den kontakten ska se ut. Lagtexten talar om barns behov av nära och god kontakt, men tittar man på hur man resonerar kring umgänge, hur de avtal och domslut som finns kring umgänge ser ut, så handlar det om kvantitet. Mellan vilka klockslag och dagar ska man ha kontakt. Inte om kontakten i sig är god och nära, vilket den inte är för många av de här barnen, säger hon.

Hon menar att barnet kan uppfatta en vanlig händelse, som att bli påklädd, som en potentiell våldssituation.

Oron och stressen kring just frågan om umgänge, som de intervjuade mammorna och barnen uttryckte, gjorde att Jonhed ändrade ursprungsidén till avhandlingen och skrev om detta.


Vad är det då som behövs för att samhället ska kunna skydda barn från att bli slagna och vara rädda i sin vardag? Skulle det förändra något om barnkonventionen blir lag?

– Med barnkonventionen så får barns rättigheter en tydligare ställning i svensk lag. Det tror jag skulle göra skillnad, säger hon.

Skrivningen i föräldrabalken i dag handlar om barns behov, till exempel behov av kontakt. Anna L Jonhed menar att om man istället utgår från barns rätt, så kan barn själva frånsäga sig rätten, till exempel rätten att umgås med pappan. Barns röst skulle då kunna få en större tyngd.

En annan fördel hon ser om barnkonventionen görs till lag är ”att vi kan få en ny praxis genom att föräldrabalken skrivs om”.

– Genom att man då måste pröva mot en ny lagtext kan vi också förändra den domstolspraxis som vi har. Det skulle ge öppningar för att tänka och göra nytt, säger hon.


Försöker undkomma

Ann Isaksson, verksamhetschef på Alla kvinnors hus i Stockholm, den största ideella kvinnojouren i Sverige, har träffat många barn som tillsammans med sina mammor har kommit till deras skyddade boende i ett försök att undkomma våld.

– Det som framkommit i rapporten, att barn måste umgås med våldsamma fäder efter separation mellan föräldrarna, är något vi möter i så gott som samtliga av våra ärenden, säger hon.

Hon tror att om barnkonventionen blir lag så blir det å ena sidan lättare att hävda barnets bästa, men å andra sidan ser hon en risk med att det blir ytterligare en lag som skall tolkas och hanteras. Redan i dag är det svårt att få fällande domar med rådande lagar kring våld i nära relation.

Ann Isaksson menar att barn visst har självklar rätt till sina föräldrar.

– Men det vi frågar oss när sådana här situationer uppstår är om det inte främst är förälderns rätt till sina barn, säger hon.

Hon beskriver situationen som absurd och anser att samhället måste vara mer vaket och inse vad det handlar om, nämligen att barnen mår mycket dåligt av att ha umgänge och kontakt med förövaren, särskilt under vistelsen på skyddat boende. Barnen måste då ljuga om var de befinner sig och det kan vara farligt om förövaren hittar dem.

Anna L Jonheds huvudfokus och det hon framför allt argumenterar för i avhandlingen är att om ett umgänge ska föreligga måste kraven på pappor öka.

– De här papporna kan inte vara halvmesyrer till pappor utan de måste vara pappor som är bättre än andra pappor, eftersom de har gjort skador på relationen. Då räcker det inte med att sätta plåster, utan man måste göra mer och ta ett större ansvar för det egna beteendet, säger Anna L Jonhed.


Hur ska det gå till?

– Det krävs behandlingsinstanser, vilket hänger ihop med hela lagstiftningsprocessen. Man skulle till exempel kunna kräva av pappor rent juridiskt att de genomgår behandling eller så kan man villkora umgänget och koppla det till förändring i beteende, säger hon.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.