Ali Esbati (V), Annelie Nordström (Fi) och Ylva Johansson (S).

Så vill de rödrosa partierna uppnå jämställda löner

2018-08-31 | Maja Qvarnström padlock

INRIKES

Partierna skiljer sig åt när det gäller hur jämställda löner ska uppnås, och det inte bara mellan höger och vänster. I två artiklar, som bygger på enkätfrågor, går Maja Qvarnström igenom likheter och viktiga skillnader. Först ut är Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ.

Del 2: Många önskemål få konkreta förslag för jämställda löner

Löneglosor

Medlingsinstitutet Arbetar på uppdrag på regeringen och är en myndighet som ligger under arbetsdepartementet. Uppdraget är att verka för en välfungerande lönebildning, ansvara för medling i arbetskonflikter och vara statistikansvarig myndighet för den offentliga lönestatistiken.

Relativlöner Skillnaden i löneläge mellan olika grupper och branscher på arbetsmarknaden.

Hyvling När arbetsgivare ger sina anställda färre arbetstimmar, och därmed lägre lön, istället för att säga upp. På så vis kan arbetsgivaren kringgå turordningsregler och uppsägningstid.

SMS-anställning Kortvarig anställning som erbjuds via sms. Arbetstagaren måste svara snabbast, annars går den till någon annan.

Industrimärket Industrimärket kallas den norm som blir av att den konkurrensutsatta transportindustrin förhandlar först när det ska göras nya kollektivavtal. De bestämmer hur mycket den svenska exportindustrin tål i löneökning för att bibehålla sin konkurrenskraft i omvärlden. Sedan har Medlingsinstitutet som uppgift att se till att de andra branscherna håller sin löneökning under det här märket.

Män tjänar mer än kvinnor inom alla arbetsmarknadens sektorer. Det slår Medlingsinstitutet fast i den årliga rapporten Löneskillnaden mellan kvinnor och män 2017. Dock står det också i rapporten att löneskillnaderna minskar mellan kvinnor och män. Det är en skillnad som minskat med 0,7 procentenheter sedan 2016. 2017 tjänade kvinnor i genomsnitt 88,7 procent av mäns lön. Ekonomisk jämställdhet är ett av delmålen i det övergripande mål om att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv som antagits i bred enighet av riksdagen.

Vänsterpartiet gjorde i slutet av augusti ett utspel om att de vill satsa 5 miljarder årligen på att jämna ut löneskillnaderna mellan kvinnor och män i offentlig sektor, Socialdemokraterna vill också öka resurserna till kommuner och landsting, medan Feministiskt initiativ vill ge statliga Medlingsinstitutet ett skärpt uppdrag för att bryta strukturen för lönebildning där industrin alltid går först.

Ali Esbati, arbetsmarknadspolitisk talesperson, Vänsterpartiet:

Hur vill ni åstadkomma jämställda löner?

– Vi har ingen statlig lönepolitik, därför är det inget man kan ändra genom ett beslut i riksdagen. Man behöver göra många olika saker för att nå dit. Vi har för dålig löneutveckling för kvinnor i offentlig sektor. Genom ett riktat statsbidrag på 5 miljarder per år till kommuner och landsting ska arbetsgivare kunna få 50 procent medfinansiering från kommunen om denna vill höja löner för grupper med för låg lönevärdering att uppnå jämställda löner. Vi tycker att det ordinarie statsbidraget för detta ska vara högre generellt. Men det här är för att inledningsvis boosta offentliga arbetsgivare som snabbare vill ta ett steg mot jämställda löner.

Hur ska man hantera relativa löneskillnader enligt er? Hur ska de kvinnodominerade branscherna kunna komma ikapp vad gäller löneutveckling?

– Det är en fråga som kräver en bredare diskussion om hur väl industrimärket och Medlingsinstitutet fungerar och hur man kan komma förbi den roll som de har i att konservera löneskillnader. Det kan man inte lösa genom ett riksdagsbeslut eller en ändring i den kommunala budgeten utan det måste ske på bred front. Men det här utspelet angående 5 miljarder är ett sätt.

Ylva Johansson, arbetsmarknads- och etableringsminister, Socialdemokraterna:

Hur vill ni åstadkomma jämställda löner?

– Det finns flera olika skäl till de ojämställda lönerna och därför måste vi angripa alla skäl. Ett skäl är att kvinnor i högre utsträckning än män jobbar deltid, visstid eller får hyvlade tjänster. Därför vill vi ha heltid som norm och ta bort allmän visstid som anställningsform. Samt lagstifta mot hyvling och SMS-anställningar.

– Ett annat skäl är diskriminering av kvinnor. Vi har därför infört att arbetsgivare måste göra årliga lönekartläggningar och ha aktiva åtgärder för jämställda arbetsplatser och löner. Ett tredje skäl är att kvinnor tar större ansvar för hemarbete och barn, därför har vi ändrat i föräldraförsäkringen med fler kvoterade månader, tagit bort vårdnadsbidraget och är beredda att ta ytterligare steg för att få ett jämnt uttag av föräldraförsäkringen.

– Det fjärde skälet är att kvinnor är sjuka mer än män vilket påverkar löneutvecklingen. Därför gör vi stora insatser när det gäller arbetsmiljön. Vi vill ta nya initiativ för att ändra lagstiftningen när det kommer till att arbetsgivare inte bara ska behöva utreda sexuella trakasserier mellan kollegor utan även från kunder, patienter eller brukare. Det femte skälet handlar om att många kvinnor har välfärdsjobb i kommun och landsting och vi vill ge nya resurser till kommun och landsting vilket är vårt största vallöfte.

Hur ska man hantera relativa löneskillnader enligt er? Hur ska de kvinnodominerade branscherna kunna komma ikapp vad gäller löneutveckling?

– Relativlöner är en fråga för arbetsmarknadens parter. Men på riksnivå kan vi se till att det finns resurser nog i kommun- och landstingssektorn och man kan lagstifta om en del frågor för att facken inte ska behöva prioritera att förhandla vid dåliga villkor vid hyvling eller visstidsanställningar.

Vänstern tycker det behövs en diskussion om industrimärket, vad tycker du?

– Jag förstår diskussion om industrimärket när man vill åstadkomma förändringar i relativlöner. Men det är samtidigt den lönemodell som under 20 års tid bidragit till reallöneökningar på svensk arbetsmarknad. I senaste avtalsrörelsen klarade man av att göra en rejäl lönesatsning på undersköterskor inom ramen för industrimärket. Jag tycker inte att möjligheterna att driva relativlönerna inom ramen för regelverket vi har i dag är uttömda.

Annelie Nordström, arbetsmarknadspolitisk talesperson, Feministiskt initiativ:

Hur vill ni åstadkomma jämställda löner?

– Fi vill måna om parternas lönebildande ansvar då det fungerat förhållandevis väl i Sverige. Men vi vill ge Medlingsinstitutet ett nytt huvuduppdrag att i första hand stimulera parterna att skapa jämställda löner. Vi vill också att riksdagen ska besluta om en jämställdhetsfond genom en lätt förhöjd arbetsgivaravgift för alla arbetsgivare samt ett statligt bidrag. Därifrån ska kvinnokodade yrken kunna söka pengar. Det är ju inte bara i vård, skola och omsorg som det är mycket kvinnor, utan även inom privata branscher som caféer till exempel. Det är det jag är kritisk till i Vänsterns förslag som bara riktar in sig på offentlig sektor.

Hur ska man hantera relativa löneskillnader enligt er? Hur ska de kvinnodominerade branscherna kunna komma ikapp vad gäller löneutveckling?

– Vi tycker man behöver hitta ett sätt för parterna på arbetsmarknaden att runda industrimärket. Medlingsinstitutet har bland annat i uppdrag att värna arbetsfreden. De har även i uppdrag att bevaka märket, att andra branscher inte går om det. Man kan göra det om parterna kommer överens utan att Medlingsinstitutet kopplats in, men ingen gör det. Ett undantag var när Kommunal lyckades med undersköterskornas löneökningar. Men när Medlingsinstitutet blir inkopplade håller de stenhårt på märket och de blir inkopplade så fort någon av parterna varslat om konflikt.

– I praktiken går det därför inte att göra relativförändringar. Man kan göra ökningar, men inte förändringar som gör att relationen mellan olika branscher förändras. När vi gick in i det här systemet för tjugo år sedan var redan kvinnokodade yrken lägre betalda än de manskodade, och det följer med.