MVP-teamet: rektor Lena Bergström Häggberg, kurator Charlene Edlund, mentorerna och eleverna Anna-Maria Teymur, David Birhanu, Severius Khalaf och längst till höger lärarassistent Sidori Lahoud

Bild: Hanna Ross

Våldet har fått ett språk

2018-04-24 | Katarina Hörlin padlock

INRIKES

”Eleverna identifierar våld som tidigare inte sågs som våld. I dag finns ett annat klimat, en annan kultur, bland elever och lärare. Vi kan lyfta gråzoner i det sociala samspelet mellan individer för det finns ett öga och ett språk för det, vilket vi saknade innan MVP infördes”. Så säger kuratorn och rektorn på Hammerstaskolan, där nu den fjärde kullen sjätteklassare går lektionspassen, som leds av niorna, i våldspreventionsprogrammet MVP.

ARTIKELSERIE/Våldsprevention

Det här är tredje delen i en artikelserie av Katarina Hörlin, text, och Hanna Ross, bild, om våldsprevention i skolan. I nästa nummer svarar partiföreträdare i Stockholm på hur de ser på MVP och fortsatt arbete med våldsprevention i stadens skolor.

Del 1: Lovande resultat av våldsprevention

Del 2: Stella Barisic: ”Vi pratar om normer på varje pass”

Del 3: Våldet har fått ett språk

Del 4: Så ser Stockholms politiker på våldsprevention i skolorna

FAKTA/MVP på Hammerstaskolan

Skolans våldsförebyggande arbete, Tåget, börjar i förskoleklass och är ett program som är inspirerat av MVP för de yngre. I årskurs 6 arbetar eleverna med MVP-mentorerna ena veckan och i klassen med lärarna den andra veckan medan programmet pågår. Lärarna för årskurs 6 är utbildade nyckelpersoner.

Mentorerna från nian håller i ett antal MVP-pass för eleverna i årskurs 6. Mentorerna har dessförinnan fått en utbildning och under tiden programmet pågår har de obligatorisk handledning med nyckelpersonerna varannan vecka. De elever som vill får även en extra frivillig handledning av en nyckelperson på skolans läxläsning.

Läs mer på Hammerstaskolans blogg.

På Hammerstaskolan i Botkyrka kommun går 430 elever, från förskoleklass till nian. När Lena Bergström Häggberg tillträdde som rektor i augusti 2017 var arbetet med MVP, Mentorer i våldsprevention, redan etablerat här.

– Mitt första intryck var att MVP var uppskattat, både hos elever som personal, säger hon. Inte minst var det skolkuratorn Charlene Edlunds förtjänst. Charlene är den som varit med längst i arbetet med MVP.

– Jag började som områdessekreterare på socialtjänsten, Hammerstaskolan var en av mina fältskolor och våren 2015 blev det en vakans på kuratortjänsten. Jag sökte direkt. För mig har det varit bra att få jobba med samma ungdomar hela tiden, och när skolan införde MVP blev det en möjlighet att gå mer på djupet för att komma tillrätta med våldet.

Hur skulle ni beskriva det våld som finns på Hammerstaskolan?

– Vi upplever att det förekommer ett grovt språk, hot och hot om våld även i de yngre åldrarna. Jämfört med min tidigare skola är det inte särskilt mycket mer fysiskt våld på skolan, men många elever har fler erfarenheter av våld och kriminalitet från området där skolan är. Jag tycker att tendensen i samhället i stort speglar sig tydligt i skolan, säger Lena Bergström Häggberg.

Om du som rektor skulle göra en bedömning av vilken effekt MVP haft på just Hammerstaskolan, hur skulle du räkna ut det och vad skulle du säga att effekten är?

– Vi gör regelbundna kartläggningar över trivsel och incidenter, där vi mäter både hur mycket som händer men även den upplevda känslan av trygghet. När vi började med Tåget, ett program inspirerat av MVP, som riktar sig till elever från förskoleklass till årskurs 5, och MVP började vi prata om och synliggöra våld. Till en början upplevdes det att våldet ökade, men vi märkte att det var för att vi har blivit mycket känsligare för att uppfatta våld och benägenheten att ingripa har ökat, både hos elever och skolpersonal, säger Häggberg.

– Bara genom att formulera våldets struktur blir vi mer medvetna: Vad är våld? Det är ju inte bara fysiskt utan psykiskt våld. Och vad är då det? Det är ju inte bara att ”vara taskig” mot någon annan, utan kan vara mer subtilt än så. Vi ser det sexuella våldet, vi pratar om det. Vilka är de maskulinitetsnormer som tvingar fram våldet? Våldet rör inte bara kille - tjej-aspekten, utan det finns också i heteronormen, vithetsnormer, hedersnormer: våldets karaktär tar sig flera former. Jag har aldrig tidigare arbetat med en metod som kan fånga upp och inkludera allt detta, säger Charlene Edlund.

Eftertraktat uppdrag

Här på Hammerstaskolan finns 28 MVP-mentorer, elever ur årskurs 9 och tio nyckelpersoner, skolpersonal, som gått en tvådagarsutbildning om normkritiskt tänkande och annan våldsprevention.

– Utöver dem har cirka 100 elever i årskurs 6 fått 13 lektionspass under läsåret av våra MVP-mentorer. Därtill har alla elever i årskurs 8 de senaste tre åren deltagit på rekryteringsdagen för kommande läsårs mentorer.

Under rekryteringsdagen håller polisen tillsammans med mentorerna, och personal från räddningstjänst, socialtjänst och skolan workshops.

– Vi pratar om hur vi kan påverka, vi pratar om normer, om vithetsnormer och heteronormer och hur dessa påverkar våra liv. Efter den här dagen får vi väldigt många ansökningar av elever som vill bli mentorer, berättar Charlene Edlund.

Efter det startar en urvalsprocess om vad var och en som söker till att bli mentorer vill, vad de tänker om uppdraget. Det viktigaste är inte att de har A i alla ämnen, de får gärna ha det, men statusen sitter lika mycket i att vara en elev som har tillgång till flera grupper på skolan. Vi vill hitta elever som är utåtriktade och som andra lyssnar på.

Varför får ni så många ansökningar efter rekryteringsdagen?

– Jag tror att det handlar om att åttorna blir så förvånade över vilken resa de i nian gjort. De är äldst på skolan och när de berättar om hur osäkra de känt sig eller vad de varit utsatta för som gjort dem rädda, så lyssnar åttorna. De säger ofta att ”jag hade aldrig trott att hen kände så som hen berättade”. Sedan tror jag också att de blir inspirerade. Vågar de, som ser så coola ut, vara så ärliga och öppna så vill jag också vara det. Det händer något med klimatet i ett rum när personerna går in och är ärliga och uppriktigt berättar hur de känt och känner. En tillit föds. Förväntningarna har fokus på våldet och hur ingripa mot det. Men arbetet börjar en annanstans. Hos dig själv. Att jobba i det lilla förebygger det grövre våldet. Redan på rekryteringsdagen sätts en prägel som håller i sig: en ton av sårbarhet, där niorna visar att man kan vara äkta, sårbar och ärlig. Under intervjuerna när vi söker mentorer letar vi ju just efter det, någon som sätter värde i förtroendefulla relationer.

Att vara sårbar och ärlig kräver mycket av en person, inte minst av en ung person i en skolmiljö. Hur tänker du som kurator kring det?

– Absolut, det måste ju först skapas en tillit och en trygg plats. Det är en förutsättning och detta trygga rum skapar vi tillsammans. Grunden är att allt som vi säger i detta rum stannar här. Vi ska kunna prata ärligt om hur vi känner och vad vi tänker. Sedan pratar vi mycket om hur förhindra att personer blir utfrysta, hur viktigt det är att inte bli en del av en passiv åskådaregrupp. MVP pratar om ”aktiv åskådare”: Alla är aktiva, alla lever vi, ser vi något som är fel så agerar vi.

Vilka styrkor och svagheter ser ni hos MVP, jämfört med andra våldspreventiva metoder, som använts skolor?

– Styrkorna är det som kallas ”Peer to peer” – att eleverna pratar med andra elever vilket skapar en känsla av samhörighet hos eleverna och en känsla av ansvar för den skolsociala miljön som elev. Åskådarperspektivet – att alla kan göra något för att förhindra våld och att det är allas ansvar att ingripa, i kontrast till kompisstödjare där ansvaret faller på några få elevers axlar. Att det finns en uttalad, och betonad, koppling mellan genusnormer och våld vilket flera andra antimobbningsprogram saknar. Dessutom är det bra med den fördjupning av hur olika strukturer bidrar till våldet som exempelvis vithetsnormer, hedersnormer och heteronormer.

Är det något du saknar i MVP-programmet?

– Ja, jag skulle vilja se ett grepp om hur vi främjar ett bra klimat. Nu kommer vi in och ska förhindra att någon blir utfryst, eller hur vi gör när vi ser att någon är utfryst, frågan är hur vi förebygger detta? Hur främjar vi ett bra klimat? Hur är vi inkluderande?, säger Charlene Edlund.

Du är kurator och en del av skolpersonalen, har MVP gett dig något som person?

– Ja! Det har gett mig massor. Vi har fått en möjlighet att prata på ett helt nytt sätt om hedersnormer och vithetsnormer än hur man vanligtvis pratar om rasism. Plötsligt blir frågorna verkliga, det rör mig som person. Vad har jag utsatts för? Hur påverkar det här mig? Samtalen förs också på ett djupare sätt, både mellan mig och eleverna men också mellan mig och kollegorna. Känslan av att detta är levande frågor som vi möter varje dag och att de påverkar oss är stark. Vi kan prata om våldsbejakande maskulinitetsnormer och därmed kan vi också förändra dem.

Är det faktum att ni på Hammerstaskolan arbetar med MVP något som ni konkret märker i det dagliga arbetet?

– Efter MVP-lektionerna märker vi att eleverna identifierar och sätter ord på våld som innan inte sågs som våld, till exempel kränkningar. Det fanns en föreställning om att endast slagsmål var våld. Det finns ett annat klimat, eller en annan kultur, bland elever och lärare nu, där vi kan lyfta gråzoner i det sociala samspelet mellan individer. I dag finns ett öga för det och ett språk för det som vi tidigare saknade på Hammerstaskolan.

Direkt efter intervjun ska Charlene Edlund vara med en skolkonferens hela eftermiddagen. Innan vi slutar; hur skulle du förklara MVP:s styrka?

– Det handlar om eleverna, att det är de som äger MVP. Årskurs nio håller i passen för årskurs sex. Det blir en annan dynamik än om personal berättar för elever. Vi har vuxna nyckelpersoner, som mentorerna kan be om hjälp, men de är mer vid sidan om. Stödet kan handla om stöttning i hur de ska formulera sig kring någon fråga. Det kan också vara hur de pedagogiskt ska lägga upp ett samtal om väldigt svåra saker.