Normalitet kan leda till utrensning

2018-01-21 | Karin Råghall padlock 1

OPINION

Vad innebär en värld som bara tillåter och förstår två kön. Och vilka människor får leva, älska och kämpa i den? Det frågar sig skribenten Karin Råghall, i en respons till de som sätter sig emot en rörligare förståelse av kön.

RELATERADE ARTIKLAR:

2018-01-22 | Vem hotar kvinnofriden?

2018-01-19 | Maria Jacobson: ”Jämy behöver snabbt komma upp till bevis”

2014-08-15 | Vi kan inte förneka folks upplevelse av kön

2014-08-15 | ”Valfrihetspolitik är inte lösningen på förtryck”

2014-08-15 | Maria Ramnehill: Vi har inte tid för utopier

2014-08-15 | Lukas Romson: De mest privilegierade definierar inte feminismens framtid

2014-06-25 | ”Cispersoner kan inte definiera transkamp”

2014-06-24 | Maja Karlsson: "Kan vi erkänna vissa nivåskillnader här?"

2014-06-20 | För nyanslöst för en progressiv feministisk rörelse

2014-06-17 | "Cis är inte feministisk analys"

2014-02-18 | Tung cis-norm över svensk feminism

2014-02-17 | En feminism för alla?

2011-09-09 | Transmedvetenhet utmanar traditionellt jämställdhetsarbete


#transskolan

Häromdagen läste jag tyvärr Kajsa Ekis Ekmans artikel i Aftonbladet. Nu lämnar mig texten ingen ro. Varför?

Jo, för att denna vänsterfeministprofil använder sitt utrymme på en av landets största kultursidor för att plädera för en värld som tycks mig oerhört fattig och våldsam.

Fattig?

Ja, eftersom den inte skulle ha plats för andra människor än Riktiga Män och Riktiga Kvinnor (läs människor som tilldelats antingen kvinna eller man som kön vid födseln och är nöjda med det livet ut samt allra helst reproducerar sig med varandra samt aldrig funderar över varför så mycket resurser och makt i samhället läggs på att skapa och upprätthålla olikheter mellan kvinnor och män).

Ett fåtal homosexuella skulle väl få finnas kvar för att heterosexualiteten skulle ha något onormalt att kontrastera sig emot, men bara de homosar som upptäckte vid tre års ålder att de var kära i personer av samma kön och sedan håller fast vid denna begärsriktning livet ut (och de måste tydligt gå att urskilja från vanliga heterosexuella fast de får förstås gärna gifta sig, det är ändå gulligt).

Eventuellt kan någon transperson få plats, om det är en Äkta Transperson vill säga, ja alltså en som fötts i fel kropp och sedan Byter Kön och sedan gör allt för att leva upp till sin nya könsroll enligt de förväntningar som patriarkatet, nej jag menar feminismen – eller nej jag vet inte men whatever – har på en, nå det viktigaste är att inte glömma att man en gång har haft ett Annat Kön, detta ska helst inristas någonstans på kroppen så att det inte uppstår några tvivel.

Våldsam?

Ja, eftersom den skulle behöva rensa ut en massa människor, till exempel alla fejktranspersoner som luras med sitt vilseledande tal om ”korrigeringar” och beter sig som om de innerst inne alltid vetat bäst vilka de själva är, den skulle behöva göra sig av med de transkvinnor som drabbas hårdast av det könade våldet (som de krånglar till analysen!), den skulle behöva rensa ut alla som inte går att trycka in i någon av kategorierna Riktig Man eller Riktig Kvinna, den skulle behöva göra sig av med med de som skulle få ett mindre våldsamt liv av kategorin ”tredje kön”, den skulle behöva rensa ut alla som kallar sig queera (för de är ju om något roten till allt ont), den skulle behöva bli kvitt samtliga som läst fler än tre rader av Judith Butler, den skulle nog behöva göra sig av med alla intersexuella och bisexuella också för dom ställer bara till det och sist men inte minst skulle den behöva rensa bland uppsjön av människor som inte kan bestämma sig utan byter begärsriktning fler än en gång under sin livsbana, för att inte tala om personer som experimenterar med könsuttryck hit och dit som om varje ny dag var en maskerad.

Nej, texten lämnar mig ingen ro eftersom jag är en av dem som skulle bli utrensad, liksom många av dem jag älskar mest. Det gör mig sorgsen, inte bara för vår egen del, utan för att vi har massor att komma med. Vi ägnar en stor del av vår vakna tid (undantaget vissa avbrott då vi tar hand om varandra för att stå ut med de övergrepp vi ständigt möter) åt att smida planer för en mänskligare värld, där makten är jämlikt fördelad mellan människor oavsett kön och sexualitet, där vi ser de många sprickorna i cis-heterofasaden som friskhetstecken snarare än hot, där klassamhället har avskaffats, där vi försöker skapa relationer och samhällen vars gränser inte är arenor för våld…

Jag vill helst inte tänka på hur utrensningen skulle gå till, jag menar, med vilka metoder, men om vi snabbspolar till strax innan slutet tror jag att vi skulle vända oss om och säga: lycka till med den heterosexuella jämställdheten.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Jan. 23, 2018, 8:22 p.m. - Inga-Lisa Sangregorio

Men läs vad Kajsa Ekis Ekman faktiskt skriver innan ni "gillar" den här texten!

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.