För att stoppa våldsspiraler krävs förtroende för polisen

2018-01-19 | Karin Linder padlock

INRIKES

Flertalet afrosvenskar, romer och muslimer i socialt utsatta områden vittnar om polisens förföljelse i rapporten Slumpvis utvald – ras-/etnisk profilering i Sverige. Samtidigt förnekar polisen bilden av en verksamhet som bedriver etnisk profilering. Kriminologen Leandro Schclarek Mulinari hoppas att rapporten ska bli startskottet på fördjupad forskning i ämnet och på ökad förståelse från polisen.

RELATERADE ARTIKLAR:

2017-12-15 | Ny rapport bekräftar rasprofilering

2017-11-17 |Marken brinner visar oss att motstånd är möjligt

2017-09-22 | En nationell och strukturell kris

2017-01-03 | Rasprofilering debatteras efter nyårsnatten i Köln

2016-12-20 | Morden i norra Stockholm ska ses som en nationell kris

2015-09-11 | ”Våra perspektiv är ju livsviktiga i en omvärldsanalys”

2013-06-07 | Fanon i Husby

Trots kritiken mot Reva (polisprojekt med id-kontroller i tunnelbanan, reds anm) och avslöjandet om Skånepolisens romregister 2013, ligger Sverige inte i närheten av den forskning av ras/etnisk profilering som pågår i exempelvis USA eller Storbritannien. Det menar Leandro Schclarek Mulinari, kriminolog på Stockholms universitet, som på uppdrag av Civil rights defenders gjort en rapport om hur polisen bedriver etnisk profilering i Göteborgs, Malmös och Stockolms förorter.

– Fenomenet rasprofilering är understuderat i Sverige, vi är ett u-land när det kommer till sådan forskning, säger han.

I rapporten intervjuas människor från de mest socialt utsatta förorter om deras relation till polisen. Rapporten visar hur afrosvenskar, muslimer och romer återkommande stoppas av poliser på grund av sitt utseende. Flera vittnar om känslan av förföljelse och misstänkliggörande från Polisen:

”Du vet, man hänger med grabbarna i centrum. Så kan de stoppa en fyra gånger på en kväll. Man står här [pekar], så blir man stoppad. Upptryckt mot väggen så att alla ska se. Sen går man vidare mot skolan – så blir man stoppad igen. Vi går vidare [mot en annan plats i området] så blir vi stoppade igen. Du vet, vi känner oss förföljda.”

Samtidigt förnekar de intervjuade poliserna i rapporten att bakgrund och utseende spelar roll i deras operativa arbete och menar istället att deras verksamhet är färgblind och koncentrerad till plats. Flera menar att i de fall där etnisk profilering har använts har det varit i enskilda fall och inte en del av ett strukturellt problem. Polisen menar istället att informanternas erfarenheter är en känsla av förföljelse, och inte en reell verklighet. Leandro Schclarek Mulinari menar att förnekandet är en del av problemet och att faktumet att polisen är en tändande gnista för många i socialt utsatta områden, skulle bli mindre om de ville lyssna på utsatta gruppers erfarenheter av poliser.

– Jag önskar att polisen tog till sig av de berättelserna som kommit fram och vill samtala om problemet, som ett sätt att gå bortom förnekelsen, säger han. Jag vill att de allvarligt ska fundera över vittnesmålen.

Leandro vill också genom rapporten visa på skillnaden mellan hur olika utsatta grupper behandlas av polisen. Romer har en särskilt lång historia av polisens kartläggning, något som blivit särskilt tydligt sedan avslöjandet om romregistret. Han zoomar också in Säpo:s arbete genom berättelsen om den 16-åriga muslimska tjejen, som aldrig varit brottsmisstänkt, men som fick ett telefonsamtal från myndigheten efter att hon startat en förening för unga tjejer.

– Det kallas för ”frivilliga samtal”, säger Leandro Schclarek Mulinari och är en allvarligt underdiskuterad företeelse i Sverige. Den formen av rasprofilering drabbade mig extra mycket.

Han framhåller att polisen inte är en enhetlig organisation där alla tänker lika. Hur de ska jobba för att komma bort från rasprofilering och etnisk profilering finns det inget tydligt svar på eftersom problemet är komplext.

– Men det finns många svar på hur polisen inte ska jobba, säger Leandro Schclarek Mulinari. Polisen ska inte registrera romer till exempel.

Förändringar bör även ske på politisk nivå, i beslut kring exempelvis utlänningskontroller. Han hoppas att rapporten ska bli starten på en större och djupare diskussion om rasprofilering och etnisk profilering.

– Slutsatserna av rapporten är inte på något sätt häpnadsväckande för människor, säger Leandro Schclarek Mulinari. Det var inte heller mitt syfte, jag vill visa på mönster och erfarenheter genom att vara så konkret som möjligt.

Flera mord har begåtts i socialt utsatta förorter de senaste åren. Vilka är riskerna med rasprofilering, kopplat till bekämpningen av det våld som drabbar en av de främst profilerade grupperna?

– Det finns många risker med rasprofilering. En av dessa är, som en av de poliser jag intervjuade uttryckte sig, att de nät som polisen lägger inte är tillräckligt finmaskigt, och att man istället stoppar en allt för bred målgrupp. Det leder till att människor känner sig trakasserade. I det långa loppet urholkar det förtroendet för polisen. Polisen behöver befolkningens förtroende för att kunna hejda den pågående våldsspiralen i specifika stadsdelar.

Hur har diskussionerna gått kring begreppen ras/-etnisk profilering?

– Jag använder båda begreppen eftersom jag tro att de kompletterar varandra. Flera av informanterna som jag intervjuat som identifierar sig som afro-svenskar beskriver att de stoppas på grund av de är svarta. Ras är en socialt konstruerad kategori. Föreställningar om ras – och dess koppling till kriminalitet – är grundläggande att undersöka för att förstå hur kroppar läses. Romer är å anda sidan en grupp som definierar sig själva som en etnisk minoritet: de har kämpat för att erhålla denna status av den svenska staten.