Rashad al-Samei är serieskapare från industristaden Taiz i sydvästra Jemen. Hans politiska satir publiceras återkommande i jemenitisk media. I sina serier gör han ofta narr av houthier, landets politiker och terrorgrupper. Temana är krigets grymhet och absurditet, ledarnas maktfullkomlighet och omvärldens handfallenhet.

Jag gjorde intervjun med Rashad al-Samei på arabiska via Facebook messenger, under ett par tillfällen i november. I december bröt före detta presidenten Ali Abdullah Saleh alliansen med houthierna varpå de dödade Saleh. Jag kontaktade då Rashad al-Samei igen för att få hans kommentarer om det allra senaste.

”Tystnad vore att dö”

Innan vi börjar behöver jag fråga om du verkligen bör framträda med namn. Hotas din säkerhet av att du låter dig intervjuas?

– Publicera min identitet, det gör inget att du berättar mitt namn. Jag förväntar mig alltid det värsta. Jag har vant mig. Mitt liv är i ständig fara på grund av mina serier. Men rädslan och ångesten får inte hindra mig från att stå upp för mina principer och framföra kritik, oavsett följderna detta får för mig.

Varför fortsätta kritisera när det är livsfarligt?

– Är du tyst tillåter du sanningen att förtigas. Särskilt viktigt blir det att kritisera när rädslan vill fördriva ens röst. Vet du hur det känns?

– Jag minns för två år sedan när jag fortfarande bodde i Taiz. Mina föräldrar och bröder bad mig att sluta teckna. De var rädda om mitt liv. Och sitt. För ett tag, och bara på grund av pressen från min familj, deras oupphörliga bedjande, höll jag tillbaka.

– Kanske kunde jag spela döv inför kriget omkring mig, flytta till Sanaa och leva förhållandevis tryggt. Istället har jag lämnat mitt hem och lever gömd inom Jemen. Och jag föredrar att bo här, i enkelhet på hemlig ort så att jag kan teckna vad jag vill. Därför att inget är mer värdefullt än frihet. Och när jag ser de som stupar på stridsfältet i försvaret av allas våra rättigheter då skäms jag att sluta teckna. Jag fortsätter rita mina serier för att få känna att jag ännu finns. Tystnad vore att dö.

I denna artikelserie korresponderar jag också med en politisk aktivist som stödjer houthierna. När jag frågar honom ifall jemeniter behöver vara rädda för dem svarar han att houthierna visst inte har problem att ta kritik.

Och när jag frågar honom om till exempel Hisham al-Omeisy – en frispråkig politisk kommentator som kritiserat såväl houthierna som saudikoalitionen innan han tillfångatogs av de förra – samt journalisterna i houthiernas fängelser, så säger han att ”ingen journalist har fängslats för att vara journalist. Men människor vet inte på vilka grunder personerna arresterats, människor vet inte vad houthierna faktiskt vet om dem. Spioner måste utredas.”

Vad säger du om detta?

– Självklart kommer en houthier att svara dig så. Detta är det enda svar han kan ge för att rättfärdiga deras tillfångataganden. I ett av sina tal påtalade Abdulmalik al-Houthi (houthiernas ledare, skribents anm) att medierna är farligare än krigarna ute på fältet. Houthierna häktar också aktivister som enbart skrivit sin mening på Facebook. Efter att aktivisterna svurit att aldrig mer säga något ont om dem släpps vissa, såsom aktivisten Salem Ayyash, vars Facebooksida ändrat skepnad sedan han släpptes. Så var är den yttrandefrihet houthierna hävdar existerar i Jemen?

– Men, om vi för resonemangets skull för en stund antar att houthiaktivisten du intervjuar talar sanning, skulle det väl finnas särskilda domstolar i vilka de tillfångatagna journalisterna och aktivisterna skulle prövas utifrån landets pressfrihetslagar? Skulle inte i så fall fångarnas familjer tillåtas att besöka dem ? Likaså skulle väl diverse organisationer och medier också ges möjlighet att träffa dem?

– Istället avslöjar vittnesmål den tortyr som utförs i houthiernas fängelser, där vissa kritiker även dött under misstänkta omständigheter. I Sanaa har nästan alla journalister tvingats till tystnad. Även medier som är lojala med Ali Abdullah Saleh, till och med dessa reportrar fruktar houthierna. Den mest framträdande av dem, Nabil al-Soufi (krönikör känd för sina personliga reflektioner kring dagspolitiska händelser), befann sig med kollegor på en medieträff när houthierna kom och anklagade dem för att driva en saudisk agenda. Därefter meddelade al-Soufi att hädanefter kommer han inte längre ta upp samma frågor som förr och istället ägna sig åt att kommentera småsaker. Detta är hur houthierna behandlar också de som är anhängare av Saleh-Houthi-alliansen. Föreställ dig nu hur de behandlar sina motståndare.

– Houthierna har tillfångatagit många av sina egna forna lojala journalister sedan dessa börjat kritisera dem. En yrkeskamratskap tar nu form mellan journalister från Jemens olika fraktioners medier.

Inte ett inbördeskrig

Vad är det för krig som pågår i Jemen?

– Det finns många intressen och många olika syften med detta krig. Det finns de som krigar rent sekteristiskt, de som strider för makt och resurser, eller frihet och rättigheter och de som bara strider i självförsvar. Många kämpar också av mer än en anledning.

Är kriget i Jemen ett inbördeskrig?

– Nej. Houthierna krigar om makten över hela landet. Skulle de lämna över sina vapen och dra sig ur städerna, och skulle de låta konstitutionen, lagstiftningen styra och valurnorna bestämma vår framtid, då skulle kriget vara över. I ett inbördeskrig räcker det inte att en grupp retirerar för striderna att upphöra. Då vill fler hålla igång kriget. Men i Jemen önskar sig nästan ingen att detta fortgår. Vi har levt i fred i många decennier trots våra religiösa skillnader. (I Jemens sju inbördeskrig 1994, 2004–2010, var aldrig religionen pådrivande).

– Houthierna bestämde sig för att förgöra freden och ta kontroll över våra städer. Med hjälp av Saleh gjorde de statskupp, tog över statskassan och byggde sig ett mäktigt imperium. För pengarna kunde de köpa vapen, och därför kommer kriget fortsätta en lång tid framöver.

– Många jemeniter tog till vapen och konfronterade houthierna. Men i självförsvar, de försvarar sin frihet, den som houthierna söker beröva dem med skrämsel, vapen, tillfångataganden, bomber och dödande. Och, eftersom houthierna och Ali Abdullah Saleh besitter mängder med vapen och enorm militär utrustning blev saudikoalitionens intervention till gagn för de inhemska motståndsrörelserna.

Arena för olika intressen

– Saudikoalitionens förevändning var inledningsvis att de skulle rädda jemeniterna, återinrätta Hadis regering och låta konstitutionen och lagstiftningen styra vårt land. Men koalitionen har därefter utvecklat ytterligare, egna agendor. Iran exploaterar samtidigt houthierna för att expandera sin sekterism. Saudiarabien fruktar Iran och söker bekämpa dem, men på jemenitisk mark.

Är kriget ett proxykrig?

– Inte till hundra procent, men kanske till en viss grad. Iran söker få houthierna att bli deras arm på Arabiska halvön, såsom Hezbollah är det i Libanon. Men houthierna har sitt eget sekteristiska och politiska projekt, de söker själva regera Jemen. Houthierna kämpar alltså inte bara emot Saudiarabien för att ge Iran fördelar i landet.

– Jag kan heller inte säga att någon inom Jemen strider för Saudiarabien. De jemenitiska motståndsrörelser som bildats bekämpar houthierna och försvarar dels sina områden, dels republiken Jemen. Och på grund av houthiernas och Salehs oslagbara militära styrka blev saudikoalitionen en nödvändig allierad, ett försök att skapa jämvikt i konflikten.

– Jag förnekar inte att de jemenitiska motståndsrörelserna mot houthierna till viss grad har gått samman med koalitionen eftersom Saudiarabien är sunniter, och houthierna och Iran är shiiter, men religion har inte alls varit den drivande kraften bakom dessa allianser. Den avgörande anledningen var att såväl motståndsrörelserna som Saudiarabien ville stoppa houthiernas maktövertagande i Jemen.

– Jemen har blivit en arena där utländska makters konflikter utspelar sig, antigen sekteristiska eller strategiska, framförallt kustlinjen är mycket värdefull.

Söker Iran utnyttja kriget i Jemen för att öka sitt inflytande på Arabiska halvön?

– Inte bara söker Iran dra nytta av kriget i Jemen, de är en aktiv part. Oroligheterna i den arabiska världen har nog hjälpt Iran att snabbt utöka sitt inflytande. Irans miliser strider utan tvekan i Irak och Syrien. Deras vapen och stöd når hezbollah, men också houthierna.

– Houthierna kämpar nu för sin överlevnad. De är en i grunden religiös makt som vill kontrollera hela Jemens politik. Och liksom Iran omfattas de av en och samma agenda. I Iran styr shiiterna genom väktarrådet och detta styre tror jag houthierna vill se också här i Jemen.

Riskerar att fördömas

Hur ser du på saudikoalitionens krig i Jemen, hjälper de? Eller stjälper de?

– Saudikoalitionen för först och främst krig för sin egen skull. De vill trygga sina gränser. Koalitionen har alltså inte ingripit i Jemen för jemeniternas skull. Aldrig att Saudiarabien tar några risker för att hjälpa oss. Ändå är saudiinterventionen på det stora hela till fördel för jemeniterna. Hade koalitionen inte gripit in så hade hela Jemen fallit i houthiernas händer. Och vi kan inte säga vilket öde vi då tvingats uthärda. Vi vet inte i vilken mörk tunnel vi då vandrat.

Saudikoalitionen har satt Jemen i blockad vilket FN menar lett till att landet blivit världens största humanitära krisområde. Vad är din åsikt om det här?

– Faran som houthierna och deras ideologi utgör är vad som leder mig till att stödja saudikoalitionen. Får houthierna möjligheten kommer de att förstöra varenda tänkbar fredlig framtid, all samexistens. De tror inte på demokrati och de vill inte se några nya val. De menar sig stå över alla andra.

– Men om saudikoalitionen inte ändrar sitt tillvägagångssätt i Jemen, och skyndsamt finner en lösning på konflikten, så kommer jemeniterna fördöma dem. Och då kommer man härifrån inte längre se saudikoalitionen som annat än som en del av Jemens många problem.

– Mitt råd till saudikoalitionen är att inte tillåta att kriget drar iväg, samtliga avvikelser från interventionens ursprungliga syfte leder enbart till att koalitionen tappar i trovärdighet. Desto längre kriget nöter på desto mer slingrar sig koalitionen in i sidospår, vilket i sin tur leder till att freden försenas ytterligare. Det är vi jemeniter som påverkas och när folket lider drar man tillbaka sitt stöd för koalitionen.

Önskar du att saudikoalitionen ska fortsätta ingripa militärt i Jemen?

– Ja, jag vill att saudikoalitionen fortsätter. Samtidigt vill jag framföra ett ovillkorligt fördömande av 1, samtliga anfall som dödat civila, många oskyldiga har dött vilket inte får tolereras och jag har gjort flera serier om detta, 2, bristande insyn i hur koalitionen planerar att frigöra Jemen från houthierna, 3, otydlighet kring hur koalitionen förhåller sig till de olika jemenitiska motståndsrörelserna, och 4, hur koalitionen uppehåller sig med helt andra frågor än vad den är menad att ägna sig åt. Särskilt i södern, vad koalitionen gör där kan inte kallas för någon hjälp.

Syftar du nu på Förenade Arabemiratens stöd till Söderns övergångsråd? Varför är stödet ingen hjälp?

(Arabemiraten är jämte Saudiarabien koalitionens mäktigaste kraft, och involverade i södra Jemen där merparten av befolkningen på omkring sex miljoner vill se en återgång till gränsdragningen före 1990 när Nord- och Sydjemen var två länder. Arabemiraten tycks stödja Söderns övergångsråd vars främsta syfte är att vinna självständighet för södra Jemen.)

– På vilket sätt hjälper koalitionen Jemen genom att främja en delning av landet? Koalitionen har svängt in på en ny bana och tycks ha övergett sina mål. Och istället upprättat nya.

– Arabemiratens stöd står i direkt motsättning till vad saudikoalitionen meddelade som sitt ursprungliga mål i Jemen, att rädda Jemen från houthierna och återinrätta den legitima regeringen. Koalitionen pådyvlar istället södern sina egna åsikter och hetsar folk mot den legitima regeringen och för en självständighet. Koalitionen handlar som en auktoritet och tvärtemot president Hadis vilja. Koalitionen stödjer även miliser, alltså väpnade grupper som inte är en del av försvarsmakten.

– Och hur kommer det sig att Arabemiraten var så engagerade i att frigöra Aden från houthierna men för Taiz gör de ingeting för att främja en sådan frigörelse. Jag är osäker på huruvida jag framöver kommer ge mitt stöd till saudikoalitionen, förutsatt att inget förändras.

Den här intervjuserien kommer att avslutas med en framstående separatist i södern. Hon hoppas att kriget slutar med att en gräns dras upp mellan de norra och södra Jemenprovinserna.

Hur ser du på ett självständigt Sydjemen?

– Frågan om söderns utträde ur Jemen är en fråga för folket där och måste avgöras genom en folkomröstning i södern. Dess utfall lägger jag mig inte i. I södern finns också människor som kräver fortsatt enighet med nord och de vill se exilregeringen återinrättad.

Revolutionens gnista

Din hemstad Taiz tillhörde Nordjemen men ni ses av många som ett mellanting av nord och syd, vilket land vill du helst att Taiz tillhör om delningen sker?

– Som sagt, vill en majoritet av sydborna bryta sig ut så är det deras sak att bestämma. Men jag vill inte behöva välja mellan att vara en del av ett Nord- eller Sydjemen. Det är min tro att Jemen är ett land, och jag stödjer federationen (ett beslut togs i februari 2014 om att ombilda landet till en federation med sex delstater, men det har inte verkställts). Federalism är det ideala politiska systemet för Jemen eftersom vi genomlidit decennier av centralisering av den politiska makten, och korruptionen som möjliggjorts på grund av centraliseringen. Genom att framöver dela upp beslutsfattandet och ge ökat självbestämmande till regionerna kommer makten och välståndet fördelas mer rättvist.

Jämte hamnstaden Hodeida, pekas din hemstad Taiz ut som den allra svårast drabbade av kriget. Innan jag frågar om det ber jag dig presentera staden för de som inte varit där.

– Taiz var fredens, kulturens och kreativitetens stad. Lugn och stilla, våra religiösa olikheter spelade ingen roll. Men staden diskriminerades av myndigheterna, de var rädda för vår fria intellektualism och civilisation. Vi hade lidit under tidigare regimer också, ledarna föredrog att styra över ett okunnigt, ociviliserat folk och marginaliserade oss.

– I Taiz levde vi i en revolutionär anda. Därför var det just hos oss som revolutionens första gnista tändes 2011, härifrån sattes massprotesterna igång, och därför hatade Ali Abdullah Saleh oss. När Saleh och houthierna senare försökte att inta staden satte Taiz hårt mot hårt.

– Revolutionens ungdomar såg stridsvagnar och miliser närma sig. De omringade militäranläggningen al-Amn al-Markazi, houthiernas uppsamlingsplats inför anfallet. Houthierna hade som avsikt att snabbt ta Taiz och fortsätta vidare söderöver. Ungdomarna ville både försvara staden och förhindra att den skulle bli en korsning för houthierna och Salehs styrkor att erövra också Aden och döda dess barn.

– Unga män ställde sig ansikte mot ansikte med beväpnade soldater och mötte dem med sina bara bröst. Levande kulor och tårgas var houthiernas svar. Många ungdomar dödades, många tillfångatogs.

– Hade houthierna vunnit kontroll över Taiz hade de nog kunnat ta hela Jemen. Istället visade vi dem motstånd, vilket antände ytterligare uppror mot houthierna. Konsekvensen: Ali Abdullah Saleh och houthierna började straffa Taiz, genom att belägra och bomba staden. Vi, Taiz, är staden som ställde sig i deras väg.

Allas liv i fara

Var du själv i Taiz när houthierna försökte ockupera staden?

– Ja, jag bodde i Taiz när de närmade sig. Och så fort jag hörde att houthierna planerade att med våld ta kontroll över oss öppnade jag datorn och skrev en uppdatering på min Facebooksida: Med stenar kommer jag möta er.

Varför med stenar och inte maskingevär?

– Det är en metafor, ett sätt att uttrycka mitt motstånd. Det betyder inte att jag gick och kastade stenar på houthierna, då hade de antingen skjutit ihjäl eller häktat mig. Och jag bär inga vapen.

– I dag är Taiz en miserabel stad. Varje dag bombas stadskärnan urskiljningslöst med katyusharaketer. Varje dag faller kvinnor och barn offer för anfallen. Houthiernas prickskyttar är utplacerade för att avsiktligt skjuta ihjäl just civila, kvinnor och barn, såsom skedde i fredags i förra veckan. En kvinna och ett barn dödades. Aktivisters hem attackeras, tiotals har sprängts sönder. Aktivister har fördrivits. Nödhjälp har stoppats. Ali Abdullah Saleh och houthierna fortsätter att förnedra staden, belägringen svälter ut Taiz, samtidigt som människorna bombarderas.

Hur ser din framtid ut?

– Min framtid och alla andras beror på vad som händer här i Jemen. Om situationen förblir densamma kommer allas våra liv vara i fara.

– Jag själv är inte enbart hotad av houthierna. Jag kritiserar alla, houthier, al-Qaida, Daesh och den forna regimen.

Om du tillfångatas av houthierna, vad ska vi göra?

– Fångar houthierna mig finns det ingenting du kommer att kunna göra. Åtminstone tio journalister sitter bakom deras galler. Samtliga människorättsorganisationer har misslyckats att göra något alls för dem.

Reptilen i graven representerar Saleh-houthialliansen. Skylten intill läser: Jemen. På marken ovanför väntar saudikoalitionen. Teckning: Rashad al-Samei

Vad tycker du om att Saleh dödats av houthierna?

– Jag är både förvånad och chockad. Och kommer inte dölja min upprördhet över att Saleh dödades, trots mitt motstånd mot honom, trots allt vi jemeniter genomlidit på grund av honom. Men vi ville se honom ställd inför rätta istället. Saleh skapade trots allt något slags balans på den politiska arenan i Sanaa. Nu regerar och bestämmer houthierna själva. Denna vinst kommer motivera dem att fortsätta föra sin krigsagenda. Houthierna kommer bli ännu mer arroganta. Och detta är en seger också för Iran.

Vad väntar Jemen framöver?

– Jag kan inte föreställa mig något alls. Bollen ligger nu hos Salehs parti Folkkongressen, klanerna som är lojala med Saleh, Hadis allierade styrkor i Jemen och saudikoalitionen.

– Vad houthierna gjort är ett groteskt svek vilket sannolikt kommer försvåra för dem. De kan vänta sig ännu fler fiender och ett minskat utrymme att fortsätta intrigera.

Ändras någonting för Taiz?

– Taiz måste prioriteras. Det åligger saudikoalitionen och alla andra kämpande krafter i Jemen att nu frigöra vår stad. Vi har en chans att fördriva houthierna från Taiz och på så vis försvaga dem. Om vi inte agerar omedelbart så riskerar lidandet här istället att öka. Då har houthierna fått som de velat, ensam kontroll över huvudstaden och fortsatt makt över Taiz.