Terrorrörelsers rekrytering av unga hade kunnat stoppas

2017-11-21 | Kurdo Baksi padlock

INRIKES/INTERVJU

Den tyska demokratiaktivisten Claudia Dantschke är årets Stieg Larsson-pristagare. I flera decennier har hon arbetat med att avradikalisera unga människor i islamistiska miljöer – och försökt nyansera bilden av islam.
Men hon anser inte att hon är lika modig som Lisbeth Salander, berättar Dantschke för Kurdo Baksi.

FAKTA/Stieg Larsson-priset

Stieg Larsson-priset delas ut årligen och är instiftat av Norstedts förlag tillsammans med Stieg Larssons pappa Erland och Stiegs yngre bror Joakim. Prissumman är 200 000 kronor.

2016-04-29 | Inget fritt Kurdistan utan fria kvinnor

2016-03-24 | Förebyggande arbete mot terror behöver stärkas lokalt

2015-11-15 | Vi ska sörja alla IS offer

2013-09-06 | Försvarar varandras rättigheter

Claudia Dantschke har läst alla Stiegs Millenium-böcker berättar hon vid sitt besök i Stockholm för att ta emot Stieg Larsson-priset.

Vilka egenskaper delar du med Lisbeth Salander i Larssons böcker?

– Jag är långt ifrån en datorhackare, än mindre bär jag goth-frisyrer. Men vi båda har samma känsla för rättspatos och de förtryckta. Lisbeth Salander är mycket modig men det är inte jag, skrattar Claudia Dantschke när hon tar emot mig på sitt hotell på Skeppsholmen i centrala Stockholm.

Jag protesterar när hon säger att hon inte är lika modig som modig som Lisbeth Salander. Hon har faktiskt rört sig på farligare marker än Lisbeth Salander.

Mer om det senare.

Vägen till Stieg Larsson-priset var minst sagt lång för Claudia Dantschke. Hon anses numera vara en av Tysklands ledande experter på islamism och salafism. Efter examen till tolk och översättare från arabiska och franska arbetade hon som journalist och redaktör vid den östtyska nyhetsbyråns arabiska redaktion. Efter murens fall blev hon frilansjournalist. Och det var faktiskt journalistiken som förde henne till islamistiska, salafitiska och jihadistiska miljöer.

– 1993 lärde jag känna den turkisk-tyske journalisten Ali Yildrim som grundade det nyskapande tv-projektet AYPA TV i Berlin. Ofta handlade våra program om integration och mångfald. Tillsammans ansträngde vi oss för visa mångfalden bland de turkiska invånarna i Tyskland, säger Dantschke.

Kritisk rapportering

Hon kom tidigt i kontakt med den turkiska radikala religiösa organisationen Milli Görüs som har enormt många anhängare i Europa, inte minst i Tyskland. Tron på sharia, västfientlighet och antisemitism är hörnpelarna i Milli Görüs.

– Jag kom i kontakt med Milli Görüs ganska tidigt och såg allting inifrån. Jag tilläts till och med att delta i organisationens interna diskussioner. Så småningom förstod jag att denna organisation är en radikal islamistisk grupp. Visst, den var inte ett hot mot Tyskland, men var absolut desintegrerande. Vi får inte heller glömma bort att Turkiets nuvarande president Recep Tayyip Erdogan är uppväxt i Milli Görüs.

– Vi rapporterade kritiskt om dem och berättade till exempel om deras roll i en massaker på intellektuella och aleviter på ett hotell i staden Sivas i juli 1993. Massakern krävde 33 dödsoffer, säger Dantschke.

Hennes avslöjande gjorde henne så småningom till måltavla för sina forna diskussionspartner eftersom hon vågade göra program också om aleviternas svåra situation i Turkiet och i Berlin. Radikala islamister från Milli Görus började driva en kampanj mot Claudia Dantschke. 1995 sände Milli Görus ett tv-program om hennes kollega Ali Yildrim som slutade med en uppmaning: ”Våra tittare vet hur de ska agera!”

– Det var ett direkt hot. Och när en före detta medlem i Milli Görus tog avstånd från sin forna organisation i vårt tv-program blev han misshandlad efter fredagsbönen inför en massa människor. Så småningom utsatte med stor sanolikhet en grupp i Milli Görüs vårt kontor för mordbrand. En skäggig man hängde porträttaffischer av en turkisk islamist på tv-byggnadens dörr och skrek ”död åt aleviterna”.

Vill hindra all radikal rekrytering

Nästa radikala organisation som hamnade i Claudia Dantschkes blickfång var Hizb ut Tahrir al Islami (Det islamiska befrielsepartiet), en fundementalistisk panislamisk rörelse världen över.

– Jag hade hört så mycket om den här organisationen, men det går ju inte göra ett tv-program om en sådan organisation utan att visa ett ansikte. När ett gäng anhängare till Hizb ut Tahrir och neo-nazister samlades i Berlin fick vi ett gyllene tillfälle att avslöja dem. Det förvånade mig att denna rörelse har en intellektuell förankring, inte minst bland muslimska akademiker.

– Långt före Daesh fanns en rörelse bland oss som ville bilda ett eget kalifat – och vi brydde oss inte om det. Och de vill påverka andra regeringar. Den är förbjuden i Tyskland och i så gott som alla arabiska stater. När Berlin-muren föll började Hizb ut Tahrir organisera sig i Kirgizistan, Uzbekistan, Malaysia, Indonesien och så vidare. De är kända för att vara effektiva i sin propaganda. Denna rörelse har stora likheter med salafister och jihadister.

– Hade vi i tid uppmärksammat de radikala rörelserna i västvärlden hade vi kanske stoppat en stor del av rekryteringen av ungdomar som rest på senare tid till terrorrörelser runt om i världen, säger Claudia Dantschke som var en observerande journalist när hennes resa in i de islamistiska miljöerna började.

– Men nu är jag en aktivist, ler Claudia Dantschke, som just nu verkar ha ett enda mål i livet:

– Att hindra all radikal rekrytering och att hjälpa radikaliserade ungdomar att återintegreras i samhället. Men också att hjälpa deras anhöriga.