– En domare måste vara opartisk, oberoende och avkunna sina domar enbart och exklusivt utifrån bevisningen och inte acceptera någon form av inblandning – från vem det än är. Det här är något som måste försvaras, säger Yassmín Barrios som den enklaste och mest givna sak i världen.

Hon var nyligen på besök i Stockholm framför allt för att upprätthålla kontakten med företrädare för civilsamhället och institutioner inom ramen för Sveriges utvecklingssamarbete med Guatemala. Samarbetet omfattar bland annat stöd i den process för övergångsrättvisa som pågår och nu är inne i ett kritiskt skede.

Mest känd är Barrios för sin roll i rättegången mot landets exdiktator, generalen José Efraín Ríos Montt. Domen hon var med och avkunnade 2013 innebar att en tidigare statschef för första gången blev dömd för folkmord i en nationell domstol. Ríos Montt hölls ansvarig för att ha beordrat massakrerna på 1 771 personer från maya ixilfolket under åren 1982-1983. Barrios ligger också bakom domen 2016 mot militärer ur Guatemalas armé för att de våldtagit, förslavat och torterat en grupp kvinnor. Även denna dom är unik då en nationell domstol för första gången utkrävt ansvar för sexuellt våld som ett brott mot mänskligheten.

För sina insatser har Yassmín Barrios mottagit en rad ärofulla priser. Att söka sanningen har också haft ett högt pris. När Feministiskt perspektiv träffar henne på ett hotell i centrala Stockholm berättar hon att utmärkelserna hjälper i svåra situationer, som vid mordförsöken hon utsatts för.

– Det blir alltid bieffekter när rättvisa skipas, säger hon krasst.

Var har du fått styrkan att möta så stora hinder från och vad har varit svårast för dig?

– Först och främst är jag jurist, jag älskar rättvisa, jag älskar juridiken, mina övertygelser är fast förankrade och i det ögonblick jag tog på mig domarämbetet svor jag en ed att försvara rättvisan, det juridiska oberoendet och agera korrekt. Det är en förutsättning som jag har bevarat över tid och som jag fortsätter att respektera. Jag tror fullt och fast på de värden som finns inneboende i juridiken.

– Om det finns bevis måste vi döma, om det inte finns bevis måste vi fria. Den juridiska analysen är vacker, arbetet är vetenskapligt, didaktiskt, pedagogiskt, historiskt och involverar förverkligandet och sammanlänkandet av många vetenskaper. Arbetet som utförs är vackert och än mer eftersom det handlar om att uppnå rättvisa.

– Det som ibland försvårar är kontexten som vi omges av, hoten, förföljelserna. Det svåraste är inte att döma målen som sådana, utan verkligheten omkring oss med de höga våldstalen. Till exempel – i mitt land eskorteras jag av livvakter som skjutsar mig till och från jobbet. Jag kan inte gå ensam som här, i ett fritt land. Det finns för mycket kriminalitet som ibland kan användas för att skada och angripa domares liv. Det är vår arbetsmiljö.

Och ibland är hoten kopplade till vad som pågår i domstolen...?

– Varje mål är olikt andra.

Hur ser motståndet ut just nu?

– Guatemala befinner sig i en institutionell kris. De guatemalanska medborgarnas önskemål är att stärka rättsstaten, ha ett civilsamhälle som spelar en viktig roll i kampen för mänskliga rättigheter, respekterar människors värdighet och inte tolererar korruption utan går i frontlinjen i kampen mot straffrihet. I detta medverkar flera sektorer i samhället, såväl offentliga som privata, universiteten, studenterna och medborgarna i allmänhet. Tanken är att stärka rättsstaten och det gäller globalt.

Hur har folkmordsdomen tagits emot i grannländerna?

– Påverkan har varit väldigt positiv, för Guatemalas historia är också Latinamerikas historia, med tidpunkter i historien då det funnits grupper som inte respekterat de mänskliga rättigheterna, och väldigt auktoritära, diktatoriska regeringar. Processerna som ska säkerställa upprättelse, rättvisa och försoning inom ramen för övergångsrättvisan har bidragit till att minska konflikterna som funnits i det guatemalanska samhället, vilket har upprepats i andra latinamerikanska länder. Till exempel har El Salvador liknande situationer och har motiverats att driva den typen av fall. Nu när Colombia har skrivit under för freden är vår modell inte exakt densamma, men utgör ändå ett positivt prejudikat för Colombia. Så kan vi successivt börja tala om ett nytt arv för Latinamerika.

– Det har setts som positivt att vi kunnat visa att även länder som har lite resurser, både humana och materiella sådana, kan ro i land med den här typen av juridiska processer. Å andra sidan är amnesti inte acceptabelt när det handlar om brott mot mänskligheten. Därför preskriberas de inte, även när tiden gått, enligt konventionerna om mänskliga rättigheter. Därför är domen ett bra exempel för hela Latinamerika på att liknande fall behöver fortsätta prövas.

Utmaningarna är stora

Till viss del underkändes folkmordsrättegången och återupptogs därför nyligen, men den 91-årige exdiktatorns försvarsadvokater har hela tiden åberopat hälsoskäl – denna gång demens – för att avstyra en ny rättsprocess.

Vilken är den största utmaningen när det gäller att driva processerna, men också för att utkräva ansvar, så att förövarna verkligen avtjänar sina straff?

– Om utdömda påföljder inte materialiseras kan systemet försvagas. Med folkmordsdomen visade Guatemala att det går att döma i den typen av brott, respektera internationella standarder, tillämpa Guatemalas territoriella lagstiftning och tillämpa internationella konventioner. Folkmordsdomen är väldigt genomgripande. Den föll på guatemalansk mark, på platsen där brotten hade begåtts, där offren finns och anhöriga till konfliktens offer. Vi var tre guatemalanska domare som dömde och vi tillämpade guatemalanska lagar tillsammans med internationella konventioner. Det gör domen väldigt speciell.

– Dessutom gäller domen förflutna händelser, i Guatemalas närliggande historia, vilket motiverade samhället självt att studera den i en processmässig miljö, där människor kunde kommunicera på sitt maya-språk genom att det användes tolkar. Det här visar på den rikedom vi har i vårt mångkulturella, flerspråkiga land med olika befolkningsgrupper, olika etniska grupper, och att rättigheterna – som en gång kränktes – är ett världsarv. Även om offren i det här fallet var guatemalaner berör den typen av brott alla människor, eftersom de mest grundläggande rättigheterna åsidosattes.

Rättssäkerheten under hot

Nu när människor fortsätter att kräva rättvisa utifrån fler aspekter, vad krävs för att komma vidare?

– Vi behöver respekt för det juridiska systemet. Vi behöver respekt för domarnas beslut och att ingen på något sätt blandar sig i det dömande arbete vi utför. Rättsväsendet måste vara fritt och oberoende för att kunna nå alla människor och tillämpas jämlikt, utan några som helst privilegier – politiska, ekonomiska eller sociala. Lagen måste vara till för alla på lika villkor. Bara så går det att verkligen förlita sig på de resultat som kan uppnås. Just nu, med allmänhetens ökade medvetenhet, går vi igenom en institutionell kris. Samtidigt visar redan det faktum att guatemalaner utövar sina medborgerliga rättigheter, går ut och manifesterar, uttrycker vad de ogillar, att demokratin har stärkts. Och vi behöver fortsätta att främja den här kulturen av medborgarskap i vårt land. Varje medborgare har rätt att uttrycka sina åsikter, du kanske gillar det, du kanske inte gillar det men det är allas vår rättighet och det stärker demokratin.

En av de som vittnade i folkmordsrättegången och därmed bidrog till att få Ríos Montt fälld är Ana de León López. Hon besökte Sverige efter att domen fallit och påtryckningarna mot Yassmín Barrios pågick som värst. Vad var det som hände?

– En av general Ríos Montts försvarsadvokater lämnade in ett klagomål till advokatsamfundets etikkommitté för att jag deltog i folkmordsrättegången. De krävde att jag skulle stängas av ett år och att jag skulle få böta. Etikkommittén beviljade advokatens begäran. När de berättar det för mig säger jag att det är orättvist, olagligt, att det bryter mot konstitutionen, mot rättsligt oberoende. Advokatsamfundet har inte rätt att bedöma kvaliteten i mitt domarvärv. Det är bara rättsväsendets disciplinnämnd som skulle kunna göra det eftersom jag är domare. Konstitutionen skyddar mig, den interamerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna, den ibero-amerikanska domarstadgan och andra fördrag skyddar mig. De har ingen rätt att döma mig eftersom jag tillämpade lagen med mitt rättsliga oberoende som grund. Dessutom var det inte bara jag som dömde, vi var tre domare. Så varför en attack mot min person? Jag överklagade och konstitutionsdomstolens andra instans kom fram till att det saknades skäl att anmäla mig från första början. De gav mig rätt.

Vad säger det om rättssäkerheten?

– Den har kontinuerligt förstärkts bit för bit. Det må gå långsamt men det går. Det som hände har dessutom stärkt inte bara mig, utan är också prejudikat för andra domare. Vi tar fasta på det positiva.

Sexuella övergrepp

Folkmordsrättegången är också exempel på att kvinnor spelat väldigt viktiga roller i den här typen av rättsprocesser. Hur ser du på det?

– Det handlar om en historisk och könsbaserad ordning. Kvinnor besitter stor styrka, bortom den fysiska har vi även den moraliska styrkan, mycket driv och en benägenhet att vilja tillämpa rättvisa, förvalta och bidra till samhället. Låt oss komma ihåg att vi kvinnor är livgivare och har förmågan att föra med oss medvetenheten om det mänskliga till de olika områden där vi är aktiva. Det har hjälpt oss mycket. I dag finns det kvinnor på alla områden i det guatemalanska samhället. Vi bidrar med vårt arbete, med våra studier, till att skapa ett bättre samhälle, ett bättre land. Vi vill ha ett nu och en framtid med bättre villkor.

Bland de brott som exdiktatorn Ríos Montt dömdes för i folkmordsrättegången ingår de sexuella övergrepp som maya ixilkvinnor vittnade om och globalt har våldtäkt som vapen blivit en del av den säkerhetspolitiska diskussionen tack vare kvinnorättsaktivisters starka påtryckningar. Nu ser vi en våg av vittnesmål om hur män begått övergrepp mot kvinnor i arbetslivet, på gatorna, i hemmen, inom familjer, mellan vänner, även sådant som hänt för mycket länge sedan där de ansvariga har kunnat fortsätta i skydd av tystnaden. Nästan inga av de fallen kommer att nå en domstol. Hur ser du på allt detta, kan samhällen ändras tack vare att allt fler bryter tystnaden?

– Ja, kunskapen ökar. Mitt intryck är att kvinnor har stärkts, de har förlorat rädslan. I folkmordsrättegången till exempel berättade ixilkvinnorna, inför åhörarna, om våldtäkterna de utsatts för medan den väpnade konflikten pågick. De övervann rädslan, sina egna begränsningar. Särskilt vackert var det i fallet Sepur Zarco (se faktaruta), då kvinnorna avger sina vittnesmål, hela sitt lidande, men också blir aktörer när de ger kraft åt juridiken och därigenom får tillgång till rättvisa. Det är väldigt viktigt för en kvinna; fattiga, jordbrukande, sjuka kvinnor, som har kämpat under lång tid för rättvisa och slutligen lyckas nå en dom som bekräftas i andra instans.

– Nu finns det särskilda tribunaler för kvinnomord i mitt land. I domstolen där jag arbetar ser vi också fall där kvinnor mördats och utsatts för våld. Kanske är det levnadsvillkoren – och att det fortfarande i högsta grad finns ett patriarkalt system där män, inte alla men delar av samhället, utövar våld mot kvinnor – som gör att kvinnor i Guatemala reser sig, tar makt och anmäler sina ärenden.

– De förlitar sig på att åklagarmyndigheten utreder deras fall. Det skapar också en form av larm, markerar en gräns och gör att män har större respekt för vad kvinnor gör inom och utanför hemmet, även på arbetsplatserna, för att undvika sexuella trakasserier. Lagen har kommit att sätta en gräns, och om en kvinna vid något tillfälle kränks har hon rätt till sin juridiska prövning.

– Det finns kvinnogrupper och institutioner som stöder dem med rådgivning, både psykologiskt och juridiskt, och som hjälper dem att klara situationen. Det finns kanske samhällen där de här problemen har varit mindre kända, men att de håller tyst betyder inte att problemen inte finns. Så det är bra att kvinnor i hela världen har möjlighet att uttrycka vad vi tänker och använder oss av de instrument och verktyg vi har till hands. Hörde ni talas om förra årets berömda kampanj #niunamenos här?

Ja, nyheten nådde oss som är intresserade av frågorna. Hur visste du att du ville ägna dig åt rättvisan, hur var förutsättningarna för dig att komma dit du är?

– Jag utbildade mig till lärare. Jag ville bli civilingenjör, men de ekonomiska villkoren tillät inte det, för då hade jag varit tvungen att ägna hela dagen åt att studera. Så jag bestämde mig för att plugga juridik, för att kunna jobba och göra karriär och hjälpa till hemma. Jag arbetade på mornarna och studerade på eftermiddagarna; från fem till halv nio på kvällen på det statliga universitetet i San Carlos.

– Rättvisans moral har jag alltid manifesterat. Jag lärde alltid mina elever att det är viktigt att agera korrekt, uppföra sig väl, så jag hade det inom mig, men ärligt talat var jag på väg att studera något helt annat.

När förstod du att du hamnat rätt?

– Väldigt enkelt. Efter en vecka vid den juridiska fakulteten kände jag mig som fisken i vattnet, var väldigt glad, väldigt lycklig, det var lätt för mig att analysera, studera koderna, studera lagarna och argumentera.

Respektera människorna

Vilka råd ger du till de unga blivande juristerna som du träffar?

– Praktiska råd som är viktiga – att studera, att alltid stå i kontakt med böckerna, att respektera människor, det är grundläggande. Att göra juridiken levande, för juridik utövas med tanken. Det gäller att alltid upprätthålla kunskapen om lagen, men inte hålla sig på avstånd från människor utan närma sig dem mer, känna till deras behov och med sitt dagliga arbete försöka återskapa förtroendet för rättssystemet. Under lång tid gick trovärdigheten förlorad, så den sociala väven måste restaureras.

Varje land har sitt juridiska system, men finns det sådant de kan lära sig av varandra?

– Jämförande rätt? Det är jätteintressant när vi kan lära känna institutionerna, hur de fungerar i exempelvis Sverige och hur de fungerar i Guatemala, se skillnader, likheter, fästa oss vid viktiga saker. I Guatemala till exempel har våldet som utövas mot kvinnor gett upphov till specialdomstolar för brottet feminicidio. Det var själva samhället som avgjorde behovet av lagen om feminicidio och uppkomsten av sådana domstolar. Det finns redan andra platser där det tas som en referens. I Guatemala har CICIG, den Internationella kommissionen mot straffrihet i Guatemala, etablerats. Och det finns andra platser i Centralamerika där de redan kräver att det ska skapas en motsvarande kommission, eftersom det har gett goda resultat i brottsutredningarna, särskilt de som gäller korruption.

Kommer vi att nå en situation utan korruption?

– Jag önskar att den stunden ska komma.

Är du optimistisk?

– Ja, jag är optimistisk. Sedan jag började arbeta i högriskdomstolarna har jag tänkt på samma sätt, att jag hoppas dagen ska komma då våldsnivåerna sjunker, samhället är i bättre form och att stunden ska komma då det kan sägas att alla domstolar är lika, att det inte längre behövs specialisering. Det är användbart i stunder av kris, då samhället kräver det, men ska inte finnas för alltid.

En rättvisa för hela världen...?

– Exakt.