Bild: Allt åt alla

Protesterna mot stängda vårdplatser fortsätter

2017-05-12 | Clara Lee Lundberg padlock

EKONOMI

Tisdagen den 9 maj genomfördes ytterligare en protestmanifestation utanför Landstingshuset i Stockholm. Under manifestationen framfördes krav till politikerna att öppna de 600 vårdplatser som just nu är stängda i Stockholm. Hård kritik riktades mot höga konsultarvoden, automatiserade arbetsprocesser, ökat arbetstempo och bristande patientsäkerhet. Clara Lee Lundberg har pratat med vårdpersonal som deltog i manifestationen.

RELATERADE ARTIKLAR:

2017-03-17 | Kvinnor tar största smällen när vården sparar in

2016-12-16 | #dagboken: Nu sitter jag här med mitt löfte om att göra allt

2016-09-04 | Drömmen om en annan sjukvård – på liv och död

2014-03-28 | Växande protester bland sjuksköterskor i hela världen

Protestmanifestationen i Landstingsparken är den tredje i sitt slag och genomfördes precis som de två tidigare den dag i månaden som landstingsfullmäktige sammanträder. Det är ett löst sammansatt nätverk som organiserar protestmanifestationerna, där bland annat Socialistiska läkare, Allt åt alla och En annan vård är möjlig-rörelsen ingår. Under tisdagens manifestation fick nätverket även förstärkning av ockupanterna från Sollefteås BB. Såväl sjuksköterskor och läkare som patienter och aktivister trotsade det iskalla majvädret för att samlas i parken bakom banderoller med rubriker som ”Vi klarar inte en sommar till” och ”Ge konsultlönerna till vården”.

I samband med manifestationerna i landstingsparken har också kampanjen #vårdenvittnar lanserats, där patienter, anhöriga och vårpersonal kan lämna vittnesmål om sina upplevelser i vården, och dessa vittnesmål publiceras sedan i anonymiserad form på kampanjens Facebook-sida.

Oacceptabel vårdsituationen

En av initiativtagarna är läkaren Darius Barimani som arbetar på Gastrocentrum kirurgi på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Han är både frustrerad och oroad för den aktuella vårdsituationen:

– Vårdplatsbristen påverkar oss i våra beslut om patienterna i mycket större utsträckning än vad vi egentligen inser. Som det ser ut i dag dör patienter i hela landet som resultat av de stängda vårdplatserna, vilket är helt oacceptabelt, säger Darius Barimani.

Barimani ger exempel på hur platsbrist och begränsade resurser kan få allvarliga och livsavgörande konsekvenser:

– Det första som skjuts upp är undersökningar och operationer som inte är akuta. Det kan till exempel röra sig om patienter som måste göra en endoskopi-undersökning eller ta bort polyper i tarmen som i värsta fall kan utvecklas till cancer. Om såna här preventiva och viktiga undersökningar skjuts upp tillräckligt många gånger finns risken att patienten hinner utveckla dödlig cancer innan den får göra sin undersökning, och då är det försent. Det är helt sjukt att sådant kan hända i ett av världens rikaste länder!

Brist på specialistsjuksköterskor

En av de politiker som har kommit ut och pratat med demonstranterna är Kristdemokraternas landstingsråd Ella Bohlin. Hon menar att Alliansen helst skulle vilja öppna alla stängda vårdplatser på en gång men att problemet är att det inte finns tillräckligt många specialistsjuksköterskor för det. Läkaren Darius Barimani håller inte med Ella Bohlin i hennes problemformulering.

– Det är klart att det skulle behövas fler specialistsjuksköterskor överlag, men det verkliga problemet är inte att det råder brist på sjuksköterskor. Det handlar istället om sjuksköterskeflykt, att sjuksköterskor, undersköterskor och annan vårdpersonal helt enkelt flyr från odrägliga arbetsförhållanden, låga löner och arbetsplatser där man inte har någon som helst möjlighet att påverka sin situation, säger han.

En av de sjuksköterskor som också deltog på tisdagens manifestation är Sofia Eriksson, som är relativt ny i yrket. Hon är aktiv inom En annan vård är möjlig-rörelsen och har engagerat sig i vårdpolitiska frågor ända sedan tiden som student på Röda korsets sjuksköterskeutbildning.

– Vårdplatsbristen är ett resultat av bland annat sjuksköterskeflykten, men att det skulle bero på sjuksköterskebrist köper jag inte. Det finns massor av sjuksköterskor i Sverige, men de väljer att jobba med något annat på grund av hur arbetssituationen ser ut i dag. Många åker till Norge för att jobba, en del är sjukskrivna och andra väljer att vidareutbilda sig till exempelvis samtalsterapeuter. För att bryta den här negativa trenden måste våra löner höjas, arbetsförhållandena bli bättre och våra specialistutbildningar måste betalas av våra arbetsgivare. Annars kommer det bara fortsätta på samma sätt, säger Sofia Eriksson.

”Dräglig lön”

Under sin grundutbildning har Eriksson redan hunnit arbeta på akutmottagningen på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, på akutmottagningen på Visby lasarett och Skärholmens vårdcentral. Nu har hon precis börjat arbeta på Gynekologiska akutmottagningen på Södersjukhuset och säger att det är tack vare de korta anställningarna på olika ställen som hon successivt har kunnat förhandla sig upp till en dräglig lön:

– När jag säger till mina kompisar från sjuksköterskeutbildningen att jag tjänar 30 000 kronor i månaden blir de chockade, ingen av dem tjänar så bra! Om jag jobbade för ett bemanningsföretag skulle jag kunna få över 45 000 kronor i månadslön, men det är emot mina principer. Jag vill jobba statligt och inte bidra till ett vinstdrivande vårdsystem, säger Sofia Eriksson.

Även hon har flera exempel från sitt eget arbetsliv som visar på orimligt arbetstempo och bristande patientsäkerhet som följd av de arbetsvillkor som råder i dagens vård-Sverige:

– Jag hade precis gått ut min utbildning och jobbade på akuten på Karolinska i Solna. Mitt arbetspass började en söndagmorgon med en överrapportering på alla patienter som låg kvar från natten och väntade på vårdplatser. Jag var alltså precis nyutexaminerad och helt ensam ansvarig för 15 patienter på akuten! Jag försökte ha koll på mina tio morfinsprutor som jag skulle ge till de olika patienterna och hoppades på att inget skulle hända. Först efter någon timme kom min kollega och läkaren som var jour och det började rulla på, säger Eriksson.

Sofia Eriksson berättar att hon hela tiden får höra liknande berättelser från sina sjuksköterskekollegor och att många är utbrända och förtvivlade över att inte kunna ge patienterna den vård de behöver och har rätt till:

– Många mår dåligt över att de inte har kunnat göra sitt bästa för patienterna på grund av platsbrist och för hög arbetsbelastning. Det finns ju också en tydlig hierarki inom vården där läkare är högst upp och undersköterskor längst ner. Oftast är det vi sjuksköterskor som ofrivilligt blir ”spindeln i nätet” som tar emot alla samtal och får ta den största smällen. Jag får ofta höra ”varför blev du sjuksköterska och inte läkare?”, men det är en jättekonstig fråga eftersom det är två helt olika yrken. Jag vill jobba som sjuksköterska, säger Sofia Eriksson.

Hopp om förändring

Både Darius Barimani och Sofia Eriksson är oroliga över utvecklingen i den svenska vården och menar att situationen är ohållbar:

– Snart kommer sommaren och jag tror att det kommer bli den värsta sommaren någonsin. Många operationer ställs in och skjuts upp, storsjukhusen kommer att vara underbemannade och vi som jobbar kommer att jobba ihjäl oss! När patienterna klagar, vilket de har all rätt att göra, så brukar jag hänvisa till politikerna, det är ju de som har sett till att det blir såhär, säger läkaren Barimani.

Att tisdagens manifestation gästades av ockupanterna från Sollefteås BB och att vårdpolitiska frågor knyter samman vårdpersonal från olika delar av landet ser sjuksköterskan Sofia Eriksson som något positivt:

– Det känns upplyftande att träffa andra personer som jobbar inom vården och som bestämt sig för att aktivera sig och försöka göra något. Tillsammans är vi starka och redan i dag har vi börjat planera hur vi kan stötta varandra i våra kamper, det ger mig hopp om förändring, säger hon.