Jag arbetar som talpedagog och specialpedagog i en grundskola sedan flera år tillbaka. Mina arbetsuppgifter varierar mellan lärarhandledning, pedagogisk kartläggning av svenska och matematikutvecklingen samt arbete med elever i mindre grupper. Kontinuerlig kontakt med logopeder, psykologer och föräldrar är då en naturlig del av min vardag. Eftersom mitt arbete är så varierande är det ibland svårt att fokusera och prioritera en specifik uppgift. Men jag har i alla år försökt att skapa en struktur som framförallt gynnar eleverna.
Jag ingår i skolans elevhälsoteam (EHT). Den svåraste delen med mitt jobb är att delta i EHT på grund av ett tungt klimat, ledare som inte kan leda och inte har någon dagordning, ingen agenda och ingen struktur. Ledningen har ibland orimliga krav på sin personal, medan de själva inte håller reglerna. Man föredrar att vänta på att något ska hända istället för att sitta och diskutera fram en lösning. Det innebär då kortsiktiga lösningar, istället för att arbeta långsiktigt, förebyggande och systematiskt.
En av EHT-medlemmarna som har civilkurage är inte omtyckt av ledningen. De tycker att hen tar väldigt mycket plats, medan de övriga tycker att hen har väldigt bra idéer. Under fyra år har 40 i personalen bytt jobb, men ledningen vill inte inse att missnöjet kommer nerifrån. När man frågar dem om de bakomliggande skälen får man till svar att ”så är det överallt. Folk kommer och går.”
Ett av de största problemen är att ledningen inte har samma regler för alla. Vissa lärare får ta ledigt medan de andra inte får. En av de lärare som inte fått är jag. Jag har 16 timmar beordrade arbetstider sedan augusti 2016, men under höstlovet var jag ledig en dag, och fick höra att det inte skulle gå och att jag borde ta ut timmarna innan lovet (i avstämningens dag, fredagen innan lovet). Detta medan jag var upptagen av en klass som befann sig i kris och inte hade möjlighet att använda mina timmar. Och det visste ledningen, men det gick inte att resonera med dem. Samma vecka fick sju andra i personalen ta ledigt och åka bort.
Dag 1: torsdag
Det var meningen att vi skulle sitta i tre timmar i sträck och gå igenom ”systematiskt kvalitetsarbete”, men situationen blev väldigt spänd på grund av att ledningen inte förmådde lyssna på kritik. Som vanligt blev det en del diskussion och rabblande utan att vi kunde ta något sakligt beslut. Så är min vardag. Vi, alla som är EHT-medlemmar, känner en oro inför kommande torsdag.
Dag 2: fredag
Samtliga i personalen har vänt sig till facket på grund av missnöje mot den ickefungerande ledningen vid olika tillfällen. Lärarfacket har äntligen ringt till den högsta chefen som sitter i kommunen. Facket nöjde sig med ett kort svar: ”personal får prata direkt med skolans ledning”.
Några lämnade facket på en gång. En av dem var jag, efter 20 års medlemskap. Det svider djupt. Men det är det enda sätt som är kvar: visa facket att de måste göra något. Med en enda fras kan jag beskriva min fredag: upplevelse av skendemokrati och vanmakt, inte bara vad gäller facket utan också det system som råder i skolvärlden.
Dag 3: måndag
Resultatdialog årskurs 3 kl 15.00- 16.40. Den biträdande rektorn som är ansvarig för lågstadiet leder mötet, samma mantra som varje termin; vi går igenom elever som har någon form av svårighet utan att riktigt veta vad vi vill ha av dessa möten. Skolan går ekonomiskt bakåt, så det finns inte pengar för mer resurser. Lärarna är desperata över klassituationer, just i dag fick en lärare – dessvärre gravid – en smäll i sin mage. Det enda positiva med dessa möten är att man kanske tänker högt och därmed får reflektera över sin undervisning. Diskussion kring några åtgärder fanns inte på kartan annars.
Dag 4: tisdag
I dag fick vi höra att rektorn har ringt till en annan rektor för att prata skit om en av lärarna som har sagt upp sig. Lärarens blivande rektor har sagt till nuvarande rektor: ”i så fall måste du vara glad att du blir av med en sådan jobbig lärare” och sedan hade han ringt till läraren och berättat allt detta. Och det intressanta är att den här läraren inte gett rektorns namn som referens. Jag suckade när jag hörde det och sa, ”detta är omoraliskt och ytterst oprofessionellt.”
Dag 5: onsdag
Rektorn har tagit tre veckors semester, precis just nu när det händer mycket i skolan. Det är fjärde året hon tar semester. Hon kan ta semester då och då. Ibland undrar vi över hur många semesterdagar hon egentligen har. Hur som helst har tjänstledighet aldrig varit på tal, så vitt jag vet. Men bortsett från det är skolan lugnare när hon inte är på plats. I dag har vi haft arbetsplatsmöte och det kändes verkligen lätt att sitta och lyssna. Lärarna hade också lättare att uttrycka sina åsikter.
Dag 6: torsdag
En nioårig elev har skriftligt hotat andra att döda dem. Han är självdestruktiv och destruktiv mot andra. Skolan söker tilläggsbelopp för att ge barnet det stöd som behövs, men efter många timmars arbete med att ordna extra anpassningar, skriva pedagogiska utredningar och åtgärdsprogram och skicka iväg dem får man svar att fallet inte är tillräckligt svårt för att skolan ska kunna få extra stöd. Men jag är inte ledsen för det. Pengarna skulle inte användas för honom i alla fall, för rektorerna bedömer att han inte behöver en extra person bredvid sig hela tiden. Det innebär att man vill använda honom för att skolans ekonomi är usel.
Dag 7: fredag
Jag försöker tänka positivt och hitta något intressant i min skola, men jag hittar inget, förutom att lärarjobb inte är något jobb jag rekommenderar. Det kunde vara ett drömjobb om man hade tid för undervisningen och inget annat. Så mitt motto: ta bort alla möten och satsa på undervisningen. Ta bort orättvisa och satsa på jämlikhet på alla plan. Ta bort marknadens skugga över skolan. Ge facket en äkta makt. Skolan skall inte vara som en boll i politikernas händer, utan en egen organisation oberoende av de som får makt. Modell: Finland. Då skulle Sverige få se ett gott resultat.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Vade retro marknaden från skolan!