Orosretoriken sipprar uppåt

2017-01-24 | Mattias Irving padlock 3

OPINION

När Brå:s rapport nyligen släpptes vinklade medierna genast på den ökande oron. Det bevisar att fakta inte är allt, utan de ska tolkas också. I vår tid när alla kan publicera sig blir det tydligt hur sårbara våra tolkningsmönster är för påverkan från anonyma krafter, skriver Mattias Irving.

RELATERADE ARTIKLAR:

2017-01-13 | Ny rapport från Brå: Otrygghet beror fortfarande på kön

2017-01-12 | Otryggheten får inte bli ett slagträ för att splittra Sverige

Det finns en ödemark i debatten, ett territorium som ännu inte har kartlagts. Det ligger någonstans bortom den hetsigt hejiga rubriksättningskulturen som har drivits fram av klickbeteslogiken. Där ute pågår i underjordiska smedjor ett långsiktigt grundläggningsarbete från hundratals nättroll på fascismens verkstadsgolv. Där smider de på tusentals små idéfrön. Dessa frön börjar sin tillvaro som exempelvis ett bildgooglat foto på ett upplopp, som retuscheras och textsätts hårdvinklat och inflammatoriskt av ett ansiktslöst nättroll som likt en doktor Frankenstein hoppas skapa något som lever ett eget liv. Därefter sprids det för vinden på imgur, reddit och dussintals andra plattformar.

Därifrån snappas det upp av ytterligare dussintals användare som lägger upp det på Facebook. En mindre nogräknad ”tidning” får korn på engagemanget och publicerar bilden tillsammans med ett par pliktskyldiga rader med doft av nyhetstext. En halvkändis snappar upp och sprider i indignerade ordalag.

Nu har fröet redan börjat gro, och först i detta skede slår skyddsmekanismerna till. Källkritiska initiativ som Viralgranskaren gör en enkel omvänd bildsökning och finner på två minuter att bilden är fejkad. Men då är debatten redan igång på Twitter, där den snabbt urartar i två dagar långa diskussioner för och emot halvkändisen i fråga, och om det tråkiga debattklimatet där vissa åsikter inte får finnas. Nästa steg i det lilla fröets levnadscykel blir en opartisk debatt för eller emot i Aktuellt och Agenda.

Så sipprar språkbruket och världsbilden sakta uppåt, ett anonymt utspel i taget, och tränger upp genom lagren som envisa maskrosor. En oro slår rot. Politiker med makt i sinnet och örat mot rälsen vet att oro mobiliserar, given rätt språkdräkt. De behöver inte prata om precis det där upploppet på den där bilden, folk fattar ju.

Oron börjar leva sitt eget liv. Vi börjar läsa artiklar och undersökningar genom orons glasögon. Tidningarna söker naturligtvis nyhetsvinklar som talar in i samtiden, och så får oron plats i spalterna. Så får vi en rapportering som den kring Brå:s årliga nationella trygghetsundersökning.

Rapporten ger som vanligt en blandad bild av Sverige, med framsteg och bakslag om vartannat. Men den visar att oron har ökat i samhället. Medierna tolkar Brå:s rapport om ökad oro som ett bevis för att den ständigt ökande oron är legitim, och skriver därpå spaltmeter om att Sverige de facto skulle ha blivit otryggare. Brå:s egna varningar för att jämföra statistik från ett enskilt år till ett annat ignoreras helt.

Särskilt kvinnor känner sig mer otrygga. Jag hör av mig till Kvinnofridslinjen. Har trycket ökat det senaste året? Nej, säger de. Inte ökat. Det ligger stabilt högt på 80-90 samtal per dygn sedan ett par år tillbaka.

Nyheten som det saknades god täckning för blev att otryggheten har ökat i Sverige, och särskilt bland kvinnor. Nyheten som det fanns goda belägg för, men som nobbades av rubriksättarna, var att kvinnor sedan länge känner sig mer otrygga än män. Den förra nyheten spelar invandringsmotståndarna rätt i händerna, med deras retorik om hur just alla som nu kommer hit från MENA-regionen är patriarkatets lakejer, medan de själva är hyggliga svenska män. Den senare nyheten som har betydligt bättre stöd i Brå:s forskning över tid säger oss att problemen är nedärvda och vanliga även hos de där hyggliga svenska männen som är så måna om att varna för misogyna invandrare.

I dessa tider när vi pratar oss varma för vikten av fakta och siffror är exemplet med rapporteringen kring Brå:s statistik värt att hålla i minnet. De bruna krafterna behöver inte alltid vinna striden om just fakta. De behöver bara influera våra tolkningsmönster.

När oron väl har blommat ut så sprids nya frön snart nog självmant med vinden och kväver eller överröstar de verkliga frågorna, som mäns ständiga och pågående våld mot kvinnor. Ska vi få en valrörelse med lyckligare utgång än den vi nyss sett i USA är det hög tid för våra partier att ta sig en ordentlig funderare på hur denna framgångsrika ”trickle-up-taktik” ska hanteras.

Verktyg

Skriv ut

Kommentarer

20170126 - Per Larsson

Artikeln har absolut poänger och i stort rätt. Men tröttsamt hur oro jämt ska politiseras. Vänsterut är man ohyggligt orolig för rasism vilket jämt anses öka och även kvinnors oro brukar tas på stort allvar. Och man är förbannad att inte samhället tar itu med detta. Högerut är man ohyggligt rädd för invandrare och bekant från MENA och förbannade att inte samhället tar itu med detta. Samma oro/ metod men olika objekt för rädslan.

Denna konflikt överskuggar alltid allt och så även feministers kamp uppenbarligen, där det är viktigare att vara mot högern och sd än ta denna rapport på allvar och fråga sig varför denna ökning? Ska vi ändra politik på något sätt som är feministisk på riktigt och strunta i vad nu sd antas tycks i en fråga? Exempelvis se till att brott och straff mot kvinnor beivras ordentligt, att flyktinginvandringen uppnår en jämn könsfördelning etc...

20170127 - Mattias Irving

Hej Per! Tack för din kommentar.

Dessvärre håller jag inte med dig om det du skriver, att dessa olika orosmoln skulle vara ekvivalenta och förtjäna att behandlas likvärdigt. Jag hittar inte heller många siffror som stödjer det.

Så sent som för ett par dagar sedan uppdagades en skarp bomb utanför ett asylboende i västsverige. Ett stort antal boenden och även romska tältläger har satts i brand de senaste två åren. Det är helt legitimt att känna oro inför detta.

Men detta är inte samma oro som jag beskriver i min artikel. Vad jag skriver om är det populära uttrycket "falska nyheter", uppiskade stämningar som inte har verklighetsanknytning och som bara har till syfte att främja en rasistisk agenda.

Vad gäller Brå-rapporten har jag lusläst den, och vågar påstå att jag tar den på större allvar än de flesta medier som rapporterade om den när det begav sig. Men som jag skriver så räcker det inte med att återge siffror. De måste också tolkas för att bli begripliga.

Min tolkning är att vi behöver utvidga den övergripande diskussionen om mäns våld mot kvinnor, och mitt samtal med Kvinnofridslinjen bekräftar den tolkningen.

Vad som även förtjänar att nämnas, men som inte fick plats i just denna artikel, är Brå:s siffror om att människor med utomeuropeiskt ursprung känner sig betydligt mer otrygga än människor som fötts i Sverige. Där har vi ännu en oro som vi i medierna har varit alldeles för dåliga på att fånga upp.

20170127 - Eva Nikell

Till ovanstående diskussion kan läggas att det inte bara är personer med utomeuropeisk bakgrund som känner större oro i BRÅ-rapporten. Även den grupp av kvinnor som känner störst oro, bland annat för att utsättas för våld och kränkningar på gatorna, är icke svenskfödda kvinnor i flera olika kategorier. Det säger också något om vad det svenska samhället utsätter kvinnor med en annan etnisk bakgrund än svensk för, och dessa siffror har också funnits med i BRÅ-undersökningar i ett par år.

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.