Otryggheten får inte bli ett slagträ för att splittra Sverige

2017-01-12 | Annika Hirvonen Falk padlock

KRÖNIKA/INRIKES

”När oro och ångest över samhällsutvecklingen blir påtaglig skadas vår demokrati och enskilda människors liv begränsas. I en tid när vi ser stor otrygghet behöver vi agera”, skriver Annika Hirvonen Falk (MP) apropå partiledardebatt, nationella trygghetsundersökningen och svenskt ordförandeskap i FN:s säkerhetsråd.

Annika Hirvonen Falk är riksdagsledamot, jämställdpolitisk talesperson för Miljöpartiet och inrikespolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv.

Otrygghet var ett ord på många partiledares läppar under årets första partiledardebatt i riksdagen. Det handlade både om den otrygghet och oro många känner för att bli utsatta för brott, såväl som otryggheten en allt mer orolig omvärld med krig och terrorism medför.

Den nationella trygghetsundersökningen som presenterades av Brottsförebyggande rådet i veckan har även den bidragit till debatten om otryggheten. Den visar att otryggheten bland kvinnor ökar, och att fler unga kvinnor uppger att de utsatts för sexualbrott.

År efter år har det blivit tydligt att det finns ett jämställdhetsgap vad gäller trygghet. Kvinnors otrygghet har varit större än mäns och fortsätter att vara det. Men det är inte något nytt och inte heller något som förvånar när vi vet att nära 6000 rubricerade våldtäkter anmäldes under 2015. Det är inte heller förvånande när vi vet att kriminella gäng och öppen narkotikaförsäljning förekommer, särskilt i utsatta områden.

Men kvinnors otrygghet är inte begränsad till Sverige. Den finns över hela världen, och särskilt utsatta är kvinnor i konfliktzoner och på flykt. Risken att utsättas för en våldtäkt, bli sexuellt trakasserad eller tvingas in prostitution är särskilt stor för kvinnor på flykt.

Att prata om otrygghet och oro kan göras på så många olika sätt. Oron tas på allvar. Det pratas om oron hos den som är utsatt men också om oron för den utsatta. Oron används av några för att skapa rädsla. Jag vill vara tydlig med att oro och otrygghet inte ska förringas eller förminskas, samtidigt kan vi inte acceptera att den används det som ett slagträ för att ställa grupper mot varandra och splittra Sverige i ett vi och dom.

När oro och ångest över samhällsutvecklingen blir påtaglig skadas vår demokrati och enskilda människors liv begränsas. I en tid när vi ser stor otrygghet behöver vi agera. Förtroendet för att rättsvårdande myndigheter och politiken tar ansvar och vågar agera för att öka tryggheten behöver vara glasklar och vi ska inte kapitulera varken inför rädsla eller kriminalitet.

Mycket finns bevisligen kvar att göra på området. Men jag finner ändå glädje i att Sveriges regering omsätter sin feminism i konkret handling för att öka tryggheten både nationellt och internationellt.

När Sverige vid årsskiftet tog över ordförandeklubban i FN:s säkerhetsråd lyfte utrikesminister Margot Wallström tydligt kopplingen mellan kvinnors deltagande i fredprocesser, hållbar fred och säkerhet. Att involvera kvinnor i fredprocesserna är inte bara rätt sak att göra, det är även viktigt för att fredslösningar ska bli långsiktigt hållbara.

Nationellt fortsätter arbetet mot destruktiva maskulinitetsnormer, för bättre uppklarning av sexualbrott och för en lagstiftning som sätter varje människas rätt till sin kropp i centrum. Men för att verkligen komma åt problemet med kvinnors otrygghet behöver arbetet också bedrivas på de platser där kvinnor känner sig otrygga. I det arbetet behöver varje kommun engageras och polisens arbete fortsätta att intensifieras.

För att stärka det lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet har Brottsförebyggande rådets resurser till stöd för lokalt arbete flerdubblats. En nationell samordnare kommer att presenteras i vår och varje länsstyrelse får i uppdrag att arbeta med kommunerna för att uppnå konkreta resultat.

Sverige ska vara ett land där alla känner sig trygga, vi ska också bidra så mycket vi kan till att skapa fred och säkerhet i vår omvärld. Det arbetet ger mig både energi och hopp inför det kommande riksdagsåret.