Att vara feminist i Kazakstan

2016-07-01 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES

”Folk frågar faktiskt rakt ut, ’är du en man eller kvinna?’” Feministen och hbtq-rättsaktivisten Zhanar Sekerbayeva från Kazakstan var nyligen på besök i Stockholm på inbjudan av Centralasiengrupperna. Feministiskt perspektiv intervjuade Sekerbayeve om utmaningarna i postsovjetiska Kazakstan för feminister och politisk delaktighet.

RELATERAD ARTIKEL:

2016-07-01 ”Våld mot hbtq-personer är mycket utbrett”

Zhanar Sekerbayeva är representant för organisationerna AlmaTQ och Feminist Initiatives, Feminita, i Kazagistan. AlmaTQ försvarar hbtq-personers, och i synnerhet transpersoners, rättigheter medan Feminita är ett feministiskt nätverk för alla feminister. Feminita arbetar mycket med bildning och organiserar studiecirklar och gemensamma aktioner för att försvara kvinnors rättigheter.

Livet som feminist är svårt, utmanande och en kamp varje dag i Kazagistan, enligt feministen Zhanar Sekerbayeva.

– Jag sysslar med tyngdlyftning och bara det irriterar många, de försöker avråda mig eftersom det inte är passande för kvinnor anser de. Jag får kommentarer hela tiden angående mitt utseende, varför jag inte klär mig som kvinnor gör och varför har jag så kort frisyr! Folk frågar faktiskt rakt ut, ”är du en man eller kvinna”! De flesta kopplar ordet feminism till lesbisk, manshatare, en som inte är lycklig. Många kan säga att de stödjer kvinnors rättigheter men vägrar kalla sig feminister.

Ser du någon förändring mellan postsovjets kvinnor och din mors generation som växte upp under sovjets tid?

– Min mor var i och för sig ett undantag, hon är en självständig person. Hon flyttade från sin by till staden för att bli läkare och det blev hon till slut trots all hinder. Sovjetkvinnorna klagade aldrig, de spelade starka, de skilde sig inte från sina missbrukande och våldsamma män, de stod ut. Men den nya generationen vågar mer, försöker vara mer oberoende och stå på egna ben.

Staten är enligt landets lagstiftning sekulär, men det betyder inte att allt i praktiken hålls ifrån religionens långa armar. Flera fall av religiös utbildning inom skolor och universitet har rapporterats där imamer håller i kurser och utbildar unga kvinnor att blir lydiga och goda fruar.

Zhanar Sekerbayeva har även arbetat som journalist och menar att diskrimineringen är uppenbar på arbetsplatser.

– Kvinnor får skriva inom kultur och hälsa men inte mycket inom politik. Vi har få kvinnor som politiker, vi har ministrar som är kvinnor men det handlar inte om viktiga poster, vi har inte en enda kvinna som borgmästare till exempel. Många företag kräver gynekologisk undersökning innan de anställer en kvinna, är hon gravid får hon inte jobbet. Kvinnor utesluts från arbetslivet på ett subtilt sätt, menar Sekerbayeva.

Det är just politik och kvinnors andel inom politiken som Sekerbayeva finner särskildt intressant med Sverige.

– Vi skulle vilja lära oss mera från svenska feministiska rörelsen om metoder som gör att fler kvinnor träder in i det politiska livet. Ett utbyte av erfarenheter och kunskap skulle vara önskvärt, konstaterar Sekerbayeva.