Danik Kasmamytov var tillsammans med feministen Zhanar Sekerbayeva från Kazakistan på Sverigebesök, inbjuden av Centralasiengrupperna.

Bild: Sholeh Irani

”Våld mot hbtq-personer är mycket utbrett”

2016-07-01 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES

Danik Kasmamytov representerar Kirgizistans hbtq-grupp Kyrgyz Indigo, är aktiv inom gruppen Labrys och varit med att starta nätverket Bishkek Feminist Initiatives. Hbtq-grupper i Kirgizistan arbetar med praktiskt stöd för hbtq-personer och ordnar psykologiskt och juridiskt stöd, följer med de våldsdrabbade till polisen och ordnar skyddsboende. Verksamheterna finansieras av internationella donatorer.

Centralasiengrupperna är en ideell, volontärdriven organisation som är partipolitiskt och religiöst obunden. Vår målsättning är att främja ett demokratiskt Centralasien med ett starkt, aktivt och inkluderande civilsamhälle som bidrar till att mänskliga rättigheter respekteras, utanförskap bryts och social rättvisa uppnås.

RELATERAD ARTIKEL:

2016-07-01 Att vara feminist i Kazakstan

I de före detta sovjetiska delstaterna Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan är homosexualitet avkriminaliserat. Däremot finns inget lagligt skydd för hbtq-personer mot diskriminering och våld. Kirgizistan har länge setts som det mest toleranta landet gentemot homosexualitet i Centralasien och det är där som regionens mest aktiva och synliga hbtq-rörelse vuxit fram under 2000-talet, enligt Centralasiengrupperna. Men nu väntas parlamentet att godkänna en ”anti-gay propaganda lag”, som liknar ryska lagen fast hårdare. Straffet för öppen homosexualitet befaras bli fängelse medan i Ryssland handlar det, än så länge, om böter.

Danik Kasmamytov representerar Kirgizistans hbtq-grupp Kyrgyz Indigo, är aktiv inom gruppen Labrys och varit med att starta nätverket Bishkek Feminist Initiatives, . Hbtq-grupper i Kirgizistan arbetar med praktiska stöd för hbtq-personer. Till exempel driver de mötesplatser för folk att träffas, ordnar psykologiskt och juridiskt stöd, följer med de våldsdrabbade till polisstationer och ordnar skyddsboende. Verksamheterna finansieras av internationella donatorer.

Vågar en vara öppen hbtq-person i Kirgizistan?

– De flesta döljer sin sexuella identitet. Det är för farligt att vara öppen med sin transsexualism eller homosexualitet. En rapport som publicerades två år sedan visade att våldet mot hbtq-personer är mycket utbredd. Problemet är att en inte ens vågar polisanmäla våldet eftersom en själv utsätts av polisen för ännu mer våld och kränkning, förklarar aktivisten Danik Kasmamytov, en av de få offentligt homosexuella i landet.

Kasmamytov kom ut i det offentliga livet om sin homosexualitet 2014 och ställt upp på tv-intervju och förklarat stolt sin sexuella läggning.

– Det kändes viktigt att äntligen komma ut. Jag var så trött på hyckleriet och klichén att det ”inte finns någon gay man i Kirgizistan”. Ett macho-samhälle med starka patriarkala värderingar behövde konfronteras. Det var dessutom rätt tid då. Landet genomgick demokratiska reformer.

Danik Kasmamytov utsatts förstås för hatkampanjer. Men hen kände sig starkare efter beslutet och uppmuntrar idag andra att komma ut, även om bara inför sina närmaste familjer och vänner.

– Ju fler kommer ut desto fler förstår att det finns många av oss i samhället och kampen mot diskriminering blir mer aktuell och får slagkraft. Jag lärde känna många homosexuella bland mina tidigare klasskamrater och släkten sedan jag kom ut, så vi är fler än vi anar.

Danik Kasmamytov konstaterar att klimatet i landet gentemot homosexuella har dock blivit hårdare under det senaste året. Delvis beror detta på ryska mediers påverkan. Homosexualitet inte är olagligt i Kirgizistan men eftersom det saknas stöd för homosexuella i lagen, växer homofobin starkare, särskilt i skuggan av Rysslands växande homofobiska hatpropaganda, förklarar Kasmamytov.

– Många i Kirgizistan talar ryska och konsumerar ryska medier. Och ryska medier driver allt mer hatpropaganda både mot homosexuella och migranter.

Hur har livet förändrats för dig personligen sedan du kom ut?

– Jag var ju 18 när jag först berättade för mina föräldrar. Det krossade dem, de tog mig till alla möjliga läkare, de behandlade mig som sjuk och inbillade sig att det var deras fel. ”Det skulle vara annorlunda om vi skickade dig till boxning när du var pojk”, sa de! De hoppas än i dag att jag ska botas! Men nu börjar de att anpassa sig till verkligheten. Det svåraste är den stora släkten, som vi i Kirgizistan är måna om och umgås jämt med. Min farbror hälsar inte på mig längre. Mina föräldrar utsätts för utfrysning och skvaller.

Vad skulle du önska hbtq-rörelsen i Sverige gjorde i solidaritetens namn?

– Många hbtq-personer i Sverige fattar inte ens hur farligt och utmanande livet för hbtq-personer i andra länder är. För dem har det blivit så naturligt och självklart att vara sig själva och uttrycka sina sexuella läggning, vilket är bra, eftersom det i sig är en stor seger för alla. Men när personer på grund av sina hotade sexuella identitet söker asyl i Sverige, får de inte det stöd de behöver av svenska hbtq-personer, de som njuter av sina privilegier. Hbtq-migranter flyr till Sverige med hoppet att till slut kunna leva med integritet och vara i fred. Men så blir det inte fallet för många. De möter misstro under asylprocessen, utsätts för homofobi och transfobi, även av andra asylsökande som de måste dela boplats med, menar Kasmamytov som var nyligen på besök i Sverige.

Kasmamytov upplever en hierarkisk ordning även inom hbtq-grupperna, där de vita homosexuella män står högst upp med sina behov och sedan rangordnas homosexuella kvinnor, transpersoner, rörelsehindrade och till sist står hbtq-migranterna och hbtq-personer från andra minoritetsgrupper. Detta menar Kasmamytov har en negativ inverkan på kampen globalt men även på kampen för allas lika rättigheter inom rörelsen. Så trots all framgångar i Europa och Nordamerika tycker Kasmamytov att kampen för hbtq-personers rättigheter är långt i från avklarat, något som i längden kan orsaka backlash även här i Europa.

– Hbtq-rörelsen i Sverige i likhet med många andra europeiska länder, är priviligerad i jämförelse med många andra länder. Därför borde de visa mer stöd och praktisk solidaritet med migrerande hbtq-personer.

Vad tycker du om rätten till samkönade äktenskap, ett viktigt steg anser många här i väst. Kan för mycket fokus på formella rättigheter i Europa leda till att hbtq-rörelsen försummar de som lever under livshotande omständigheter i andra länder?

– För oss i Kirgizistan och länder runt om kring är samkönade äktenskap en icke fråga, inget mer, just nu i alla fall! Personligen är jag kritiskt mot äktenskap som institution, även om jag förstår att det är viktigt för många andra och av olika anledningar. I mitt land kämpar vi för basala rättigheter medan samkönade äktenskap står högst upp i många hbtq-organisationers lista i väst och därmed får mycket mediafokus. För mig som homosexuell är det viktigt, livsviktigt, att inte misshandlas när jag går på gatan. När jag misshandlas önskar jag våga gå till polisen. Och när jag går till polisen hoppas jag på att det leder till positivt i min förmån. Dessa för många självklara möjligheter är vår prioriteringar, inte samkönade äktenskap, säger Danik Kasmamytov.

Vad är din dröm för framtiden?

– Att mina föräldrar skulle få det lättare och kunna leva i en mindre fientlig miljö, inte anklaga sig själva för min sexuella läggning och slippa vara oroliga. Att de kan få kontakt med andra föräldrar i samma situation för att förstå mer och finna stöd.