Nesrin Abdullah.

Nesrin Abdullah om feminism som drivkraft i kurdisk kamp

2016-04-26 | Jonas Hammarbäck padlock

UTRIKES

Jineolojî är en kurdisk variant av feminism och drivkraften bakom kampen som pågår i Rojava, enligt Nesrin Abdullah. Överbefälhavaren för den kvinnoseparatistiska militära styrkan YPJ i norra Syrien, besökte Sverige förra veckan. I samband med en presskonferens i det ännu inte helt färdigrenoverade huvudkontoret för Rojavaprojektet i Stockholm fick Jonas Hammarbäck möjlighet att sätta sig ner med henne för att prata revolution, maktfördelning och Jineolojîn.

FAKTA:

Nesrin Abdullah är överbefälhavare för YPJ, en del av den väpnade grenen av PYD som är det dominerande partiet i den autonoma regionen Rojava i norra Syrien/Västkurdistan.

Rojava består av de tre kantonerna Afrin, Jazira och Kobanê. I mars 2016 utropade de tre kantonerna en federation, som man menar är framtiden för administrationen av Syrien. Federationen baserar sig på den anarkistiska idéen om demokratisk konfederalism, vilken har populariserats av den kurdiska befrielsekampens förgrundsfigur Abdullah Öcalan som ett alternativ till den traditionella nationalstaten. Solidariteten med kampen i Rojava organiseras i Sverige av Rojavakommitéerna. Läs mer om deras verksamhet på deras hemsida.

RELATERADE ARTIKLAR:

2015-03-31 | Revolutionär takt för att nå jämställdhet i Rojava

2014-12-03 | Hoppet lever vidare bland Kobanes flyktingar

2014-10-07 | Kamplust men också sorg och förtvivlan i Kobane

2014-08-29 | De försvarar den tysta revolutionen i Rojava mot IS

2014-07-24 | Kurder i Syrien hotas av Isis

Sedan Nesrin Abdullah, före detta journalist och överbefälhavare för den kvinnoseparatistiska styrkan YPJ i norra Syrien anslöt sig till den väpnade kampen för fem år sedan, har hon bland annat deltagit i striderna om staden Kobanê i Rojava.

I förra veckan besökte Abdullah Stockholm. Syftet med besöket var att söka stöd för den politiska revolution som inletts i Rojava, där man på initiativ från det kurdiska partiet PYD, vilka YPJ är en del av, skapat en ny konstitution som kallas för "samhällskontraktet". Målet med den är att Syriens olika etniska och religiösa grupper ska ansluta sig och bygga ett gemensamt samhälle. Konstitutionen baserar sig på den demokratisk konfederalismen, ett styrelsesätt utvecklat för att administrera ett samhälle utan stat. Förutom att bejaka etnisk pluralism, självstyre och direktdemokrati, vilar konstitutionen på en uttalat feministisk grund.

Om vi börjar med frågan om Jineolojîn, så har den beskrivits som själva grunden för konstitutionen och kampen i Rojava. Vilken roll tänker du att den spelar för revolutionen?

– Jag kan säga att Jineolojî är drivkraften bakom kampen. Om inte kvinnan hittar sin roll i ett samhälle, kan ett samhälle inte befrias. Men det är också den som gjorde att vi nådde framgång i Kobanê.

Ok. Och hur ser ni på kvinnan, vad är en kvinna enligt er?

– Vi ser inte kvinnan som en biologisk varelse. Det handlar om själva existensen, en universell existens. Att hitta den rollen kvinnan spelar för existensen är jätteviktigt.

Då menar du alltså att det är kvinnan som står för de universella värdena?

– Ja precis. När det gäller de mentala, filosofiska, aspekterna, så spelar det stor roll att samhällets utvecklas och byggs utifrån våra värderingar och inte männens. De värderingar som kvinnan skapar är mer mänskliga. Det är de som står för demokrati, frihet och jämlikhet i samhället, inte mannens.

Vad tänker du om situationen efter att den väpnade kampen är över? Vad är det som säger att inte samma typer kommer till makten igen. Det har ju hänt förut, om man säger så.

– Om en kamp eller en revolution syftar till att erövra makt, syftar till att bli de nya makthavarna i samhället, så har den kampen förlorat. Redan från början har vi inte arbetat för att erövra makt, utan för att skapa ett fritt, jämställt samhälle. En fri, jämställd människa.

– Vår största garanti är att det just är kvinnan som skapat hela vår framgång, även den militära. Det är inte så att det är vissa män som står för kvinnors rättigheter, som ger oss lov, nej. Allt detta skapas av kvinnorna. Det är också garantin för att kvinnan kommer att göra allt för att bevara de här värderingarna efter revolutionen också.

Men även kvinnor kan ju uppgå i en förtryckande elit. Hur gör ni rent konkret för att det inte ska hända?

– Vi är inte naiva i vår tro på att vi kan bilda ett jämlikt och demokratiskt och fritt samhälle efter revolutionen, om vi inte börjar denna process redan nu. Att vi vinner den väpnade kampen betyder inte att vi även har vunnit kampen för det samhälle vi vill uppnå. Därför har vi redan bildat flera akademier som först och främst utbildar våra medlemmar, men även hela samhället i stort, där vi utbildar människor i frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och så vidare.

I väst kämpar vi mot en massa olika problem. Förutom kvinnoförtrycket, är klassamhället en av de största olösta konflikterna. Har du några tankar kring vilken roll den demokratiska konfederalismen som organisering skulle kunna spela för vår kamp här?

– Ett litet exempel bara på något som gör mig väldigt förvånad: Jag hörde att kvinnor och män inte har lika lön. Det fanns inte ens i min tankevärld. Trots allt ser man systemet i väst som så demokratiskt och jämställt. Jag tänker: Om en stat, om ett system, inte ens kan lösa det här problemet, hur ska man då kunna lösa de övriga problemen?

Men för att lösa det måste ju folk gå ihop och kämpa tillsammans. Och just nu, i Europa, upplever vi en ökande splittring mellan olika kulturella identiteter som har flera gemensamma intressen. Vad tänker du om det? Hur ska man göra för att få människor med olika identitet att gå ihop mot ett gemensamt mål?

– Trots det inbördeskrig som pågår i Rojava och de stora hot vi upplever utifrån, så har vi bildat ett system där alla möjliga grupper, araber, turkmener, kurder, syrianer, muslimer, kristna har sina rättigheter och är representerade i det samhällskontrakt som vi alla kom överens om. Samhällskontraktet blir då en garanti för att alla dessa folkgrupper ska känna sig fria och ha sina rättigheter. Ett annat exempel är att alla grupper, oavsett etnicitet eller religion, har bildat sina egna akademier. De utbildar sig utifrån sina egna kulturer. Så vi främjar att även dessa folkgrupper ska känna sig fria i Rojava. Hittills har det fungerat, trots våra svåra förhållanden.

– Ett till exempel som också har spelat stor roll för vår utveckling och som skulle kunna avspegla sig även i era rörelser här i väst, är att vi har infört ett system för delat medordförandeskap i alla organisationer, på alla nivåer. All makt delas mellan könen. Det skulle man kunna införa här också.

Vissa delar av Jineolojîn är mycket lik den västerländska feministiska traditionen. Men så finns det andra delar där den skiljer sig, som menar att västerländsk feminism är en del av den kapitalistiska moderniteten. Hur ser du på Jineolojîn i relation till feminismen i väst?

– Det är en djup och teoretisk fråga. Jag kommer inte kunna analysera den med bara några meningar utan att det blir bristfälligt. Men jag vill säga att vi ändå står bakom alla som kämpar för kvinnors rättigheter och identitet. Oavsett vilken del av världen det handlar om, kommer vi stödja och vara med dem.

Och vilken typ av stöd vill ni ha av oss?

– Först och främst kräver vi av alla feministiska grupper och vänsterorganisationer att de kämpar för att Rojavas demokratiska självstyre blir erkänt på den internationella politiska arenan. Vi är mer än soldater i kampen mot daesh.

– För det andra vill vi att ni i väst arbetar aktivt för att häva den blockad som pågår mot Rojava från Turkiet och irakiska Kurdistan. Kobanê och andra städer är i ruiner. Så länge blockaden pågår är det mycket svårt att få fram material för återuppbyggnad.

– Men framförallt så behöver kampen akuta vardagliga medel. Det saknas barnmat, blöjor, sjukvård och mediciner.

– Detta behöver vi.