Min första sommarkrönika handlade om polisbrutalitet i USA. Tyvärr måste även denna krönika handla om det. Varför? Jo, för att Cincinatti, Ohio, i skrivande stund förbereder sig för upplopp. För att halva internet inklusive FBI försöker ta reda på vad som hände Sandra Bland. Och för att bilder och hashtags om att svarta och native aktivister på löpande band dör i häktesceller sprids via sociala medier.
Jag är övertygad om att USA är väldigt nära en bristningsgräns. Att vi i framtiden kommer att kunna se tillbaka på dessa år, och det som händer just precis nu, som avgörande. Men, inte för att hundratals svarta människor bara detta år har dött till följd av polisbrutalitet, utan för att det på allvar börjar bli svårt att dölja det många alltid vetat; Att det inte handlar om enskilda händelser, utan om att hela amerikanska poliskåren är det stora problemet.
Precis som alla andra är poliser påverkade av rasism och sexism. Men, att de är just poliser gör att de, till skillnad från oss andra, bär pistol. När de agerar ut sin rasism via sitt arbete blir följderna inte att någon nekas ingång till en klubb eller möjlighet till att hyra en lägenhet. När poliser agerar på den rasism vi alla är indoktrinerade i resulterar det i död.
Faktum är att hade Sandra Bland varit vit hade hon blivit behandlad som en människa. Vilket hade inneburit att hon aldrig hade stoppats. Aldrig blivit tvingad ur sin bil. Aldrig blivit attackerad eller slagen. Och slutligen, aldrig hamnat i det häkte där hon senare dog. Sandra Blands brott var att hon hade mage att uttala sitt missnöje mot en polis. Hon hade mage att stå upp för vad hon visste var hennes rätt. Det provocerade en beväpnad vit man med bricka som är van att bli respekterad. En man som därför istället för att skriva klart boten för ”failure of signaling” fick sitt ego kränkt och agerade på det. Nu är Bland död. Och även om hon av någon anledning faktiskt valde att ta sitt eget liv i häktescellen är hennes blod fortfarande på Texas poliskårs händer och på USA:s samvete. För hon skulle inte ha häktats från första början.
I Cincinatti, Ohio, bär polisen kroppskamera. Något polisen och politikerna till sist, efter stora påtryckningar från aktivister, hoppats skulle lösa problemen med polisbrutalitet. Och jovisst, polisen som mördade Sam Dubose kommer att bli fälld för mord. Men, förstå att vetskapen om att du filmar dig själv ändå inte stoppar dig från att mörda en annan människa. I dag kan man alltså bära kamera, riskera att bli dömd till döden, vara polis och ändå skjuta en svart man i huvudet. Ja, det är en vinst att denna polis kommer att bli dömd, men en sann vinst hade varit om Dubose fortfarande varit vid liv.
Det är inte ofta enskilda händelser blottar hela strukturer. Men det gör Sam Dubose och Sandra Blands öden. Det visar tydligare än någonsin att det i USA inte finns utrymme för svarta att göra ens det minsta fel. Inte glömma att blinka när man byter fil eller köra utan registreringsskylt. För det kan innebära döden. Detta är essensen i vad som kallas en struktur. Därför är och förblir polisbrutalitet ett strukturellt problem. Vilket leder till den vidriga slutsatsen:
I USA dör helt vanligt folk som på väg till en arbetsintervju, på väg hem, på gatan, i parken haft den kolossala oturen att stöta på en manlig vit polis som lever sitt liv i ett patriarkalt, rasistiskt samhälle där hans yrke anses nobelt.
Följ oss
Gå till sidtoppen
MEST KOMMENTERAT
SENASTE KOMMENTARERNA
Om Var Grupp 8 en feministisk organisation?
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Om Porr handlar om betalda övergrepp
Om Nobels fredspris till kampanj för att avskaffa kärnvapen
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Om Rödgrönt ointresse för fred och nedrustning borde oroa många
Om Var inte målet att vi skulle jobba mindre?
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
MEST LÄST