Polisbrutalitet mot kvinnor är en feministisk fråga

2015-06-18 | Fanna Ndow Norrby padlock

SOMMARKRÖNIKAN

Går det att driva feministiska frågor och samtidigt hålla tyst när svarta kvinnor utsätts för polisbrutalitet? Systematisk brutal rasism mot svarta kvinnor engagerar inte alltid icke-svarta kvinnor. Ändå påstås det att feminism står upp för alla kvinnor. Fanna Ndow Norrby skriver sin första sommarkrönika.

Sommarkrönikör:

Fanna Ndow Norrby är 25 år, från Stockholm. Våren 2014 startade Norrby Instagramkontot @SvartKvinna som visar upp sexualiserande, exotifierande och rasistiska händelser som upplevts av svenska svarta kvinnor. Hon är nyexaminerad från Berghs School of Communications där hon läste strategisk kommunikation och PR. Hennes krönikor i sommar kommer övergripande att handla om intersektionella perspektiv och antirasistisk feminism.

Övriga sommarkrönikörer är Christine Bylund och Mehrtab Motavvas.

SOMMARKRÖNIKOR:

2015-07-09 Viktig kompetens ingår i kostnadskalkylen

2015-07-03 ”Samtycket är vårt att ge!”

2015-06-26 Kritik är kärlek, Tobias Billström

2015-06-18 Polisbrutalitet mot kvinnor är en feministisk fråga

2015-06-12 ”Mänskliga rättigheter är ingen välgörenhet!”

Bara de senaste veckorna har jag sett flera klipp, från USA, som har varit så inhumant vidriga att jag behövt kämpa för att se klart dem. Ena dagen är det en gravid kvinna som polisen brottar ner efter att en annan kvinna känt sig hotad av hennes ”aggressiva ton och bilkörning”. En annan dag är det en gråtande kvinna som berättar om filmen som visar hur en polisman brutalt misshandlar hennes mamma till döds. Och nu, i förra veckan, var det polisen som kom till ett pool party i McKinney, Texas.

Den filmen visar hur en polis kastar sig på marken och gör en Rambo-rullning för att senare dra sin pistol mot ungdomar. Efter det tar han tag i en 15-årig bikiniklädd tjejs hår och kastar henne mot marken. Han trycker ner hennes ansikte i gräset och sätter sig med sin tunga kropp på henne. Hon skriker efter mamma. Hela klippet är extremt stötande för vem som helst med empati.

Men, som alltid med polisfilmer följer de obligatoriska kommentarerna om att polisen bara gjorde sitt jobb. Trots att det, som alltid, är alldeles uppenbart att mängden våld polismännen utsätter dessa kvinnor för inte alls går att rättfärdiga. Förutom kommentarsfältens analyser brukar även stark kritik från diverse organisationer komma. Och det är detta som verkligen intresserar mig. Det har nämligen blivit väldigt tydligt att när polisbrutalitet drabbar svarta kvinnor är organisationer, som borde vara bland de första att uttala sig, som bortblåsta.

Relativt snart efter att McKinney-klippet gick viralt började svarta journalister, aktivister, ”Black Twitter” och ”Black Tumblr” peka ut det uppenbara. Den kompakta tystnaden ifrån feministiska organisationer. Det raljerades över att det är för mycket begärt av mainstream feminism att de ska stå upp för alla kvinnor. Att de återigen bevisar att de verkar för vita, heterosexuella, cis-kvinnor, endast.

Märk väl, jag menar inte att det behövs ett erkännande från vita feminister för att kunna driva dessa frågor. Kampanjer som #BlackLivesMatter och #SayHerName som skapats av svarta kvinnor sträcker sig världen över trots feministiska organisationers tystnad. De medborgarrättsliga rörelser som alltid uttalar sig, sätter press på politiker och rättsväsende i situationer som dessa leds och har ofta grundats av just svarta kvinnor. Och de kritiserar ofta feminismen för att vara exkluderande, har alltid åberopat en intersektionell analys och tagit tag i saken själva utan att vänta på vitas intresse för att driva sina frågor.

Men, kallar en sig feminist borde det ligga i ens intresse att vara allierade. För det går inte, åtminstone inte i min feministiska värld, att driva feministiska frågor och samtidigt vara konstant tyst när svarta kvinnor misshandlas av representanter från statliga myndigheter.

Nu är ju Sverige som tur inte USA. Men vi lever i en digital värld. Feministiska och intersektionella analyser sträcker sig över landsgränser likaså alla dessa klipp. Därför är intressant att se vilka som upprörs av den amerikanska polisens ageranden och vill diskutera dessa frågor här. Föga överraskande är det tyst om detta även i svenska feministiska forum. De som uppmärksammar detta även här är svarta personer. När de har delat klippen och velat diskutera polisbrutalitet i de feministiska nätverken på sociala medier har de flertalet gånger blivit tillrättavisade och dessutom fått inlägg borttagna på väldigt otydliga grunder.

Vi vet ju att mainstream feminism sviktar när det kommer till fler än ett perspektiv. Det kanske bara är dags att vänja sig. Systematisk brutal rasism mot svarta kvinnor engagerar inte alltid icke-svarta kvinnor. Men jag kan inte annat än att förvänta mig mer av andra feminister.

Samtidigt så är det kanske inte så konstigt att feministiska nätverk här inte inser hur polisbrutalitet mot kvinnor inte bara är en svart fråga utan även en feministisk om inte ens USA:s största feministiska organisationer gör det. Eller så är det bara att inse, återigen, att feministiska grupper och organisationer, oavsett om de följer trenden att kalla sig intersektionella, helt enkelt inte klarar av att diskutera faktumet att vita människor på andra sidan jorden, liksom här, upprätthåller ett system som de själva skulle tjäna på.

UPPDATERAT: Sedan den här texten skickades in har ytterligare en incident där vita poliser använder grovt övervåld mot svarta ungdomar inträffat. En tolvårig flicka uppges ha fått käket krossad och brutna revben efter hon blev tryckt mot en bil av en manlig polis. Detta hände i Ohio. Det återstår att se hur omvärlden reagerar på just denna händelse.