I Expressen uppmärksammades nyligen hur en feministisk grupp på Geergymnasiet i Norrköping förvägrades en plats som officiell elevförening på grund av formuleringen ”krossa patriarkatet” på en affisch. Den formuleringen låter elak, enligt gymnasiechefen Claes Göransson. Likaså förvägrades elever på Mariaskolan i Stockholm att starta en grupp för ”fittbärare”. Skälet är att skolan måste ta hänsyn till de yngre eleverna, enligt rektor Karin Broström. Någon som också fick nobben var Agnes Eriksson i Västerås som skulle hålla ett tal om mens i skolan med motiveringen att ”killarna kan ju ta illa upp”.

Tjejerna på Mariaskolan berättar för Stockholm direkt att sexismen är påtaglig på deras skola. Stökiga killar klankar ner på dem när de tar plats. Att dessa ”stökiga killar” också tar plats är det få som reagerar på. Att som eleverna på Mariaskolan starta en grupp som håller garanterat ”pittfria” möten för ”fittbärare” och prata om erfarenheter av sexism, mens, psykisk ohälsa och hbtq-frågor, kan ses som ett försök att få förenas och ta plats på egna villkor, och att ta tillbaka språket.

Åsa Beckman kommenterade händelserna i DN och påtalar den ständiga kampen om språket. Att prata om sin kropp, benämna sitt könsorgan på egna villor och visa starkt motstånd mot det förtryck som upplevs i vardagen kan fortfarande väcka upprörda känslor. Skolledningarna motiverar kritiken mot tjejerna med att de ”inte tar hänsyn till andra elever”. Detta kan ses som uttryck för att synen på kvinnor som ”anpassningsbara” kanske i hög grad fortfarande florerar, normkritiken kring det egna agerandet uteblir.

Delar grundtanke

Det Feministiska sällskapet De Geer, på De Geergymnasiet i Norrköping, vägrar ta bort formuleringen ”krossa patriarkatet”.

– Att omformulera det är en direkt förolämpning mot alla de som kämpat och givit sina liv för icke cis-mäns rättigheter, samt att en sådan omformulering bidrar till att feminismen och tanken om att krossa patriarkatet får en negativ klang. Det finns inget negativt med att använda sig av ett så kallat starkt ord mot förtryck, säger Klara Åhlin.

Eftersom skolledningen inte vill godkänna formuleringen får föreningen inte stå med på hemsidan eller i broschyrer som delas ut vid öppna hus och andra besöksdagar skolan anordnar. Under det senaste mötet med gymnasiechefen ställdes föreningen inför två val; att antingen under pågående möte hitta på en ny formulering eller att gymnasiechefen själv skulle omformulera gruppbeskrivningen utan vidare diskussioner.

Verkar stå fast

Feministiska sällskapet De Geer har hållit öppet för fortsatta kontakter med ledningen och säger att de med skolledningen delar en grundtanke om att eleverna ska trivas och att föreningen de driver är viktig på skolan. De hade räknat med att skolledningen, precis som föreningen, även skulle kunna stå upp för att de patriarkala strukturer som tydligt genomsyrar både samhället och skolan behöver krossas.

Vad som händer med föreningens gruppinformation är oklart i dagsläget men medlemmarna tänker inte ge sig. Efter att konflikten om ordval uppmärksammades i medierna har gruppen inte haft kontakt med ledningen.

– Men med tanke på vad de sagt till media verkar de stå fast vid sin åsikt, att vi måste ändra formuleringen, berättar Daniella Axelsson.

Agnes Eriksson vittnar om ett liknande förlopp på sin skola i Västerås.

– Jag har personligen bokat möten med rektorn och försökt förklara situationen, och varit tydlig med att det krävs en ändring. I början när uppmärksamheten från media var riktad mot mig så lyssnade hen, och tog till sig det jag sa. Nu när ”kaoset” har lagt sig så känns det inte som att hen är lika sugen på en faktisk förändring.

Motstridiga bilder

Karin Broström, rektor på Mariaskolan berättar att skolan under några år bedrev ett gediget och framgångsrikt utvecklingsarbete kring genus och jämställdhet. De senaste åren har andra angelägna utvecklingsområden stått i fokus, exempelvis den nya läroplanen och det nya betygssystemet.

– Tyvärr finns inte så mycket tid för utvecklingsarbete i skolan så vi kan inte ha för många områden på gång samtidigt. Inget i skolan är så bra att det inte kan bli bättre. I skrivande stund sitter svensk- och engelsklärarna och planerar hur vi på bästa sätt kan möta tjejernas upprop och hur vi ska få alla elever i nian delaktiga i detta. I vilket fall, jämställdhetsandan lever i allra högsta grad kvar på skolan. Som rektor kräver jag att alla har genusperspektiv i sitt förhållningssätt gentemot eleverna. Det gör även läroplanen, säger hon.

Ett genomgående jämställdhetstänk hos lärarna är alltså viktigt, enligt Broström. Men det tänket framstår samtidigt som avskilt från det fortlöpande utvecklingsarbetet kring genus och jämställdhet, ett arbete som får stå åt sidan då skolan prioriterar annat. Att tjejerna tar för sig ser Broström som positivt, men påtalar samtidigt att hon måste se till de yngre elevernas bästa.

Tjejerna på Mariaskolan säger till Stockholm direkt att de genast tog bort affischerna när de fick kritik och att de yngre eleverna knappast hunnit se dem. Här syns kanske skolans tolkning av kränkthetsbegreppet; Skolverket påtalar elevers rätt att utreda bakgrunden till känslan av kränkthet medan Broström vill förhindra risken att känslan infinner sig hos de yngre eleverna. Paradoxalt nog skulle även elevernas feministiska upprop kunna tolkas som ett motstånd mot den kränkning som ojämställdhet innebär.

Kränkning som måttstock

Jämställdhet är ett av de fem grundläggande värden som i skollagen beskrivs som skolans värdegrund. Det ska därför genomsyra allt arbete i skolan. Både som kunskapsområde inom ramen för undervisningen samt i relationer mellan alla som vistas i skolmiljön.

Hugo Wester, undervisningsråd på Skolverket och expert på värdegrundsfrågor, är medveten om att skolor har svårt att förena sina olika uppdrag. Han framhåller att skolpersonalens normmedvetenhet är en viktig utgångspunkt i likabehandlingsarbetet. Bland annat genom att i bemötanden och förväntningar vara medvetna om att föreställningar om normalt och avvikande kan påverka barn och elevers likvärdiga möjligheter att lära och utvecklas i skolan. I den värdegrundskurs som Skolverket erbjudit yrkesverksamma lärare har just ökade kunskaper om normmedvetenhet varit det mest uppskattade för de som gått kursen.

– Exemplet med att ingripa av rädsla för att eventuellt kränka synliggör behovet av att personal i skolan inte backar för att tillsammans med eleverna ta upp svåra ämnen för diskussion. Om kränkningen blir en måttstock tystnar viktiga samtal om värden i skolan.

Separata uppdrag

Enligt Wester ger skollagen elever ett starkt skydd mot kränkningar. Skolan är skyldig att agera om någon upplever sig kränkt. Skolan ska jobba främjande, förebyggande och åtgärdande mot kränkande behandling. Det betyder dock inte att eleverna har rätt att aldrig bli kränkta.

– Skolan behöver hantera den krock yttrandefrihet och skydd mot kränkning kan sägas rymma, säger han.

Skolverket följer hela tiden upp värdegrundsarbetet i förskolan och skolan. Studier visar behov av en gemensam syn på hur kunskaper och värden hänger ihop. Ofta blir jämställdhet ett eget spår, barns och elevers inflytande ett annat och arbetet mot kränkande behandling, trakasserier och diskriminering ett tredje.

– Vi vet att en stor framgångsfaktor är att stärka hela skolans uppdrag. Detta gör vi genom att så långt som möjligt förena kunskaps- och värdegrundsuppdraget så att det inte blir två separata uppdrag för målgrupperna att hantera. Barn och elever har rätt till en utbildning där de känner sig trygga och får vara den de är. I en sådan skola lär eleverna sig mer, säger Hugo Wester.

Han påpekar också att barn och elever enligt skollagen har rätt att utöva inflytande i skolan till exempel genom elevråd:

– Att se elever som aktiva här och nu bidrar till att de utvecklar viktiga demokratiska förmågor. Att på riktigt aktivt engagera sig i skolans arbete med jämställdhet främjar också elevernas möjligheter att lära och utvecklas.

Istället för tvärtom

Det verkar vara en genomgående problematik för skolorna att de tre faktorerna jämställdhetsarbete, elevers inflytande och arbete mot kränkande behandling, trakasserier och diskriminering tenderar att ses som separata uppdrag. Den röda tråden i arbetet uteblir. Värdegrunden bör vara förenad med utvecklande av kunskap, om exempelvis feminism, om arbetet ska kunna fortskrida. Elevernas inflytande ses inte som en del av kunskapen eller utvecklande av värdegrunden, som skolan kanske snarare gömmer sig bakom än jobbar aktivt med. Skolor som uppmärksammas av medier framhåller ofta värdegrund och läroplan som argument för ett visst agerande, men om värdegrunden inte förenas med kompetensutveckling eller elevernas arbete förlorar den potentialen att bidra till förändring.

Numera benämner Agnes Eriksson sin skola som ”platsen där jag får undervisa lärarna i feminism och hbtq-frågor i stället för tvärtom”. Till Stockholm Direkt säger tjejerna på Mariaskolan att de inte tycker att skolledningen gör tillräckligt för jämställdhet. Feministiska sällskapet på De Geergymnasiet delar den uppfattningen. De anser att cis- och heteronormativitet genomsyrar utbildningen. Skolorna själva framhåller att jämställdhetsarbete är viktigt, men som det nu ser ut är det villkorat. Begreppet jämställdhet verkar inte självklart inkludera feministisk aktivism från elevernas sida. Feministiskt perspektiv har tittat närmare på de här tre fallen, men listan kan göras lång (se relaterade artiklar i faktarutan).

Utbildning nyckeln

Både Agnes Eriksson och eleverna på De Geergymnasiet tror att utbildning är nyckeln till bättre jämställdhet i skolan. Under det senaste elevmötet på De Geer pratade eleverna om detta som de nu tänker vidarebefordra till skolledningen i hopp om en jämställd utbildning.

Agnes Eriksson tänker sig liknande åtgärder.

– Vi behöver någon sorts plan som innehåller utbildningar, kurser, aktiviteter utformade för både lärare och elever där vi kan samverka, utbyta tankar och komma fram till förbättringar.

En som ställer sig bakom den analysen är Jenny Sandsten, lärare och skolpolitisk talesperson i Feminitiskt initiativ (Fi) är inte förvånad över att eleverna har svårt att finna stöd. Men sedan Fi blev en del av majoritetsstyret i Stockholms stad finns ett krav från utbildningsnämnden på att alla lärare måste jobba normkritiskt med genus och antirasism.

– Detta är nu riktlinjer. Det jag tror måste till är att alla inom skolan får en ordentlig utbildning, vilket saknas i dag. Nuvarande skollag och hänvisningar från Skolverket räcker ju inte till. Vi i Fi vill också att det ska finnas ett helt oberoende ombud på varje skola för diskrimineringsfrågor och dylikt, som just i dessa fall. Det är något vi jobbar hårt för att få, säger hon.

Förändring kommer

Jenny Sandsten har som lärare märkt att skrivningar och bestämmelser inom skolan om att jobba normkritiskt ofta stannar på pappret. Och att kollegor som inte drivs av eget engagemang sätter sig emot om inte ledningen driver på arbetet, ofta på grund av okunskap.

– Jag har själv upplevt att elever som tagit normbrytande initiativ möter motstånd från andra lärare, och det är tufft att stötta dem utan stöd från kollegor. När rektorn haft intresse för genus och tar upp det med lärarna så går det ofta bra och förändringar i skolan syns snabbt. Jag tror därför att det är viktigt att fokusera på hela personalstyrkans fortbildning.

Och Jenny Sandsten är trots allt optimistisk på den punkten:

– Den nya regeringen är mer intresserad av feminism och förändringar i skolan, jag tror att förändring kommer!